Tagg: nature needs half

Geggiga fröbomber

Att öka antalet ängsblommor i solgläntan är ett långsiktigt projekt. Oftast sprider jag ut frön. Men eftersom fröna är lätta och flygiga är det svårt att få dem dit jag vill. (I det här fallet – in i mitten av täta buskage och stora hallonsnår.) Så jag bestämde mig för ge dem lite hjälp på vägen genom att göra fröbomber.

en tillplattad jordklump ligger i handflatan på en orange gummihandske. I mitten av jordklumpen finns blandade frön av vildblommor.
Det är nästan som att göra dumplings. Med fröfyllning.

Först lade jag överbliven planteringsjord i en hink. Därefter hällde jag i vatten lite i taget tills det gick att forma bollar av jorden. Med den kladdigaste ingrediensen redo att användas hämtade jag fröerna. Det var kråkvicker (Vicia cracca L.), fingerborgsblomma (Digitalis purpurea L.) och prästkrage (Leucanthemum vulgare Lam.) som jag samlat in från ängsplättarna. Varje jordklump plattades ut så jag kunde lägga frön i mitten.

en ihoppressad jordklump ligger i handflatan på en orange gummihandske.
Jorden pressas ihop runt fyllningen.

Sedan kom det momentet som krävde handkraft. För att fröbomberna skall hålla ihop när de kastas får de inte vara för blöta. Alltså måste jag klämma ut överflödigt vatten med båda händerna och samtidigt forma geggan till en boll.

fem färdiga fröbomber utplacerade på ett vitt hinklock. jordbollarna är oregelbundna och av olika storlek men håller ihop.
Färdiga fröbomber. Bara att kasta.

Nu blev jordklumparna visserligen mer äggformade än runda men principen funkade. De höll ihop så jag kunde hysta in dem dit där jag själv inte kunde nå. När de slog i marken exploderade de i en massa jord-och-frö smulor.

Återstår bara att vänta och se om det blir fler blommor på de ställena.

Annonser

Envishet lönar sig ibland

Sorgmanteln (Nymphalis antiopa) är varje år en av de första vårfjärilar i solgläntan. De är också snabba som sjutton och flyger högt upp i trädtopparna. Alla mina försök att fotografera dem med utslagna vingar har misslyckats. Tills nu.

sorgmantel sitter med utfällda vingar på en grusig väg
Fatta vinken! Jag vill att du går din väg.

Det var en av sommarens nykläckta fjärilar som satt still och sög i sig fukt från grusvägen. Trots att jag försökte vara försiktig när jag närmade mig blev den irriterad och slog ut med vingarna. Men den satt kvar! Och jag kunde äntligen få en bild som visar hur vackra de är med gräddgula kanter på de brunröda vingarna och små blå detaljer.

Sedan lämnade jag den i fred så den kunde fortsätta dricka fukt ostörd.

Duktiga Julia

Vi har ätit våra första havtorn! Det var inte självklart att den nya Julia skulle ge bär redan första året, men det gick visst bra. Smaken är frisk och rätt syrlig.

gröna och orange havtornsbär sitter på kvistarna och stammen
Självlysande c-vitaminbomber.

Eftersom havtorn (Hippophaë rhamnoides L.) vindpollineras visar det här också att hanplantan Romeo står på lagom avstånd.

Allt som allt blir det kanske en handfull bär i år. Men vi tänker långsiktigt när vi bestämmer vilka bärbuskar som skall få plats i gläntan. Vi valde Julia eftersom det är en sort som ger riklig skörd när den väl etablerat sig. Får hon bara lite mer tid, mycket sol och vatten blir det säkert mycket mer bär på grenarna

Två bra trädgårdspoddar

storblommande Peace-ros
Peace-rosen blommar för fullt.

Jag är nyfiken och tycker om att förkovra mig. Och med en trädgård finns det alltid mycket mer att lära. Förutom att läsa böcker och bloggar lyssnar jag gärna på podcasts. Två av mina senaste favoriter hittade jag mer eller mindre av en slump.

Botaniska trädgårdspodden – medarbetare från Botaniska Trädgården i Göteborg pratar växter och trädgård. Avsnitten har olika teman som ”lökväxter” eller . Mycket trevlig och informativ.

Den brittiska indiepodden Roots and All med Sarah Wilson har också den olika teman för avsnitten. Oftast bygger det på intervjuer med kunniga och intressanta gäster.

Som en bonus vill jag också tipsa om Slow Bees intervju med professor Dave Goulson. Under det samtalet fick jag en ögonöppnare om hur viktigt det är att välja ekologiska plantor till trädgården och varför.

Monstren från blomflugelagunen

Det är inte bara solitärbin som behöver insektshotell. Tidigare i somras gjorde jag en blomflugelagun för att ge storslamflugorna en lämplig barnkammare till larverna.

en storslamflugehona sitter på en prästkrage medan två hanar hovrar ovanför i parningsflykt
En storslamflugehona och två uppvaktande hanar.

Fullvuxna storslamflugor är enormt charmiga. Larverna ser däremot ut som små vita prinskorvar med en antenn i ena änden. Intressant design? Javisst! Gullig? Njae. Och så lever de i vatten fullt med ruttnande växtmaterial. En näringsrik och illaluktande soppa.

närbild på rumpan på en larv av storslamfluga. andningssprötet sticker upp ur vattenytan, längs med kanten på hinken
Jag andas med rumpan.

Till skillnad från det rötade ogräset kan inte hinken som används till blomflugelagunen ha lock. Det skulle hindra larverna från att klättra ut när de skall förpuppa sig.

Med tanke på det var jag lite smart och ställde den här hinken avskilt och i skugga. Då skulle vi inte besväras av stanken. Bara ett problem med den planen. Storslamflugorna tvärdissade hinken som lämplig äggläggningsplats. I skuggan blev det ingen förruttnelse och då saknades bra förutsättningar för larverna.

massor av storslamflugelarver under vattenytan i hinken. vattnet är brunt och ogenomskinligt
Ett stim med storslamflugelarver i det illaluktande vattnet.

Jag fick helt enkelt inse att om jag verkligen vill hjälpa storslamflugorna – då får vi också stå ut med stanken av ruttnande växtdelar. Så fort jag flyttade ut blomflugelagunen i solskenet blev den godkänd som barnkammare av de kräsna mödrarna. Nu kryllar det av vita larver i den bruna vattensörjan.

Till nästa sommar får jag leta reda på en solig och avskild plats för blomflugelagunen. Helst en i lä så vi bara drabbas av stanken om vi går riktigt, riktigt nära.

Skogsmuscafé

På tomten finns en liten kulle som är täckt av blåbärsris. Konstigt nog är det ont om bär. Trots att jordmånen är god och marken är skuggig och aldrig torkar ut.

blåbärsris och rödklöver
Väldigt grönt och frodigt blåbärsris. Men var är bären?

De försvunna blåbären är ett mysterium som nu fått sin förklaring. Jag har nämligen blivit vittne till hur *något* suttit inne i riset och plockat dem. Inifrån.

(Det var en rätt surrealistisk syn att se hur riset långsamt sjönk ner mot marken för att sedan snabbt resa sig upp igen. Utan så mycket som en skymt av den som gjorde det.)

musgnagda blåbär ligger i en liten hög i mossan tillsammans med torra blad och granbarr
En tugga ur varje bär. Resten lämnar jag.

Men nu tror jag mig veta att det är en skogsmus som festat loss. Det finns nämligen en liten tunnel som går genom mossan och gräset. Den leder hela vägen från skogsbrynet till kullen och blåbären. Där har sedan musen suttit och ätit sig mätt. Skyddad av blåbärsriset och dold från rovdjur som varit ute på jakt.