Tagg: Ogräs

Rensa i rabatten

Ogräsrensningen av tulpanrabatten borde varit klart för flera veckor sedan. Jag får skylla på den sena våren. Den, i kombination med det ovanligt varma vädret, har försenat flera av mina återkommande trädgårdsjobb.

Jag är helt enkelt inte skapt för att jobba i solgass.

rabatt med allium och utblommade tulpaner. Rensat ogräs ligger framför på trädgårdsgången.
Mindre grönska i rabatten, mer ovanpå plattorna.

En bieffekt av det försenade schemat var att det faktiskt blev lättare att se skillnad på grässtrån och självsådda pärlhyacinter. Fler smålökar överlevde min nit det här året än förra våren.

Såg också att både stockmalvan och stockrosen har övervintrat. Stockmalvan var lite senare i starten men nu skickade den upp de första bladen.

I vanliga fall praktiserar jag ”chop and drop” när jag rensar rabatter. Om inte ogräset har rötter eller frö låter jag det ligga kvar ovanpå jorden. Sniglar, mikrober och maskar, naturens egna renhållningsarbetare, brukar ta hand om det.

Nu lade jag det först åt sidan för att torka. Nästa helg klipper jag det gröna i bitar och lägger tillbaks i rabatten. Rötter och segare ogräs kommer att hamna i rötningshinken.

Frodig vitlöksblast i pallkragen.
stockmalvan My preciousssss ….

Några som klarar sig bra utan extra ogräsrensning är vitlöken i pallkragen. Alla sättlökarna utom en har tagit sig. Nu har de fin blast. Både jag och sambon är oerhört nyfikna på hur stora de hinner bli innan det är dags att skörda.

Sedan skall vi naturligtvis testa smaken. Med tanke på hur mycket vitlök vi använder i matlagningen kan det bli en utmaning att bli självförsörjande. Inte omöjligt, men det skulle kräva en del tankemöda och planering. Motivation har vi redan.

Annonser

Uppdukat för larver

Den som är trädgårdsintresserad är aldrig fullärd. Alltid finns det någon ny information att ta till sig. Oftast med följden att det blir mer att göra.

Ibland är informationen mer en påminnelse om något som är så självklart att det fallit ur minnet. Som att det inte räcker med nektarrika blommor om jag vill hjälpa pollinerarna. Larverna måste också ha mat!

liten blåklocka
Liten blåklocka är värdväxt för diverse fly, mott och mätare.

I nordamerika (säkert också på många andra ställen) uppmuntras naturvänner att planera trädgården så den består till minst hälften av inhemska växter.

Detta eftersom många insekter har en specifik värdväxt och om den saknas så finns det ingen mat till larven när den kläcks. Exotiska växter fungerar sällan som ersättning.

Utan värdväxter, inga larver. Utan larver, inga fjärilar, skalbaggar eller blomflugor. Utan fjärilar, skalbaggar och blomflugor svälter fåglar och fladdermöss.

blommande gulmåra
Gulmåran är värdväxt för många olika svärmare, spinnare och mätare.

Som tur är krävs det inte en stor arbetsinsats för att öka mängden inhemska växter i trädgården. Tvärtom. Finns det redan ett småstökigt hörn på tomten så kan man bara låta det förvildas lite till. Vissa ogräs är minst lika vackra som rabattblommor.

Och om någon nitisk granne klagar är det bara att hänvisa till listan över värdväxter för fjärilar. För ALLA vettiga grannar gillar också fjärilar.

fjärilar på nässlor
Nässlor är värdväxt för flera fjärilar. (Och goda i nässelsoppa.)

Vi har det redan bra förspänt med artrikedomen i vår solglänta. För att underhålla blomsterängen samlar jag in frön från vilda växter i närområdet. De växterna passar både mikroklimatet och djurlivet i gläntan. Slänten är full av gräs och blommande örter som sköter sig själva.

Vem vet, kanske blir ”Nature needs half” en svensk trend också?

”Ogräs är bara växter på fel plats”

Eftersom stugan ligger rätt avskilt i skogen får vi också mycket besök av olika vilda djur. Vi skall inte hymla med att vissa av de här gästerna är mer uppskattade än andra. Hellre fjärilar än stickmyggor. Hellre skogssniglar än bromsar. Och mycket, mycket hellre talgoxar än vildsvin.

En sak har alla de olika djuren gemensamt – gift är dåligt för dem!

Vill vi ha roliga besök och samtidigt hålla efter ogräset, då gäller det minsann att kavla upp ärmarna och sätta igång. Maskrosjärnet användes flitigt under våren. Nu lyser färre gula solar i grönytan och det var ett tag sedan vi såg en maskrosboll.

Hög tid att skaffa ny inspiration. Så jag styrde kosan mot biblioteket.

Ogräsbok
”Ogräsboken” av Susanna Hultin

Beskrivningen av ”Rensa trädgården” lovade gott. Den skulle innehålla tips på modern ekologisk ogräsbekämpning. Samt råd om hur man både kan förebygga och bekämpa ogräs i trädgården. Kan verkligen någon bok leva upp till de förväntningarna?

Nja. Den läsare som letar efter snabba lösningar på problem med kirskål, maskrosor eller nässlor blir besviken. Förutsättningen för framgångsrik ekologisk ogräsbekämpning är planering, uthållighet och mycket arbete.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det finns en del matnyttigt i boken. En bonus är att texterna påminner om hur de flesta av våra ogräs förr sågs som antingen kultur- eller medicinalväxter.

skäran
Släng dig i väggen, Socker-Conny! En skära är värsta grejen.

Det är också bra att komma ihåg att de är värdväxter för många insekter. Därför lämnar jag gärna många ogräs orörda för att blomma. Viktigt är bara att stoppa dem från att gå i frö.

Kanske är det just därför som jag blivit oerhört förtjust i min nya skära? Den är verkligen helt perfekt anpassad för att hålla efter allt möjligt i lagom höjd. Det som jag slagit får ligga kvar och torka på marken. Först ser det kanske lite skräpigt ut men snart har maskar, skalbaggar och andra smådjur städat upp.

Skäran, tillsammans med den något udda åsynen av mina illrosa arbetsbyxor, har fått både en och två förbipasserande cyklister att höja på ögonbrynen.

Lite sent att hålla en låg profil, om vi nu någonsin hade sådana ambitioner.

Lägga maskrosor i komposten? Är du galen?!

Alla som känner någon som har trädgård har också hört skräckhistorier om ”ogräsrötter i komposten”.

Den vanligaste varianten av den här berättelsen handlar om glada amatörodlare som rensat rabatterna på maskrosor. Sedan lägger de ogräsrenset, inklusive rötterna, i komposten. Vilket gör att den blir helt infiltrerad av maskrosor och totalt oanvändbar.

Nu har jag fått ett tips på hur man kompostera sådant ogräs som sprider sig med rotdelar. Allt som behövs är plasthinkar med lock. Vatten. Avskilt ställe. Sol. Tid.

Om det stämmer skulle det innebära att maskrosor, kirskål, tistlar och lupiner utan problem kan läggas i komposten. Fast med viss tidsfördröjning.

Detta måste förstås testas

Hinkar med ogräs
Fyra hinkar fyllda till bredden med ogräs.

På ett par dagar lyckades jag dra upp sammanlagt 45 liter maskrosor, tistlar och lupiner.

Lupinrötter i hink
Tjugo liter (!) lupinrötter

Jag trampade till innehållet ordentligt för att få plats med riktigt mycket i varje hink.

maskrosor och tistlar
maskrosor och tistlar i massor

På med tillräckligt med vatten så att det täckte ogräset. Därefter satte jag på locken.

ogräshinkar på solig plats
Mot ett riktigt soligt plank får de stå och jäsa.

Nu är hinkarna placerade på en av de soligaste platserna på tomten. Där skall de stå orörda i en månad. Under den tiden hinner ogräsrötterna ruttna och dö. Sedan kan den färdiga sörjan hällas ner i komposten. Förmodligen kommer det att lukta en hel del men det är ett övergående besvär.

Om detta verkligen fungerar, och det går att ta tillvara på näringen i ogräset utan att riskera spridning av detsamma, blir jag väldigt glad. Fortsättning följer …

Tipset hittade jag i boken Composting av Bob Flowerdew.