Tagg: postaweek

Tre buttra gårdsväktare

Under den gångna sommaren har tomten patrullerats av en trio paddor (Bufo bufo). På nätterna såg vi dem ibland på gräsmattan när de letade sniglar, maskar och insekter. Oftast hittade vi dem i trappan till vår matkällare. Där sökte de skydd från solen.

De blev snabbt tydligt att vi hade att göra med tre olika personligheter.

en brun padda sitter på ett trappsteg
Jag är rätt trygg här på trappsteget.

Den pepparkaksbruna, mellanstora paddan var den lugnaste av de tre. Visst höll den koll på de stora människorna som rörde sig i omgivningen men den satt oftast kvar.

fullvuxen ljusgrå padda sitter på ett trappsteg med ansiktet bortvänt från kameran
Om jag inte låtsas om dig så blir jag automatiskt osynlig.

Som kontrast var den största paddan ett riktigt nervknippe. Den tyckte att rörelser i omgivningen var obehagliga och drog sig undan när jag kom för nära. Lite torr mossa att gömma sig under var tillräckligt skydd för att den inte skulle överge källartrappan.

liten ljusbrun padda ute bland mossa har koll på fotografen
Jag har koll på dig, människa.

Den minsta, och förmodligen också yngsta, av paddorna var också lite reserverad. Samtidigt verkade den helt övertygad om sin förmåga att framgångsrikt kunna smita undan om jag försökte fånga den. Så den såg mig nog mer som ett irritationsmoment än som ett hot.

De senaste veckorna har jag bara sett pepparkakspaddan utanför matkällaren. Jag antar att de andra två redan har valt ut sina övervintringsplatser.

Vi får se om de små knottriga gårdstrollen kommer tillbaks nästa vår och fortsätter hålla efter sniglar och skalbaggar i rabatterna.

Annonser

Kanske med skohorn?

Jaha. Där kom alltså en papperspåse med tio välmatade tulpanlökar. Klart att jag inte kunde låta bli när webshopen rekommenderade dem och de var till nedsatt pris.

papperspåse från bulbs.se med tio tulpanlökar Purissima
Stora lökar är jättebra men de kräver mer utrymme än små.

Det var den vita färgen jag föll för. Den kommer att skina som en fyrbåk i sommarnatten och locka till sig nattflyn och malar. De, i sin tur, attraherar fladdermössen.

Utmaningen är att först hitta en ledig lucka för lökarna i rabatterna. Får jag bara ner dem i jorden innan frosten kan jag flytta dem till ett bättre ställe nästa höst. Eller så distraheras jag av något annat spännande projekt och låter de stå kvar ett tag till?

Vi låter proffsen göra det

Vi är inte ovana vid snickeriarbeten och reparationer. Tvärtom är det en av sakerna som både sambon och jag uppskattar med stugan. Det finns gott om möjligheter att jobba med händerna och fixa saker. Skön omväxling till kontorsarbetet.

Men så i somras upptäckte vi plötsligt att det regnade in på vinden! Ett av snöskydden hade snedbelastats under en längre tid och skavt hål i plåttaket.

gäststugan utan plåttaket men med ny takpapp
Ny takpapp på gäststugan. Stuprör och hängrännor borta.

Vi kontrollerade skadan och det verkade inte som om innertaket var skadat. Fast några av plankorna var fuktiga. Så frågan var inte om vi behövde göra något utan hur fort.

de gamla vindskivorna och plåttaken utlagda på gräsmattan framför gäststugan
De gamla vindskivorna och taket får ligga på gräset så länge.

Vi bestämde oss för att lägga ut jobbet på entreprenad. Allra helst ville vi anlita en lokal hantverkare. Men det var lite knepigare än vad vi trodde att hitta kontaktuppgifterna till sådana. De stora byggfirmorna har råd att köpa sökord på google, också ortsnamn, de mindre firmorna har fullt upp med de jobb de får in.

byggnadsställning och stege uppställda på baksidan av gäststugan
Ordentlig byggställning på plats.

Till slut hittade vi i alla fall en firma som kändes förtroendeingivande och skrev avtal. Nu är de i full fart med att byta tak på gäststugan. När jag ser alla ställningar och verktyg de använder är jag väldigt glad att vi tog beslutet att anlita proffs.

Vi skulle förstås kunnat göra det själva. Men inlärningskurvan skulle blivit väldigt brant. Och vi skulle inte varit på långa vägar lika effektiva.

Kompostkunskap

Oavsett hur mycket jag har att göra finns det alltid tid att läsa en bok. Den här gången blev det en svensk fackbok, Gunnar Erikssons ”Kompost”. Lånad på mitt lokala bibliotek.

Boken Kompost av författaren Gunnar Eriksson
En nördig djupdykning i komposten.

För den som funderar på att börja kompostera kan det här vara en bra första bok. Den ger en bra bild av vilka organismer som bidrar till nedbrytningen och hur fördelningen bör vara mellan ”grön” och ”brun” materia för att komposten skall bli riktigt bra.

Ett klart plus är att författaren jämför olika slags behållare och ger råd utifrån det svenska klimatet. Likaså att han ger tydliga riktlinjer för hur man skall tänka kring hushålls-, trädgårds- och latrinkompost.

(Det är bra att vilja vara miljövänlig men en illa skött kompost kan bli en smittohärd. Alternativt en stinkbomb som får grannarna att hata dig.)

kompostbehållare med många pappförpackningar
Dags att vända översta lagret innan vinterkylan kommer.

I vårt stugköp ingick två stycken Roslagskompost så vi behövde inte ta ställning till vilken slags behållare vi behövde. Eller försöka beräkna lämplig volym för våra behov.

Vi har däremot fått läsa på för att förstå hur mycket brunmaterial det krävs för att förvandla latrin och köksavfall till mull i en samkompost. Min egen favoritbok är ”Allt du behöver veta om kompost”. Den har jag lånat och läst ett antal gånger. Förmodligen kommer jag att fräscha upp mina kunskaper ytterligare en gång i vinter.

Lyckad jakt på jordstjärnor

Förra hösten såg jag ett par riktigt konstiga svampar ute i skogen. Det var också då som jag lärde mig att det finns något som heter buksvamp och att jag hittat jordstjärnor.

två jordstjärnor bland mossa, barr och höstblad
Ett udda utseende på en svamp.

Precis som röksvampar sprider jordstjärnorna sina sporer genom ett hål i toppen på en boll. När det är dags att föröka sig spricker ett skyddande yttre lager upp i flikar. Då påminner de faktiskt om barnteckningar av himlastjärnor.

Naturligtvis lade jag fyndplatsen på minnet. Jag ville kunna återvända och se de här lustiga svamparna innan de torkat ut och skrumpnat ihop.

jordstjärna vars topp är öppen för att släppa ut sporer
Rökbollen lyfts upp från marken.

När jag så gav mig ut på strövtåg i höstskogen hade jag turen med mig. Det tog inte mer än en kvarts letande innan jag hittade en grupp jordstjärnor under en gran.

Till skillnad från första fyndet så var de här inte övermogna. De var öppna i toppen men  hade inte skrumpnat ihop ännu. Ett finurligt sätt att skydda sporerna tills de är mogna.

Knöligt med doftliljor

Ibland gör jag ganska dumma saker. Som när jag fyndade doftliljor på rea utan att först läsa odlingsråden på förpackningen.

Här har jag pratat vitt och brett om vår lättskötta torparträdgård med härdiga växter som inte kräver alltför mycket omvårdnad. Och så köper jag knölar som inte är vinterhärdiga utan måste daltas med? Varje år?

gulnande blad av doftliljor ibland höstlöv
Det är kallt ute. Vi fryyyyyyyser!

Eftersom jag är blödig av mig så är det förstås precis det jag gör. Daltar.

Doftliljor är inte förtjusta i kyla så knölarna planteras ut i maj när jorden värmts upp. När sommaren sedan är över skall de tas in för vinterförvaring.

uppgrävda doftliljeknölar i olika storlekar bredvid en planteringsspade
Precis som krokusar har doftliljorna knölar – inte lökar.

I år väntade jag tills frosten gett bladen ett par tjyvnyp innan jag tog upp knölarna. Den torra sommaren har inte varit snäll mot dem. De har saknat energi att blomma. Lite oväntat var att de istället förökat sig i rabatten. Flera nya små sidoknölar följde med upp när jag satte planteringsspaden i jorden.

Inför vinterförvaringen har jag klippt ner blasten och lagt knölarna i en papperspåse. Där är det luftigt, mörkt och torrt. På påsen skriver jag vad den innehåller och lämplig månad då de skall planteras.

Sedan får påsen stå i ett skåp i lägenheten tills vårsolen pockar på och rabatten är varm.

Höstgöromål kring stugan

En helg fylld med sådant arbete som behöver bli klart innan det kommer frost och snö.

tre vita hinkar med gula lock ställda på rad med grenar lagda på locken för att hålla dem stängda
Vi bidar vår tid tills vårsolen värmer innehållet.

Jag gjorde en sista insats med maskrosjärnet och samlade ihop tillräckligt mycket ogräs för att (nästan) fylla tre tiolitershinkar. Hällde i vatten och satte på locken. Nu skall de hinkarna stå orörda till nästa vår. Då har ogräset oskadliggjorts och kan användas till  jordförbättring samtidigt som vätskan innehåller näring.

Den färdigrötade växtsoppan luktar som sju svåra år så jag lade grenar på hinklocken. De får fungera som spärr för att hindra nyfikna djur från att undersöka innehållet. Eftersom stanken biter sig fast i plasten använder jag hinkar som jag tiggt till mig från en lunchrestaurang. Praktisk återanvändning av något som annars skulle slängts – en besparing för mig och miljön.

blekt spår i gräsmattan av rain drain
Raindrains skyddar både mot regn och sol.

Har också monterat ner och tömt våra stuprörsstrumpor. En köldknäpp efter regn skulle gjort dem helt ohanterliga. Nu är de ihoprullade och undanlagda i redskapsskjulet.

en ihopräfsad lövhög
Höstlöv utan höstfärger.

Något som inte brådskar är att täcka perennrabatterna. I år skall jag inte stressa utan vänta tills frosten kommit. Under tiden räfsar jag ihop höstlöven i en hög så det finns gott om täckmaterial när det väl är dags.