Tagg: nature needs half

Underhåll och trimning

Det är inte enbart tulpanernas frökapslar som lever farligt när jag går mina rundor. Ser jag en överblommad narciss bryter jag av dem också. För att rå på syrenernas fröställningar krävs däremot sekatör. Detta är ett årligt pyssel som ökar blomsterprakten nästa sommar eftersom syrenerna inte fått lägga energi på fröbildning.

en sekatör ligger på avklippta fröställningar av syren
Bättre lycka nästa säsong.

Det finns fler återkommande sysslor. Jorden i solgläntan innehåller fortfarande mängder av lupinfrön. I stort sett varje gång jag går en sväng hittar jag en ny liten planta. Eller tio. Lupiner är invasiva så jag rycker upp dem så fort jag kan.

ogräsrensade små lupiner ligger på marken
En dags skörd av smålupiner.

Samtidigt är det solklart vem som kommer att gå vinnande ut ur striden. Lupinfrön kan gro efter femtio år i jorden. De kan vänta ut mig.

den stora blomman på en gul Iris Germanica
Den solgula irisen förgyller min dag.

Några som gärna får leva i femtio år eller mer är våra stora irisar. Härdiga torparväxter som inte kräver mycket skötsel för att trivas. Nu har de gula precis slagit ut. Snart följs de av de blå. Då vet jag säkert att sommaren är här.

Annonser

Flyttstädning i solskenet

Vi får vara med om olika saker, sambon och jag. Det var inte jag som gick förbi bastun och såg en rörelse i ögonvrån. Allt det här har jag fått återberättat och jag är bara lite avundsjuk.

liten insektsrumpa sticker fram ur ett av hålen i vårt bibatteri där det står lutat mot bastuväggen
Vad skådar vårt öga?

Rörelsen visade sig vara ett solitärbi som flög runt och inspekterade bohålen i bibatteriet. Ett efter ett ratades de. För litet. För stort. För högt upp. För nära marken.

bakdelen av ett solitärbi sticker ut ur hålet
”Visst renoveringsbehov”

Så plötsligt var det ett som verkade falla henne i smaken. Åtminstone efter en välbehövlig storstädning. Mänskan (jag) som borrat hålen hade inte tagit bort borrspånen. Så det tog hon itu med. Bet tag i ett med käkarna och backade. Väl utanför bohålet släppte hon taget. Gravitationen gjorde resten. Genast kröp hon in efter nästa.

solitärbiet sitter fullt synligt vid bohålet
Paus efter ett intensivt städpass.

Till slut verkade hon nöjd med sitt arbete. Hålet var tömt på skräp och rymligt nog.

Nu återstår att se om det duger åt hennes avkomma.

(Alla bilder tagna av min sambo som var snäll nog att dokumentera hela händelseförloppet och ge mig tillstånd att använda dem här. Tusen tack!)

Spindelbebisar

Det glittrade som guld i perennrabatten. När jag stannade och plirade ner bland bladen såg jag något som mest påminde om gyllene glaspärlor. Fast mindre. Det var en kokong med spindelägg som hade kläckts. Nu var nätet fyllt av åttabenta bebisar.

en mängd små ljusbruna spindelbebisar i ett nät
Vi myllrar och vi kryllar.

Jag har ingen aning om vilken art det är men en sak är säker. Snart har vi många fler små spindlar i perennrabatterna. Bladlössen kommer att få det tufft.

Matfriska larver

Det är glädjande att allt fler månar om fjärilarna. Ofta hamnar fokuset på vackra blomrabatter som både gläder trädgårdsmästaren och ger insekterna nektar. Men minst lika viktigt är att kunna erbjuda lämpliga värdväxter till larverna.

larver som sitter på välgnagda blad. De har ett tjockt svart band längsmed ryggen och vita och orange prickar på sidorna.
Dramatisk färgteckning.

Mer eller mindre av en slump upptäckte jag att lungört är värdväxt för större stenfrömal (Ethmia pusiella). (De bjärt färgade larverna var rätt iögonfallande.) Just den här plantan var väletablerad och kommer att klara sig bra trots att bladen naggats i kanterna.

Jag är rätt säker på att åtminstone några av larverna blir fågelmat innan de hinner förpuppa sig. Samtidigt ser jag fram emot att få se den lilla svartvita malen flyga runt i gläntan. På jakt efter en partner och en ny värdväxt för sina glupska larver.

Skuggläge för de känsliga

Två av de fyra julrosorna som jag planterade förra året verkar ha dött. Jag är faktiskt imponerad över att resten klarat sig. Den stekande sommarsolen var inte nådig.

rostbrunröd enkel julros utplanterad med täckbark runt stjälken
En dunkelt rödbrun julros. Tyvärr utan sortnamn.

Lite lärdom drog jag i alla fall av detta. Så den rödbruna julros som följde med mig hem från Trädgårdsmässan fick en skuggigare placering. Nu står den nära röda vinbären och bergeniorna. (Faktum är att jag planterat samma julros två gånger. Första gången var det något djur som grävde upp den. Får se om den blir lämnad i fred nu?)

en krollilja, än så länge utan blommor, bland Bergenior
Krolliljan skjuter i höjden.

Några andra växter som verkar trivas i det skuggigare läget är krolliljorna. För två år sedan flyttade jag dem från den stora perennrabatten till bergeniorna i slänten. Nu verkar de ha etablerat sig och kommer förmodligen att blomma bra i sommar.

Ibland fungerar mina planer som jag tänkt mig. (Och ibland blir de pannkaka.)

Barnkammare för blomflugor

Det är inte bara solitärbin och humlor som är värda vår omsorg. Blomflugorna är en annan grupp med pollinatörer som behöver lämplig miljöer för sina ägg och larver.

Eftersom vi tidigare fått besök i gläntan av storslamflugor ville jag se om det också går att locka hit andra arter av slamflugor. Inspirationen hämtade jag från en kort film där Dave Goulson visar hur man enkelt kan göra en barnkammare för slamflugornas larver.

en tom vit platshink med tre torra pinnar som sticker upp över kanten
En plasthink och ett par pinnar.

Slamflugornas larver kallas för ”råttsvanslarver”. De lever i stillastående vatten med mycket förmultnande växtmaterial. ”Råttsvansen” är andningsröret som sitter i baken på larven. Röret sticker den upp genom vattenytan för att hämta syre.

tre pinnar sticker upp ur en vit hink som är fylld med gräsklipp och vatten
Blandade växtdelar, tre grenar och brunnsvatten.

För att skapa en lämplig miljö fyllde jag en tioliters plasthink med en blandning av färskt gräsklipp, multnade löv och brunnsvatten. Jag stack också ner tre stadiga pinnar. Dels för att små djur skall slippa dö drunkningsdöden. Men också för att de fullvuxna slamflugelarverna skall kunna klättra upp ur hinken när de är redo att förpuppa sig.

Nu står den konstgjorda ”gölen” vid rhododendronsnåret och mojsar till sig. Börjar hinken lukta lika illa som det rötade ogräset flyttar jag den långt bort från stugan. Det dröjer minst ett par veckor innan det är någon idé att leta efter de första larverna. Jag skall försöka lägga band på mig så länge även om det blir svårt.

Under tiden vill jag länka till en inspirationsbild på en färdig blomflugelagun. Där finns också massor med intressant läsning för den som vill veta ännu mer om blomflugor.

Pyttesmå bärkart

Det är bara ett par veckor sedan tomten var täckt av snö. Både jag och sambon tycker att vi sett få humlor jämfört med tidigare år. Solitärbin har varit ännu rarare.

ett väldigt litet, grönt krusbärskart på en kvist
Karten är grön men det mogna bäret blir mörkrött.

Men i bärbuskarna syns tydliga bevis på att det varit full fart på pollinatörerna. Krusbärsbuskens grenar dignar redan av små kart.

blåbärstryblommor och små bärkart framför ljugröna blad
Karten är nästintill osynliga, där bredvid blommorna.

En annan dold skatt fann jag i ett av våra blåbärstryn. Också där syntes små bärkart. Jag hade faktiskt börjat tvivla på att vi över huvud taget skulle få någon skörd. Buskarna skall korspollineras och det verkade inte som om våra två sorter blommade samtidigt? Skulle jag verkligen behöva medge ett nesligt felköp? Nej, det som krävdes var fler varma vårdagar. Resten tog humlorna och bina hand om.

Jag ser fram emot att provsmaka de mogna bären. Det är i alla fall ett jobb jag klarar av.