Tagg: postaweek

Underhåll och trimning

Det är inte enbart tulpanernas frökapslar som lever farligt när jag går mina rundor. Ser jag en överblommad narciss bryter jag av dem också. För att rå på syrenernas fröställningar krävs däremot sekatör. Detta är ett årligt pyssel som ökar blomsterprakten nästa sommar eftersom syrenerna inte fått lägga energi på fröbildning.

en sekatör ligger på avklippta fröställningar av syren
Bättre lycka nästa säsong.

Det finns fler återkommande sysslor. Jorden i solgläntan innehåller fortfarande mängder av lupinfrön. I stort sett varje gång jag går en sväng hittar jag en ny liten planta. Eller tio. Lupiner är invasiva så jag rycker upp dem så fort jag kan.

ogräsrensade små lupiner ligger på marken
En dags skörd av smålupiner.

Samtidigt är det solklart vem som kommer att gå vinnande ut ur striden. Lupinfrön kan gro efter femtio år i jorden. De kan vänta ut mig.

den stora blomman på en gul Iris Germanica
Den solgula irisen förgyller min dag.

Några som gärna får leva i femtio år eller mer är våra stora irisar. Härdiga torparväxter som inte kräver mycket skötsel för att trivas. Nu har de gula precis slagit ut. Snart följs de av de blå. Då vet jag säkert att sommaren är här.

Annonser

Späckhuggarbönor

De första yin yang-bönorna har kommit upp ur jorden. Eftersom det inte fanns plats för dem i pallkragarna så pillade jag ner bönorna bland perennerna.

Jag tycker att de flesta köksväxter är minst lika vackra i rabatterna som de ettåriga sommarblommorna. Och för pollinatörerna är en blomma en blomma. Ger den bara nektar och pollen är etiketten ointressant.

skott av späckhuggarbönor har vecklat ut sina första blad
Kraftiga skott och breda blad.

För min del är det tvärtom mycket intressant att se vad som händer efter blomningen. Kommer de här lågväxande bönorna att ge en stor eller liten skörd? Smakar de gott?

svart-vita yin yang bönor (späckhuggarbönor) ligger utlagda på en vit skärbräda
Hur kan någon tycka att de INTE ser ut som späckhuggare?

Jag vet redan att de torkade bönorna är väldigt vackra. Den svart-vita teckningen har inspirerat till de två vanligaste namnen: yin yang- eller späckhuggarbönor. (Gissa vilket av dem som fångade mitt intresse?) Senare i sommar får vi nog provsmaka de nyförvällda bönskidorna med smör. Jämföra dem med rosenbönorna.

Förstås under förutsättning att inte haren smaskat i sig plantorna. För då blir den inget.

Flyttstädning i solskenet

Vi får vara med om olika saker, sambon och jag. Det var inte jag som gick förbi bastun och såg en rörelse i ögonvrån. Allt det här har jag fått återberättat och jag är bara lite avundsjuk.

liten insektsrumpa sticker fram ur ett av hålen i vårt bibatteri där det står lutat mot bastuväggen
Vad skådar vårt öga?

Rörelsen visade sig vara ett solitärbi som flög runt och inspekterade bohålen i bibatteriet. Ett efter ett ratades de. För litet. För stort. För högt upp. För nära marken.

bakdelen av ett solitärbi sticker ut ur hålet
”Visst renoveringsbehov”

Så plötsligt var det ett som verkade falla henne i smaken. Åtminstone efter en välbehövlig storstädning. Mänskan (jag) som borrat hålen hade inte tagit bort borrspånen. Så det tog hon itu med. Bet tag i ett med käkarna och backade. Väl utanför bohålet släppte hon taget. Gravitationen gjorde resten. Genast kröp hon in efter nästa.

solitärbiet sitter fullt synligt vid bohålet
Paus efter ett intensivt städpass.

Till slut verkade hon nöjd med sitt arbete. Hålet var tömt på skräp och rymligt nog.

Nu återstår att se om det duger åt hennes avkomma.

(Alla bilder tagna av min sambo som var snäll nog att dokumentera hela händelseförloppet och ge mig tillstånd att använda dem här. Tusen tack!)

Spindelbebisar

Det glittrade som guld i perennrabatten. När jag stannade och plirade ner bland bladen såg jag något som mest påminde om gyllene glaspärlor. Fast mindre. Det var en kokong med spindelägg som hade kläckts. Nu var nätet fyllt av åttabenta bebisar.

en mängd små ljusbruna spindelbebisar i ett nät
Vi myllrar och vi kryllar.

Jag har ingen aning om vilken art det är men en sak är säker. Snart har vi många fler små spindlar i perennrabatterna. Bladlössen kommer att få det tufft.

Maskros som grönsak

På våren är vi flitiga med maskrosjärnet. Då syns bladrosetterna bäst och det finns en rimlig chans att minska antalet fröbollar. Trots vår nit är det alltid några maskrosor som klarar sig undan upptäckt. Åtminstone ett tag till.

på en vit tallrik med blå blomdekor ligger blancherade maskrosblad som vänts med sambal olek
Ett smakrikt tillbehör på menyn.

Efter att ha lagat Koreansk maskrossallad har maskrosorna delvis fått en annan status. Nu är de också ”väldigt närodlade ingredienser som används i matlagning”.

Det var inte vårspäda blad som jag tillagade. Den färdiga rätten blev därför lite besk, ungefär som endive eller ekbladssallad. Något som kompletterade den stekta halloumin väldigt bra.

Maskrosorna får inte en fristad. Långtifrån. Men fortsättningsvis hamnar kanske bara pålrötterna i röthinken.

Enkel självbevattning till billig peng

Visserligen är de flesta av våra rabatter fyllda med torktåliga torparväxter. Men innan nytillskott etablerar sig behöver de extra tillskott av vatten. Likaså de ätliga grödor som kanske egentligen skulle vara i köksträdgården men nu står bland perennerna.

Att vattna varje dag funkar när vi är i stugan. Fast långa stunder är vi inte där. Så jag har gjort ett enkelt självbevattningssystem, en ”olla”, till tomaterna.

vattenkondens på utsidan av en terrakottakruka som står på grusigt underlag
Den porösa terrakottan ”svettas” vatten.

Först köpte jag en stor, oglaserad blomkruka av terrakotta och ett blomfat av samma material som var stort nog att täcka krukans öppning. En champagnekork passade perfekt för att sätta igen dräneringshålet i botten av krukan.

terrakottakrukan är nedgrävd så att bara kanten sticker upp över den jorden. Krukan är vattenfylld. I dräneringshålet sitter en kork.
Korken håller tätt.

Sedan grävde jag ett hål i rabatten. Lagom stort för att den vattenfyllda ”ollan” skulle få plats och samtidigt ha kontakt med den omgivande jorden. Den porösa leran släpper mycket långsamt igenom vattnet. På så sätt håller den jorden fuktig.

ett krukfat av terrakotta är ett perfekt lock på den vattenfyllda terrakottakrukan ("ollan")
Nej, här skall inte ske några drunkningsolyckor.

Krukfatet blev ett lock. Det minskar avdunstningen varma dagar. Samtidigt slipper jag fiska upp döda insekter ur vattnet.

ollan sedd ovanifrån. det är tydligt att jorden runt den är mörkare av fukt.
Svettringar runt kanten.

Nu har ollan stått i rabatten ett par dagar och jorden kring den är fortfarande mättad av fukt. Vattennivån i krukan hade sjunkit med ungefär en tredjedel på tre dagar. En full ”olla” borde alltså räcka minst en vecka. Växterna jag planterat ser ut att må bra trots stark sol och höga temperaturer.

Tipset fick jag från den här videon på youtube. Även om jag använt enklare material till ”ollan” istället för specialdrejade krus är jag väldigt nöjd med resultatet.

Matfriska larver

Det är glädjande att allt fler månar om fjärilarna. Ofta hamnar fokuset på vackra blomrabatter som både gläder trädgårdsmästaren och ger insekterna nektar. Men minst lika viktigt är att kunna erbjuda lämpliga värdväxter till larverna.

larver som sitter på välgnagda blad. De har ett tjockt svart band längsmed ryggen och vita och orange prickar på sidorna.
Dramatisk färgteckning.

Mer eller mindre av en slump upptäckte jag att lungört är värdväxt för större stenfrömal (Ethmia pusiella). (De bjärt färgade larverna var rätt iögonfallande.) Just den här plantan var väletablerad och kommer att klara sig bra trots att bladen naggats i kanterna.

Jag är rätt säker på att åtminstone några av larverna blir fågelmat innan de hinner förpuppa sig. Samtidigt ser jag fram emot att få se den lilla svartvita malen flyga runt i gläntan. På jakt efter en partner och en ny värdväxt för sina glupska larver.