Tagg: nature needs half

Ny plats för fladdermusholken

Det blev en flyttkedja. När taket skulle läggas om tog vi först ner alla holkarna som satt på gäststugan. Sedan bestämde vi oss för att inte ha några holkar nära solpanelen. Behöver vi meka med den vill vi inte störa några häckande fåglar.

fladdermusholk på gavel av röd stuga med vita knutad. Stege lutad mot gaveln.
Både väderbiten och ohyvlad. En lyxlya helt enkelt.

Därför satte vi en mesholk och sädesärleholken på norrgaveln av gäststugan. Men var skulle då fladdermusholken få plats? Enlig Naturhistoriska Riksmuseet borde den sitta i söderläge, fast med skugga under vissa av dagens timmar. En sådan plats har vi inte. Som kompromiss blev det gaveln på storstugan. Österläge med viss sol samt fritt för in- och utflygning.

Hittills har vi inte haft någon hyresgäst i fladdermusholken. Kanske blir det ändring på det nu?

Annonser

Baconbanditer!

Mitt test att skydda jordgubbslandet mot nattfrost med höstlöv misslyckades kapitalt!

fd jordgubbsland vid skogsbrynet, helt uppbökat av vildsvinstrynen.
Här fanns det ett jordgubbsland …

Eller … det kanske var lyckat, det kommer vi aldrig att få veta? För det här var synen som mötte oss. Vildsvinen har varit framme igen. Och när de bökat har de nogsamt hållit sig inanför jordgubbslandets kanter.

Jag lyckades faktiskt hitta tio plantor i jordhögarna. Har förstås ingen aning om vad det är för sorter. Eftersom vi gillar jordgubbar blir det till att beställa nya. Innan de landar i brevlådan måste jag gräva om landet. Lägga grästorven med svålen nedåt längst ner i botten. Överst fyller jag på med köpejord och planterar de tappra överlevarna.

Får se om det här var en tillfällighet eller om jordgubbar är lika lockande för grisar som potatis? Det skulle vara väldigt synd för oss.

Mer bomaterial

Vårkänslorna svallar i både buskar och träd. Blåmesen har inspekterat holken bakom bastun. Den dög som boplats förra året. Jag hoppas den inte chanserat sedan dess.

fluffiga fröparasoll nedtryckta mellan fjällen på en kotte för att hålla dem på plats
Fluffiga frön.

Naturligtvis kan fåglarna allt kring att bygga bo. Instinkterna är starka. Men vi tycker att det är roligt att hjälpa dem på traven. Det är därför vi satt upp holkarna.

ny fågelbobunt av otvättad ull upphängd i hästkastanjen
Årets nya fågelbobunt.

Det är också anledningen till att jag placerat ut lite bomaterial. Förutom en ny fågelbobunt av otvättad ull finns det fluffiga frön nedtryckta i en kotte. Bara att hämta! Nästa vårvinter, när jag rensar holkarna, ser jag om det är någon av ”våra” hyresgäster som använt materialet.

Luftlök, en perenn grönsak

I år var första tillfället som jag besökte mässan Nordiska Trädgårdar. Vanligtvis skyr jag folkmassor som persten men på en vardag var trängseln inte akut. Väl inne på mässan gick jag mest runt bland de mindre utställarna. Hos en av dem, Odlarglädjen, hittade jag något som länge stått på min önskelista – luftlök!

en liten luftlök med två blad i en svart plastkruka
Lilla vän, jag hoppas du kommer att trivas hos oss!

Det är en växt som jag kommer ihåg från mina föräldrars trädgård. Som barn tyckte jag den var spännande eftersom den såg så annorlunda ut. Lökarna växte inte under jord utan på toppen av stjälkarna!

Nuförtiden uppskattar jag den inte bara för utseendet. Både lökarna och stjälkarna kan användas i matlagning. Som perenn grönsak blir luftlöken ett välkommet tillskott och en ny ingrediens.

För mer information är det bara att söka på det engelska namnet walking onion.

Massa mossa och ett fynd

Jag läste någonstans att gräs slutar växa när temperaturen faller under 8 C, men att mossans tillväxt inte stoppas av minusgrader. Det går bara långsammare. Något som skulle förklara hur gräsmattan varje vinter förvandlas till en ocean av mossa.

en orange lövkorg fylld till brädden med uppriven mossa, och handkultivatorn som jag använde för att samla ihop den
Ett riktigt Sisyfosarbete.

Om det inte var för att mossan är extremt bra på att kväsa örter och ängsblommor skulle jag låta den vara. Att använda gift för att få bort den är också helt uteslutet. Därför inleds varje vår med ett par veckors intensivt rivande med handkultivatorn i gräsmatt … förlåt, grönytan. Den här helgen samlade jag ihop åtta korgar. Och det är bara början.

daggvåta blad av drakulanunneört sticker upp genom torrt fjolårsgräs
Sorken missade den här.

Jag fick också en glad överraskning. Bladen på en drakulanunneört stack upp mellan oreganoplantorna! Det är minst fem knölar som inte blivit uppätna av sorken. Kanske finns det några i perennrabatterna också? I så fall ser jag dem snart när de sträcker sig efter vårsolen.

Ett stadigt bibatteri

Jag såg ett solitärbi flyga runt rabatterna på jakt efter ett lämpligt bohål. Det fick mig att hämta svängborren från snickarboden och lägga upp den gamla grindstolpen på bänken.

bjälke, svängborr och borrar utplacerade på en bänk
Borrar i många olika dimensioner.

Med skogen så nära inpå oss har jag än så länge inte känt mig manad att bygga ett insektshotell. Det får räcka med fjärilsholken, rishögen och trädgårdskomposten. Där finns det många skrymslen och vrår som lämpar sig för övervintring.

Att kunna erbjuda nya boplatser till solitärbin är en helt annan sak. Jag hade faktiskt sparat grindstolpen av just den anledningen. Den var av rätt grovlek så att de färdiga bohålen kunde bli lagom djupa, 5 – 6 cm, för att passa de flesta solitärbin.

borrhål i olika storlekar
Olika storlekar på hålen för att passa flera slags solitärbin.

Eftersom jag använde svängborr och handkraft tog det rätt lång tid att bli färdig. Å andra sidan var vårsolen varm och småfåglarna sjöng för full hals medans jag jobbade. Först borrade jag de största hålen. Därefter bytte jag till allt mindre och mindre borrar. Det blev blandade storlekar på bohålen och ojämnt fördelade över hela stolpens längd.

Ungefär som jag hade tänkt mig. När allt var klart lutade jag det färdiga bibatteriet mot bastuväggen. Söderläge och under tak. Perfekt placering. Bara att vänta in de första hyresgästerna.

 

Räven går sin vända

Det har inte varit någon hemlighet att solgläntan ingår i ett rävrevir. Med jämna mellanrum har vi hittat spillning på tomten. Vi har också sett spår i närheten.

Men det är först nu som det finns bildbevis

nattbild på räv som går i slänten framför hasselbusken
Mystiske Mickel är avslöjad.

Viltkameran är flyttad så den bevakar slänten nedanför verandan. Där är det rena autostradan för skogens däggdjur. Flest bilder på harar, förstås, men också en fin actionsekvens på räven (Vulpes vulpes) när den genade över tomten.