Tagg: pollinerare

Sju insekter under kudden

Eller i alla fall tre bilder på fina pollinerare som jag sett vid stugan.

humla samlar pollen i rosenhallonblomma
Den här humlan skall hämta ALLA pollenkorn som finns.

Våra rosenhallon är ganska bångstyriga. De skall gallras varje vinter och är riktigt aggressiva med att skicka ut rotskott. Men när de sen blommar förlåter jag dem allt! Då är de humlornas favoritväxt och hela buskaget fylls med flitiga små arbetare.

amiralfjäril på vit syren
Jag vet att jag är väldigt stilig.

Fjärilarna är mer svårflirtade fotomodeller. Den här Amiralen poserade en stund på bondsyrenen och lät mig komma ganska nära. Sedan flög den sin väg.

humlebagge sitter i rosenhallonblomma
Här är rätt plats för en liten humlebagge.

Skalbaggar hittar jag inte lika ofta i rosenhallonen. Jag misstänker nästan att humlorna knuffar bort dem ur blommorna. Den här humlebaggen hade i alla fall landat mitt i prick och var väldigt nöjd med resultatet.

Annonser

Oxtunga – nytillskott i perennrabatten

Jag är alltid på jakt efter växter med enkla blå blommor eftersom humlor lär vara extra förtjusta i sådana. När jag erbjöds möjligheten att köpa två Oxtunga (Anchusa azurea ‘Loddon Royalist’) tvekade jag därför inte en sekund.

närbild på oxtungans blå blommor
De blå blommorna är väldigt, väldigt blå.

Först verkade det som om den torra våren tagit ytterligare två offer. Men plötsligt stack det upp en liten grön tuss på ett ställe i rabatten. Så småningom följdes de första bladen av några blomstänglar med riktigt knallblå blommor.

När den plantan växt till sig blir den nog ett fantastiskt blickfång. Kanske får rentav oreganon konkurrens som humlefavorit?

Oxtunga sägs vara en halvhärdig perenn i vår klimatzon men är generös med att fröså sig. Å andra sidan lär den vara både rådjurssäker och oaptitlig för harar. Det är bra!

Eftersom den likaledes halvhärdiga stockmalvan övervintrat hoppas jag att solgläntan har ett fördelaktigt mikroklimat så jag får njuta av dem båda många år framöver.

Uppdukat för larver

Den som är trädgårdsintresserad är aldrig fullärd. Alltid finns det någon ny information att ta till sig. Oftast med följden att det blir mer att göra.

Ibland är informationen mer en påminnelse om något som är så självklart att det fallit ur minnet. Som att det inte räcker med nektarrika blommor om jag vill hjälpa pollinerarna. Larverna måste också ha mat!

liten blåklocka
Liten blåklocka är värdväxt för diverse fly, mott och mätare.

I nordamerika (säkert också på många andra ställen) uppmuntras naturvänner att planera trädgården så den består till minst hälften av inhemska växter.

Detta eftersom många insekter har en specifik värdväxt och om den saknas så finns det ingen mat till larven när den kläcks. Exotiska växter fungerar sällan som ersättning.

Utan värdväxter, inga larver. Utan larver, inga fjärilar, skalbaggar eller blomflugor. Utan fjärilar, skalbaggar och blomflugor svälter fåglar och fladdermöss.

blommande gulmåra
Gulmåran är värdväxt för många olika svärmare, spinnare och mätare.

Som tur är krävs det inte en stor arbetsinsats för att öka mängden inhemska växter i trädgården. Tvärtom. Finns det redan ett småstökigt hörn på tomten så kan man bara låta det förvildas lite till. Vissa ogräs är minst lika vackra som rabattblommor.

Och om någon nitisk granne klagar är det bara att hänvisa till listan över värdväxter för fjärilar. För ALLA vettiga grannar gillar också fjärilar.

fjärilar på nässlor
Nässlor är värdväxt för flera fjärilar. (Och goda i nässelsoppa.)

Vi har det redan bra förspänt med artrikedomen i vår solglänta. För att underhålla blomsterängen samlar jag in frön från vilda växter i närområdet. De växterna passar både mikroklimatet och djurlivet i gläntan. Slänten är full av gräs och blommande örter som sköter sig själva.

Vem vet, kanske blir ”Nature needs half” en svensk trend också?

Kantväxt. Kanske också kattväxt?

Kantnepetan (Nepeta x faassenii) överlevde den första vintern i rabatten. Då finns det gott hopp om att den klarar sig i fortsättningen också.

Den torra jorden passade kantnepetan bättre än de ryska martornen. Det överraskade mig. Eftersom det är bättre att jobba med naturen än mot den så blir det fler nepetor. Med en stenig tomt och många torra platser finns det utrymme för martornen också.

blommande kantnepeta
Humleperspektiv på blommorna.

I somras var kantnepetan översållad med många blåvioletta ax. Den var mycket populär bland humlor och blomflugor. Något som jag inte var medveten om är att den kan fås att blomma en andra gång om den klipps ner hårt efter första blomningen. En sekatör kan göra underverk.

Det där med att katter är förtjusta i kantnepetan är däremot inte något som vi märkt av. Kanske är vi för långt inne i skogen för att ingå i någon av grannkatternas revir?

Vår egen kisse får ju, som bekant, uppehålla sig inne på kattion när vi är i stugan.

Marigt med martorn

Jag tycker att rysk martorn är oerhört ståtliga perenner. Både den strama formen och den dramatiska färgen tilltalar mig. Humlor och fjärilar älskar blommorna.

Tyvärr är min kärlek nästan helt obesvarad.

Martorn var en av de första perennerna som jag planterade. Sex plantor stoppade jag ner jorden. Nu, efter lite mer än ett år, återstår en.

blommande rysk martorn
Metallicblå blommor. Jättehäftiga.

Jag trodde verkligen att martorn skulle trivas i det supertorra hörnet av perennrabatten. Tyvärr hade jag fel. Om den platsen blev för utsatt när tjälen kom eller vad som annars är anledningen till misslyckandet kan jag bara spekulera om.

Av de tre plantorna i tulpanrabatten var det i alla fall en som överlevde

I augusti överraskade den mig med en blomsterstängel. Lagom till att jag hade gett upp hoppet. Efter flitigt uppvaktande av humlorna förvandlades blommorna så småningom till ett par fröställningar. De har jag nu tagit hem för att ta vara på fröna.

rysk martorn fröställning
Fröställningar som skall bli nya martorn.

Det blir åtminstone ett försök att så i en kruka på balkongen. Resten direktsår jag nog i tulpanrabatten. Eftersom det är där martornsplantan överlevt är platsen nog bäst lämpad för dess frön också. Måste bara komma ihåg att märka ut sådden tydligt så jag inte rensar bort dem av misstag.

Solhatten håller ställningarna

Ett av årets bästa fynd är de röda solhattarna (Echinacea purpurea ‘Magnus’). Av mina fem små barrotade perenner överlevde fyra att sättas ut på friland. (Oklart om haren gnagde i sig den femte plantan).

blommande röd solhatt
Om jag var en fjäril så skulle jag landa precis här.

Tre av dem gladde oss med blommor redan denna sommaren. Jag är imponerad av hur långlivade de varit. Det är först nu som kronbladen börjar vissna.

När de växer till sig är det möjligt att de skuggar svärdsliljornas rotstockar. Det är inte bra. I sådana fall får vi flytta dem till någon annan plats i trädgården.

Men det beslutet ligger fortfarande flera år framåt i tiden.

Stenhumla

Vi har inte sett lika många humlor som förra året. Det är en effekt av den kylslagna våren. Många av de tidigaste drottningarna frös ihjäl innan de hann starta ett samhälle.

stenhumla på oreganoblomma
Stenhumlan är vår nyaste besökare i solgläntan.

Därför var det extra roligt att få artbestämma en ny bekantskap. Plötsligt satt det en trolig stenhumla (Bombus lapidarius) mitt i oreganon.

Förmodligen surrade det stenhumlor i rabatterna förra sommaren också. Men då hade jag ännu inte lärt mig tillräckligt för att kunna skilja dem från exempelvis en ljus jordhumla. Eller en vallhumla.

Tack vare flitigt bläddrande i alla humleböcker i stugbiblioteket kan jag nu känna igen  de vanligaste sorterna. Vem sade att det inte går att lära gamla hundar nya trick?