Tagg: perenna grönsaker

Sylt på rabarber och äpple, med kanel

Vi har bara två rabarberplantor men de ger kopiösa mängder rabarber. Det känns som slöseri att inte ta vara på den. Så det var lägligt att jag hittade ett nytt syltrecept.

Fem glasburkar med sylt och etiketter som säger "Kitty's porch Rhubarb Apple Jam Made with love and cinnamon" står på ett vitt tyg med svart bladmönster.
Kisse äter inte sylt men tar gärna åt sig äran.

 

Sylt på rabarber och äpple, med kanel

 

Jag använde:

750 gr rabarber, skuren i bitar

750 gr skalade och urkärnade äpplen, skurna i bitar

700 gr syltsocker

2,5 dl vatten

2 msk mald kanel

2 tsk Atamon

 

Urdiskade och steriliserade konservburkar.

 

Gör så här:

Blanda ihop rabarber, äpple, socker och vatten i en stor kastrull. Sätt på spisplattan på låg temperatur. Rör om då och då för att undvika att ingredienserna fastnar i botten av kastrullen. Fortsätt tills rabarbern är mosig. Vid behov, mosa äppelbitarna mot kastrullkanten med en gaffel.

Strö i kanelen. Rör om och låt sjuda i 20 min på låg värme. Koka sedan upp sylten och skumma av den.

Stäng av spisen och ta bort kastrullen från plattan.

Blanda i ungefär 1 tsk Atamon per liter färdig sylt.

Häll sedan över den varma sylten i de tomma och rengjorda konservburkarna. Sätt på locken. Klistra på etiketter. Låt burkarna svalna innan de ställs in i skafferiet.

 

Den här sylten blev väldigt god. Söt utan att vara jolmig och med en tydlig smak av kanel.

Annonser

Maskros som grönsak

På våren är vi flitiga med maskrosjärnet. Då syns bladrosetterna bäst och det finns en rimlig chans att minska antalet fröbollar. Trots vår nit är det alltid några maskrosor som klarar sig undan upptäckt. Åtminstone ett tag till.

på en vit tallrik med blå blomdekor ligger blancherade maskrosblad som vänts med sambal olek
Ett smakrikt tillbehör på menyn.

Efter att ha lagat Koreansk maskrossallad har maskrosorna delvis fått en annan status. Nu är de också ”väldigt närodlade ingredienser som används i matlagning”.

Det var inte vårspäda blad som jag tillagade. Den färdiga rätten blev därför lite besk, ungefär som endive eller ekbladssallad. Något som kompletterade den stekta halloumin väldigt bra.

Maskrosorna får inte en fristad. Långtifrån. Men fortsättningsvis hamnar kanske bara pålrötterna i röthinken.

Mastigt referensverk

Det är bara en tidsfråga innan våra grannar avverkar skogen runt oss. För dem är den en investering. En gröda som skall skördas när tiden, och priset, är rätt.

Så vi funderar förstås på bästa sätt att ordna insyns- och vindskydd när det blir aktuellt. En häck eller ett par blandade buskage blir det nog. Tåliga växter som klarar torka, trivs i zon 3 och inte får bladmögel eller kräver för mycket underhåll. Allra helst skall de också ge stor skörd av goda bär eller frukter. Det är väl inte för mycket begärt?

Boken "Skogsträdgården. Odla ätbart överallt."
En bok att gå tillbaks till. Många gånger.

Så naturligtvis kastade jag mig över ”Skogsträdgården. Odla ätbart överallt” när jag hittade den på biblioteket. En tjock faktabok som är ett pedagogiskt uppslagsverk för den som vill odla ätbart med betoning på perenna grönsaker, buskar och träd. Författarna har också en mycket informativ och välskriven blogg om sin skogsträdgård.

Boken går bland annat igenom vattenhushållning, samplantering, hur man skapar och drar nytta av mikroklimat, jord, kompost och ger många förslag på odlingsvärda växter.

Efter att ha bläddrat fram och tillbaka ett otal gånger i ”Skogsträdgården. Odla ätbart överallt” har jag nu en lista med möjliga häckväxter som vi skall titta närmare på. Några av dem kände jag till sedan tidigare men flera andra var helt nya bekantskaper. Spännande!

En frostnatt gör skillnad

Höstvädret är fortsatt ovanligt milt. Vi har haft flera dagar då dagstemperaturen legat runt 17 – 18 c.

pallkrage fylld med frodig mangold, målla och slingerkrasse
Före …

Så kom det då en natt med frost. Termometern kröp ner till -2 C.

frosten har dödat slingekrassen, mållan och mangolden lever och frodas
… och efter.

Att nästa dag återigen var varm och solig gjorde ingen skillnad. Den värmeälskande slingerkrassen i pallkragen hade gett upp kampen. Kvar fanns bara sladdriga blad och stjälkar. Alla krassefrön utom fyra var mjuka och svampiga. Ett bakslag.

Jag hoppas så småningom kunna bli självförsörjande på frön. Tydligen blir det inte så i år. I alla fall inte vad gäller frön av slingerkrasse.

Städhelg

Vädret har varit vackert men temperaturen sval. Sensommaren övergår i riktig höst. Snart är det dags att förbereda solgläntan för den kommande vintern.

övervintringsholken för guldögonsländorna är upphängd för vinterförvaring i redskapsboden
Torrt och skyddat från ruskväder.

Jag har tagit in guldögonsländornas övervintringsplats i redskapsboden. Där får den hänga tills maj då jag sätter ut den igen i vårsolen. Hoppas verkligen att den inte blir plundrad av hungriga möss. Det skulle vara ett tragiskt öde för sovande sländor.

mina olika fågelmatare utlagda på gräsmattan
Fågelmatarna skall steriliseras.

När jag ändå rumstrerade runt i redskapsskjulet tog jag itu med ett av mina dåliga samveten. Fågelmatarna som jag hängt undan utan att först ha rengjort dem.

Nu monterade jag isär dem och lade delarna i en hink. Sedan hällde jag skållhett såpavatten i hinken så att det täckte allt, satte på ett lock och lät det stå och svalna. Därefter diskade jag ur dem och sköljde noga innan de fick lufttorka i solen.

Risken är nu mindre att det finns kvar baciller eller parasiter som kan smitta småfåglarna i vinter.

små rabarberplantor vid basen av en stor rabarberplanta
Rabarberplantorna har fått bebisar.

En liten ommöblering i trädgårdslandet blev det också. Vid rabarberstånden hade det dykt upp nya små plantor.

För att de skall få ens en chans till solljus flyttade jag dem. Nu står de nära oreganon. Den blir också högvuxen men kan klippas ner så den inte ger för mycket skugga.

Diverse ätligheter

Eftersom vi inte tillbringar all vår tid i stugan måste ambitionsnivån anpassas efter det. Enormt komplicerade byggprojekt är inte aktuella. Inte heller att plantera växter som kräver daglig skötsel för att trivas. Nej, fokus är på mormorsperenner i rabatterna.

Mogna jordgubbar av sorten Mara de Bois
Små, supergoda Mara de Bois-jordgubbar.

Samtidigt är det lyxigt att äta nyplockade grönsaker och bär. I köpet av stugan medföljde ett igenväxt jordgubbsland. När det var dags att föryngra det valde vi att köpa olika sorters plantor. Det torra och varma vädret har inte gett ett överflöd av jordgubbar men de vi plockat har smakat helt olika.

Unga mangoldplantor av sorten "Red Magic" i min pallkrage.
Mangoldplantor ”Red Magic” i pallkragen. Och en fingerborgsblomma.

Oreganodjungeln är så tät att det inte finns rum för annat ätbart. Ett litet grönsaksland för husbehov skulle vara bra att ha. Sambon fick en stor pallkrage på sitt jobb. Fylld med  kompostjord blev den perfekt för att testa ”square foot gardening”.

Rädisor blev första grödan. I höstas satte jag vitlök som snart är klar att skörda. Nu är en del av ytan vigd åt mangold. Eftersom jag var sen med frilandssådden är plantorna än så länge ganska små.

Två plantor av Gode Henriks målla i pallkragen med vitlök i bakgrunden.
Gode Henriks målla har växt till sig sedan de planterades.

Perenna grönsaker kändes som ett naturligt nästa steg. Det finns mycket mer att välja på än rabarber och gräslök. Som Gode Henriks målla – ett alternativ till spenat där både blad och blomställningar kan tillagas. Förr åt man också fröna men det pilljobbet tror jag inte att vi bryr oss om.

De två plantorna som jag satte i våras har tagit sig. Första året får de växa ostört för att etablera sig ordentligt och samla kraft. Nästa vår kan vi börja skörda bladen. Oklart om de kommer att flyttas från pallkragen eller stå kvar.

Lerkruka nedsänkt i jorden och omgiven av honungsfacelia.
I en nedsänkt lerkruka kan jag vattna rosenbönorna utan spill.

Ett trick jag lärt mig för att vara sparsam med vatten är att gräva ner en oglaserad lerkruka i marken bredvid plantorna och sedan vattna i den. Vattnet rinner ut under jord och det uppmuntrar växterna att utveckla ett djupare rotsystem. Något som samtidigt gör dem mer torktåliga. Den torra markytan skyddar mot avdunstning.

Det är första året som jag gör så här. Än så länge verkar det fungera bra. För att ge extra skugga har jag också sått honungsfacelia runt kanten.

Lite ätbart också

Det är omöjligt att ha ett trädgårdsland som skulle kräva daglig skötsel. Då skulle torpet snabbt gå från nöje till tvång. Precis tvärtemot så som jag vill ha det.

Samtidigt vill vi kunna äta sådant som vi odlat själva. Det är både praktiskt och väldigt tillfredsställande att plocka in något gott till köket och tillreda det. Som tur är finns det lämpliga kompromisser i växtriket.

grönt vitlöksskott i trädgårdsland
Nu har vitlöken bråttom för att hinna bli klar.

Vitlökarna som jag satte i höstas är ett sådant exempel. Det var lite pilligt att placera ut dem på rätt avstånd i pallkragen men därefter har de skött sig själva.

två stycken Gode Henriks målla i krukor på tidning
Det återstår att se om Gode Henrik är god eller ej.

Perenna grönsaker passar också eftersom de sköter sig själva när de väl etablerat sig. Rabarber, gräslök och humle har vi redan. Något slags bladgrönt skulle bli ett bra komplement. Därför köpte jag två mållor Gode Henriks som hamnade i pallkragen. Därifrån går det alltid att flytta dem till en annan plats senare.

jordgubbsplantor i plastkassetter för att klara transporten, postorder.
Skyddade småplantor.

Jordgubbslandet behövde föryngras med nya plantor. Vi testar nu en blandning av flera olika sorter med sina egna smakprofiler. Efter att ha diskuterat med sambon blev det Korona, Honeoye, Mara de Bois och Ostara. Om det fungerar som jag tänkt kommer vi att kunna plocka jordgubbar från juni tills dess att frosten kommer. (Vi, och sniglarna.)