Stora lökjakten

Uppmuntrad av den framgångsrika tulpanflytten bestämde jag mig för att fortsätta med påskliljor. Sådana som gläntans tidigare ägare satt i gräsmattorna och rabatterna. De påskliljor som jag siktade in mig på var de som bara producerar blad. Plus de som står mol allena eftersom påskliljor gör sig bäst i grupp.

Mest blad men också ett par blommor.

Det krävdes grep för att få upp lökarna. I vissa fall var det nästan så att jag var frestad att hämta järnspettet. Allt eftersom jag slet och svor blev sammanhanget tydligt. De lökar som aldrig blommat hittade jag lååååångt ner i marken. Kanske var bladen mest ett rop på hjälp?

Jag hade läst hur man kan göra för att låta dem vissna ner ovan jord. Så nu ligger de på trätrallen vid gäststugan. I väntan på hösten och ny placering.

Blad, blad och mera blad.

När jag ändå hade grepen i högsta hugg var det lika bra att fortsätta med de sista tulpanerna vid hästkastanjen. Tyvärr misslyckades jag med att hitta alla lökarna. De som jag fick upp står nu soligt i en hink med torr jord för att baka ett tag. Så småningom hamnar de tillsammans med de övriga i rabatten.

 

 

Tulpanmix

Vem bryr sig om sorten när färgerna är så vackra?

Tulpanerna som jag flyttade från gräsmattan till det torraste och sandigaste hörnet av rabatten stormtrivs med det nya läget. Nu blommar de för första gången på fem år och det är en salig blandning av färger och former.

Det finns fortfarande några kvar i gräset som jag skall gräva upp. Om lökarna kom som en färdig mixblandning från butiken eller är ihopsamlade från flera olika källor, det lär vi aldrig få veta. Men tillsammans lyser de verkligen upp rabatten.

Den stora tulpanflytten

Någon av de tidigare ägarna hade planterat tulpaner i gräset vid hästkastanjen. Det är möjligt att de blommade då. Sedan vi tog över solgläntan har de bara producerat blad. Massor av blad. Min teori var att de kanske stod för trångt? Så förra året tog jag fram spaden och flyttade alla lökar jag hittade till rabatten.

Här trivs vi och sträcker på oss.

Uppenbarligen trivdes de bättre i den torra sandjorden för nu finns det knoppar. Än så länge är det oklart vilken färg de har. Så snart vi vet det går det att förbereda nästa steg av flyttkedjan.

Blad blir det men inga blommor.

Kvar på den gamla växtplatsen i grässvålen sticker det upp nya tulpanblad. Får helt enkelt göra ett nytt försök att hitta de smålökar som blev kvar förra gången.

Okända lökväxter

Det finns ett par lökväxter i stora perennrabatten som jag aldrig sett blomma. Jag ser dem först på hösten när jag klippt ner oreganon. Innan dess är de dolda av alla blad. Vad de än är för något så förökar de sig med små topplökar.

Vad är ni för något?

I år har jag samlat in smålökarna och lagt dem tillsammans med alla mina fröer. Om jag sätter dem väl synligt i framkanten av rabatten kanske jag kan artbestämma dem? Värt ett försök i alla fall.

Hög tid för fler vårlökar

Det är den tiden på året igen. När det är dags att plantera för den kommande våren.

Blandade godsaker från bulbs.se

Den här gången försökte jag faktiskt lägga band på mig när jag handlade. Det blev ändå 45 lökar och knölar att pula ner i jorden. Jag är så glad över mitt lökjärn.

Tio nya Avalon får göra sällskap med de andra påskliljorna som redan växer i slänten. Snökrokusarna (Crocus Tommasinianus) valde jag eftersom de skall vara riktigt tidigblommande.

Nu återstår att hitta plats för fem van Eijk tulpaner. (En bonus för att jag var tidig med min beställning.) Färgen är tydligen ”chockerande rosa-röd”.

Var de än hamnar kommer de säkert att sticka ut. Lite punkrevolt i rabatterna.