Tagg: prästkrage

Geggiga fröbomber

Att öka antalet ängsblommor i solgläntan är ett långsiktigt projekt. Oftast sprider jag ut frön. Men eftersom fröna är lätta och flygiga är det svårt att få dem dit jag vill. (I det här fallet – in i mitten av täta buskage och stora hallonsnår.) Så jag bestämde mig för ge dem lite hjälp på vägen genom att göra fröbomber.

en tillplattad jordklump ligger i handflatan på en orange gummihandske. I mitten av jordklumpen finns blandade frön av vildblommor.
Det är nästan som att göra dumplings. Med fröfyllning.

Först lade jag överbliven planteringsjord i en hink. Därefter hällde jag i vatten lite i taget tills det gick att forma bollar av jorden. Med den kladdigaste ingrediensen redo att användas hämtade jag fröerna. Det var kråkvicker (Vicia cracca L.), fingerborgsblomma (Digitalis purpurea L.) och prästkrage (Leucanthemum vulgare Lam.) som jag samlat in från ängsplättarna. Varje jordklump plattades ut så jag kunde lägga frön i mitten.

en ihoppressad jordklump ligger i handflatan på en orange gummihandske.
Jorden pressas ihop runt fyllningen.

Sedan kom det momentet som krävde handkraft. För att fröbomberna skall hålla ihop när de kastas får de inte vara för blöta. Alltså måste jag klämma ut överflödigt vatten med båda händerna och samtidigt forma geggan till en boll.

fem färdiga fröbomber utplacerade på ett vitt hinklock. jordbollarna är oregelbundna och av olika storlek men håller ihop.
Färdiga fröbomber. Bara att kasta.

Nu blev jordklumparna visserligen mer äggformade än runda men principen funkade. De höll ihop så jag kunde hysta in dem dit där jag själv inte kunde nå. När de slog i marken exploderade de i en massa jord-och-frö smulor.

Återstår bara att vänta och se om det blir fler blommor på de ställena.

Annonser

Också ett sätt att bli av med kirskål

Tydligen så gillar vildsvin smaken av kirskål. Oklart om det är rötterna eller bladen som lockar. Svinen har i alla fall plöjt upp marken runt hasseln i sin jakt på godsakerna.

uppbökad jord med gula höstlöv
Här har trynfräsen gått fram.

Hallonsnåren har de lämnat i fred. Det är bra. Bergeniorna likaså. Det är ännu bättre.

Eftersom vi inte odlar potatis eller andra rutfrukter har de än så länge inte sökt föda nära stugan. Får se om det fortsätter så.

I vilket fall som helst är det ingen idé att jobba mot naturen. Vildsvinen finns i skogarna och nu har de möblerat om en del av grässlänten. Jag passade på att sprida ut lite frön av brudborste, fingerborgsblomma, prästkrage och backsippa på jorden.

Kanske kan det bli ytterligare en liten ängsplätt.

Frön till blomsterängen

Sommartorkan verkar ha tagit knäcken på ängsskallrorna. Förra året blommade de i överflöd. I år har jag inte sett en enda planta!

Kanske har några frön överlevt värmeböljan nere i jorden? Jag får helt enkelt vänta och se om de kommer igen nästa år. Det är i alla fall ett ordentligt bakslag i ängsprojektet.

Sju hemgjorda fröpåsar med frön av ängsblommor: gullviva, stor blåklocka, prästkrage, fältvädd, brudborste, kungsängslilja och fingerborgsblomma.
Påsarna är inte lika fina som innehållet.

För att minska risken att jag förlorar fler växter har jag utökat min frösamling. Nu är det både trädgårdsväxter och ängsblommor som jag sparar på.

En fördel med vädret är att de frön jag samlat in i år är snustorra. Ingen risk för mögel så länge jag förvarar dem rätt.

Jag har också sått frön på olika ställen på ängen. I förhoppningen att några av dem gror och blir nya plantor som sedan kan fortsätta att sprida sig.

Att anlägga en blomsteräng är ett långsiktigt projekt. Och ibland går det åt skogen.

Love is in the air

Det var på väg till redskapsboden som jag såg något konstigt i ögonvrån. En stor blomfluga hängde alldeles blickstilla i luften ovanför en prästkrage.

en storslamflugehona sitter på en prästkrage medan en hane hovrar ovanför i parningsflykt
Storslamflugehonan sitter lugnt och äter pollen – med hanen ovanför henne.

På blomman satt en likadan blomfluga. När den rörde sig följdes den samtidigt av den svävande flugan. Hela tiden på exakt samma avstånd. Det såg nästan ut som om den var i andra änden av ett koppel. Eller ett snöre – som en ballong.

en storslamflugehona sitter på en prästkrage medan en hane hovrar tätt ovanför i parningsflykt
Honan flyttade till en ny prästkrage. Hanen följde efter.

Nu vet jag att det jag fick se var parningsflykten hos en Storslamfluga.

Eller åtminstone upptakten till den. Hanen hade spanat in en vacker hona och gjorde sitt bästa för att imponera samtidigt som han höll (alla facett)ögonen på henne.

en storslamflugehona sitter på en prästkrage medan två hanar hovrar ovanför i parningsflykt
Nu hovrar TVÅ Storslamflugehanar över honan. Som äter och låtsas som ingenting.

Under tiden som jag fotograferade fick jag se ytterligare en hane ansluta sig till luftakrobatiken. Ändå blev det ingen revirstrid om rätten till att uppvakta honan.

Jag ogillar indelningen av ”nyttiga” och ”skadliga” djur. Men blomflugor är definitivt trädgårdsgäster som jag välkomnar med öppna armar. Många av larverna är rovdjur som äter bladlöss. De vuxna individerna pollinerar och är vackra att se på.

När jag nu läste att Storslamflugans larver renar förorenat vatten när de växer, då blev jag ännu mer imponerad. Arten finns i nästan hela världen utom Antarktis. Till Sverige migrerar den från sydligare breddgrader. Ungefär som flyttfåglarna.

Vilken prestation för ett djur som inte ens är två centimeter långt.

Bock bland prästkragarna

För ett par veckor sedan såg jag en ny skalbagge. Den var stor och stilig med svart-orange täckvingar.

Att det var en långhorning, det kunde jag se med egna ögon. Men vilken sort? Det svaret krävde lite googlande och efterforskning.

fyrbandad blombock på prästkrage
Nektar är en välkommen omväxling till ruttet trä.

Vår besökare visade sig vara en blombock. Rentav en fyrbandad blombock (Leptura quadrifasciata).

Blombockens larven lever i stammar av döda lövträd. De vuxna skalbaggarna övergår sen till en mindre fiberrik diet bestående av nektar och pollen.

Den fyrbandade blombocken klassas som livskraftig. Med lite hjälp på traven fortsätter det förhoppningsvis att vara så. Jag får komma ihåg att tacka vår granne skogsägaren för att han varit omtänksam när han gallrat.

Nya ängen – hur går det egentligen?

Projektet med att förvandla delar av grässlänten till en blomsteräng har nu pågått i tio månader. Och hittills verkar det lovande.

Av höstens insamlade frön av ängsskallra (Rhinanthus minor L.) har det blivit många plantor.

blommor av ängsskallra
Än så länge är det bara blommor, inga fröställningar.

Precis som jag tänkt är gräset både glesare och tunnare runt ängsskallrorna. Det innebär att andra ängsblommor också får mer solljus.

vallmoblomma
Vallmon har papperstunna kronblad.

En av de första nya blommorna som tog dök upp var en kornvallmo (Papaver rhoeas L.) Det är en ganska liten planta men den har hittills gett tre blommor.

blomma av prästkrage
Prästkrage finns också på ängen.

Prästkragen (Leucanthemum vulgare Lam) flyttade jag från gräsmattan bakom stugan. Där finns det ganska många prästkragar men det fattades sådana på ängen. Den stortrivs där jag satte den och är redan hög och kaxig.

blomma blåklint
Blåklinten är en favorit. Tyvärr också för fältharen.

Det har blivit färre blåklintsblommor (Centaurea cyanus L.) än jag hoppades. Allt verkade mycket lovande fram tills för ett par dagar sedan. Då hade fältharen hittat dem och uppenbarligen är blomknopparna godast. Alltså är de flesta av blåklintsplantorna hårt nedbetade och jag är osäker på om de orkar komma igen innan sommaren är över.

Även om det redan är en stor skillnad från förra året så är arbetet långt ifrån klart. Fler bitar av slänten behöver förberedas för sådd. Frön skall insamlas från fler vilda växter. Gräset jag slår med skäran får inte bli liggande och göda marken …

Att skapa och underhålla en liten blomsteräng är ett långsiktigt projekt.

En tilltufsad överlevare

På våren är vinbärsfuksen (Polygonia c album) en av de första fjärilarna på tomten.

Precis som hos citronfjärilen och nässelfjärilen övervintrar vissa individer som fullvuxna. När de sedan vaknar ur sin dvala är det bråttom att hitta mat. Därefter är det dags att hitta en partner, para sig och lägga ägg.

gammal vinbärsfuks på prästkrage
En solvarm blomma är bästa lunchstället.

Jag misstänker att det var en av vårens vinbärsfuksar som satt på prästkragen. Färgerna var solblekta och vingkanterna fransiga. En av bakvingarna saknades nästan helt. Förmodligen är det en hungrig fågel som fått tag i den.

Den hade helt klart varit med om både det ena och andra sedan den kröp fram den första vårdagen.

Men den levde! Flög fortfarande hyfsat bra och lät sig väl smaka av nektar och solvärme när den vilade en stund.

Ett bevis på att fjärilar inte alls är så spröda som man kan tro. Samt ett kvitto på att våra ängsblommor är uppskattade.