Etikett: pollinatörer

Pärlhyacinter utan självbevarelsedrift

frusen rabatt med blad av pärlhyacinter som piggt sticker upp ur jorden
Inte grässtrån. Inte gräslök heller. Pärlhyacintblad.

Det brukar vara tulpanerna som är de första lökväxterna i rabatten. Men den här varma vintern ger oss en utmanare till tronen. Pärlhyacinterna! De suger girigt åt sig av det diffusa ljuset som silar in mellan granarna. Sedan växer de. Mycket.

För att vara en gracil liten vårlök är den en riktig tuffing. När (om?) minusgraderna och snön väl kommer har de hunnit samla så mycket energi i lökarna att de överlever även om de här bladen fryser. Det här är en torparväxt som mer än gärna får sprida sig till fler ställen i gläntan. Med eller utan min hjälp.

Egensådd blåeld

Mitt ostrukturerade drällande av diverse frön som jag samlat ihop längs vägrenen har gett resultat. Antalet arter av ”ogräs” och ängsblommor ökar.

bladrosett av blåeld med regndroppar på bladen
Jag är en triffid.

Vid bastun har vi åtminstone en stor och livskraftig blåeld (Echium vulgare L.). Jag har också sett flera småplantor i närheten. Får se om de klarar vintern.

blomställning av blåeld
Det är inte bara humlor som tycker att blåelden har vackra blommor.

Jag är väldigt nöjd med att ha lyckats så in blåeld som en av gläntans vilda sommarblommor. Det är en växt som är oerhört poppis bland humlor, solitärbin och andra pollinatörer. Den är också tvåårig. Det vill säga att den gror och växer ena året och blommar samt sätter frön det följande.

Jag kommer att fortsätta samla in blåeldsfrön flera år framåt. Ett sätt att trygga tillväxten och få ett bredare genetiskt urval. (Som om nu humlorna bryr sig om det?)

Blommande getskägg

Getskägg (Aruncus Woldemar Meier) var en av de barrotade perenner som jag köpte på postorder för två år sedan. Den beskrevs som lite ovanlig och en riktig fjärilsfavorit. Hur skulle jag kunna motstå det?

getskägg (en slags astilbe) blommar med vita små blommor
Är det ett getskägg så är det väldigt glest.

Jag planterade den vid gaveln till gäststugan. Där är det skuggigt med mullrik jord. Första två somrarna lade den all sin energi på att etablera sig. Då blev det bara ett par tunna blomstervippor. Nästan som om den testade omgivningens reaktioner.

Uppenbarligen föll testet väl ut. För i år blommade getskägget riktigt ordentligt för första gången. Jag såg inte speciellt många fjärilar men både flugor och blomflugor var väldigt förtjusta i den. Förmodligen lockar den också nattaktiva insekter med sina vita blomvippor.

Mer eller mindre av en slump har det blivit en ”vit triangel” mellan gäststugan och bastun. Där har getskägget gott sällskap av buskrosen Nevada, julrosor, snödroppar och klematisen Summer Snow. De blommar inte samtidigt utan går omlott. Jag önskar att jag kunde säga att det är noga genomtänkt. Istället är det ren bondtur.

Tukta kryddhavet

Jag vet att det egentligen är bäst för perennerna att få vissna ner och stå kvar över vintern. De sparar på krafterna och det tryggar blomningen nästa år. Stjälkar och blad ger också skydd åt övervintrande insekter. Men ändå.

ett trädgårdsland som är nedklippt och brunt, i bakgrunden en röd stuga med vita knutar
Bara stubben kvar.

Oregano heter också kungsmynta och släktskapet märks på hur aggressivt den försöker sprida sig. Klipper jag inte ner den innan den sätter frö så tar den över hela tomten på nolltid. Vore det inte för att den är en så oerhört bra nektarväxt för alla sommarens pollinatörer så skulle den ligga risigt till.

Nu håller jag den i schack och försöker inte aktivt bli kvitt den.

Triss i gult

Det är inte bara träden i skogsbrynet som ståtar med höstfärger. I rabatterna finns  också mycket gult. En hel del blad men också vackra blommor.

septembersolrosblomma
Lemon Queen – undrar om de smakar citron för sniglarna?

Septembersolrosen är översållad med små citrongula blommor som vi inte hinner njuta av särskilt länge. De utövar nämligen en enorm lockelse på gläntans alla små sniglar och snäckor. Max två dagar tar det från att blomman slår ut tills blombladen knaprats av så bara mitten återstår. Otippat att alla söker sig till samma växt.

blommande dvärgsolros
Solros från egna frön.

Inte heller anade jag att dvärgsolrosorna i den soligaste pallkragen skulle vara sådana sjusovare. Jag förväntade mig blommor i augusti men det dröjde ända till slutet av september innan knopparna öppnade sig. Undrar om de hinner gå i frö innan frosten tar dem?

en stor blomfluga sitter mitt i höstrudbeckians blomkorg. bakom ett blomblad skymtar en liten spindel
Blomflugan struntar i spindeln bakom blombladet.

Av de här tre gula blommorna är det höstrudbeckian som är mest poppis bland de pollinatörer som fortfarande är aktiva. Den lockar till sig det mesta som flyger runt. Jag har till och med sett en väldigt senfärdig humledrottning som tankade näring innan vinterdvalan. Synd bara att höstrudbeckia är så svår på att sprida sig.

Det är åtminstone två rabatter där de måste glesas ut för att inte kväva allt annat. Jag kommer att göra en räd mot dem. Skall bara vänta in att den sista blomman vissnar.

Kunde blivit lite fel

Mer eller mindre av en slump hade jag plötsligt ytterligare en lök som skulle planteras. En kejsarkrona (Fritillaria imperialis) som var vinsten i ett lotteri.

Eftersom den inte var ett planerat inköp behövde jag mer information om skötsel och annat viktigt. Det var mycket av det jag läste som lät bra. ”Tidigblommande. Högväxt. Attraktiv för pollinatörer. Vill stå soligt och varmt i lätt jord.”

Att plantera den i tulpanrabatten vid verandan var kanske en bra idé? Då skulle vi kunna njuta av den, vårsol och humlesurr till fikat.

förpackning med kejsarkrona, lök
En riktigt smickrande bild på omslaget till förpackningen.

Sedan läste jag vidare. ”Rådjurssäker växt. Blommar ofta bara första året. Avskräckande för sork. Frän och genomträngande doft.”

Hmmm … det är kanske snarare en blomma som gör sig bäst på lite håll?

Till slut hamnade den nära bondsyrenerna. Inom synhåll från verandan men förhoppningsvis inte så nära att doften stör. Om den nu luktar så obehagligt.

Kanske får vi också se några blåmesar som pollinerar blommorna? Nu när jag läst att kejsarkronor egentligen pollineras av fåglar kommer jag att glo uppfodrande på varenda talgoxe som fladdrar runt i gläntan.

Långdistansflygare

Vi är inte ensamma om att ha fått besök av tistelfjärilar (Cynthia cardui) i rabatterna.

en vuxen tistelfjäril sedd snedd från sidan. vingarna är halvt utslagna där den sitter bland oreganoblommor
Här ser ni en glimt av min dramatiskt rödfärgade framvinge.

Tidigare har jag mest sett dem på håll eller med ihopslagna vingar. Nu lyckades jag ta ett par bilder. De fungerade som stöd för minnet vid artidentifieringen.

tistelfjäril med utfällda vingar. den sitter på oreganoblommor och dricker nektar.
Fin fjäril. Oskicklig fotograf.

Något som verkligen överraskade mig var när jag förstod att tistelfjärilen inte är inhemsk i Sverige. Den flyger från Nordafrika eller Asien till sydeuropa för att para sig och lägga ägg. De tistelfjärilar som sedan kläcks där flyger ibland ännu längre norrut och hamnar då hos oss.

Otroligt imponerande av en insekt att kunna färdas så långt på två generationer! Och att hinna med allt på en sommar.