Tagg: nässlor

Uppdukat för larver

Den som är trädgårdsintresserad är aldrig fullärd. Alltid finns det någon ny information att ta till sig. Oftast med följden att det blir mer att göra.

Ibland är informationen mer en påminnelse om något som är så självklart att det fallit ur minnet. Som att det inte räcker med nektarrika blommor om jag vill hjälpa pollinerarna. Larverna måste också ha mat!

liten blåklocka
Liten blåklocka är värdväxt för diverse fly, mott och mätare.

I nordamerika (säkert också på många andra ställen) uppmuntras naturvänner att planera trädgården så den består till minst hälften av inhemska växter.

Detta eftersom många insekter har en specifik värdväxt och om den saknas så finns det ingen mat till larven när den kläcks. Exotiska växter fungerar sällan som ersättning.

Utan värdväxter, inga larver. Utan larver, inga fjärilar, skalbaggar eller blomflugor. Utan fjärilar, skalbaggar och blomflugor svälter fåglar och fladdermöss.

blommande gulmåra
Gulmåran är värdväxt för många olika svärmare, spinnare och mätare.

Som tur är krävs det inte en stor arbetsinsats för att öka mängden inhemska växter i trädgården. Tvärtom. Finns det redan ett småstökigt hörn på tomten så kan man bara låta det förvildas lite till. Vissa ogräs är minst lika vackra som rabattblommor.

Och om någon nitisk granne klagar är det bara att hänvisa till listan över värdväxter för fjärilar. För ALLA vettiga grannar gillar också fjärilar.

fjärilar på nässlor
Nässlor är värdväxt för flera fjärilar. (Och goda i nässelsoppa.)

Vi har det redan bra förspänt med artrikedomen i vår solglänta. För att underhålla blomsterängen samlar jag in frön från vilda växter i närområdet. De växterna passar både mikroklimatet och djurlivet i gläntan. Slänten är full av gräs och blommande örter som sköter sig själva.

Vem vet, kanske blir ”Nature needs half” en svensk trend också?

Annonser

Slåttergräsfjäril

Den här fjärilen stiftade jag bekantskap med i juli. Som så många andra pollinatörer uppehöll den sig helst runt vår vildvuxna oregano.

Kom en humla för nära spärrade fjärilen ut vingarna och markerade tydligt att blomman var upptagen. Där fanns definitivt inte plats för fler matgäster! Så det så.

slåttergräsfjäril på oregano
Med de här ögonfläckarna på vingarna ser jag jättefarlig ut!

Att sitta still och bli fotograferad var inte heller populärt. Jag fick radera mängder av suddiga bilder. Till slut fick jag äntligen några som var tydliga nog för en identifiering.

slåttergräsfjäril ihopslagna vingar
Lunchpaus. Men håller fortfarande ett öga på omgivningen.

Den griniga besökaren visade sig vara en slåttergräsfjäril (Maniola jurtina) Ytterligare en praktfjäril som tycker att vår solglänta är ett bra ställe för att söka föda, en partner och sedan slutligen lägga ägg.

Till skillnad från nässelfjärilen och påfågelsögat vill slåttergräsfjärilens larver inte käka nässlor. De skall ha riklig tillgång till olika grässorter. Precis sådant som växer i slänten.

Vilken tur att vi inte haft någon tanke på att försöka tukta de mer vildvuxna delarna av tomten. Där har många vilda djur, både stora och små, bosatt sig.

Naturen precis runt stugknuten. Just så som vi vill ha det.

Nässlor, det är smaskens det!

Nere i slänten finns ett ganska stort bestånd med brännässlor. Det är med avsikt som vi lämnat dem ifred. Tanken var att de skulle kunna bli en bra barnkammare för hungriga fjärilslarver. Det tyckte tydligen fjärilarna också.

fjärilslarver
Det är trångt kring de bästa bladen.

På ett par av nässlorna finns det nu klungor av svartglänsande, taggiga larver som är fullt upptagna med att äta, äta, äta.

Min gissning är att det är ett påfågelöga (Inachis io) som lagt sina ägg där.

fler fjärilslarver
Larver av påfågelöga. Många larver.

Om de överlever tillräckligt länge för att hinna förpuppa sig och sedan bli vuxna fjärilar får vi en färgstark sensommar. Innan dess kommer de att gå hårt åt nässlorna.

glupska små gynnare
Kalhygge. I liten skala.

Påfågelögat är en av de fjärilar som övervintrar som fullvuxen individ. Den var en av de allra första fjärilarna som vi såg på våren. Tillsammans med kålfjärilen, citronfjärilen och vinbärsfuchsen.

För den som vill göra sin trädgård lite mer fjärilsanpassad har Svenska Naturskyddsföreningen sammanställt några enkla råd. Är man ägare till en aningens mer vildvuxen tomt behöver man inte ha dåligt samvete. Tvärtom är det bara bra. Och lämna gärna plats för ett nässelsnår i ett hörn någonstans. Då finns där både mat och skydd för fjärilarna.

”Ogräs är bara växter på fel plats”

Eftersom stugan ligger rätt avskilt i skogen får vi också mycket besök av olika vilda djur. Vi skall inte hymla med att vissa av de här gästerna är mer uppskattade än andra. Hellre fjärilar än stickmyggor. Hellre skogssniglar än bromsar. Och mycket, mycket hellre talgoxar än vildsvin.

En sak har alla de olika djuren gemensamt – gift är dåligt för dem!

Vill vi ha roliga besök och samtidigt hålla efter ogräset, då gäller det minsann att kavla upp ärmarna och sätta igång. Maskrosjärnet användes flitigt under våren. Nu lyser färre gula solar i grönytan och det var ett tag sedan vi såg en maskrosboll.

Hög tid att skaffa ny inspiration. Så jag styrde kosan mot biblioteket.

Ogräsbok
”Ogräsboken” av Susanna Hultin

Beskrivningen av ”Rensa trädgården” lovade gott. Den skulle innehålla tips på modern ekologisk ogräsbekämpning. Samt råd om hur man både kan förebygga och bekämpa ogräs i trädgården. Kan verkligen någon bok leva upp till de förväntningarna?

Nja. Den läsare som letar efter snabba lösningar på problem med kirskål, maskrosor eller nässlor blir besviken. Förutsättningen för framgångsrik ekologisk ogräsbekämpning är planering, uthållighet och mycket arbete.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det finns en del matnyttigt i boken. En bonus är att texterna påminner om hur de flesta av våra ogräs förr sågs som antingen kultur- eller medicinalväxter.

skäran
Släng dig i väggen, Socker-Conny! En skära är värsta grejen.

Det är också bra att komma ihåg att de är värdväxter för många insekter. Därför lämnar jag gärna många ogräs orörda för att blomma. Viktigt är bara att stoppa dem från att gå i frö.

Kanske är det just därför som jag blivit oerhört förtjust i min nya skära? Den är verkligen helt perfekt anpassad för att hålla efter allt möjligt i lagom höjd. Det som jag slagit får ligga kvar och torka på marken. Först ser det kanske lite skräpigt ut men snart har maskar, skalbaggar och andra smådjur städat upp.

Skäran, tillsammans med den något udda åsynen av mina illrosa arbetsbyxor, har fått både en och två förbipasserande cyklister att höja på ögonbrynen.

Lite sent att hålla en låg profil, om vi nu någonsin hade sådana ambitioner.

Klorofyllens egen privatspanare

I takt med att vårvärmen får växterna att vakna och sträcka på bladen blir det allt lättare att se vad det är som finns på tomten. Varför det växer på just den platsen där vi hittar det? Det fortsätter oftast vara ett mysterium.

Vallmo
Vallmo

Exempelvis finns det en ring med mossbelupna stenar i marken bakom gäststugan. Den verkar vara tänkt som ett slags hägn för nässlor. Behöver jag ens säga att de flesta av nässelskotten finns utanför ringen?

Ett par vallmoplantor har passat på att fylla utrymmet som nässlorna lämnat. Undrar vad som skulle flytta in om vallmon bestämmer sig för att följa nässlornas exempel?

I skogsbrynet precis i närheten av nässlorna finns ytterligare en mystisk växt.

silverbuske
Silvriga bär på kal gren.

På den här busken växer de grövsta grenarna parallellt med marken. Från de grenarna sticker sen hundratals tunna kvistar rakt upp i luften. Vissa av dem har fortfarande kvar några fjolårsbär i toppen. Jag blev så nyfiken på vad det kunde vara för något att jag tog sekatören och klippte av ett par kvistar som jag satte i vatten. Då knopparna öppnade sig efter ett par dagar var bladen lena, håriga och alldeles silverskimrande. Med hjälp av lite google-fu kom jag fram till att det måste vara en … silverbuske, en släkting till havtorn, men utan goda bär. I alla fall så är bären inte smaskiga för människor. Fåglar tycker tydligen om dem och det är ju bra det.