Etikett: Vårtecken

En vampyr på balkongen

Äntligen har jag fått njuta av drakulanunneörten (Corydalis solida ‘George Baker’).

närbild på blommande drakulanunneört. blommorna är röda med rosa läppar.
Är det någon som är förvånad över att jag vill ha mängder av de här blommorna?

Så det hemliga tricket med att sorksäkra nunneörtens knölar till 110% är att ha dem på balkongen? Det borde jag ha förstått.

Vi får se hur det gått för de drakulaknölar som blommade i gläntan förra året. Har de blivit vintersnacks åt gnagarna eller har de undgått upptäckt? Om ett par veckor har jag facit.

Första blåsippan

blåsippsblomma hålls mellan två fingrar på en uppvänd hand
Kontrasten mellan vita pistiller och ljusblå kronblad är sublim.

En av de stora fördelarna med en naturtomt är att det finns många blommor som klarar sig utmärkt på egen hand. Inget daltande behövs. Som blåsipporna. Härdiga och fridlysta sprider de vårkänslor där de står i skogsbrynet.

Snart snödroppar

En fördel med att stugan ligger en bra bit från vår vanliga bostad är att vi kan uppleva varje årstid (minst) två gånger. Som nu.

På min väg till jobbet ser jag mängder av snödroppar. De är nästan vissna.

snödroppsknopp i frostig rabatt
Det kommer flera. Hoppas jag i alla fall.

Samtidigt har lökarna i gläntan precis skickat upp de första knopparna.

blommande dubbel snödroppe i hakmossa
Mildväder gynnar mossan. Här låg tidigare en rabatt.

Av alla snödropparna är det den fyllda varianten som är tidigast i år igen. Lite förvånande. Jag skulle ha gissat att de mer ursprungliga sorterna var härdigast. Men som vanligt ställs mina teorier och fördomar på ända av naturen.

Kaxiga krokusar

Höstens slitgöra börjar nu ge resultat. De, sammanlagt 125, olika krokusknölar som jag satte ner på diverse ställen i gräsmattan verkar ha klarat sig från ekorrarna.

krokusblad sticker upp ur torrt fjolårgsäs
Här kommer det en krokus!

Nu sticker det upp grön-vit randiga blad både här och där i det torra gräset.

krokusblad sticker upp ur fjolårsgräset i gräsmattan
Inte kommer jag ihåg att jag satte dem så tätt?

Eftersom ett av mina säkraste vårtecken är att blicken dras nedåt för att undvika att jag trampar på något litet och sårbart (det kan vara kopparödlor, frusna humlor, fjärilar eller spirande vårblommor) så får jag väl säga att i år kom våren redan i mars.

Yrvakna växter

Vårtecknen blir allt fler. I grönsakslandet syns de första bladknopparna på rabarbern.

röda topparna på små rabarberknoppar i landet
Den karamellröda färgen signalerar att knopparna är köldtåliga.

Barmarksvintern lockar fram dem mycket tidigare än vanligt. Så här års borde de  fortfarande vila under ett skyddande snötäcke.

vårknoppar av kärleksört i rabatten
Vårknoppar av kärleksört.

Kärleksörten ligger också den i startblocket. Snart kommer den att skjuta nya skott. Än så länge är knopparna halvöppna som mest. Jag undrar verkligen var den magiska gränsen går med tillräcklig mängd dagsljus för att växterna skall bestämma sig för att det är vår?

Envishet lönar sig ibland

Sorgmanteln (Nymphalis antiopa) är varje år en av de första vårfjärilar i solgläntan. De är också snabba som sjutton och flyger högt upp i trädtopparna. Alla mina försök att fotografera dem med utslagna vingar har misslyckats. Tills nu.

sorgmantel sitter med utfällda vingar på en grusig väg
Fatta vinken! Jag vill att du går din väg.

Det var en av sommarens nykläckta fjärilar som satt still och sög i sig fukt från grusvägen. Trots att jag försökte vara försiktig när jag närmade mig blev den irriterad och slog ut med vingarna. Men den satt kvar! Och jag kunde äntligen få en bild som visar hur vackra de är med gräddgula kanter på de brunröda vingarna och små blå detaljer.

Sedan lämnade jag den i fred så den kunde fortsätta dricka fukt ostörd.