Tagg: naturtomt

Vacker året runt

Det kanske är nästa nivå av trädgårdsintresset? Att inte bara tänka på hur rabatterna ser ut under de varmare årstiderna utan också vad som blir vackert när det övervintrar.

fröställningar av akleja täckta av rimfrost
Frosten glittrar i vintersolen.

En perenn som bidrar med lite uppnosig struktur är aklejan (Aquilegia vulgaris). Fröställningarna påminner om kandelabrar – allra helst när rimfrosten ger extra lyster.

Undrar om det är några fåglar eller andra djur som äter fröna som lämnats kvar?

blommande vit akleja
De flesta av våra aklejor är vita ”Alba”.

Aklejan är en typisk mormorsväxt. Tålig och anspråkslös när den väl rotat sig. Med förvärvet av stugan följde ett antal plantor som gör sitt bästa för att sprida sig.

Tidigare har jag tänkt att de skulle bli bra bytesobjekt. Nu lutar jag snarare åt att behålla dem. Vi får se om det går att hitta plats i någon av rabatterna?

Annonser

Mohare

För att verkligen kunna hålla koll på vad som händer i solgläntan i vår frånvaro skulle vi behöva många fler viltkameror.

Nu har vi en och det är alltid lika spännande att se om någon besökare fastnat på bild.

nattbild av skogshare som sitter i snöfall.
Laserögon!

Nu har vi fått se vem det är som hoppar fram i nysnön på uppfarten. En stilig skogshare (Lepus timidus). Fast eftersom vi befinner oss söder om Dalälven är det nog en mohare med gråspräcklig vinterpäls.

När jag tittar på bilderna blir det väldigt uppenbart att viltkameran inte är helt tyst. Moharens öron rör sig som paraboler när den pejlar in varifrån det konstiga ljudet kommer. Som tur är verkar den också snabbt bestämma sig för att det som låter inte är farligt.

Gulvial

De mörka vinterkvällarna är verkligen perfekta för att gå igenom sommarens foton. Jag kan i lugn och ro försöka identifiera vad jag plåtat. Kanske rentav lära mig något nytt?

blommande gulvial två stänglar
Litet ogräs som jag lämnade kvar eftersom humlorna älskade den.

Nu vet jag till exempel att den gulblommande ärtväxten som jag hittade i perennrabatten var en gulvial (Lathyrus pratensis L.). Den är flerårig och beskrivs som en ängsblomma.

Inte nog med att den var oerhört uppskattad av humlorna. Den är också värdväxt för ett antal fjärilar och flyn, som exempelvis de kaxiga bastardsvärmarna. Gulvial är alltså något värt att bevara snarare än ett ogräs som skall rensas bort.

Den här sommaren tänker jag faktiskt samla in frön från den och så på blomsterängen.

Från staden till landet

Innan första snön föll hann jag plantera ut nya vildblommor vid stugan. Den här gången var det  rödplister (Lamium purpureum L.). Jag hade samlat ihop dem vid gårdsstädningen i stan.

Frågar man grannarna misstänker jag att de tvivlar på mitt förstånd. Vem vill ha ogräs?

plantor av rödplister i en plastbunke med jord
Tuffa överlevare.

Jag vill visserligen inte ha ovälkomna växter i rabatterna men är inte heller paniskt rädd för ”ogräs”. Vi har ju faktiskt en naturtomt. Och med en blomningstid som sträcker sig från april till oktober skulle rödplistren definitivt uppskattas av humlorna.

(Ett av de bästa vårtecken jag vet är det dova brummandet av födosökande humlor.)

Däremot var det en nyhet för mig att det går att äta rödplister. De är en vårprimör, precis som nässlor, späda maskrosblad och skott av rallarros.

Blir de för många längs vägrenen får vi väl helt enkelt bekämpa dem med stekpannan.

Presentspindel

När augustisolen gassade som värst hittade jag ett väldigt tätt spindelnät i grässlänten. Utanpå nätet satt ägaren – en stor spindel med slank bakkropp.

presentspindel med barnkammarnät i hallon
En vacker presentspindelhona som vaktar sin äggsäck.

Nu vet jag att det var en rovspindel (Pisaura mirabilis), eller presentspindel som är det nya svenska artnamnet, som jag såg. En hona som vaktade sin blivande avkomma. Det täta nätet var ett speciellt barnkammarnät som skyddar småspindlarna när de kläckts.

Extra häftigt att honan spinner ett sådant när hon själv inte använder nät för att fånga sin mat. Nej, den här arten springer fritt omkring och jagar bytesdjur. Det är förmodligen därför den tidigare kallats rovspindel, precis som om inte alla spindlar är rovdjur?

Ännu fler spännande fakta om presentspindlar går att se i den här lilla filmen.

Att göra egen fågelmat

En kväll nyligen var jag trött men inte sömnig. Kunde inte fokusera tillräckligt för att läsa och ville samtidigt sysselsätta mig med något tills det blev läggdags.

Lika bra att använda tiden till något vettigt.

klorinflaska och neongrön diskborste
Fågelmatarens vänner – klorin och diskborste.

Egentligen hade jag tänkt vänta ytterligare ett par veckor med vinterns kaloribomb – flottig fågelkaka. Som tur var hade jag redan alla nödvändiga ingredienser hemma: bucklig kakform, havregryn, jordnötter, skalade solrosfrön och två paket ister.

Kakformen använde jag redan förra vintern. För att minimera risken att sprida sjukdomar som salmonella och gulknopp mellan småfåglarna diskade jag först ur den med hett vatten och klorin.

Sedan blandade ihop torrvarorna i kakformen och hällde smält ister över. När allt blivit en geggig massa fick det stå svalt och stelna.

upphängd sockerkaksform fylld med havregryn, ister, jordnötter och skalade solrosfrön är energirik vintermat till fåglarna
En ordentlig fettbomb som räcker länge.

Nästa gång vi kom upp till stugan hängde jag fågelkakan i pergolan. Nära skogsbrynet så fåglarna känner sig trygga men också väl synlig från stugan så vi kan se dem.

en återanvänd leverpastejburk blir fågelmatare när den fyllts med ister och havregryn. Sittpinne och metalltråd för upphängning.
Sextiosex havgregryn i en plastask.

Med den stora kakformen fylld till brädden blev det ändå lite smält ister över. Som tur var hade jag en tom plastburk i lagom storlek under diskbänken. I den hamnade istret och havregryn. Hål för upphängningen fixade jag med en spik genom burkbotten när geggan stelnat. (Anledningen till att jag använder ståltråd är att skogsmössen gnager av alla snören som leder till mat.)

plastburk fylld med blandning av havregryn och ister upphängd i en grangren
På plats i slogsbrynet.

Att använda plastburken en vända till innan den går i återvinningen känns bra. Mesarna har knappast några synpunkter på att innehållet inte motsvarar förpackningen.

Något som jag lärde mig nyligen är att det är viktigt att läsa innehållsförteckningen på talgbollar som säljs i butikerna. En hel del av dem innehåller palmolja som är dåligt för miljön och blir stenhårt när det är många minusgrader ute.

Bättre för miljön är att köpa ekologisk fågelmat eller att göra egna geggor.

Något att se fram emot

Dave Goulson – forskaren och humlefantasten – har äntligen skrivit klart en ny bok!

Att döma av omslaget och titeln innehåller den inspiration och tips på hur vi kan göra våra trädgårdar mer välkomnande för alla olika sorts insekter.

beautiful wrap-around cover of the next book, with painted illustrations of pollinators and meadow plants
Se alla vackra ängsskallror som pryder bokomslaget.

Är den lika intressant och charmerande som ”Galen i humlor” kommer jag inte bara att köpa den själv utan också rekommendera den till alla jag känner.

Den nya boken kommer ut på engelska ”senvåren eller sommaren” 2019. Kan jag hoppas på en svensk översättning senast samma höst? Då är julklapparna fixade.