Tagg: wild garden

Det där är ingen fågel?

En tidig morgon. Perfekt för att sitta ner med en kopp kaffe och läsa tidningen. Jag hade precis rest mig upp för att lägga mer ved i roslagskaminen. Då såg jag något i ögonvrån.

brun hårig rumpa av hukande djur framför kakform som innehållar hemgjord fågelmat
Vem har lagt en brun boll där?

När vintern gett upp sista sucken minskade också antalet besökare till fågelmaten. Då satte jag ner kakformen på marken. Den flottiga gegga som fanns kvar kanske skulle locka en skogsmus? Och jag vet att ugglan jagar där på nätterna.

Fast nu satt det en rund, brun pälsklump framför kakformen. Vad i hela fridens namn?

en skogsmård står i profil framför kakformen som innehåller fågelmat
Var det något som rörde sig där borta?

Åh … DET var oväntat. Att få se mården i dagsljus. Och på så nära håll!

skogsmård sitter upprätt på bakbenen framför kakformen som innehåller rester av fågelmat
Sträcker jag på mig får jag bättre koll på omgivningen.

Isterlukten hade lockat dit en finsmakare som verkligen ville komma åt de sista envisa molekylerna i botten av kakformen. Det krävdes mycket ålande, slickande, gnagande och krafsande men efter tio minuter var mården nöjd och skuttade iväg in i skogsbrynet.

Kvar vid stugfönstret satt jag och katten. Fulla av förundran.

Annonser

Tegelröd ängstrollslända

Nu är det inte längre lika många trollsländor på patrull i solgläntan som det var under högsommarmånaderna. Tillgången på bytesdjur minskar också när hösten närmar sig. En trollslända som vi fortfarande ser pila omkring är vackert mattröd. Färgen var en utmärkt ledtråd för artbestämningen hos trollsländeföreningen

Tegelröd trollslända sittandes på grönt blad
Trollsländor vilar med vingarna utfällda.

Det är Tegelröd ängstrollslända (Sympetrum vulgatum) som fortfarande jagar under de soliga timmarna. Den är en allmän art vars säsong börjar på sensommaren och sträcker sig en bra bit in på hösten. Hanarna ståtar med den vackra mattröda färgen medan honorna är mer diskret tecknade i brunt.

Med tanke på alla hanar som vi ser hoppas jag att det finns många intresserade honor i omgivningen. Honor som gillar rött.

På patrull

Vi delar vår solglänta med många olika slags djur. Både större och mindre. Närheten till naturen är faktiskt en stor del av nöjet med sommarbostaden.

Det här året har också vi märkt av att det är ett ordentligt myggår. Så fort någon av oss rör sig i ett skuggigt område kommer de inande med siktet inställt på blod.

En brun fyrfläckad trollslända vilar på ett grässtrå
Grässtrån, stjälkar och grenar är bra viloplatser.

Myggplågan skulle varit ännu värre om det inte var för trollsländorna. De är effektiva små ätmaskiner som patrullerar sina jaktmarker enligt strikta mönster. Än så länge är det flest av fyrfläckad trollslända men senare på sommaren dyker också andra arter upp.

liten vanlig padda sitter i solen på en skogsväg
Paddor har alltid företräde i korsning.

Ett annat djur som också nogsamt patrullerar sitt revir är vanlig padda. Vi har rätt så många sådana som grannar på tomten. De kan inte hjälpa oss med myggen men äter massor av skalbaggar, larver och sniglar.

Jag tycker att paddor påminner om små hustomtar. De går runt och sköter sitt utan att göra något väsen av sig. Samtidig sprider de trevnad överallt där de finns.

Olika varianter av samma ört

I det tysta pågår det genetiska experiment i solgläntan.

Helt plötsligt stod där en vit midsommarblomster (Geranium sylvaticum).

närbild på två blommor av en vit midsommarblomster
Fint ådrade kronblad.

Det är tydligen välkänt att det då och då spontant uppstår en ny färgvariant. Att den här plantan växer nära stugan gjorde det svårare att förbli anonym.

Här i Sverige är annars vita midsommarblomster vanligare längre norrut i landet.

närbild på en vanlig blomma av midsommarblomster
Mer traditionellt utseende.

Jag skall i vilket fall som helst lämna fröställningarna orörda när de dyker upp. Kanske blir det fler vita midsommarblomster de kommande somrarna?