Tagg: nature needs half

Tre buttra gårdsväktare

Under den gångna sommaren har tomten patrullerats av en trio paddor (Bufo bufo). På nätterna såg vi dem ibland på gräsmattan när de letade sniglar, maskar och insekter. Oftast hittade vi dem i trappan till vår matkällare. Där sökte de skydd från solen.

De blev snabbt tydligt att vi hade att göra med tre olika personligheter.

en brun padda sitter på ett trappsteg
Jag är rätt trygg här på trappsteget.

Den pepparkaksbruna, mellanstora paddan var den lugnaste av de tre. Visst höll den koll på de stora människorna som rörde sig i omgivningen men den satt oftast kvar.

fullvuxen ljusgrå padda sitter på ett trappsteg med ansiktet bortvänt från kameran
Om jag inte låtsas om dig så blir jag automatiskt osynlig.

Som kontrast var den största paddan ett riktigt nervknippe. Den tyckte att rörelser i omgivningen var obehagliga och drog sig undan när jag kom för nära. Lite torr mossa att gömma sig under var tillräckligt skydd för att den inte skulle överge källartrappan.

liten ljusbrun padda ute bland mossa har koll på fotografen
Jag har koll på dig, människa.

Den minsta, och förmodligen också yngsta, av paddorna var också lite reserverad. Samtidigt verkade den helt övertygad om sin förmåga att framgångsrikt kunna smita undan om jag försökte fånga den. Så den såg mig nog mer som ett irritationsmoment än som ett hot.

De senaste veckorna har jag bara sett pepparkakspaddan utanför matkällaren. Jag antar att de andra två redan har valt ut sina övervintringsplatser.

Vi får se om de små knottriga gårdstrollen kommer tillbaks nästa vår och fortsätter hålla efter sniglar och skalbaggar i rabatterna.

Annonser

I mörkret är alla kattugglor grå

Vad är det egentligen som försiggår i gläntan när det är natt och becksvart? Spår av aktivitet hittar vi med jämna mellanrum. Djuren ser vi nästan aldrig. Vårt dåliga mörkerseende ligger oss i fatet.

I somras gjorde jag så slag i saken och köpte en viltkamera. Med hjälp av den borde jag väl ändå kunna stilla min nyfikenhet?

kattugglan sitter på vår utomhusbelysning och spanar efter byte
Kattugglan spanar efter något ätbart.

Oftast finns det inga nya bilder. Vi har en stor tomt med många skyddande buskage. Men vid de tillfällen när jag sätter in minneskortet i lapotopen och ser att kameran plåtat något mitt i natten – då ökar pulsen.

Som när kattugglan plötsligt satt där mitt framför kameran. En rar liten nattgäst. På jakt efter en ouppmärksam sork eller två.

Bakke-Nellike

Äntligen har jag fått ett namn på den lilla rosa blomman som växer i det torraste och stenigaste hörnet vid bastun. Det är en backnejlika (Dianthus deltoides L.).

närbild på blommande rosa backnejlika
Ceriserosa sommarfägring.

Backnejlikan är en trädgårdsrymling som förvildats och numera växer på olika ställen i vårt avlånga land. Jag har misstänkt att vårt exemplar var en rabattväxt. Nu får jag allt omvärdera vad som egentligen är en rabatt. Väldigt mager och sandig jord duger tydligen bra det också.

Höstgöromål kring stugan

En helg fylld med sådant arbete som behöver bli klart innan det kommer frost och snö.

tre vita hinkar med gula lock ställda på rad med grenar lagda på locken för att hålla dem stängda
Vi bidar vår tid tills vårsolen värmer innehållet.

Jag gjorde en sista insats med maskrosjärnet och samlade ihop tillräckligt mycket ogräs för att (nästan) fylla tre tiolitershinkar. Hällde i vatten och satte på locken. Nu skall de hinkarna stå orörda till nästa vår. Då har ogräset oskadliggjorts och kan användas till  jordförbättring samtidigt som vätskan innehåller näring.

Den färdigrötade växtsoppan luktar som sju svåra år så jag lade grenar på hinklocken. De får fungera som spärr för att hindra nyfikna djur från att undersöka innehållet. Eftersom stanken biter sig fast i plasten använder jag hinkar som jag tiggt till mig från en lunchrestaurang. Praktisk återanvändning av något som annars skulle slängts – en besparing för mig och miljön.

blekt spår i gräsmattan av rain drain
Raindrains skyddar både mot regn och sol.

Har också monterat ner och tömt våra stuprörsstrumpor. En köldknäpp efter regn skulle gjort dem helt ohanterliga. Nu är de ihoprullade och undanlagda i redskapsskjulet.

en ihopräfsad lövhög
Höstlöv utan höstfärger.

Något som inte brådskar är att täcka perennrabatterna. I år skall jag inte stressa utan vänta tills frosten kommit. Under tiden räfsar jag ihop höstlöven i en hög så det finns gott om täckmaterial när det väl är dags.

Kompostens grovarbetare

Vi har så smått börjat förbereda för den kommande vintern. I stugköpet medföljde en stor terrakottakruka som stått undanskymt och långsamt fyllts med gräsklipp och andra växtdelar. Nu tänkte jag ställa ner den i matkällaren där det är frostfritt. Därför var det också dags att städa ur den.

Jag var lite osäker på vad som kunde finnas bland de torra stråna. För att minimera risken för sticksiga överraskningar tog jag på mig gummihandskarna.

fyra guldbaggelarver i olika storlekar ligger i handflatan på en orange gummihandske
Alla storlekar från junior till nästan färdigvuxen.

Till min förvåning var nästan allt det torra gräsklippet i krukan borta! Istället fanns där porös mull. När jag grävde lite djupare hittade jag anledningen. Där fanns en femtiotal guldbaggelarver i olika storlekar. Tack vare deras glupande aptit hade växtdelarna förvandlats till doftande kompost

Och nu tänkte jag alltså vräka de hårt arbetande larverna från deras övervintringsplats? Det kändes inte helt lyckat. Inte heller ville jag lämna krukan utomhus ytterligare en vinter. Istället kompromissade jag och gjorde en djup grop i en av de friliggande komposthögarna. Där hällde jag försiktigt ner larverna tillsammans med mullen. Sedan täckte jag igen hålet så de skyddades från vädret.

Efter vinterdvalan kan de äta så mycket de orkar av gamla löv, gräs och torr mossa. Jag står beredd att ta hand om den färdiga komposten.

Nämen hejsan snygging!

Då och då dyker det upp nya små överraskningar i solgläntan.

fullvuxen stolt fjällskivling i höstgräs
Stolt fjällskivling. Lika vacker som god.

Nyligen hittade jag en stolt fjällskivling (Macrolepiota procera). Det var ett stort exemplar som stod i gräset nära vägrenen. Ganska nära det ställe på tomten där jag tidigare plockat kantareller.

Jag vet inte om det är en ren tillfällighet eller om den markbiten är speciellt lämplig för svamp? Hur som helst bestämde jag mig för att låta den här stolta fjällskivlingen få stå kvar orörd. Sprider den sina sporer kan det komma ännu fler nästa höst.

Dessutom hade jag redan plockat ett par stolta fjällskivlingar på mitt hemliga svampställe i skogen så lunchen var räddad.

Också ett sätt att bli av med kirskål

Tydligen så gillar vildsvin smaken av kirskål. Oklart om det är rötterna eller bladen som lockar. Svinen har i alla fall plöjt upp marken runt hasseln i sin jakt på godsakerna.

uppbökad jord med gula höstlöv
Här har trynfräsen gått fram.

Hallonsnåren har de lämnat i fred. Det är bra. Bergeniorna likaså. Det är ännu bättre.

Eftersom vi inte odlar potatis eller andra rutfrukter har de än så länge inte sökt föda nära stugan. Får se om det fortsätter så.

I vilket fall som helst är det ingen idé att jobba mot naturen. Vildsvinen finns i skogarna och nu har de möblerat om en del av grässlänten. Jag passade på att sprida ut lite frön av brudborste, fingerborgsblomma, prästkrage och backsippa på jorden.

Kanske kan det bli ytterligare en liten ängsplätt.