Tagg: pallkrage

Växtkraft

Mycket av det som såddes eller planterades i våras har skjutit i höjden. Och än är det sommar. Hösten känns väldigt avlägsen.

toppskottet på en blommande sockerärt
De här ärtskotten skall inte hamna i någon sallad.

Sockerärtorna som fick plats i den skuggiga pallkragen har blivit riktigt stora. Jag  spänner hela tiden upp nya klättertrådar åt dem. Nu kommer de första blommorna.

jordgubbsplantorna skickar ut massor med revor i jordgubbslandet
”Pax, den där platsen är min! Den också! Och den där …”

Vildsvinen massakrerade vårt jordgubbsland i våras. Kvar blev en grop och några få chockskadade överlevare. Jag köpte nya jordgubbsplantor från Klostra och säckar med  ekojord. Det gjorde susen men nu har vi ett mysterium. NÅGOT tar jordgubbarna. Det är inte sniglar eller fåglar. De gröna bärfästena är också avknipsade.

Sambon tror att haren är skurken. Jag misstänker rävungarna. Vad det än är så skyms det av det höga gräset och fastnar inte på bild.

Under tiden som vi kliar oss i huvudet skickar jordgubbplantorna ut revor. Det blir många nya plantor men också total anarki. Vi kommer inte att ha en susning om vad det är som växer var. Helt ok, så länge det blir några bär kvar till oss.

högväxt dill konkurrerar med vitlöksblasten om solljuset
Livskraftig ört.

En påse dillfrön ströddes också ut i skuggiga pallkragen. Där var förutsättningarna tydligen helt rätt. Nu växer det ett dilldoftande buskage runt vitlöken. Ett levande bevis på att det alltid är rätt att chansa och testa vad som trivs på olika växtplatser.

Annonser

Två olika mikroklimat

Äntligen gror vitlöken jag satte i höstas! De är från eget utsäde och samma sort, Therador. Lika många klyftor i båda pallkragarna. Mest för att se om det skulle bli någon märkbar skillnad mellan de två växtplatserna.

små groddar av vitlök i pallkrage
Lite yrvakna i vårsolen.

Efter att ha varit djupfrysta större delen av vintern har alla vitlökarna i den skuggigare pallkragen kommit upp. Skotten är redan 3-4 cm och ser friska ut.

Det var här som jag odlade vitlök för första gången förra sommaren.

långa blad på vitlök i pallkrage
Har lagt in överväxeln.

Vitlökarna i den soligt placerade pallkragen är redan tio cm! De kom också upp en hel vecka tidigare än de som står skuggigt. Naturligtvis är det först vid skörd som det går att avgöra vilken plats som är bäst lämpad för vitlöksodling. Men än så länge verkar de som står i det varma mikroklimatet vid bastun ha ett ordentligt försprång.

Bara bottenskrapet kvar

Nu märks det tydligt att vintern varit både lång och hård. Det är bara ett par månader sedan vedstaplarna låg dikt an mot dörren.

en halv vedtrave återstår i vedboden
I höstas var det fyllt till bristningsgränsen. 

När vedboden börjar eka tom är det hög tid att boka ny leverans hos vår lokale lantbrukare. Kanske vi borde beställa fyra säckar istället för tre den här gången?

Det är en fin avvägning mellan tillräckligt med ved och nog plats för förvaring av den.

fettblandningen som jag fyllde en creme fraicheburk med och hängde ut till fåglarna är snart slut
Bara några småsmulor återstår.

Fåglarna håller också på och tömmer skafferiet. Nu fyller jag inte längre på med ny fågelmat när den gamla tar slut. Utfordringen skall bara hjälpa dem under den värsta köldperioden. (Dessutom har jag läst en brittisk rapport om att fågelmatning under senvåren och sommaren inte gynnar dem. Kullarna blir tvärtom avsevärt mindre.)

pallkrage omgiven av snö och fylld med snö och is
Is och snö i, och kring, pallkragen.

Det som det fortfarande finns gott om är snö. Trots långa perioder med både blidväder och regn är snödjupet cirka 15 cm. Nu önskar jag faktiskt mest att den försvinner så jag äntligen kommer åt rabatterna. När det väl börjar töa får vi översvämning på tomten. Som tur är kommer vattnet också att rinna undan fort. Bra dränage är kanske en av få fördelar med att ha så mycket klapperstenar under matjorden.

Coola växter

Pallkragen bakom stugan är fortfarande täckt av ett par decimeter snö. Det dröjer ett tag till innan jag kan se hur vitlöken och Gode Henriks målla klarat av vintern.

penseer växer i istäckt jord - verkar trivas fint
Istid? Sådant bryr vi oss inte om.

På den soligare delen av tomten står den andra pallkragen. Där har snön smält undan och blottat några penséer som jag sådde från urgamla fröpåsar i somras.

Jag måste erkänna att jag var rätt så skeptisk till tanken att de skulle överleva vintern. Men precis som Mowgli i Djungelboken är de tydligen tuffare än somliga tror. Får se om de undgår upptäckt av hungriga harar och rådjur ett tag till?

Ingen skymt av vitlöken där heller. Det blir intressant att se om det blir någon märkbar skillnad i skörd mellan de två pallkragarna. Jag satte lika många lökar av samma sort i båda. Det borde alltså bara vara växtplatsen som skiljer dem åt.

Praktiska tester av teorier. Slutresultatet kan bli gott. På mer än ett sätt.

Höstsådd och missräkning

För andra gången i mitt liv har jag satt vitlök. De tre största vitlökarna från sommarens skörd använde jag till utsäde. Det är alltså första gången som jag satt egenodlad vitlök.  Fortfarande långt ifrån att vara självförsörjande men det känns tillfredsställande.

De flesta av vitlökarna sattes i det skuggigare läget. Ungefär hälften så många blev en kontrollgrupp i den pallkrage som står soligt och varmt. Då kan jag kanske se vilket som ger bäst resultat.

öppnat paket med dillfrön från Nelson garden
Ja, frön borde rimligen vara ”organic”, eller hur?

För att utnyttja odlingsytan maximalt har jag sått dill (Anethum graveolens) mellan vitlöken. Det stod på paketet att höstsådd av dill ger tidig skörd. Får se om det stämmer?

öppnad bönskida visar tre mycket små rosenbönor - knappast lämpliga för utsäde
Det blir till att köpa nya rosenbönor.

Om vitlöken är en framgång är rosenbönorna ett bakslag. Inget eget utsäde. Frostnatten tog knäcken på plantorna långt innan bönorna i skidorna var färdigvuxna. Vi hann i alla fall äta nyskördade bönor ett par gånger innan det blev minusgrader.

En frostnatt gör skillnad

Höstvädret är fortsatt ovanligt milt. Vi har haft flera dagar då dagstemperaturen legat runt 17 – 18 c.

pallkrage fylld med frodig mangold, målla och slingerkrasse
Före …

Så kom det då en natt med frost. Termometern kröp ner till -2 C.

frosten har dödat slingekrassen, mållan och mangolden lever och frodas
… och efter.

Att nästa dag återigen var varm och solig gjorde ingen skillnad. Den värmeälskande slingerkrassen i pallkragen hade gett upp kampen. Kvar fanns bara sladdriga blad och stjälkar. Alla krassefrön utom fyra var mjuka och svampiga. Ett bakslag.

Jag hoppas så småningom kunna bli självförsörjande på frön. Tydligen blir det inte så i år. I alla fall inte vad gäller frön av slingerkrasse.

Septemberskörd

Det svalare höstvädret med flera regndagar gör att det växa så det knakar. Jag har tittat uppfodrande på rosenbönorna som var en av de få plantor som fick vatten i somras. Blommorna var uppskattade av humlorna men bönorna lyste med sin frånvaro.

omogna skidor av rosenbönor i böntornet
De största bönskidorna sparar jag till utsäde för nästa år.

Tills helt plötsligt en dag hela klätterstödet var fullt av långa bönskidor. Det var först när de blivit så stora att de hängde rakt ner som de blev synliga. Innan dess var de välkamouflerade.

mangold och bönskidor på skärbräda
Nyskördade grönsaker till middag.

En näve av de spädare bönskidorna fick göra sällskap med mangold från pallkragen. Råa är rosenbönor svagt giftiga. Men skurna i mindre bitar, förvällda i en kvart och serverade med smör var bönskidorna inte bara ätliga utan rentav utsökta .

mogen och omogna jordgubbar i gräs
Sena jordgubbar.

En glad överraskning väntade mig också i jordgubbslandet. Det verkar inte bara som att de flesta av de nya plantorna har överlevt torkan. Flera av dem har också nya gubbar på gång. Visst valde vi rikgivande sorter med lång skördeperiod men jag vågade inte riktigt tro att det stämde. Vilket härligt sätt att bli överbevisad.