Tagg: torparväxt

Fröbytarfrön – vårkrage

De tidigaste perennerna är överblommade. Nu återstår att sätta frö och samla kraft inför vintervila och nästa års blomning.

färska fröställningar av vårkrage i ett melittafilter
Fröställningar av gemsrot/vårkrage.

Jag har passat på att klippa av några fröställningar från vårkragen (Doronicum orientale ‘Leonardo’). På nästa fröbytardag är det kanske någon som vill fylla ut sin vårrabatt och blir glad över att få lite vårkragefrö. Jag hoppas det i alla fall.

blomma av vårkrage - knallgul med många smala kronblad.
Vårkragen lyser verkligen upp rabatten.

Vårkragen, eller gemsrot som den också kallas, är en härdig torparväxt. Har den etablerat sig så kommer den troget tillbaka varje vår. Som tidigblommande är den också väldigt uppskattad av de övervintrade insekterna som kommer till solgläntan.

Gemsroten breder gärna ut sig och passar därför bäst ihop med starkväxande perenner.

Annonser

Enkel självbevattning till billig peng

Visserligen är de flesta av våra rabatter fyllda med torktåliga torparväxter. Men innan nytillskott etablerar sig behöver de extra tillskott av vatten. Likaså de ätliga grödor som kanske egentligen skulle vara i köksträdgården men nu står bland perennerna.

Att vattna varje dag funkar när vi är i stugan. Fast långa stunder är vi inte där. Så jag har gjort ett enkelt självbevattningssystem, en ”olla”, till tomaterna.

vattenkondens på utsidan av en terrakottakruka som står på grusigt underlag
Den porösa terrakottan ”svettas” vatten.

Först köpte jag en stor, oglaserad blomkruka av terrakotta och ett blomfat av samma material som var stort nog att täcka krukans öppning. En champagnekork passade perfekt för att sätta igen dräneringshålet i botten av krukan.

terrakottakrukan är nedgrävd så att bara kanten sticker upp över den jorden. Krukan är vattenfylld. I dräneringshålet sitter en kork.
Korken håller tätt.

Sedan grävde jag ett hål i rabatten. Lagom stort för att den vattenfyllda ”ollan” skulle få plats och samtidigt ha kontakt med den omgivande jorden. Den porösa leran släpper mycket långsamt igenom vattnet. På så sätt håller den jorden fuktig.

ett krukfat av terrakotta är ett perfekt lock på den vattenfyllda terrakottakrukan ("ollan")
Nej, här skall inte ske några drunkningsolyckor.

Krukfatet blev ett lock. Det minskar avdunstningen varma dagar. Samtidigt slipper jag fiska upp döda insekter ur vattnet.

ollan sedd ovanifrån. det är tydligt att jorden runt den är mörkare av fukt.
Svettringar runt kanten.

Nu har ollan stått i rabatten ett par dagar och jorden kring den är fortfarande mättad av fukt. Vattennivån i krukan hade sjunkit med ungefär en tredjedel på tre dagar. En full ”olla” borde alltså räcka minst en vecka. Växterna jag planterat ser ut att må bra trots stark sol och höga temperaturer.

Tipset fick jag från den här videon på youtube. Även om jag använt enklare material till ”ollan” istället för specialdrejade krus är jag väldigt nöjd med resultatet.

Skuggläge för de känsliga

Två av de fyra julrosorna som jag planterade förra året verkar ha dött. Jag är faktiskt imponerad över att resten klarat sig. Den stekande sommarsolen var inte nådig.

rostbrunröd enkel julros utplanterad med täckbark runt stjälken
En dunkelt rödbrun julros. Tyvärr utan sortnamn.

Lite lärdom drog jag i alla fall av detta. Så den rödbruna julros som följde med mig hem från Trädgårdsmässan fick en skuggigare placering. Nu står den nära röda vinbären och bergeniorna. (Faktum är att jag planterat samma julros två gånger. Första gången var det något djur som grävde upp den. Får se om den blir lämnad i fred nu?)

en krollilja, än så länge utan blommor, bland Bergenior
Krolliljan skjuter i höjden.

Några andra växter som verkar trivas i det skuggigare läget är krolliljorna. För två år sedan flyttade jag dem från den stora perennrabatten till bergeniorna i slänten. Nu verkar de ha etablerat sig och kommer förmodligen att blomma bra i sommar.

Ibland fungerar mina planer som jag tänkt mig. (Och ibland blir de pannkaka.)

Tidig tulpan

När jag köpte mina 10 Purissima-lökar i höstas var det för den vita färgens skull. Ljusa blommor lockar nattfjärilar och malar till rabatterna. De små flygande munsbitarna är i sin tur helt oemotståndliga för fladdermössen. Och vi vill ha fladdermöss i gläntan.

tulpanen Purissima har en gräddvit blomma
Purissima. Vit tulpan av kejsarsort.

Nu har jag förstått att Purissima är en gammal sort, först registrerad 1943, som gärna blommar om många gånger om den trivs på växtplatsen. Att den är tidig kan jag också intyga. I år blommar den samtidigt som lungörten och drakulanunneörten.

Blommorna är klassiska i formen, mjölkvita med en gräddgul nerv. Än så länge har jag inte stoppat ner näsan i dem för att känna hur de doftar. (Det är bara en tidsfråga.)

Mer eller mindre av en lycklig slump verkar vi ha fått en ny torparväxt i rabatterna.

Många gullbollar i luften

Med tanke på hur stryktåliga mormorsväxter är måste ”mormor” varit en riktigt seg och envis krutgumma. Inte ens den värsta sommartorkan i mannaminne tog knäcken på vår Gullboll (Rudbeckia laciniata var. hortensia).

gullbollen blommar med många blommor
Ett litet lokalt bollhav av gullbollar.

Lite kuvad blev gullbollen trots allt av den ihållande värmen och bristen på vatten. Kortare stjälkar och buskigare växtsätt gjorde att blommorna i år hamnade precis i ögonhöjd. Tidigare har jag nästan fått nackspärr när jag tittat på dem.

närbild på gullboll
”Gullboll” är en bättre beskrivning än ”fylld höstrudbeckia”

Komposten som jag lade ut i perennrabatten i våras bidrog nog till att gullbollen klarade pärsen. Det blev ett isolerande lager som minskade avdunstningen. Tack vare vår samkompost och den nya gallerkomposten finns det gott om täckmaterial till rabatterna nästa år också. Perfekt för jordförbättring, minskad avdunstning och lättare ogräsrensning. Samt gladare gullbollar.

Så fort tiden går

De senaste veckorna har jag gått runt med sekatören i högsta hugg. De flesta av våra höstflox (Phlox paniculata) hade blommat klart och vill gå i frö.

I de fall där vi redan har tillräckligt många plantor klippte jag av blomställningen.

blomställningen på en överblommad höstflox
Överblommad och snart avklippt.

På grund av sommarens ihållande torka blev höstfloxen lägre än vad de brukar vara. Växtspurten efter regnet tog inte igen allt som vattenbristen tagit ifrån dem.

De är seglivade torparväxter och klarade den pärsen. I alla fall de som hunnit etablera sig. De barrotade höstflox som jag planterade i våras hade inte samma förutsättningar utan dog allihop.

 

närbild på blommande höstflox vit med rosa öga
Vår mest högväxta höstflox.

 

Varje höst blir också ett avslut. Visst var det var alldeles nyss som rabatterna var fyllda av väldoft? Fortfarande återstår att hålla efter ogräset och njuta av allt det som fortfarande blommar. Snart nog är det dags att förbereda för vintern.

Löjtnantshjärtat

Ytterligare en växt som jag velat ha till vår trädgård är löjtnantshjärta (Lamprocapnos spectabilis). Jag kommer ihåg hur blommornas form fascinerade mig som barn.

I min fantasi såg de ut som hjärtan, lampor eller damer i krinolin.

ensam stängel med blommor av vitt löjtnantshjärta
En blomstängel. Ett livstecken!

När jag så fick möjligheten att fynda två hängiga plantor i höstas så tvekade jag inte en sekund. Torghandlaren ville ha en tjuga vardera och jag ville ha löjtnantshjärtan!

Efter en bister vinter och torr vår verkar det som om den ena plantan gått hädan. Den andra har skjutit upp ett par blad och en blomstängel

Det visar klart och tydligt att det är en vit ‘Alba’ som står där i rabatten. Beskrivningen säger att lövverket skall vara limegrönt. Det är jag inte säker på att jag håller med om. Blommorna är i alla fall precis så finurligt konstruerade som jag kommer ihåg dem.