Etikett: samkompost

Mata komposten med kartong

I samkomposten är vi noggranna med proportionerna kväve/kol. Matrester och innehållet i dasstunnor är rikt på kväve. För att balansera det blandar vi också i kartong, rivna dagstidningar och strö. Sådant material som innehåller kol.

kartongbitar utlagda överst i grönkomposten
Lite kol till komposten.

Grönkomposten har inte varit lika högprioriterad. Det är inte lika viktigt att den mognar snabbt för vi kan sätta ut fler kompostgaller om det behövs. De slutna behållarna som är godkända för samkompost har vi bara två av.

Nu hade jag ett överskott av kartonger. Tillräckligt för att täcka grönkomposten med ett lager. Sedan lade jag trädgårdsavfall överst. Alltid gör det någon skillnad. Förhoppningsvis till det bättre.

Något som överraskat mig när jag samlat ihop kartong till kompostering är att så många företag inte trycker med färg utan på plastfilm! Oftast har det varit förpackningar till elektronik. Glada färger och blank yta gör mig numera misstänksam. Jag antar att de stora återvinningsanläggningarna har maskiner och processer för att hantera det. För egen del tycker jag att det är ett ofog. De kartongerna får gå till återvinning istället. I vår kompost passar de inte.

Hemsnickrad kompostsil

Det blev dags att ta hand om komposten igen. De två kompostbehållarna vi har är visserligen stora men rymmer inte hur mycket som helst. Vi växlar mellan behållarna för att hela tiden ha en som kan fyllas på och en som är full. Nu måste vi få plats för nytt köksavfall och latrin från utedasset.

Det som multnat hamnar i rabatterna. Kvistar, grenar och annat med mer fibrer åker tillbaks i botten av behållaren ett år till. Förr eller senare bryts det ned.

en träram med nät fastsatt lutas över grön presenning. bredvid står en blå hink och en orange lövkorg fyllda med jord.
Hemsnickrad kompostsil, version ett.

Förra gången jag gjorde det här hade jag en provisorisk och svårhanterlig lösning för att sila bort de största klumparna. Nu tänkte jag snickra en kompostsil. En som kan återanvändas. En som är anpassad för ändamålet.

Ramen sågade jag till av läkt. Den är tillräckligt lång och bred för att passa över en skottkärra. Till ”silen” använde jag överblivet rådjursnät från när sambon kattsäkrade verandan. Nätet fäste jag vid ramen med häftpistol.

Första testet av kompostsilen gick inte så bra. När jag lastade på kompost med grepen lossade nätet från ramen. Jag hade förstås underskattat vikten och använt alldeles för få häftklamrar. Det var å andra sidan lätt att åtgärda.

Test nummer två gick därefter helt enligt planerna. Jag lade kompost på silen och skakade sedan på ramen så att den färdiga mullen trillade igenom. Det som var för stort samlade jag i lövkorgen och lade tillbaka i botten på behållaren.

Egentligen är maskorna i nätet för glesa för att det skall vara en perfekt kompostsil. Men det duger för mina syften. I alla fall i år. Den sista finfördelningen av mullen gör maskarna och mikroberna ute i rabatterna. Och det är de väldigt bra på.

Kompostkunskap

Oavsett hur mycket jag har att göra finns det alltid tid att läsa en bok. Den här gången blev det en svensk fackbok, Gunnar Erikssons ”Kompost”. Lånad på mitt lokala bibliotek.

Boken Kompost av författaren Gunnar Eriksson
En nördig djupdykning i komposten.

För den som funderar på att börja kompostera kan det här vara en bra första bok. Den ger en bra bild av vilka organismer som bidrar till nedbrytningen och hur fördelningen bör vara mellan ”grön” och ”brun” materia för att komposten skall bli riktigt bra.

Ett klart plus är att författaren jämför olika slags behållare och ger råd utifrån det svenska klimatet. Likaså att han ger tydliga riktlinjer för hur man skall tänka kring hushålls-, trädgårds- och latrinkompost.

(Det är bra att vilja vara miljövänlig men en illa skött kompost kan bli en smittohärd. Alternativt en stinkbomb som får grannarna att hata dig.)

kompostbehållare med många pappförpackningar
Dags att vända översta lagret innan vinterkylan kommer.

I vårt stugköp ingick två stycken Roslagskompost så vi behövde inte ta ställning till vilken slags behållare vi behövde. Eller försöka beräkna lämplig volym för våra behov.

Vi har däremot fått läsa på för att förstå hur mycket brunmaterial det krävs för att förvandla latrin och köksavfall till mull i en samkompost. Min egen favoritbok är ”Allt du behöver veta om kompost”. Den har jag lånat och läst ett antal gånger. Förmodligen kommer jag att fräscha upp mina kunskaper ytterligare en gång i vinter.

Ställning för kompostbehållarna

Ett av semesterprojekten var att bygga ett rejält underlag till våra två stora kompostbehållare. Den tidigare lösningen var, minst sagt, inte speciellt bra.

Med tanke på önskat slutresultat var sambon extra noggrann med planeringen. Betongplintar avsedda för altanbygge inköptes, tillsammans med virke av rätt dimensioner.

grävjobb underlag kompostbehållare
Betongplintarna skall ner en halvmeter i jorden. Styvt jobb!

Arbetet i sig innebar en hel del extra utmaningar. Jorden var inte bara stenhård utan också extremt stenig. Att bara gräva var inte att tänka på. Här krävdes spett och handkraft för att lyfta bort bumlingarna ur gropen.

Sambon tillbringade många svettiga timmar med att få hålen tillräckligt djupa.

träribbor ställning kompostunderlag
”Mät två gånger, såga en.” Planering sparar tid och material.

När underredet sedan var på plats återstod att såga till plankorna i rätt längd. Jämfört med grävandet var det ”en baggis”.

Tryckimpregnerat virke och ordentligt avstånd till marken. Det minimerar risken för röta och förlänger livslängden på konstruktionen med många år.

färdig ställning kompostbehållare
Så här blev den färdiga ställningen. Stabil och kommer att hålla länge.

Tre av våra starkare bekanta hjälpte oss att lyfta den sista kompostbehållaren på plats. Förhoppningen är nu att vi inte skall behöva göra om det här arbetet. Någonsin.

Allt som återstår är att ta hand om de lastpallar som kompostbehållarna stod på  tidigare. Ett mindre städjobb med tanke på att de är trasiga och helt genomruttna.

(Många tack till sambon för bilderna.)

Femtonspel med kompost

Den här semesterns stora projekt är att bygga en ny ställning för våra två kompostbehållare. Det gamla underlaget har nu slutligen gett upp. De obehandlade plankorna har vilat direkt på marken och är helt genomruttna.

genomruttet underlag under kompostbehållare
Här lutar det betänkligt.

Kompostbehållarna är slutna eftersom de används för samkompost, hushållsavfall och latrin. De är också jättetunga när de är fulla. Därför var vi förutseende med planeringen.

Redan i höstas visste vi att det här byggjobbet måste göras nu. Alltså har jag bemödat mig om att tömma behållarna. All färdig kompostmull har luckrats ner i rabatterna.

Varje hink med mull som jag tagit från komposten minskade vikten på behållaren. Att växterna verkligen uppskattade näringstillskottet blev bara en extra bonus.

tillfällig placering av kompostbehållare
Kompostbehållare på grönbete.

Nu var en av behållarna äntligen så lätt att vi med gemensamma krafter kunde flytta den till den tillfällig förvaringsplatsen. Vi släpade den till gräsmattan. Några brädor under  förhindrar den från att sjunka ner i marken.

Därefter flyttade jag över komposten som fanns kvar i den andra behållaren till den som vi flyttat. Det var ett slitgöra som till viss mån underlättades av grep, lövkorg och pirra.

Nu är den andra behållaren tillräckligt tom så att kan vi flytta den också. Den får också stå ett par veckor på gräsmattan under tiden som byggarbetet pågår.

Sambon har tänkt ut en ny konstruktion som blir stabil och kommer att hålla länge. Vi har köpt materialet som behövs på bygghandeln. Nu är det ”bara” att omsätta planerna till verkligheten.

Sedan får vi göra om proceduren och lyfta tillbaks kompostbehållarna så de står på samma plats som förut. Fast nu på ett plant underlag som är byggt för att klara vikten.

Kompostering. Ett riktigt skitgöra.

När vi skrev under kontraktet blev vi inte bara ägare till en tomt, en stuga, en slänt, flera uthus och en himla massa växter.

I köpet ingick också en kompost – och dess befintliga innehåll.

Roslagskomposter
Våra två behållare för kompostering. Observera metallstången som ligger emellan.

Att kompostera kan vara precis hur enkelt eller avancerat som man vill. De tidigare ägarna hade skaffat ordentliga behållare för att kompostera hushållsavfallet tillsammans med det från utedasset. På fackspråk kallas det för ”samkompostering”.

När väl kommunens krav på kompostens skötsel och hygien uppfyllts får man skriftligt tillstånd att hantera allt avfallet på den egna tomten.

Det innebär också att sophämtningen blir väldigt billig. Allt som blir kvar att ta hand om är plast, metall och glas. Sådant som ändå skall sorteras och tas till återvinningsstationerna.

Komposten
Komposten

En av nackdelarna med just de här behållarna är att de är höga. Det innebär att arbetsställningen blir väldigt obekväm när komposten skall luftas eller vändas. Vi har ingen kompostskruv så första luftningen blev rätt enkel. Jag stack ner ett järnrör i komposten och vickade på det för att skapa lufthål. Det bör funka tillräckligt bra. Till hösten, eller allra senast nästa vår, borde materialet ha förvandlats till näringsrik mull som kan läggas runt växterna.

Det känns viktigt att ha ett speciellt verktyg för luftningen. Ett med en ände för att peta med och med en annan ände som lika tydligt är handtaget. Med tanke på vad som finns i botten av behållaren vill vi verkligen inte riskera att ta tag i fel ände av röret.

Inte heller vill vi att några vilda djur skall kunna ta sig in i komposten. Det skulle vara illa nog att få besök av råttor eller en räv. Vildsvin vore rena katastrofen.

Kompostbibeln
Min bibel: Allt du behöver veta om Kompost

Som alltid när jag har ett vagt hum om hur saker funkar försöker jag hitta en bok eller två för att läsa in mig på ämnet. På biblioteket fanns ”Allt du behöver veta om Kompost”. En översiktlig och lättbegriplig genomgång av det mesta en nybörjare behöver veta. (Jag förutsätter också att det finns riktigt inbitna komposteringshipsters som lyckats göra det till en materialsport.)

Speciellt användbart i boken är flödesschemat som svarar på vilken komposttyp som bäst motsvarar dina behov. Är du en sådan som skall satsa på bokashi, riskompost, varmkompost, kompostdike, maskkompost eller kanske green cone? Här får du svaret.

Likaså tyckte jag att det var mycket intressant att läsa hur en bra kompost är uppbyggd av både ”grönt” och ”brunt” material där det ”gröna” främst består av färska växtdelar och hushållssopor. Det ”bruna” är kartong, papper och hårdare växtfibrer som bidrar med kol, luft och struktur. Naturligtvis finns det formler för att beräkna de bästa proportionerna mellan brunt och grönt.

Det kommer att dröja ett tag innan vi vet om den nuvarande blandningen är optimal. Förmodligen är den inte det men då tar hela förmultningsprocessen bara lite längre tid. Kompostering är definitivt inte något för den som har bråttom.