Etikett: pollinerare

Vit jättelök

Det tog större delen av eftermiddagen att ordna rum bland perennerna för alla alliumlökar jag fyndat. Tog också tillfället i akt att dela upp Purissima mellan två ställen i rabatten. Som en eftertanke lade jag till lite krokus.

en hand håller upp en stor, oregelbundet formad vit lök. löken fyller hela handen.
En stor växt kräver en stor lök.

Beroende på storleken behövde lökarna planteras på olika djup. De som måste ha platsen längst ner i gropen var Allium Stipitatum ”White Giant”. Eftersom de blir högst, ca 120 cm, hamnade de också längst bak i rabatten. Ovanpå de vita jättarna satte jag sedan flera lager med andra lökar. Först ett lager med Allium Ping Pong och sedan ett lager med papperslök Allium Gracefull Beauty (Allium amplectens) och krokus. För att det färdiga resultatet skulle se mer naturligt ut satte jag udda antal lökar i grupperna. När jag var klar hade jag flera nya löklasagne i rabatterna.

Att det mest blev vita allium är lite småtrist. Men vita blommor lockar inte bara dagpollinerare som humlor utan också nattfjärilar och malar. Det bidrar definitivt till en fladdermusvänlig trädgård. Årets projekt för ökad biologisk mångfald i gläntan.

Nu är det bara att vänta in våren och se hur det blir. Tålamod är en dygd.

Nya stockrosor

Humlor är nästan lika förtjusta i stockrosor som i fingerborgsblommor. Och det vill inte säga lite, det! Som mormorsväxt är de perfekta för solgläntan.

Den här gången har jag sått en enkelblommande ljusgul variant. Just nu ser de inte mycket ut för världen. Nästa sommar kommer de att vara ståtliga, högväxta och översållade av blomster. Det är jag övertygad om.

Egenhändigt uppdrivna stockrosor.

Först skall de förstås bli utplanterade i tulpanrabatten och sen kommer det en övervintring. Mycket stress för små plantor. Men de flesta växter är faktiskt tuffare än vad man tror. Får de bara tillräckligt med tid för att etablera sig brukar resten gå bra.

Hösthumlor

Slutet närmar sig på den här här humlesäsongen. Bara ett litet fåtal individer dröjer sig fortfarande kvar i perennrabatterna.

två humlor och en mätarlarv trängs på en gul höstrudbeckia

Just den här höstrudbeckian var extra populär.

Fram tills nu har alla humlor hållit ett sådant hetsigt tempo att jag inte haft en chans att plåta dem. Nu är det svalare väder och färre blommor. När de väl hittar nektar sitter de kvar tills de ätit det som fanns.

en liten humla sitter på kronbladen till en röd solhatt. blomman höjer sig som en kulle över humlan.
Så mycket nektar till en så liten humla.

Jag hoppas att det blev många nya drottningar den här sommaren. Och att de klarar övervintringen allihopa så de återvänder till gläntan nästa vår.

Skogsnätfjärilar

Äntligen har jag hittat rätt artnamn på de här skygga fjärilarna. Det är skogsnätfjäril (Melitaea athalia) som tidigare så skickligt undvikit mig när jag försökt plåta dem.

två skogsnätfjärilar parar sig sittandes på en vit fingerborgsblomma. ena fjärilen har utslagna, bakställda, vingar
Ett par skogsnätfjärilar på en fingerborgsblomma.

Precis som bastardsvärmare är också skogsnätfjärilar lokaltrogna. Med tanke på att larvstadiet kan vara i flera år förstår jag att de kostar på sig att vara kräsna. Har de väl hittat en lämplig plats ser de ingen anledning att söka sig vidare. Soliga skogsbryn är perfekta. Helst skall där finnas långt gräs och diverse foderväxter till larverna. Kovall, svartkämpar, teveronika och fingerborgsblommor står på menyn.

De vuxna fjärilarna har enklare smak. De vill bara ha riklig tillgång till nektar under tiden de letar efter en lämplig partner.

Fröställningar och trädtoppar

närbild på sekatörblad, på väg att klippa av en fröställning på en syren
Överblommad syrenklase.

Bondsyrener som inte får sätta frö lägger sin energi på att bilda nya blomknoppar. För att garantera att de inte blir distraherade utan verkligen gör det ägnar jag mig åt det som brittiska trädgårdsmästare kallar ”deadheading”. Så fort syrenklasarna blommar klart tar jag fram sekatören och klipper av dem. Allihop. Utan undantag.

sekatörblad positionerade för att klippa av en utblommad ros
Överblommad buskros.

Samma taktik fungerar också bra på vår buskros Nevada. Är jag bara uppmärksam och knipsar bort rosorna så fort de tappar kronbladen går det att få en andra blomning.

Andra växter som det lönar sig att knipsa blomställningarna på är tulpaner och narcisser. Då ökar chansen att de blommar nästa år igen.

spretigt ungt sälgträd
Sälgen före beskärning.

Nere i slänten hade sälgen vuxit lite sig väl hög och skymde vägen. Sambon och jag är lite tillbakadragna men samtidigt vill vi ha koll på omgivningen. Så jag tog fram grensågen.

ungt lövträd, nu beskuret och utan topp
Sälgen efter beskärning.

Toppen på sälgen kapade jag ungefär i huvudhöjd. Det var så högt som jag nådde utan att sträcka mig. De avsågade grenarna klippte jag ner till mellanstora bitar som jag sedan tryckte ner i marken längs tomtgränsen.

Tar de sig får vi en skyddande häck där. En som också ger pollinerarna näring på våren. Dör de så är det inte någon större förlust. Vi är i alla fall inte värre ute än tidigare.