Tagg: maskros

Plattpyssel

Det är så mycket av arbetet i trädgården som är säsongsbetonat. Nu håller växterna på och förbereder sig för vintervilan. Många av smådjuren har redan dött eller gått i dvala.

Jag passar på och rensar ogräs!

rensat mellan gångplattor
Fogen mellan plattorna rensas med en kantkniv.

Jorden är fuktig och lättarbetad. Allt ogräs som jag drar upp nu går miste om möjligheten till en rivstart nästa vår. Därför är det extra bra att koncentrera sig på envist rotogräs.

ogräsrötter
Blodrotsrötterna går djupt men går att få upp om man är envis.

De trånga gliporna mellan gångplattorna verkar vara en idealisk växtplats för blodrot (Potentilla erecta (L.) Räusch). Dem har jag gått lös på med kantkniven.

Maskrosjärnet använder jag på de maskrosor, tistlar och lupiner som jag hittar nu när perennernas skyddande bladverk försvinner. Det är inte många plantor men desto större anledning att ta dem nu. Då blir vårens ogräsjakt lite lättare.

Ogräset som jag tar kål på hamnar i röthinkar. De står bra ute under vintern. Lagom till vårens växtspurt finns det näringsrikt rötvatten att sprida ut i rabatterna.

Annonser

Blomsteröken

Efter en kall och trist vår har trädens och buskarnas knoppar äntligen slagit ut. Löv och frodig grönska så långt ögat ser.

gröna växter bakom stugan
Femton nyanser av grönt bakom stugan.

Det som saknas är blommor. Tidigt på våren är vår lilla solglänta ett veritabelt ymninghetshorn med vårlökar för alla pollinatörer. Sedan är blomningen rätt påver ett par månader. I alla fall om man jämför med resten av säsongen.

Solgläntan har alltså en klar förbättringspotential. Jag funderar exempelvis på Sibirisk Nunneört (Corydalis nobilis). Den skulle passa i perennrabatten eftersom den blommar i maj – juni och sedan vissnar ner helt.

Förutsättningen är förstås att den inte får chansen att fröa av sig? I Finland är den klassad som invasiv. Hmmmm … får nog fundera lite mer på alternativ.

uppdragna maskrosor i hink
Ett arbete som är värt att göra ordentligt.

Ironiskt nog jagar jag samtidigt maskrosor i gräsmattan. Jag tröstar mig med tanken på alla gyllengula fält i närheten. Där finns det massor med nektar och pollen att hämta.

De fälten garanterar också att jag och mitt maskrosjärn inte blir sysslolösa det närmaste decenniet.

Hur gick det egentligen med rotogräset?

Tidigare under våren gjorde jag ett experiment med att röta rotogräs. Tanken var att kunna oskadliggöra sådant som maskrosrötter, lupiner, kirskål och snårvinda tillräckligt för att kunna kompostera dem.

Idén kom från en engelsk bok om ekologisk odling. Det enda som behövdes för ett test var ett antal plasthinkar med lock, ogräs, vatten och en avskild plats.

Samt tålamod. Hinkarna skall stå orörda i minst tre veckor.

Det var med spänd förväntan som jag efter fyra veckor öppnade på locket till den största tunnan. Den som var till brädden fylld med lupinrötter.

Så … hur blev det färdiga resultatet?

Stinktunna
Om du tycker att det ser äckligt ut, så är det ingenting mot hur det luktar …

På plussidan kan jag säga att ogräset verkligen var helt dött. Jag testade att dela några av de största rötterna med en kniv och de var genomruttna. Att lägga dem i komposten innebär ingen risk för vidare spridning. Det är bra.

Nackdelen med det här sättet att oskadliggöra ogräs blev också uppenbar. Så fort jag öppnade locket spred sig en rent ohygglig stank över tomten. Det var faktiskt så illa att de arbetshandskar jag använde då fortfarande hänger på vädring i ett av uthusen. Mer än en månad efteråt. (Jag sparar dem för kommande tömning av lika illaluktande tunnor. Onödigt att förstöra fler än ett par.) Ett tag trodde jag också på fullaste allvar att det skulle krävas minst thinner och sandpapper för att få händerna rena.

Det överblivna stinkvattnet kan spädas 1:10 och användas som gödning i rabatterna. Jag är osäker på hur stor effekt det har eftersom det hittills bara blivit ett tillfälle att pröva.

Efter överenskommelse med sambon kommer nämligen allt sådant här arbete i fortsättningen att ske sista dagen på våra stugvistelser. Då hinner stanken skingras innan nästa besök.

Lägga maskrosor i komposten? Är du galen?!

Alla som känner någon som har trädgård har också hört skräckhistorier om ”ogräsrötter i komposten”.

Den vanligaste varianten av den här berättelsen handlar om glada amatörodlare som rensat rabatterna på maskrosor. Sedan lägger de ogräsrenset, inklusive rötterna, i komposten. Vilket gör att den blir helt infiltrerad av maskrosor och totalt oanvändbar.

Nu har jag fått ett tips på hur man kompostera sådant ogräs som sprider sig med rotdelar. Allt som behövs är plasthinkar med lock. Vatten. Avskilt ställe. Sol. Tid.

Om det stämmer skulle det innebära att maskrosor, kirskål, tistlar och lupiner utan problem kan läggas i komposten. Fast med viss tidsfördröjning.

Detta måste förstås testas

Hinkar med ogräs
Fyra hinkar fyllda till bredden med ogräs.

På ett par dagar lyckades jag dra upp sammanlagt 45 liter maskrosor, tistlar och lupiner.

Lupinrötter i hink
Tjugo liter (!) lupinrötter

Jag trampade till innehållet ordentligt för att få plats med riktigt mycket i varje hink.

maskrosor och tistlar
maskrosor och tistlar i massor

På med tillräckligt med vatten så att det täckte ogräset. Därefter satte jag på locken.

ogräshinkar på solig plats
Mot ett riktigt soligt plank får de stå och jäsa.

Nu är hinkarna placerade på en av de soligaste platserna på tomten. Där skall de stå orörda i en månad. Under den tiden hinner ogräsrötterna ruttna och dö. Sedan kan den färdiga sörjan hällas ner i komposten. Förmodligen kommer det att lukta en hel del men det är ett övergående besvär.

Om detta verkligen fungerar, och det går att ta tillvara på näringen i ogräset utan att riskera spridning av detsamma, blir jag väldigt glad. Fortsättning följer …

Tipset hittade jag i boken Composting av Bob Flowerdew.