Tagg: pollinerare

Många gillar röllikan

Efter att jag räfsade bort gammal mossa och torrt fjolårsgräs är röllekan (Achillea millefolium L.) en av växterna som verkligen stortrivs på tomten. Det innebär att vi också hittar allt fler nya små djur som har den som värdväxt.

renfanebagge på ett torrt grässtrå
En småknubbig renfanebagge.

Nu var det inte där som jag hittade en ny skalbagge. Istället satt den på ett par av de torra grässtråna på ängen. Att bildgoogla webben för att artbestämma ”liten svart skalbagge med rund bakdel” var förstås dömt att misslyckas.

Istället vände jag mig ännu en gång till jourhavande biolog med min fråga. Svaret kom blixtsnabbt. Vår nyaste besökare var en renfanebagge (Galeruca tanaceti).

Trots namnet duger det visst lika bra med röllika när det inte finns någon renfana (Tanacetum vulgare L.) Renfanebaggens larver kan bli skadedjur på potatis. Med hungriga vildsvin som stryker runt i skogen är det inte aktuellt att sätta potatis i trädgårdslandet. Renfanebaggen får hitta något annat att äta.

en grönskimrande spyfluga och vanlig fluga sitter ovanpå en rölleka
Sensommarens flugor äter nektar och pollen.

Eftersom röllikorna har en lång blomningssäsong är de viktiga näringskällor för pollinerarna. Tidigare i soras var blommorna ivrigt uppvaktade av fjärilar, blomflugor och humlor. Nu när hösten närmar sig är det mest olika flugor som besöker dem.

En och annan humledrottning ser vi också på röllikorna. De passar på att tanka energi en sista gång innan de hittar ett bra övervintringsställe.

Annonser

Stofférblomma

Torkan har tagit sin tribut bland de ettåriga sommarblommorna. Det är mycket som inte grott alls eller dött efter bara en kortare stund ovan jord.

Ett undantag är gurkörten (Borago officinalis L.) som jag sådde för första gången i år. Det är en kryddväxt som kan tillagas på diverse olika sätt så länge man inte äter den för ofta.

närbild på två blå gurkörtsblommor
Blommorna ser ut som klarblå potatisblommor.

De blå blommorna användes förr i världen som prydnader på uppläggningsfaten när det severades finare rätter. Det är därför gurkörten också kallades ”stofférblomma”.

Att blommorna är fantastiskt nektarrika och lockar till sig humlor, bin och andra pollinerare gjorde att jag ville se om det gick att odla den i solgläntan?

Det var inte förrän en bit in i juli som de första fröna myllades ner i rabatterna. Å andra sidan fick de ta del av kvällsvattningen och grodde snabbt. Det dröjde heller inte länge innan plantorna växt till sig och de första blomknopparna slog ut.

Än så länge har gurkörten inte lyckats få humlorna att överge oreganon. Men den har snart blommat klart och då får gurkörten chansen att visa vad den går för.

Blåklocksstress

I solgläntan har vi ett par ordentliga bestånd av stor blåklocka. En ståtlig ängsblomma som lyser klarblå mot en fond av gräs, prästkragar och gulmåra.

Där det finns gott om blåklockor finns det sannolikt också Blåklockshumla (Bombus soroeensis). Jag har hoppats att tomten var tillräckligt intressant för att locka till besök. De tidigare somrarna har jag inte bestämt kunna säga att det är sådana jag sett. Nu var de så många som surrade kring de blommorna att jag äntligen kunde artbestämma dem.

arbetare av blåklockshumla har landat på stor blåklocka
Arbetare av blåklockshumla som gör det den är skapt att göra.

Arbetarna av blåklockshumla är små för att kunna klämma sig in i blåklockor av alla storlekar. De är också blixtsnabba när de rör sig från blomma till blomma. Av alla bilderna jag tog var det en där humlan inte bara blev en suddig fläck. Men det är en bild mer än vad jag lyckats ta alla tidigare år så jag ser det som en framgång.

En näve snödroppar

Jag fick en plastpåse med nyuppgrävda snödroppslökar. De kommer från en tomt där de växer och förökar sig ohejdat. Så det var goda odds för att de skulle trivas hos oss.

Samtidigt var det bråttom att få ner dem i jorden. (Snödroppar är väldigt känsliga för uttorkning.) Fram kom planteringsspaden och midsommarfirandet fick vänta.

En jordklump full med snödroppslökar och -rötter ligger på en arbetshandske.
Trångt om saligheten i den här rotbollen.

Det är en välsignelse att ha omtänksamma vänner. Även om det kortsiktigt innebar mer grävjobb än vad jag hade planerat för.

julrosfrön på vit bakgrund
Julrosens frön är hårda och högblanka.

Passade också på att sprida ut en näve pinfärska julrosfrön i solgläntan. De flesta strödde jag under hasseln. Vandrande lövskugga kan den bjuda på alla varma sommardagar. Där skulle det också passa väldig bra med vita blommor och vintergröna blad.

Om nu midsommarhelgen är magisk får fröna kanske lite extra växtkraft? Det kommer hur som helst att dröja minst ett par år innan jag ser om de slagit rot.

Sju insekter under kudden

Eller i alla fall tre bilder på fina pollinerare som jag sett vid stugan.

humla samlar pollen i rosenhallonblomma
Den här humlan skall hämta ALLA pollenkorn som finns.

Våra rosenhallon är ganska bångstyriga. De skall gallras varje vinter och är riktigt aggressiva med att skicka ut rotskott. Men när de sen blommar förlåter jag dem allt! Då är de humlornas favoritväxt och hela buskaget fylls med flitiga små arbetare.

amiralfjäril på vit syren
Jag vet att jag är väldigt stilig.

Fjärilarna är mer svårflirtade fotomodeller. Den här Amiralen poserade en stund på bondsyrenen och lät mig komma ganska nära. Sedan flög den sin väg.

humlebagge sitter i rosenhallonblomma
Här är rätt plats för en liten humlebagge.

Skalbaggar hittar jag inte lika ofta i rosenhallonen. Jag misstänker nästan att humlorna knuffar bort dem ur blommorna. Den här humlebaggen hade i alla fall landat mitt i prick och var väldigt nöjd med resultatet.

Oxtunga – nytillskott i perennrabatten

Jag är alltid på jakt efter växter med enkla blå blommor eftersom humlor lär vara extra förtjusta i sådana. När jag erbjöds möjligheten att köpa två Oxtunga (Anchusa azurea ‘Loddon Royalist’) tvekade jag därför inte en sekund.

närbild på oxtungans blå blommor
De blå blommorna är väldigt, väldigt blå.

Först verkade det som om den torra våren tagit ytterligare två offer. Men plötsligt stack det upp en liten grön tuss på ett ställe i rabatten. Så småningom följdes de första bladen av några blomstänglar med riktigt knallblå blommor.

När den plantan växt till sig blir den nog ett fantastiskt blickfång. Kanske får rentav oreganon konkurrens som humlefavorit?

Oxtunga sägs vara en halvhärdig perenn i vår klimatzon men är generös med att fröså sig. Å andra sidan lär den vara både rådjurssäker och oaptitlig för harar. Det är bra!

Eftersom den likaledes halvhärdiga stockmalvan övervintrat hoppas jag att solgläntan har ett fördelaktigt mikroklimat så jag får njuta av dem båda många år framöver.

Uppdukat för larver

Den som är trädgårdsintresserad är aldrig fullärd. Alltid finns det någon ny information att ta till sig. Oftast med följden att det blir mer att göra.

Ibland är informationen mer en påminnelse om något som är så självklart att det fallit ur minnet. Som att det inte räcker med nektarrika blommor om jag vill hjälpa pollinerarna. Larverna måste också ha mat!

liten blåklocka
Liten blåklocka är värdväxt för diverse fly, mott och mätare.

I nordamerika (säkert också på många andra ställen) uppmuntras naturvänner att planera trädgården så den består till minst hälften av inhemska växter.

Detta eftersom många insekter har en specifik värdväxt och om den saknas så finns det ingen mat till larven när den kläcks. Exotiska växter fungerar sällan som ersättning.

Utan värdväxter, inga larver. Utan larver, inga fjärilar, skalbaggar eller blomflugor. Utan fjärilar, skalbaggar och blomflugor svälter fåglar och fladdermöss.

blommande gulmåra
Gulmåran är värdväxt för många olika svärmare, spinnare och mätare.

Som tur är krävs det inte en stor arbetsinsats för att öka mängden inhemska växter i trädgården. Tvärtom. Finns det redan ett småstökigt hörn på tomten så kan man bara låta det förvildas lite till. Vissa ogräs är minst lika vackra som rabattblommor.

Och om någon nitisk granne klagar är det bara att hänvisa till listan över värdväxter för fjärilar. För ALLA vettiga grannar gillar också fjärilar.

fjärilar på nässlor
Nässlor är värdväxt för flera fjärilar. (Och goda i nässelsoppa.)

Vi har det redan bra förspänt med artrikedomen i vår solglänta. För att underhålla blomsterängen samlar jag in frön från vilda växter i närområdet. De växterna passar både mikroklimatet och djurlivet i gläntan. Slänten är full av gräs och blommande örter som sköter sig själva.

Vem vet, kanske blir ”Nature needs half” en svensk trend också?