Tagg: rödräv

Rävfamilj

Efter att i flera veckor ha muttrat över att ”inget roligt fastnar på bild” blev det jackpot.

rävunge travar över skogsvägen i dagsljus. öronen piggt framåt.
Jag har faktiskt lite bråttom.

Det finns tydligen en rävgryt i närheten. När rävungarna utforskar skogsgläntan har de  triggat viltkamerans rörelsesensor. Det har blivit många fina ögonblicksbilder

nattbild på två rävungar. en tittar mot kameran den andra kommer smygande i bakgrunden, från skogsbrynet
Vad är det för en konstig låda som låter?

Oftast syns bara en unge på bild. Men de är åtminstone två i kullen. Det har vi bevis på.

rävhona sneddar över skogsvägen. hon är väldigt slank i sin sommarpäls
Vad håller ungarna på med nu?

En vuxen räv fastnade också på bild. Den hade siktet inställt på sorkbuffén i slänten. Med så många hungriga munnar att mätta hoppas jag att den hade jaktlycka.

färsk rävspillning på gräs. innehåller päls och något som ser ut som benbitar
Rävspillning – ett visitkort.

Samtidigt har vi fått en ny present. Den demonstrativa revirmarkeringen är förmodligen avsedd för andra fyrbeningar. Inte oss. Solgläntan är kanske vår på pappret men den är utan tvekan en del av rävreviret. Det visste vi redan och det är helt ok.

Annonser

Räven går sin vända

Det har inte varit någon hemlighet att solgläntan ingår i ett rävrevir. Med jämna mellanrum har vi hittat spillning på tomten. Vi har också sett spår i närheten.

Men det är först nu som det finns bildbevis

nattbild på räv som går i slänten framför hasselbusken
Mystiske Mickel är avslöjad.

Viltkameran är flyttad så den bevakar slänten nedanför verandan. Där är det rena autostradan för skogens däggdjur. Flest bilder på harar, förstås, men också en fin actionsekvens på räven (Vulpes vulpes) när den genade över tomten.

Räven raskar

Tillfälligt blidväder lockade mig till en skogspromenad för att leta viltspår. Jag hade turen att hitta flera olika och bestämde mig för att följa ett av dem.

rävtass har lämnat spår i snön
Lätt töat spår av rävtass.

Först var jag lite osäker på om det var ett rävspår eller om det var en jakthund som snott runt bland träden. Tack vare de pedagogiska förklaringarna i Spårboken vet jag nu att rävens trampdynor sitter glesare än en hunds.

rävspår i snön med min hand brevid som storleksjämförelse
Spåret är kanske 4-5 cm i längd.

Rödrävens (Vulpes vulpes) tasspår är också avlånga. En hunds är rundare.

Med hänsyn tagen till att tövärdet gjort att spåren flutit ut och blivit större tror jag att det är en liten räv som patrullerat reviret i jakt på mat.

här har räven travat fram i snön
Kort trav genom blåbärsriset.

Jag lyckades spåra räven i kanske en kilometer innan jag tappade bort den. Blötsnön som rasat ner från träden var väldigt effektiv med att sopa igen spåren. I alla fall om den som följer dem är ett tvåbent djur med dåligt luktsinne som är beroende av synen.

Det här är mitt revir! Nej, MITT!

Bara för att vildsvinen bökat upp all mossan betyder det inte att det är deras skogsbryn.

rävspillning på uppriven mossa
Räven har ”märkt” mossan med sin spillning.

I skydd av nattens mörker tassade räven förbi och lämnade sitt visitkort ovanpå mossan. Som en fin vink om att det minsann finns fler än vildsvinen som kan göra anspråk på den här skogsbiten.

List övertrumfar tryne. I alla fall ibland.

Gräsliga gnagare

Det är något som har ställt till det i rabatterna. Något som är bra på att gräva. Något som är väldigt enträget och som har bra luktsinne.

Jag misstänker att det är en ekorre. Alternativt en sork.

Oavsett vem av de båda misstänkta som visar sig vara skurken är resultatet detsamma.

Där jag planterat drakulanunneört och Azurlök gapar nu tomma hål i jorden. Mina krokusar, Von Sion, snödroppar och pingstliljor är (än så länge) orörda.

En speciell ledtråd talar för att gärningsdjuret är en sork. Behandlingen av Azurlökarna. Efter att de grävts upp hade de lämnats åt sitt öde.

Azurlök hör till Alliumsläktet och lukten sägs vara vämjelig för sorkar. Det skulle förklara varför de ratats.

De Azurlökar som jag hittade i rabatterna grävde jag ner på nytt. Kanske får de vara i fred den här gången.

Hoppas också att räven (Vulpes Vulpes) gillar smaken av lökspäckad sork.

rävspillning
Rävspillning. Pennan är ditlagd för att visa storleken.

Att räven besöker tomten regelbundet, det vet vi. Minst en gång i veckan hittar vi ny spillning på gräsmattan.

Ett doftande visitkort som berättar för andra rävar att de inte göre sig besvär. Det här reviret är upptaget.

Räven har lämnat en present till oss

… en liten hög med spillning.

ravspillning
Här har det varit en räv (Vulpes vulpes)

Bajset låg placerat rätt högt upp i en solvarm slänt. Solen bidrar till att stärka lukten och vinden sprider den över nejden. Då blir det väldigt tydligt för andra rävar att det här reviret redan är upptaget.

Att spillningen är kritvit beror på att den nästan enbart består av kalk från bytesdjurens skelett. Allt annat ätbart har rävens mage tagit hand om.

Hittills har vi inte sett någon räv i närheten av stugan eftersom de är rätt så skygga djur. Vi har bara hört en skälla i den kalla vinternatten när den sökte en partner.

Det är inte bara räven som lämnat sitt visitkort hos oss.

kattspillning
En katt (felis catus) har revirmarkerat trappan vid vår entré.

Tidigare i somras fick vi också se vad en av grannskapets katter tyckte om vår närvaro.

Den var nog rätt nöjd med hur väl den framfört sitt budskap för vi har inte hittat något mer.

Det är tack vare ”Spårboken: spår och spårtecken efter däggdjur och fåglar” av Preben Bang som vi vet vilka djur det är som är inne och gör det de skall, där de vill, på tomten.

Varför de gör det? Förutom den mest uppenbara anledningen, förstås. Tja, det kan vi bara spekulera om.