Etikett: pollinatörer

Tukta kryddhavet

Jag vet att det egentligen är bäst för perennerna att få vissna ner och stå kvar över vintern. De sparar på krafterna och det tryggar blomningen nästa år. Stjälkar och blad ger också skydd åt övervintrande insekter. Men ändå.

ett trädgårdsland som är nedklippt och brunt, i bakgrunden en röd stuga med vita knutar
Bara stubben kvar.

Oregano heter också kungsmynta och släktskapet märks på hur aggressivt den försöker sprida sig. Klipper jag inte ner den innan den sätter frö så tar den över hela tomten på nolltid. Vore det inte för att den är en så oerhört bra nektarväxt för alla sommarens pollinatörer så skulle den ligga risigt till.

Nu håller jag den i schack och försöker inte aktivt bli kvitt den.

Annonser

Triss i gult

Det är inte bara träden i skogsbrynet som ståtar med höstfärger. I rabatterna finns  också mycket gult. En hel del blad men också vackra blommor.

septembersolrosblomma
Lemon Queen – undrar om de smakar citron för sniglarna?

Septembersolrosen är översållad med små citrongula blommor som vi inte hinner njuta av särskilt länge. De utövar nämligen en enorm lockelse på gläntans alla små sniglar och snäckor. Max två dagar tar det från att blomman slår ut tills blombladen knaprats av så bara mitten återstår. Otippat att alla söker sig till samma växt.

blommande dvärgsolros
Solros från egna frön.

Inte heller anade jag att dvärgsolrosorna i den soligaste pallkragen skulle vara sådana sjusovare. Jag förväntade mig blommor i augusti men det dröjde ända till slutet av september innan knopparna öppnade sig. Undrar om de hinner gå i frö innan frosten tar dem?

en stor blomfluga sitter mitt i höstrudbeckians blomkorg. bakom ett blomblad skymtar en liten spindel
Blomflugan struntar i spindeln bakom blombladet.

Av de här tre gula blommorna är det höstrudbeckian som är mest poppis bland de pollinatörer som fortfarande är aktiva. Den lockar till sig det mesta som flyger runt. Jag har till och med sett en väldigt senfärdig humledrottning som tankade näring innan vinterdvalan. Synd bara att höstrudbeckia är så svår på att sprida sig.

Det är åtminstone två rabatter där de måste glesas ut för att inte kväva allt annat. Jag kommer att göra en räd mot dem. Skall bara vänta in att den sista blomman vissnar.

Kunde blivit lite fel

Mer eller mindre av en slump hade jag plötsligt ytterligare en lök som skulle planteras. En kejsarkrona (Fritillaria imperialis) som var vinsten i ett lotteri.

Eftersom den inte var ett planerat inköp behövde jag mer information om skötsel och annat viktigt. Det var mycket av det jag läste som lät bra. ”Tidigblommande. Högväxt. Attraktiv för pollinatörer. Vill stå soligt och varmt i lätt jord.”

Att plantera den i tulpanrabatten vid verandan var kanske en bra idé? Då skulle vi kunna njuta av den, vårsol och humlesurr till fikat.

förpackning med kejsarkrona, lök
En riktigt smickrande bild på omslaget till förpackningen.

Sedan läste jag vidare. ”Rådjurssäker växt. Blommar ofta bara första året. Avskräckande för sork. Frän och genomträngande doft.”

Hmmm … det är kanske snarare en blomma som gör sig bäst på lite håll?

Till slut hamnade den nära bondsyrenerna. Inom synhåll från verandan men förhoppningsvis inte så nära att doften stör. Om den nu luktar så obehagligt.

Kanske får vi också se några blåmesar som pollinerar blommorna? Nu när jag läst att kejsarkronor egentligen pollineras av fåglar kommer jag att glo uppfodrande på varenda talgoxe som fladdrar runt i gläntan.

Långdistansflygare

Vi är inte ensamma om att ha fått besök av tistelfjärilar (Cynthia cardui) i rabatterna.

en vuxen tistelfjäril sedd snedd från sidan. vingarna är halvt utslagna där den sitter bland oreganoblommor
Här ser ni en glimt av min dramatiskt rödfärgade framvinge.

Tidigare har jag mest sett dem på håll eller med ihopslagna vingar. Nu lyckades jag ta ett par bilder. De fungerade som stöd för minnet vid artidentifieringen.

tistelfjäril med utfällda vingar. den sitter på oreganoblommor och dricker nektar.
Fin fjäril. Oskicklig fotograf.

Något som verkligen överraskade mig var när jag förstod att tistelfjärilen inte är inhemsk i Sverige. Den flyger från Nordafrika eller Asien till sydeuropa för att para sig och lägga ägg. De tistelfjärilar som sedan kläcks där flyger ibland ännu längre norrut och hamnar då hos oss.

Otroligt imponerande av en insekt att kunna färdas så långt på två generationer! Och att hinna med allt på en sommar.

Tre nya vilda växter

Ju fler sorters örter och ängsblommor det finns i solgläntan desto större chans för olika larver att hitta sin värdväxt. Nu verkar jag ha lyckats få in tre nya arter. Alla växer de i närområdet men saknades tidigare hos oss.

rödklintsblomma

Nere vid vägrenen blommar nu Rödklint (Centaurea jacea L.). I höstas strödde jag ut insamlade frön på vinst och förlust. Det gick tydligen bra för några av dem.

gulsporre med blommorna i tät klase

De gulsporrar (Linaria vulgaris Mill.) som jag planterade förra sommaren dog däremot allihop. Jag vet inte om det var torkan, vinterväta eller för mycket konkurrens av gräs som tog knäcken på dem? Nytt försök med plantor i torrt och grusigt söderläge verkar fungera bättre. De har till och med fått fina fröställningar.

liten, kompakt käringtand utan blommor, i kort gräs

Juvelen i kronan är ändå käringtanden (Lotus corniculatus L.). Där har det inte alls fungerat med att så frön. Till slut fick jag flytta en liten planta som nu verkar ha etablerat sig bra i gräsmattan. Med myrornas hjälp kommer den säkert att sprida sig.

Lite i taget ökar mångfalden.

Långfläckat metallfly

Under de soliga sensommardagarna har vi stadigt 30 – 50 olika fjärilar på besök i oreganolandet. Det är inte så att jag blivit blasé, långtifrån, men de vanligaste arterna får mig inte längre att rusa i full fart efter kameran.

Idag blev det ändå till att sprinta.

ett långfläckat metallfly sitter på kungsmyntans blommor. vingarna är halft utfällda, vackert tecknade i olika nyanser av ljusgrått och brunt.
Mellanstor, knubbig och med en vit fläck på vingen.

Helt plötsligt såg jag en ljusbrunvattrad fjäril som fladdrade från blomma till blomma. Precis ett sådant flygfä som jag kan väldigt lite om. För att ha ens en liten chans att artbestämma behövs foto. Därav sprinten. När jag kom tillbaks med kameran såg jag att det fanns fullt av likadana svärmare bland oreganoblommorna. Vissa av dem var faktiskt villiga att posera en stund.

ett långfläckat metallfly vilar på en kungsmyntablomma. flyets vingar är ihopfällda, längs nacken och ryggen har den tofsar som ser ut som knölar
I vila påminner den om en drake med sin taggiga profil.

Efter lite sökande och jämförande av utseende tror jag vårt besök var långfläckat metallfly (Autographa macrogamma). Återigen en art som inte är det minsta sällsynt men som jag inte sett tidigare. En av dess värdväxter är rönn (Sorbus aucuparia L.) och sådana småplantor finns det fortfarande gott om nere i slänten.

Det känns lyxigt att det fortfarande finns en massa saker att lära om djuren och växterna som rör sig kring solgläntan.

Geggiga fröbomber

Att öka antalet ängsblommor i solgläntan är ett långsiktigt projekt. Oftast sprider jag ut frön. Men eftersom fröna är lätta och flygiga är det svårt att få dem dit jag vill. (I det här fallet – in i mitten av täta buskage och stora hallonsnår.) Så jag bestämde mig för ge dem lite hjälp på vägen genom att göra fröbomber.

en tillplattad jordklump ligger i handflatan på en orange gummihandske. I mitten av jordklumpen finns blandade frön av vildblommor.
Det är nästan som att göra dumplings. Med fröfyllning.

Först lade jag överbliven planteringsjord i en hink. Därefter hällde jag i vatten lite i taget tills det gick att forma bollar av jorden. Med den kladdigaste ingrediensen redo att användas hämtade jag fröerna. Det var kråkvicker (Vicia cracca L.), fingerborgsblomma (Digitalis purpurea L.) och prästkrage (Leucanthemum vulgare Lam.) som jag samlat in från ängsplättarna. Varje jordklump plattades ut så jag kunde lägga frön i mitten.

en ihoppressad jordklump ligger i handflatan på en orange gummihandske.
Jorden pressas ihop runt fyllningen.

Sedan kom det momentet som krävde handkraft. För att fröbomberna skall hålla ihop när de kastas får de inte vara för blöta. Alltså måste jag klämma ut överflödigt vatten med båda händerna och samtidigt forma geggan till en boll.

fem färdiga fröbomber utplacerade på ett vitt hinklock. jordbollarna är oregelbundna och av olika storlek men håller ihop.
Färdiga fröbomber. Bara att kasta.

Nu blev jordklumparna visserligen mer äggformade än runda men principen funkade. De höll ihop så jag kunde hysta in dem dit där jag själv inte kunde nå. När de slog i marken exploderade de i en massa jord-och-frö smulor.

Återstår bara att vänta och se om det blir fler blommor på de ställena.