Det finns ett par lökväxter i stora perennrabatten som jag aldrig sett blomma. Jag ser dem först på hösten när jag klippt ner oreganon. Innan dess är de dolda av alla blad. Vad de än är för något så förökar de sig med små topplökar.
I år har jag samlat in smålökarna och lagt dem tillsammans med alla mina fröer. Om jag sätter dem väl synligt i framkanten av rabatten kanske jag kan artbestämma dem? Värt ett försök i alla fall.
Det är den tiden på året igen. När det är dags att plantera för den kommande våren.
Den här gången försökte jag faktiskt lägga band på mig när jag handlade. Det blev ändå 45 lökar och knölar att pula ner i jorden. Jag är så glad över mitt lökjärn.
Tio nya Avalon får göra sällskap med de andra påskliljorna som redan växer i slänten. Snökrokusarna (Crocus Tommasinianus) valde jag eftersom de skall vara riktigt tidigblommande.
Nu återstår att hitta plats för fem van Eijk tulpaner. (En bonus för att jag var tidig med min beställning.) Färgen är tydligen ”chockerande rosa-röd”.
Var de än hamnar kommer de säkert att sticka ut. Lite punkrevolt i rabatterna.
Är att slutresultatet kan bli fler växter än vad jag egentligen har plats för. Den här gången gäller det min slumpartade vintersådd av diverse alliumfrön.
Både klotlök och liten allium har skickat upp ett tiotal små strån vardera. Sedan har vi värstingen. Fröna av stor allium visade sig ha mycket hög grobarhet.
Innan sommaren är över kommer det att bli trångt i balkonglådan. Så vips har jag skaffat mig mer jobb med att först hitta plats för, och sedan plantera ut, småplantorna. Ungfär tre år dröjer det innan är färdigvuxna. Mycket kan förstås hända innan dess.
Allium sägs vara mindre attraktiva för sork, rådjur och hare. Vi får se om detsamma gäller för vildsvin?
När jag köpte mina 10 Purissima-lökar i höstas var det för den vita färgens skull. Ljusa blommor lockar nattfjärilar och malar till rabatterna. De små flygande munsbitarna är i sin tur helt oemotståndliga för fladdermössen. Och vi vill ha fladdermöss i gläntan.
Nu har jag förstått att Purissima är en gammal sort, först registrerad 1943, som gärna blommar om många gånger om den trivs på växtplatsen. Att den är tidig kan jag också intyga. I år blommar den samtidigt som lungörten och drakulanunneörten.
Blommorna är klassiska i formen, mjölkvita med en gräddgul nerv. Än så länge har jag inte stoppat ner näsan i dem för att känna hur de doftar. (Det är bara en tidsfråga.)
Mer eller mindre av en lycklig slump verkar vi ha fått en ny torparväxt i rabatterna.
I höstas samlade jag in frön från tre olika sorters allium. Det var medelhög och högväxande lila allium samt klotlök.
Tanken var att så dem på ett speciellt ställe. För att minimera risken att jag sedan misstar de första späda stjälkarna för grässtrån och rensar bort dem.
De tidigare ägarna hade lämnat kvar tre balkonglådor. (Varför man vill ha balkonglådor på verandan när det finns en hel glänta fylld med blommor kan jag inte förstå.)
Jag fyllde dem med billig planteringsjord och myllade ner fröna. Sedan ställde jag lådorna vid bastuväggen för att de inte skulle vara i vägen.
Än så länge verkar sådden ha klarat sig bra. Vildsvinen har inte vält lådorna över ända. Skogsmössen har inte grävt upp all jord i jakt på mat.
Nu när det varit dagsmeja fyllde jag på med mer snö. Smälter den blir det vätska. Slår vädret om till minusgrader så skyddar den mot kylan.
Det skall bli mycket spännande att se om den här vintersådden också blir lyckad.
I år skall jag göra ett försök att övervintra krukade växter i matkällaren. Vi får se hur det går? Rummet är svalt och frostfritt men saknar fönster så det blir inget dagsljus.
Jag har väntat in första veckan med minusgrader. Kylan är en tydlig vink till växterna att det är dags att vila. Vädret har varit klart och utan nederbörd så krukjorden är torr och porös. Det är bra eftersom det minskar risken för att rötterna och lökarna ruttnar.
Blomsterlökarna var sådana där spontana reafynd som nog egentligen borde lämnats kvar i butiken. Nu får vi se hur de tacklar sex månaders vila i mörkret. Tar det knäcken på dem eller är det rätt sätt att få dem att blomma nästa sommar?
Det är humlen som är viktigast att övervintra eftersom den är svårast att ersätta. Under tiden som den vilar får vi se ut en bra plats för en humlestör. Så allt är förberett när våren kommer och det går att sätta ner spaden i jorden igen.
Jaha. Där kom alltså en papperspåse med tio välmatade tulpanlökar. Klart att jag inte kunde låta bli när webshopen rekommenderade dem och de var till nedsatt pris.
Det var den vita färgen jag föll för. Den kommer att skina som en fyrbåk i sommarnatten och locka till sig nattflyn och malar. De, i sin tur, attraherar fladdermössen.
Utmaningen är att först hitta en ledig lucka för lökarna i rabatterna. Får jag bara ner dem i jorden innan frosten kan jag flytta dem till ett bättre ställe nästa höst. Eller så distraheras jag av något annat spännande projekt och låter de stå kvar ett tag till?
