Tagg: postaweek

Ny plats för fladdermusholken

Det blev en flyttkedja. När taket skulle läggas om tog vi först ner alla holkarna som satt på gäststugan. Sedan bestämde vi oss för att inte ha några holkar nära solpanelen. Behöver vi meka med den vill vi inte störa några häckande fåglar.

fladdermusholk på gavel av röd stuga med vita knutad. Stege lutad mot gaveln.
Både väderbiten och ohyvlad. En lyxlya helt enkelt.

Därför satte vi en mesholk och sädesärleholken på norrgaveln av gäststugan. Men var skulle då fladdermusholken få plats? Enlig Naturhistoriska Riksmuseet borde den sitta i söderläge, fast med skugga under vissa av dagens timmar. En sådan plats har vi inte. Som kompromiss blev det gaveln på storstugan. Österläge med viss sol samt fritt för in- och utflygning.

Hittills har vi inte haft någon hyresgäst i fladdermusholken. Kanske blir det ändring på det nu?

Annonser

Fler vinbärsbuskar

Det hela började med en tanke om att försöka balansera antalet vinbärsbuskar. Vi har fyra svarta vinbär men bara ett rött. Och jag föredrar smaken av de röda.

en gren av en vinbärsbuske ligger mot marken fasthållen av två bambustickor. Över grenen ligger en tuss mossa placerad.
Under mossan kommer rötter – hoppas jag!

Samtidigt hade jag läst att det är rätt enkelt att föröka vinbär. Så varför inte testa det med den röda vinbärsbusken? Först skrapade jag försiktigt av den yttersta barken på en av de nedre grenarna. Sedan böjde jag ner den så den fick markkontakt. Lite jord och mossa över. Därefter satte jag två bambustickor i kors för att hålla grenen på plats. Där den ligger an mot jorden kommer det att bildas rötter. Så småningom har vi en ny klon av busken.

Nu har jag påbörjat tre avläggare. Två röda vinbär och ett svart. Tar de sig blir det lagom att flytta dem nästa år. Då har vi också tid på oss att förbereda de nya växtplatserna.

 

Mer bomaterial

Vårkänslorna svallar i både buskar och träd. Blåmesen har inspekterat holken bakom bastun. Den dög som boplats förra året. Jag hoppas den inte chanserat sedan dess.

fluffiga fröparasoll nedtryckta mellan fjällen på en kotte för att hålla dem på plats
Fluffiga frön.

Naturligtvis kan fåglarna allt kring att bygga bo. Instinkterna är starka. Men vi tycker att det är roligt att hjälpa dem på traven. Det är därför vi satt upp holkarna.

ny fågelbobunt av otvättad ull upphängd i hästkastanjen
Årets nya fågelbobunt.

Det är också anledningen till att jag placerat ut lite bomaterial. Förutom en ny fågelbobunt av otvättad ull finns det fluffiga frön nedtryckta i en kotte. Bara att hämta! Nästa vårvinter, när jag rensar holkarna, ser jag om det är någon av ”våra” hyresgäster som använt materialet.

Luftlök, en perenn grönsak

I år var första tillfället som jag besökte mässan Nordiska Trädgårdar. Vanligtvis skyr jag folkmassor som persten men på en vardag var trängseln inte akut. Väl inne på mässan gick jag mest runt bland de mindre utställarna. Hos en av dem, Odlarglädjen, hittade jag något som länge stått på min önskelista – luftlök!

en liten luftlök med två blad i en svart plastkruka
Lilla vän, jag hoppas du kommer att trivas hos oss!

Det är en växt som jag kommer ihåg från mina föräldrars trädgård. Som barn tyckte jag den var spännande eftersom den såg så annorlunda ut. Lökarna växte inte under jord utan på toppen av stjälkarna!

Nuförtiden uppskattar jag den inte bara för utseendet. Både lökarna och stjälkarna kan användas i matlagning. Som perenn grönsak blir luftlöken ett välkommet tillskott och en ny ingrediens.

För mer information är det bara att söka på det engelska namnet walking onion.

Massa mossa och ett fynd

Jag läste någonstans att gräs slutar växa när temperaturen faller under 8 C, men att mossans tillväxt inte stoppas av minusgrader. Det går bara långsammare. Något som skulle förklara hur gräsmattan varje vinter förvandlas till en ocean av mossa.

en orange lövkorg fylld till brädden med uppriven mossa, och handkultivatorn som jag använde för att samla ihop den
Ett riktigt Sisyfosarbete.

Om det inte var för att mossan är extremt bra på att kväsa örter och ängsblommor skulle jag låta den vara. Att använda gift för att få bort den är också helt uteslutet. Därför inleds varje vår med ett par veckors intensivt rivande med handkultivatorn i gräsmatt … förlåt, grönytan. Den här helgen samlade jag ihop åtta korgar. Och det är bara början.

daggvåta blad av drakulanunneört sticker upp genom torrt fjolårsgräs
Sorken missade den här.

Jag fick också en glad överraskning. Bladen på en drakulanunneört stack upp mellan oreganoplantorna! Det är minst fem knölar som inte blivit uppätna av sorken. Kanske finns det några i perennrabatterna också? I så fall ser jag dem snart när de sträcker sig efter vårsolen.

Tigeröga

tiger eye viola vith purple and yellow petals
Smältande sorbet eller lavering – jag får olika associationer.

Den största av de övervintrande penséerna blommar. Och visade sig vara en ‘Angel Tiger Eye’ som jag sådde i höstas. Inte rent gul-svart som bilden på fröpåsen. Snarare en blandning av gammaldags viol och tigrering.

Jag tycker faktiskt att den är oerhört läcker. Definitivt en planta som jag skall bevaka och försöka samla in frön av.

Ett stadigt bibatteri

Jag såg ett solitärbi flyga runt rabatterna på jakt efter ett lämpligt bohål. Det fick mig att hämta svängborren från snickarboden och lägga upp den gamla grindstolpen på bänken.

bjälke, svängborr och borrar utplacerade på en bänk
Borrar i många olika dimensioner.

Med skogen så nära inpå oss har jag än så länge inte känt mig manad att bygga ett insektshotell. Det får räcka med fjärilsholken, rishögen och trädgårdskomposten. Där finns det många skrymslen och vrår som lämpar sig för övervintring.

Att kunna erbjuda nya boplatser till solitärbin är en helt annan sak. Jag hade faktiskt sparat grindstolpen av just den anledningen. Den var av rätt grovlek så att de färdiga bohålen kunde bli lagom djupa, 5 – 6 cm, för att passa de flesta solitärbin.

borrhål i olika storlekar
Olika storlekar på hålen för att passa flera slags solitärbin.

Eftersom jag använde svängborr och handkraft tog det rätt lång tid att bli färdig. Å andra sidan var vårsolen varm och småfåglarna sjöng för full hals medans jag jobbade. Först borrade jag de största hålen. Därefter bytte jag till allt mindre och mindre borrar. Det blev blandade storlekar på bohålen och ojämnt fördelade över hela stolpens längd.

Ungefär som jag hade tänkt mig. När allt var klart lutade jag det färdiga bibatteriet mot bastuväggen. Söderläge och under tak. Perfekt placering. Bara att vänta in de första hyresgästerna.