Blomsterbutiken hade nyårsrea på överblivna amaryllisar. Kvar på vagnen stod det små, vinda och krokiga exemplar. Sådana som inte slagit ut ännu.
Nu kostade de bara en tia styck.
Jag slog till och köpte en liten amaryllis. En med två knoppar.
Nu har den första blomman slagit ut och den är helt enastående vacker.
Precis vad som behövs för att motverka vintermörkret.
Uppdaterat: Knölen som jag fyndade är en Amaryllis Alfresco. Inget annat.
När jag krattade bort det torra fjolårsgräset vid hästkastanjen såg jag något oväntat. Tulpaner! Många små tulpanblad.
På rak arm kan jag inte komma ihåg att vi såg några tulpaner där förra våren? Jag vet i alla fall helt säkert att jag inte planterat några på den platsen.
Ett mysterium, det är vad det är.
På balkongen står ytterligare ett av mina fiffiga infall. En plasthink med blandade (Fritillaria meleagris) kungsängsliljor. De stod i en rea-korg i blomsterbutiken och jag skyndade mig att rädda dem från att dö av uttorkning.
Det var inte ett rent impulsköp eftersom kungsängsliljor stod på önskelistan.
Nu skall de gullas med och stå i fuktig jord till början av juli. Då är det dags att ta upp lökarna för förvaring. De kommer sedan att få vila i källarförrådet ett par månader. Där är det svalt och mörkt. Samt fritt från sorkar och möss.
Under tiden hinner jag förbereda ett bra planteringsställe i någon av gräsytorna. Troligen blir det i närheten av vår rhododendron. Där blir det aldrig snustorrt i marken. Inte ens under högsommaren. Det borde passa bra.
Det är gott gry i minipåskliljorna. Där står de på balkongen. I jättesmå krukor. Nästan utan någon jord. Bara sporadiskt med vatten.
Och vad gör de?
Jo, de sätter massor av knoppar som sedan blir knallgula påskliljor med orange bikrona.
Med den attityden kommer de garanterat att klara sig utmärkt som förvildade.
På balkongen står en påse med fyra små krukor. Det är nya ”oemotståndliga” reafynd. I det här fallet är det minipåskliljor. Naturligtvis är den exakta sorten okänd. För 5 kr / krukan ingår inte det latinska namnet.
Om det stämmer att minipåskliljor gärna vill stå under lövträd, och torrt, kommer de att passa utmärkt under hästkastanjen. Där finns ett sandigt område med trädrötterna nära ytan. (Jag antar att jag kommer att behöva spetta ner lökarna för att få dem på plats.)
I min fantasi ser jag framför mig hur minipåskliljorna förökar sig och om ett par år har bildat en gul böljande matta under kastanjen. Verkligheten kommer säkerligen att bli annorlunda. Frågan är mest hur den skiljer sig från drömmen? Tids nog vet jag svaret.
På engelska heter det ”deadheading” och praktiseras av många trädgårdsentusiaster. Fast det är inte fullt så mordiskt som det låter.
”Deadheading” är när man går runt i trädgården och knipsar av blommor som vissnat. Innan de hinner gå i frö.
Det finns olika anledning till att ta bort de överblommade blomställningarna. En del människor gör det för att inte trädgården skall se skräpig ut. Sådan är inte jag. Det som motiverar mig är praktiska anledningar, snarare än estetiska.
Tulpaner, påskliljor och narcisser blommar exempelvis bättre nästa år när de samlar all sin energi i löken istället för att sätta frö.
Små vårlökar som scilla, krokus och pärlhyacint får däremot gärna sprida sig på det sättet.
För höstflox finns det flera anledningar till att ta fram sekatören.
Utan frön får den svårare att sprida sig alltför vitt och brett i rabatten. Samtidigt kan ansningen ge en andra blomning under säsongen.
Andra torparväxter som jag tuktat på det här sättet är gullriset och såpnejlikorna. Oreganon beskars ner till marken.
Växter som får fina fröställningar lämnar jag orörda. Vackra röda nypon pryder sin plats och blir bra fågelmat under vintern.
I september gjorde jag slag i saken och flyttade ner krolliljorna till bergeniorna i slänten. Då lossnade flera fjäll från lökarna. De låg på marken och såg väldigt torra och trista ut.
Tursamt nog hade jag precis läst ett väldigt intressant foruminlägg om att dela lökar och klona krolliljor. Nu kunde jag testa om teorin gick att omsätta i praktiken.
Ett par nävar lätt fuktig björnmossa fick plats i en liten plastpåse. Sedan placerade jag lökfjällen i påsen. De låg rätt så luftigt mitt i mossan. Jag knöt ihop påsen, gjorde några lufthål, och lade den i ett byrålåda i stugan.
Där har den fått ligga nästan ostört. En enda gång har jag stänkt lite nytt vatten på mossan.
Efter två månader kunde jag inte hålla mig längre. Jag kikade ner i påsen. Och se! Nu finns det små, små groddar där.
Det är fortfarande alldeles för tidigt att säga att jag lyckats med kloningen. Första steget, ja. Nu måste jag ha tålamod. Fortsätter groddarna att växa kan jag plantera dem i krukor till våren.
Sedan blir det dags att avhärda dem och välja en lämplig plats där de kan sättas ut.
