Etikett: lie

Går det att göra en äng av en gräsmatta?

Slänten nedanför verandan är inte så spännande. Där växer mest högt gräs. Fast jag har faktiskt hittat en del ängsblommor också. Mellan grästuvorna finns det gullviva, humleblomster, liten blåklocka och gulmåra. Med lite hjälp borde de kunna frodas och rentav föröka sig.

Jag har därför bestämt mig för att gynna dem på gräsets bekostnad. Målet är att få en liten blomsteräng som vi kan njuta av.

För att lyckas krävs arbete och uthållighet. Därför kavlade jag upp ärmarna och satte  igång.

miniang
Snaggad grässlänt – här kom skäran väl till pass.

I augusti mätte jag upp tre stycken rektanglar i slänten. De var kanske 1,5 * 2 meter. I dem skar jag ner gräset i flera omgångar. Till slut återstod det bara ett par centimeter höga stjälkar.

Då var det dags att ta fram grepen. Jag trampade ner den i grässvålen med ungefär fem cm mellanrum. Sedan bände jag till och vickade grepen fram och tillbaka. Tanken var att göra hål där frön kunde få kontakt med jorden.

I naturbeteshagar är det boskapen som trampar sönder marken med sina klövar. Eftersom jag bara väger en bråkdel så mycket som en normalstor ko fick jag jobba desto hårdare med grepen. Jag var helt genomsvettig när jag väl var färdig

angsskallra
Fröställning av ängsskallra

Därefter strödde jag ut frön av ängsskallra (Rhinanthus minor L) som jag hade samlat ihop från dikesrenen. Den gör att gräset blir glesare och ängsblommorna trivs bättre när de får mer sol. Ängsskallran är nämligen en halvparasit som försvagar gräset när den suger näring från rötterna.

angsfroblandning
Äkta ängsfröblandning.

Förutom ängsskallra tömde jag också ut en påse ängsfröblandning från Pratensis. Sedan vattnade jag och gick runt med träskor på den leriga grässvålen för att verkligen trampa ner fröna i marken. (Har man ingen ko som kan hjälpa till med sådant får man improvisera.) När det väl var klart återstod bara att vänta och se vad som gror.

Nu måste gräset hållas efter så att det inte kväver de nya plantorna innan de hunnit etablera sig. I höstas klippte jag det med en häcksax. Så länge gräset är riktigt kort passar häcksaxen bättre för ändamålet än skäran. Långsiktigt måste jag hitta en bättre lösning.

Kanske är det dags att anmäla mig till en kurs i att slå med lie? Allra helst om jag verkligen lyckas förvandla grässlänten till en liten blomsteräng. En äng kräver också den visst underhåll.