Etikett: mormorsväxt

Vingelkant

Ytterligare något som är uppenbart är att nästa vår måste jag fixa rabattkanterna. Några av de föregående ägarna använde korrugerad plåt för att skilja rabatterna från gräsytan. Nu påminner den mer om ett berusat ”S” än en rak linje,

rabattkant av korrugerad plåt är väldigt bucklig
Den provisoriska lösningen ger upp.

Jag gissar att de inte grävde ner plåtkanten tillräckligt djupt. Jag misstänker också att de inte räknade med hur tung blöt jord är när den pressar på.

korrugerad plåt som använts till ett hörn på en rabatt har nu glidit isär.
Det var tänkt som ett hörn, nu är det ett hål.

Frågan är vad som är bäst att ersätta plåten med? Jag vill fortfarande ha en tydlig gräns mellan gräsytan och rabatterna. Sten? Tegelstenar? Speciella metallkanter avsedda för gräsmattor – sådana som finns att köpa hos trädgårdsbutikerna? Vad kan jag välja som också blir bra för djurlivet?

Det krävs definitivt både eftertanke och efterforskning. Ett riktigt vinterprojekt.

Några buskar ligger risigt till

För att inte glömma bort sådant som skall göras i trädgården skriver jag listor. Efteråt är det väldigt tillfredsställande att kunna pricka av punkterna en och en. Nu har det milda vintervädret gett mig nya idéer.

vinterkala grenar på en snårig, och risig ölandstok
Den här ölandstoken skulle kunna vara luftigare.

Under vårvintern skall jag försöka komma ihåg att föryngringsbeskära ölandstoken. Inte så drastiskt att jag sågar ner hela busken till ett par decimeters höjd. Nej, jag nöjer mig nog med att klippa ner ungefär en tredjedel av de äldsta grenarna. Resultatet borde bli en blandning av nya skott och äldre kvistar med blommor.

vinterkal och rätt så risig bondsyren
Här krävs det såg, inte bara sekatör.

Bondsyrenerna kräver också extra uppmärksamhet i vår. Där måste jag ta bort rotskott. Risken är annars att de tar över perennrabatten. Sedan är det hög tid att gallra ut de äldsta grenarna på dem också.

Nyligen läste jag att bondsyrenerna kan komma att klassas som invasiva. De är tämligen nya tillskott i svenska trädgårdar och starkväxande. (Ibland känns det som om ”invasiv” bara är ett nytt namn på ”torparväxt.”) Under tiden det avhandlas  tänker jag i alla fall sköta om, och hålla efter, våra syrenbuskar efter bästa förmåga.

Gullbollen vägrar ge upp

Det är bara en knapp månad sedan gullbollen (Rudbeckia lacinata ‘Goldball’) var som vackrast. I toppen vajade fullt med knytnävsstora, fyllda gula blommor.

närbild på gullboll
Det är lätt att se hur gullbollen fått sitt namn.

Tack vare det nya växtstödet strävade stjälkarna uppåt istället för att lägga sig platt. Åtminstone tills höstregnet tyngde ner dem. Nästa år blir det dubbla växtstöd.

Jag har också varit flitig med att ta bort de överblommade blommorna. Min tanke var att det skulle minska risken för mögel. Höstluften är ju fuktig.

små mini-blommor växer på gullbollens stjälk, i bakgrunden en hand
Mini-blomster växer från bladfästena.

Knipsandet har också stimulerat gullbollen att sätta nya blomknoppar. Varje ny blomma blir mindre än den föregående. Storleken spelar däremot ingen roll för de pollinatörer som fortfarande är aktiva. Flugorna, skalbaggarna och blomflugorna uppskattar de små blommorna minst lika mycket som de stora.

Höstplantering av nya perenner

Vi ville plantera några nya buskar och perenner i gläntan. En bra anledning att besöka den välsorterade handelsträdgården Kröns Trädgård.

fyra krukor med perenner - tagglöst björnbär, humle, stjärnflocka och rosenvial utplacerade på gräsmatta
Två goda och två vackra. Och en som inte ville vara med på bild.

Där hittade vi diverse intressanta växter. Fyra av de som fick följa med tilbaks i bagageutrymmet var: vit rosenvial, humle Hulla Norrgård, tagglöst flikbjörnbär och stjärnflocka. (Plus en röd salvia som jag glömde ta med på gruppbilden.)

Humlen och flikbjörnbäret är sådant som är ätbart. De andra är mer till lyst.

mörkröda blommor av stjärnflocka
Linnés döttrar med röda kjolar.

Sensommaren och tidig höst är en bra tid att plantera perenner, träd och buskar. När vädret är svalt och fuktigt hinner de etablera sig ordentligt innan vintern.

En som verkligen trivs med den kyligare höstluften är nya stjärnflockan. Den blommar  redan med mörkröda blommor. Jag tycker den är enormt snygg. Precis en sådan  som jag letat efter.

Fröbytarfrön – vårkrage

De tidigaste perennerna är överblommade. Nu återstår att sätta frö och samla kraft inför vintervila och nästa års blomning.

färska fröställningar av vårkrage i ett melittafilter
Fröställningar av gemsrot/vårkrage.

Jag har passat på att klippa av några fröställningar från vårkragen (Doronicum orientale ‘Leonardo’). På nästa fröbytardag är det kanske någon som vill fylla ut sin vårrabatt och blir glad över att få lite vårkragefrö. Jag hoppas det i alla fall.

blomma av vårkrage - knallgul med många smala kronblad.
Vårkragen lyser verkligen upp rabatten.

Vårkragen, eller gemsrot som den också kallas, är en härdig torparväxt. Har den etablerat sig så kommer den troget tillbaka varje vår. Som tidigblommande är den också väldigt uppskattad av de övervintrade insekterna som kommer till solgläntan.

Gemsroten breder gärna ut sig och passar därför bäst ihop med starkväxande perenner.

Enkel självbevattning till billig peng

Visserligen är de flesta av våra rabatter fyllda med torktåliga torparväxter. Men innan nytillskott etablerar sig behöver de extra tillskott av vatten. Likaså de ätliga grödor som kanske egentligen skulle vara i köksträdgården men nu står bland perennerna.

Att vattna varje dag funkar när vi är i stugan. Fast långa stunder är vi inte där. Så jag har gjort ett enkelt självbevattningssystem, en ”olla”, till tomaterna.

vattenkondens på utsidan av en terrakottakruka som står på grusigt underlag
Den porösa terrakottan ”svettas” vatten.

Först köpte jag en stor, oglaserad blomkruka av terrakotta och ett blomfat av samma material som var stort nog att täcka krukans öppning. En champagnekork passade perfekt för att sätta igen dräneringshålet i botten av krukan.

terrakottakrukan är nedgrävd så att bara kanten sticker upp över den jorden. Krukan är vattenfylld. I dräneringshålet sitter en kork.
Korken håller tätt.

Sedan grävde jag ett hål i rabatten. Lagom stort för att den vattenfyllda ”ollan” skulle få plats och samtidigt ha kontakt med den omgivande jorden. Den porösa leran släpper mycket långsamt igenom vattnet. På så sätt håller den jorden fuktig.

ett krukfat av terrakotta är ett perfekt lock på den vattenfyllda terrakottakrukan ("ollan")
Nej, här skall inte ske några drunkningsolyckor.

Krukfatet blev ett lock. Det minskar avdunstningen varma dagar. Samtidigt slipper jag fiska upp döda insekter ur vattnet.

ollan sedd ovanifrån. det är tydligt att jorden runt den är mörkare av fukt.
Svettringar runt kanten.

Nu har ollan stått i rabatten ett par dagar och jorden kring den är fortfarande mättad av fukt. Vattennivån i krukan hade sjunkit med ungefär en tredjedel på tre dagar. En full ”olla” borde alltså räcka minst en vecka. Växterna jag planterat ser ut att må bra trots stark sol och höga temperaturer.

Tipset fick jag från den här videon på youtube. Även om jag använt enklare material till ”ollan” istället för specialdrejade krus är jag väldigt nöjd med resultatet.

Skuggläge för de känsliga

Två av de fyra julrosorna som jag planterade förra året verkar ha dött. Jag är faktiskt imponerad över att resten klarat sig. Den stekande sommarsolen var inte nådig.

rostbrunröd enkel julros utplanterad med täckbark runt stjälken
En dunkelt rödbrun julros. Tyvärr utan sortnamn.

Lite lärdom drog jag i alla fall av detta. Så den rödbruna julros som följde med mig hem från Trädgårdsmässan fick en skuggigare placering. Nu står den nära röda vinbären och bergeniorna. (Faktum är att jag planterat samma julros två gånger. Första gången var det något djur som grävde upp den. Får se om den blir lämnad i fred nu?)

en krollilja, än så länge utan blommor, bland Bergenior
Krolliljan skjuter i höjden.

Några andra växter som verkar trivas i det skuggigare läget är krolliljorna. För två år sedan flyttade jag dem från den stora perennrabatten till bergeniorna i slänten. Nu verkar de ha etablerat sig och kommer förmodligen att blomma bra i sommar.

Ibland fungerar mina planer som jag tänkt mig. (Och ibland blir de pannkaka.)