Tagg: Vårtecken

Envishet lönar sig ibland

Sorgmanteln (Nymphalis antiopa) är varje år en av de första vårfjärilar i solgläntan. De är också snabba som sjutton och flyger högt upp i trädtopparna. Alla mina försök att fotografera dem med utslagna vingar har misslyckats. Tills nu.

sorgmantel sitter med utfällda vingar på en grusig väg
Fatta vinken! Jag vill att du går din väg.

Det var en av sommarens nykläckta fjärilar som satt still och sög i sig fukt från grusvägen. Trots att jag försökte vara försiktig när jag närmade mig blev den irriterad och slog ut med vingarna. Men den satt kvar! Och jag kunde äntligen få en bild som visar hur vackra de är med gräddgula kanter på de brunröda vingarna och små blå detaljer.

Sedan lämnade jag den i fred så den kunde fortsätta dricka fukt ostörd.

Annonser

Mot alla odds

liten snödroppe börjar sticka upp genom snön
Årets allra första vårblomma.

Det verkar troligt att åtminstone en av snödropparna jag satte förrförra året kommer att blomma. Den skall bara tränga sig igenom snön och skaren först. En baggis.

Att ta en flygnota

På väldigt kort tid har tomten förändrats från snölandskap till torrt gräs och vårblommor. ”Äntligen!” tycker både vi och diverse yrvakna flygfän.

Det är intressant att på nära håll se hur olika pollinatörer hanterar samma blomma. En  lila krokus fick i snabb följd besök av först en humla och sedan en fjäril. De hade helt olika angreppssätt.

mörk jordhumledrottning täckt med pollen i lila krokus
Den här humledrottningen har vältrat sig i krokuspollen.

Humlan kröp ner helt och hållet i krokusblomman och tog livtag på ståndarna. Den bökade runt ordentligt för att komma åt nektarn. När den väl kom upp igen var den helt täckt av pollen.

Nästa krokus som den besöker får pollenkorn på pistillen. Precis så som det är tänkt.

citronfjäril sticker in snabeln i krokusblomma men sitter utanpå kronbladen
Citronfjärilen vill snika åt sig lite nektar. Från sidan.

Sedan var det då citronfjärilen. Den stannade på utsidan av kronbladen och stack enbart in snabeln för att komma åt nektargivan. Oavsett hur många krokusar den besöker bidrar den inte till pollineringen.

Lite småfräckt, kan jag tycka. Fast det finns många andra slags vårblommor än krokusar. På de kanske den är en artigare matgäst som gör rätt för sig?

Inget aprilskämt

Hurra! Jag har sett bladknoppar av Drakulanunneört (Corydalis solida ‘George baker’) sticka upp i en av balkonglådorna.

små bladknoppar av drakulanunneört
Små knoppar sticker upp ur den frusna blomjorden.

Efter det att ett hungrigt djur grävt upp de första knölarna jag planterat vid stugan tänkte jag att en gnagarsäkrad växtplats nog var en bra idé. Bara några Drakulor överlevde så skulle det säkert bli frön till rabatterna.

Balkongen framstod då som en skyddad oas. Det var naivt av mig.

En skata bestämde sig genast för att undersöka vad det var som jag hade gömt i blomjorden. Som tur var hörde jag hennes skrockande och kunde avbryta inspektionen. Då låg alla knölarna ovanpå jorden. Uppenbarligen ratade som skatmat. Jag petade ner dem på nytt och svor en liten ramsa över nyfikna djur.

Med tanke på den händelsen blev jag extra glad när jag såg de små bladspetsarna. Dessutom har jag planterat nya Drakulor vid stugan. Jag tror de har klarat sig bättre eftersom tjälen kom innan sorken grävde sina gropar. Vi får se om jag har rätt.

Återkommande vårtecken

Tänk att det alltid dröjer så länge innan det blir vår? Nu har jag i alla fall koll på vilka buskar och träd kring stugan som är först med lövsprickning.

Bondsyrenen är alltid tidig. I år verkar inte bli något undantag.

syrenknoppar blad
Knubbiga syrenknoppar klarar kylan.

Syrenen sprider glädje vid minst två tillfällen varje år. Först på våren med de små gröna bladen och sen när blommorna sprider sin ljuvliga doft.

Ett annat vintrigt vårtecken är spåren efter hackspettens framfart i myrstackarna.

hackspetten har grävt hål i myrstacken
Hackspetten har ätit myror. Den här vintern också.

Förra sommaren flyttade myrorna den största stacken. Den gamla platsen i skogsbrynet hade successivt blivit allt mer skuggad av granarna. Nu valde de att slå ner bopålarna där de får sol nästan hela dagen. På en plats som ligger väldigt nära vår bastu. Det känns upplagt för grannfejder i sommar.

Hackspettarna hittade naturligtvis lika bra till den nya stacken.

Jag tror att det är gröngölingen som oftast är där och förser sig. Precis som koltrasten är den skeptisk till människor och håller sig helst på avstånd. Vi har bara sett en skymt av den i ögonvrån när den flyger sin väg.