Etikett: skogsmård

Det där är ingen fågel?

En tidig morgon. Perfekt för att sitta ner med en kopp kaffe och läsa tidningen. Jag hade precis rest mig upp för att lägga mer ved i roslagskaminen. Då såg jag något i ögonvrån.

brun hårig rumpa av hukande djur framför kakform som innehållar hemgjord fågelmat
Vem har lagt en brun boll där?

När vintern gett upp sista sucken minskade också antalet besökare till fågelmaten. Då satte jag ner kakformen på marken. Den flottiga gegga som fanns kvar kanske skulle locka en skogsmus? Och jag vet att ugglan jagar där på nätterna.

Fast nu satt det en rund, brun pälsklump framför kakformen. Vad i hela fridens namn?

en skogsmård står i profil framför kakformen som innehåller fågelmat
Var det något som rörde sig där borta?

Åh … DET var oväntat. Att få se mården i dagsljus. Och på så nära håll!

skogsmård sitter upprätt på bakbenen framför kakformen som innehåller rester av fågelmat
Sträcker jag på mig får jag bättre koll på omgivningen.

Isterlukten hade lockat dit en finsmakare som verkligen ville komma åt de sista envisa molekylerna i botten av kakformen. Det krävdes mycket ålande, slickande, gnagande och krafsande men efter tio minuter var mården nöjd och skuttade iväg in i skogsbrynet.

Kvar vid stugfönstret satt jag och katten. Fulla av förundran.

Annonser

Mårdbesök

Jag flyttade viltkameran till fågelmaten för att få bättre koll. Framför allt vill jag se vilka arter som äter av isterklossarna. Men också för att kunna rapportera antalet individer de dagar då vi inte var där till Vinterfåglar inpå knuten.

nattbild bakifrån på mård ståendes på snötäckta marken vid fågelmaten
Är det något ätbart som rör sig nere i slänten?

En sen natt har kameran reagerat på rörelser och bränt av tre bilder med IR-blixt. Vi har fått bevis på att solgläntan ingår i ett mårdrevir!

Förra vintern fanns det spår av skogsmård (Martes martes) vid utedasset. Nu har vi också sett själva djuret. Både bakifrån och från sidan.

Med tanke på att den lyssnade så uppmärksamt var den förmodligen på jakt efter moharen eller en skogsmus. (Fågelmaten lockar smågnagarna och haren har en av sina viltväxlar längs vår uppfart.) Häftigt var det alldeles oavsett att få se mården på bild.

Vem hoppade där på skaren?

Ja, inte var det haren. Vi tittade i ”Spårboken” av Preben Bang och fick svaret.

Vår tomt har haft besök av en skogsmård (Martes martes).

mårdspår i snön
Jämfotahopp. Två steg i taget. Två steg i taget.

Så vitt vi kan se var den bara på genomresa. Det fanns ingenting som tydde på att den jagat eller hittat något ätbart.

Både jag och sambon blev barnsligt lyckliga av att se de här mårdspåren. Helt plötsligt kändes den omgivande skogen mer vild än tam. En härlig känsla.