Etikett: vitlök

Två olika mikroklimat

Äntligen gror vitlöken jag satte i höstas! De är från eget utsäde och samma sort, Therador. Lika många klyftor i båda pallkragarna. Mest för att se om det skulle bli någon märkbar skillnad mellan de två växtplatserna.

små groddar av vitlök i pallkrage
Lite yrvakna i vårsolen.

Efter att ha varit djupfrysta större delen av vintern har alla vitlökarna i den skuggigare pallkragen kommit upp. Skotten är redan 3-4 cm och ser friska ut.

Det var här som jag odlade vitlök för första gången förra sommaren.

långa blad på vitlök i pallkrage
Har lagt in överväxeln.

Vitlökarna i den soligt placerade pallkragen är redan tio cm! De kom också upp en hel vecka tidigare än de som står skuggigt. Naturligtvis är det först vid skörd som det går att avgöra vilken plats som är bäst lämpad för vitlöksodling. Men än så länge verkar de som står i det varma mikroklimatet vid bastun ha ett ordentligt försprång.

Annonser

Coola växter

Pallkragen bakom stugan är fortfarande täckt av ett par decimeter snö. Det dröjer ett tag till innan jag kan se hur vitlöken och Gode Henriks målla klarat av vintern.

penseer växer i istäckt jord - verkar trivas fint
Istid? Sådant bryr vi oss inte om.

På den soligare delen av tomten står den andra pallkragen. Där har snön smält undan och blottat några penséer som jag sådde från urgamla fröpåsar i somras.

Jag måste erkänna att jag var rätt så skeptisk till tanken att de skulle överleva vintern. Men precis som Mowgli i Djungelboken är de tydligen tuffare än somliga tror. Får se om de undgår upptäckt av hungriga harar och rådjur ett tag till?

Ingen skymt av vitlöken där heller. Det blir intressant att se om det blir någon märkbar skillnad i skörd mellan de två pallkragarna. Jag satte lika många lökar av samma sort i båda. Det borde alltså bara vara växtplatsen som skiljer dem åt.

Praktiska tester av teorier. Slutresultatet kan bli gott. På mer än ett sätt.

Höstsådd och missräkning

För andra gången i mitt liv har jag satt vitlök. De tre största vitlökarna från sommarens skörd använde jag till utsäde. Det är alltså första gången som jag satt egenodlad vitlök.  Fortfarande långt ifrån att vara självförsörjande men det känns tillfredsställande.

De flesta av vitlökarna sattes i det skuggigare läget. Ungefär hälften så många blev en kontrollgrupp i den pallkrage som står soligt och varmt. Då kan jag kanske se vilket som ger bäst resultat.

öppnat paket med dillfrön från Nelson garden
Ja, frön borde rimligen vara ”organic”, eller hur?

För att utnyttja odlingsytan maximalt har jag sått dill (Anethum graveolens) mellan vitlöken. Det stod på paketet att höstsådd av dill ger tidig skörd. Får se om det stämmer?

öppnad bönskida visar tre mycket små rosenbönor - knappast lämpliga för utsäde
Det blir till att köpa nya rosenbönor.

Om vitlöken är en framgång är rosenbönorna ett bakslag. Inget eget utsäde. Frostnatten tog knäcken på plantorna långt innan bönorna i skidorna var färdigvuxna. Vi hann i alla fall äta nyskördade bönor ett par gånger innan det blev minusgrader.

Vitlöksskörd

Som förstagångsodlare har det varit svårt att avgöra om det var dags att skörda vitlöken. Skulle jag utgå från rekommenderat datum, då var det redan för sent. Den sena våren och heta sommaren gjorde mig också osäker. Tipset att ta upp dem ”när bladen börjar gulna” lät bättre.

Fast det verkade råda viss oenighet bland trädgårdsbloggarna om hur många gula blad som signalerade skördeklara lökar? Allt från ”hela stjälken” till ”en tredjedel, om stjälken är tjock som en tumsbredd” eller ”så fort de nedersta bladen gulnar”.

skördad vitlök utlagd på gräsmatta
Rätt ok, för att vara första försöket.

Till slut bestämde jag mig bara för att idag var dagen V. Skulle jag lämna vitlökarna i jorden mycket längre fanns risken att de delade sig. Då blir de svårare att förvara.

Med trädgårdsspadens hjälp lossade jag på jorden kring lökarna innan jag drog upp dem. De var  långt ifrån så stora som sättlöken jag köpte i höstas men det var vitlökar.

vitlökar upphängda för torkning
Enda kattsäkra stället är upphängda mot väggen.

Ytterligare ett tag dröjer det innan vi kan provsmaka.

För att vitlökarna skall tåla vinterförvaring skall de först hänga varmt och luftigt. Då torkar de yttre fjällen och bildar ett bra skydd. Innan det är klart skall de helst inte bli kattleksaker. (Någon är väldigt nyfiken på det där som matte håller på med.)

blomstängel av vitlök
En blomstängel.

Vi har faktiskt småätit av vitlökarna under tiden de växte till sig i pallkragen. De får inte blomma för då lägger de energin på det. Därför har jag skurit av blomstänglarna och använt dem i matlagningen. De har haft en mycket mild smak.

Förhoppningen är att vitlökarna kommer att smaka lika mycket som de luktar. I så fall kan det bli en utmaning att spara ett par till utsäde i höst.

 

 

Diverse ätligheter

Eftersom vi inte tillbringar all vår tid i stugan måste ambitionsnivån anpassas efter det. Enormt komplicerade byggprojekt är inte aktuella. Inte heller att plantera växter som kräver daglig skötsel för att trivas. Nej, fokus är på mormorsperenner i rabatterna.

Mogna jordgubbar av sorten Mara de Bois
Små, supergoda Mara de Bois-jordgubbar.

Samtidigt är det lyxigt att äta nyplockade grönsaker och bär. I köpet av stugan medföljde ett igenväxt jordgubbsland. När det var dags att föryngra det valde vi att köpa olika sorters plantor. Det torra och varma vädret har inte gett ett överflöd av jordgubbar men de vi plockat har smakat helt olika.

Unga mangoldplantor av sorten "Red Magic" i min pallkrage.
Mangoldplantor ”Red Magic” i pallkragen. Och en fingerborgsblomma.

Oreganodjungeln är så tät att det inte finns rum för annat ätbart. Ett litet grönsaksland för husbehov skulle vara bra att ha. Sambon fick en stor pallkrage på sitt jobb. Fylld med  kompostjord blev den perfekt för att testa ”square foot gardening”.

Rädisor blev första grödan. I höstas satte jag vitlök som snart är klar att skörda. Nu är en del av ytan vigd åt mangold. Eftersom jag var sen med frilandssådden är plantorna än så länge ganska små.

Två plantor av Gode Henriks målla i pallkragen med vitlök i bakgrunden.
Gode Henriks målla har växt till sig sedan de planterades.

Perenna grönsaker kändes som ett naturligt nästa steg. Det finns mycket mer att välja på än rabarber och gräslök. Som Gode Henriks målla – ett alternativ till spenat där både blad och blomställningar kan tillagas. Förr åt man också fröna men det pilljobbet tror jag inte att vi bryr oss om.

De två plantorna som jag satte i våras har tagit sig. Första året får de växa ostört för att etablera sig ordentligt och samla kraft. Nästa vår kan vi börja skörda bladen. Oklart om de kommer att flyttas från pallkragen eller stå kvar.

Lerkruka nedsänkt i jorden och omgiven av honungsfacelia.
I en nedsänkt lerkruka kan jag vattna rosenbönorna utan spill.

Ett trick jag lärt mig för att vara sparsam med vatten är att gräva ner en oglaserad lerkruka i marken bredvid plantorna och sedan vattna i den. Vattnet rinner ut under jord och det uppmuntrar växterna att utveckla ett djupare rotsystem. Något som samtidigt gör dem mer torktåliga. Den torra markytan skyddar mot avdunstning.

Det är första året som jag gör så här. Än så länge verkar det fungera bra. För att ge extra skugga har jag också sått honungsfacelia runt kanten.

Rensa i rabatten

Ogräsrensningen av tulpanrabatten borde varit klart för flera veckor sedan. Jag får skylla på den sena våren. Den, i kombination med det ovanligt varma vädret, har försenat flera av mina återkommande trädgårdsjobb.

Jag är helt enkelt inte skapt för att jobba i solgass.

rabatt med allium och utblommade tulpaner. Rensat ogräs ligger framför på trädgårdsgången.
Mindre grönska i rabatten, mer ovanpå plattorna.

En bieffekt av det försenade schemat var att det faktiskt blev lättare att se skillnad på grässtrån och självsådda pärlhyacinter. Fler smålökar överlevde min nit det här året än förra våren.

Såg också att både stockmalvan och stockrosen har övervintrat. Stockmalvan var lite senare i starten men nu skickade den upp de första bladen.

I vanliga fall praktiserar jag ”chop and drop” när jag rensar rabatter. Om inte ogräset har rötter eller frö låter jag det ligga kvar ovanpå jorden. Sniglar, mikrober och maskar, naturens egna renhållningsarbetare, brukar ta hand om det.

Nu lade jag det först åt sidan för att torka. Nästa helg klipper jag det gröna i bitar och lägger tillbaks i rabatten. Rötter och segare ogräs kommer att hamna i rötningshinken.

Frodig vitlöksblast i pallkragen.
stockmalvan My preciousssss ….

Några som klarar sig bra utan extra ogräsrensning är vitlöken i pallkragen. Alla sättlökarna utom en har tagit sig. Nu har de fin blast. Både jag och sambon är oerhört nyfikna på hur stora de hinner bli innan det är dags att skörda.

Sedan skall vi naturligtvis testa smaken. Med tanke på hur mycket vitlök vi använder i matlagningen kan det bli en utmaning att bli självförsörjande. Inte omöjligt, men det skulle kräva en del tankemöda och planering. Motivation har vi redan.

Lite ätbart också

Det är omöjligt att ha ett trädgårdsland som skulle kräva daglig skötsel. Då skulle torpet snabbt gå från nöje till tvång. Precis tvärtemot så som jag vill ha det.

Samtidigt vill vi kunna äta sådant som vi odlat själva. Det är både praktiskt och väldigt tillfredsställande att plocka in något gott till köket och tillreda det. Som tur är finns det lämpliga kompromisser i växtriket.

grönt vitlöksskott i trädgårdsland
Nu har vitlöken bråttom för att hinna bli klar.

Vitlökarna som jag satte i höstas är ett sådant exempel. Det var lite pilligt att placera ut dem på rätt avstånd i pallkragen men därefter har de skött sig själva.

två stycken Gode Henriks målla i krukor på tidning
Det återstår att se om Gode Henrik är god eller ej.

Perenna grönsaker passar också eftersom de sköter sig själva när de väl etablerat sig. Rabarber, gräslök och humle har vi redan. Något slags bladgrönt skulle bli ett bra komplement. Därför köpte jag två mållor Gode Henriks som hamnade i pallkragen. Därifrån går det alltid att flytta dem till en annan plats senare.

jordgubbsplantor i plastkassetter för att klara transporten, postorder.
Skyddade småplantor.

Jordgubbslandet behövde föryngras med nya plantor. Vi testar nu en blandning av flera olika sorter med sina egna smakprofiler. Efter att ha diskuterat med sambon blev det Korona, Honeoye, Mara de Bois och Ostara. Om det fungerar som jag tänkt kommer vi att kunna plocka jordgubbar från juni tills dess att frosten kommer. (Vi, och sniglarna.)