Tagg: rådjur

Naturlig beskärning

avbitna forsythiakvistar
Det blir färre forsythiablommor i år.

Uppenbarligen var forsythiabusken alldeles lagom lågväxt för att passa en passerande älg eller hungrigt litet rådjur. Nästan alla årskvistarna har kortats av och vi får helt enkelt se hur många blomknoppar som klarade sig.

Annonser

Siciliansk honungsvitlök

Det är det fantasieggande engelska namnetHonungslök (Nectaroscordum siculum). Hanterar man den ovarsamt luktar bladen starkt av vitlök. Förmodligen en bidragande anledning till att den anses vara rådjurssäker.

blommande honungslök
I somras blommade den med 24 klockor på en stängel.

Honungslöken lär trivas allra bäst i soligt läge. Det förvånade mig med tanke på att våra exemplar står bredvid rabarbern. Där blir det definitivt mer skugga än sol på bladen.

Blommorna är ludna och påminner litegrand om humleblomster. Färgskala är mild, med olika schatteringar av grönt, brunt och gammelrosa. Jag tycker att de är väldigt fina att se på. Humlorna är också enormt förtjusta i dem.

Vad jag kan läsa mig till är honungslöken en sådan perenn som gärna självsår sig. Vi får se om det dyker upp några nya små plantor mellan oreganon och rabarbern.

Snöskor

Vi funderar ofta över vilka djur som uppehåller sig i skogen runt omkring stugan. Vildsvinens framfart har vi sett med egna ögon. Grävlingarnas utedass finns i närheten. Rådjur betar på de omkringliggande åkrarna i skymningen. Åtminstone en räv har markerat sitt revir på tomtgränsen.

Ibland ser vi också tecken på att någon genat över tomten när vi inte varit där.

harspar
Man behöver inte vara Sherlock Holmes för att lista ut vem som gått här.

Spåren är inte så tydliga att det går att mäta och avgöra om de är från en skogshare eller en fälthare.

Jag gissar därför, helt ovetenskapligt, att vi haft besök av en fälthare (Lepus europaeus).

Tulpanfeber

Det låter otroligt men är helt sant! Inte en endaste en av tulpanerna har blivit rådjursmat. Istället har de vuxit sig stora och starka där de står på baksidan av huset.

tulpan
Rådjuren har lämnat tulpanerna ifred.

Kan det vara vildsvinen som fungerar avskräckande? Eller är det grannskapets alla jägare  som gör rådjuren så skygga att de helt undviker människoboningar?

Oavsett vilket har vi ett par stora, knallröda tulpaner vid stugväggen. Det ser också ut som om det växer både allium och  pärlhyacinter där. Resultatet blir en färgglad rabatt utan ambition att vara sober, sofistikerad eller trendig. Helt rätt!

Det händer saker.

”Det var en mörk och stormig natt. Plötsligt hördes ett skott! En dörr slog igen. Hembiträdet skrek. Samtidigt dök ett piratskepp upp vid horisonten.”

Fast fullt så spännande som i Snobbens manuskript var det naturligtvis inte.

Istället var det en grå, småkulen och regnig dag när vi begav oss till den närmast belägna brädgården. Där införskaffades tre olika slags virke som, tillsammans med en rulle rådjursnät, skall användas till vårt första seriösa byggprojekt.

verandan
Verandan, så som den ser ut nu.

Vi skall nämligen näta in verandan och förvandla den till en gigantisk kattvoljär.

Sambon har mätt, funderat, skissat på ritningar och jämfört för- och nackdelar med olika möjliga lösningar. Nu finns det ett förslag som känns kanonbra. Det kommer att vara en hel del arbete med att bygga det hela, men det färdiga resultatet blir definitivt värt det.

Där kan sen morrhoppan vara tillsammans med oss, nära naturen, och titta storögt på alla spännande saker som den innehållet. Samtidigt minimerar vi risken att hon försvinner som en oljad blixt ut i skogen när jaktinstinkten slår till.

Något som kisse inte kommer att vara så imponerad av är de bergeniaplantor som växer i slänten, en bit nedanför verandan. De ser faktiskt rätt så trista ut med sina stora, mörkgröna blad som sticker fram bland fjolårsgräs och torra kvistar.

bergenia
I slänten finns det ett ordentligt sjok av bergenia.

Framåt sommaren får de rosa blommor som gör sig bra mot den mörkgröna bakgrunden.

Bergenior är dessutom härdiga, anspråkslösa och rådjur tycker inte om smaken. Jag förutspår att fler och fler luttrade trädgårdsägare kommer att omvärdera sin syn på den här perennen. Visst är den rätt så fin, egentligen? När man tänker närmare efter?

okänd buske
Jag gissar att det här är en … vinbärsbuske?

Vid södra kanten av slänten har vi ytterligare en buske av okänd härkomst. Den luktar inte svarta vinbär när jag skrapar på grenarna. Kan det möjligen vara röda vinbär? Det kan förstås också vara en ren prydnadsbuske av något slag.

Vi får fler ledtrådar när bladen slår ut. Ordentligt vildvuxen är den i alla fall. Där den står,  nedsänkt i mossan.

Vårtecken i rabatten och backen

Tulpanerna spirar i rabatten. Nu får vi se om de får vara ifred för rådjuren?

Tulpaner i rabatten
Kommande blomsterfägring eller kortlivade rådjurssnacks?

Under tiden kan vi njuta av hasseln.

Blommande hassel
Hasseln blommar

Och vårens första blåsippa på tomten.

Blommande blåsippa
Blommande blåsippor i en solig slänt. Ett underbart vårtecken!

”Har påven en lustig hatt?”

Det är inte björnen som uträttat sina behov i skogen. Det är rådjuren. Av mängden spillning att döma har det varit en ganska stor flock som strövat runt och letat efter smaskiga knoppar och ris att äta.

Rådjursbajs
Här har det varit rådjur

Precis som med vildsvinen verkar det som om naturen runt stugan än så länge är mer lockande än det som tomten har att erbjuda.

Vi är förstås väl medvetna om att detta kan ändras fort. Allt som krävs är att lite tulpaner eller krokus spirar i rabatterna.

 

_DSC0156
Massor av sorkbon i slänten

Nu när snön tinat bort överallt ser vi ännu fler bevis på att det varit full aktivitet under vintermånaderna. I det torra fjolårsgräset i slänten är det pepprat med sorkhål.

 

Sorkgångar
Den här sorkgången har använts flitigt under vintern. Den är rena autostradan.

I trädgården har vi också hittat ett par riktigt imponerande sorkgångar. Här har de små gnagarna ilat fram och tillbaka i skydd av snötäcket så pass ofta att de helt nött bort mossan.

Kanske sätter vi upp en ordentlig rovfågelspinne i backkrönet? Det skulle säkert vara uppskattat av pärlugglan att kunna sitta där och spana när den blir sugen på lite nattamat.