Tagg: sädesärla

Bara toppa lite …

Vissa trädgårdsarbeten är inte beroende av att det finns barmark. Tur det, eftersom snön fortfarande täckte större delen av tomten och alla rabatterna.

Till exempel var det hög tid att beskära våra klematis.

vinterbild av vildvuxen klematis mot spaljé
Risigt och trassligt.

Eftersom båda sorterna är senblommande och blommar på nya skott kan de beskäras på samma sätt. Ganska hårt, ner till ca 15 – 30 cm, och med snittet precis ovanför ett par ordentliga bladknoppar.

Då stimuleras den nya tillväxten och plantorna blir inte risiga.

vårvinterbild av hårt beskuren klematis mot spaljé
Efter beskärningen.

Förra våren testade jag att klippa ner grenarna till olika höjd för att se om det påverkade blomningsperioden. Det blev ingen klar skillnad som talar för den metoden så i år gör jag som jag gjort tidigare. Även om det alltid känns lika drastiskt när jag jämför bilderna på ”före” och ”efter”.

Samtidigt som jag jobbade med sekatören ankom också årets första sädesärla! De är verkligen datumflyttare. Oavsett väderleken.

Sädesärlan landade på taknocken. Såg sig missbelåtet omkring och blängde på snötäcket. Vippade tre gånger med stjärten och flög sedan vidare. Troligen för att proviantera på en snöfri åker i närheten i väntan på att reviret blir beboeligt.

Annonser

Holkstädning

Det var hög tid att rensa ur holkarna på gammalt bomaterial. Gör jag det i februari störs inte häckningen. Då har inte småfåglarna börjat hävda sina revir ännu.

Visserligen skulle de utan problem kunna bygga ett nytt bo ovanpå det förra. Tyvärr  kommer det boet då närmare ingångshålet – vilket gör det lättare för rovdjur att komma åt ungarna.

Nä, det är mycket bättre att sätta ett kryss i almanackan och rensa bort det gamla bomaterialet.

flugsnapparbo i fågelholk
Här bodde det svartvita flugsnappare.

I somras bodde det fåglar i alla holkarna. Där fanns blåmes (Parus caeruleus), talgoxe (Parus major) och svartvit flugsnappare (Ficedula hypoleuca).

Av de tre verkar det bara vara blåmesen som haft otur med en kull. Jag hittade en död unge nedtrampad i bobalen. Förra året var det talgoxparet som hade drabbats.

sädesärlebo på snö
Konstfärdigt bo, naturligvis byggt ovanpå holken.

Våra datumflyttande sädesärlor (Motacilla alba alba) anländer inte förrän andra veckan i april. Passade ändå på att rensa bort deras bo när jag hade stegen framme. Precis som koltrasten har sädesärlorna använt mossa som camouflage.

Det är skygga fåglar som bor på vår tomt. Inte kaxiga storstadsmesar.

Takvåning med utsikt, tack!

Jag hade mina misstankar om att sädesärlorna (Motacilla alba) skulle tvärnobba den specialbyggda sädesärleholken vi satte upp. Nu blev det inte riktigt så.

sädesärlebo ovanpå holktak
Vad skådar mitt öga där uppe på holken?

De valde däremot att bygga sitt bo ovanpå holkens tak. Precis som koltrasten gjorde på flugsnapparnas holk förra året.

Till skillnad från koltrasten (Turdus merula) har sädesärlorna varit ytterst aktiva med att försvara boet. Nåde den fågel eller människa som uppehöll sig för länge i närheten.

Resultatet av deras vedermödor blev minst två flygfärdiga ungar. Det var i alla fall så många som jag fick se när de väl hade lämnat boet.

 

This means WAR!

Det blev uppenbart att vår solglänta nu är bakgrund till ett storslaget drama.

En tomt. Ett revir. En holk. FYRA sädesärlor!

uppspikad sädesärleholk
Skyddat men med utsikt. Perfekt placering.

Att slåss så att stickor och strån flyger är inte bara ett talesätt. Det är blodigt allvar.

Dessutom kan jag tillägga att när slagsmålet äger rum ovanpå ett stort plåttak så låter det som om det är betydligt större djur inblandade.

Konstigt nog är det alltid bara tre av de fyra som slåss? Den fjärde lämnas utanför. Något som den säkert inte beklagar. Förmodligen är det den åtråvärda honan som de övriga slåss om.

Bygglov

Jag har hämtat två nya holkar. Det är återigen Gubbverkstan som snickrat ihop dem enligt alla konstens regler. Bra byggmaterial och rätt dimensioner. Anpassade efter de tänkta hyresgästernas behov.

sädesärleholk
Den här kommer sädesärlorna garanterat att nobba.

Vi har sädesärlor (Motacilla alba) som bygger bo bakom solpanelen. Sedan de lämnade tomten i somras har både solpanelen och dess fästen bytts ut. I ett försök att blidka dem har jag köpt en sädesärleholk.

Eftersom sädesärlorna är datumflyttare och anländer till Mälardalen omkring 10 april börjar det lite bråttom att få den på plats.

fladdermusholk
En fin fladdermusholk

Fladdermöss har vi inga bofasta på tomten. Ännu. Men de finns i närområdet och kommer på besök. Då ser vi deras flygspiraler mot kvällshimlen när de jagar insekter. Fladdermusholken är ett ogenerat försök att ställa sig in hos dem. Funkar det så är det jätteroligt men till skillnad från förra vårens fågelholkar är det inte lika troligt att vi lyckas. Det enda vi vet säkert är att om vi inte ens försöker så händer ingenting.

Du är dum! Försvinn!

När vi i våras satte upp en svalbräda och tre holkar på tomten försökte jag förgäves dämpa mina egna förväntningar. I de flesta böcker om holkbygge stod det att det ofta är först på andra året som det flyttar in någon fågel. Innan dess är holkarna alldeles för nya. Det behövs lite väderbiten patina för att passa de kräsna hålbyggarna.

Dessutom är det inte alls säkert att alla holkar blir bebodda.

Nu, i början av första stugsommaren, känns det därför som rätt tillfälle att summera både framgångar och bakslag.

Svalbrädan är hittills ett totalt misslyckande. Så här i efterhand tror jag att läget var alldeles för öppet och oskyddat. Till nästa år skall vi flytta in den under det utskjutande taket på långsidan av gäststugan. Där blir det trängre och mer ombonat. Förhoppningsvis passar det ladusvalorna bättre.

Talgoxholk
Talgoxen på väg in till den ”svältande” kullen.

I holken på väggen till snickarboden finns det talgoxar. Ungarna blir mer och mer högljudda för varje dag när de pockar på mat. I snitt var femte minut är det någon av föräldrarna som landar med näbben full av godsaker.

Det innebär också att ungefär var femte minut får den av oss som är utomhus i närheten holken en ordentlig utskällning. I översättning lyder den förmodligen ungefär såhär: ”Du är dum! Du är dum! Du är jätte-jätte dum! Försvinn! Stick! Du är dum!”

Koltrastbo
Koltrastbo

Koltrasten lade beslag på holken vi satte upp på baksidan av bastun. Att jag hade tänkt  spara den till den svartvita flugsnapparen med hjälp av en kork visar bara hur naiv jag är. Där talgoxen är en riktig stridis som skäller och bråkar om vi kommer för nära är koltrasthonan väldigt skygg. Hon ligger och trycker tills dess hon tycker att man tittar på henne. Då blir det helt plötsligt alldeles för hotfullt och hon försvinner ljudlöst ut i skogen.

I den tredje holken, den som finns på baksidan av vedboden, finns det (förmodligen) svartmesar. Jag skriver förmodligen eftersom jag har sett de vuxna fåglarna inspektera holken men inte hört något mer ljud från den. Ännu.

Som en liten extra bonus har vi också haft ett par sädesärlor som bott på en avsats bakom den stora solpanelen. Föräldrarna påminde om nitiska privatdeckare när de höll koll på oss. Sädesärleungarna var mer diskreta. Det var inte många pip vi hörde innan de lämnade boet.

Med alla de här hungriga hyresgästerna är kanske inte så konstigt att vi hittills i år bara sett tre stickmyggor på tomten?