Tagg: svarta vinbär

Sylt på rabarber och svarta vinbär

fyra burkar med sylt på rabarber och svarta vinbär mot en gul-vit-rutig bakgrund
Sylt på rabarber & svarta vinbär. Mumsig!

Rabarber- & svarta vinbärssylt

 

450 gr rabarberstjälkar, tvättade och skurna i bitar

200 gr svarta vinbär, rensade

600 gr syltsocker

2 dl vatten

1,5 tsk Atamon

Varva bär, rabarber och socker i en kastrull. Häll i vattnet. Värm långsamt upp på spisen och låt sedan sylten koka i ca 15 min. Använd en slev eller en gaffel för att mosa bär och rabarberbitar mot kastrullens kant. Skumma av.

Blanda i Atamon när sylten är klar. Sedan hälls den upp på varma, steriliserade burkar. Sätt på etiketter.

Det här receptet improviserade jag ihop efter att hittat en påse rabarber i frysen. De svarta vinbären var däremot nyplockade. Kombinationen rabarber, svarta vinbär och syltsocker gav en väldigt fast sylt – närmast geléaktig i konsistensen.

Funkar fortfarande bra till müsli och yoghurt. Kräver bara lite mer omrörning.

Annonser

Pyttesmå bärkart

Det är bara ett par veckor sedan tomten var täckt av snö. Både jag och sambon tycker att vi sett få humlor jämfört med tidigare år. Solitärbin har varit ännu rarare.

ett väldigt litet, grönt krusbärskart på en kvist
Karten är grön men det mogna bäret blir mörkrött.

Men i bärbuskarna syns tydliga bevis på att det varit full fart på pollinatörerna. Krusbärsbuskens grenar dignar redan av små kart.

blåbärstryblommor och små bärkart framför ljugröna blad
Karten är nästintill osynliga, där bredvid blommorna.

En annan dold skatt fann jag i ett av våra blåbärstryn. Också där syntes små bärkart. Jag hade faktiskt börjat tvivla på att vi över huvud taget skulle få någon skörd. Buskarna skall korspollineras och det verkade inte som om våra två sorter blommade samtidigt? Skulle jag verkligen behöva medge ett nesligt felköp? Nej, det som krävdes var fler varma vårdagar. Resten tog humlorna och bina hand om.

Jag ser fram emot att provsmaka de mogna bären. Det är i alla fall ett jobb jag klarar av.

Fler vinbärsbuskar

Det hela började med en tanke om att försöka balansera antalet vinbärsbuskar. Vi har fyra svarta vinbär men bara ett rött. Och jag föredrar smaken av de röda.

en gren av en vinbärsbuske ligger mot marken fasthållen av två bambustickor. Över grenen ligger en tuss mossa placerad.
Under mossan kommer rötter – hoppas jag!

Samtidigt hade jag läst att det är rätt enkelt att föröka vinbär. Så varför inte testa det med den röda vinbärsbusken? Först skrapade jag försiktigt av den yttersta barken på en av de nedre grenarna. Sedan böjde jag ner den så den fick markkontakt. Lite jord och mossa över. Därefter satte jag två bambustickor i kors för att hålla grenen på plats. Där den ligger an mot jorden kommer det att bildas rötter. Så småningom har vi en ny klon av busken.

Nu har jag påbörjat tre avläggare. Två röda vinbär och ett svart. Tar de sig blir det lagom att flytta dem nästa år. Då har vi också tid på oss att förbereda de nya växtplatserna.

 

Drastisk föryngringskur

I hallonsnåret bakom stugan för två svarta vinbärsbuskar en tynande tillvaro. De får nästan ingen sol och ger därför inte heller några bär. Vid en första anblick verkar de döende. Jag bestämde mig för att istället se om det gick att ge dem nytt liv.

avklippta grenar av vinbär ligger i en hög på marken
Gamla, svarta och ofruktbara grenar.

Första delen av räddningsaktionen var att rensa runt vinbärsbuskarna. Många hallon föll för sekatören men de kommer snart igen med nya rotskott.

Nästa steg var att göra en ordentlig föryngringsbeskärning. Jag klippte ner alla gamla, svarta och förvedade grenar på bärbuskarna. När jag väl var klar fanns det bara 10 – 15 centimeters stumpar kvar.

Nu återstår bara att se om det här ingreppet får vinbärsbuskarna att skjuta nya skott. Gör de bara det kommer det att bli mycket bär de kommande åren. Under förutsättning att jag håller efter hallonen så de inte skuggar för mycket igen.

Skönt att veta att jag inte behöver vara sysslolös nästa sommar heller.

Sylt på krusbär och svarta vinbär

Det är först i vuxen ålder som jag kommit över min aversion mot svarta vinbär. Som barn tyckte jag att de var jätteäckliga. Nu är jag försiktigt avvaktande positiv.

Den här sommaren har vi fått vår första rejäla skörd av svarta vinbär. Experimentlusten slog till och jag testade att koka sylt på dem tillsammans med krusbär.

glasburkar med sylt på en blandning av krusbär och svarta vinbär
”Det smakar som svarta vinbär, men ändå inte.”

 

Sylt på krusbär och svarta vinbär

 

Jag använde:

10 dl rensade krusbär

3 dl svarta vinbär

7,5 dl syltsocker

2 tsk Atamon

 

Urdiskade och steriliserade konservburkar.

 

Gör så här:

Lägg krusbären i en stor kastrull tillsammans med 5 dl syltsocker. Sätt på spisplattan på låg temperatur. Rör försiktigt om i kastrullen när bären börjar safta sig. Fortsätt tills krusbären är mos.

Lägg sedan i de svarta vinbären och 2,5 dl syltsocker. Rör om och låt sjuda i 20 min på låg värme. Koka sedan upp sylten och skumma av den.

Stäng av spisen och ta bort kastrullen från plattan.

Blanda i ungefär 1 tsk Atamon per liter färdig sylt.

Häll sedan över den varma sylten i de tomma och rengjorda konservburkarna. Sätt på locken. Klistra på etiketter. Låt burkarna svalna innan de ställs in i skafferiet.

 

Sylten blev god. Den smakar definitivt mycket svarta vinbär men krusbären tillförde en balanserad sötma som jag uppskattar. Förmodligen ändrar jag proportionerna en aning nästa gång och minskar mängden svarta vinbär.

Äntligen blidväder

När dagstemperaturen väl visade plusgrader gick det snabbt. Plötsligt droppade och porlade det från alla stugtaken. Då och då hördes en ordentlig duns när ett speciellt stort sjok taksnö rasade i backen.

istappar från stugtak
Snön smälter på dagen och fryser på natten.

Marken är fortfarande täckt av djup snö. Den försvinner inte lika fort och det är nog lika bra. Väderprognoserna hotar med fortsatt bistra köldnätter hela påsken. Då isolerar snötäcket och skyddar småkrypen som annars skulle frysa ihjäl.

Snön begränsade möjligheterna att göra mer omfattande utomhusarbete. Jag gjorde i alla fall klart gallringen av hallonsnåren och började föryngringsbeskära ett par av de äldsta svarta vinbärsbuskarna. Det får jag fortsätta med när snön smält undan så alla grenarna syns.

När jag inte pulsade runt i snön och gallrade hallonplantor satt jag vid matbordet med en kopp kaffe och följde aktiviteten runt fågelmatarna. Drama, svartsjuka, påhittighet och generositet! Bästa pausunderhållningen jag kan tänka mig en solig vårvinterdag.