Tagg: krusbär

Sylt på krusbär och svarta vinbär

Det är först i vuxen ålder som jag kommit över min aversion mot svarta vinbär. Som barn tyckte jag att de var jätteäckliga. Nu är jag försiktigt avvaktande positiv.

Den här sommaren har vi fått vår första rejäla skörd av svarta vinbär. Experimentlusten slog till och jag testade att koka sylt på dem tillsammans med krusbär.

glasburkar med sylt på en blandning av krusbär och svarta vinbär
”Det smakar som svarta vinbär, men ändå inte.”

 

Sylt på krusbär och svarta vinbär

 

Jag använde:

10 dl rensade krusbär

3 dl svarta vinbär

7,5 dl syltsocker

2 tsk Atamon

 

Urdiskade och steriliserade konservburkar.

 

Gör så här:

Lägg krusbären i en stor kastrull tillsammans med 5 dl syltsocker. Sätt på spisplattan på låg temperatur. Rör försiktigt om i kastrullen när bären börjar safta sig. Fortsätt tills krusbären är mos.

Lägg sedan i de svarta vinbären och 2,5 dl syltsocker. Rör om och låt sjuda i 20 min på låg värme. Koka sedan upp sylten och skumma av den.

Stäng av spisen och ta bort kastrullen från plattan.

Blanda i ungefär 1 tsk Atamon per liter färdig sylt.

Häll sedan över den varma sylten i de tomma och rengjorda konservburkarna. Sätt på locken. Klistra på etiketter. Låt burkarna svalna innan de ställs in i skafferiet.

 

Sylten blev god. Den smakar definitivt mycket svarta vinbär men krusbären tillförde en balanserad sötma som jag uppskattar. Förmodligen ändrar jag proportionerna en aning nästa gång och minskar mängden svarta vinbär.

Annonser

Sylt på krusbär och hallon

Ett överflöd av bär väckte lusten att experimentera. Den här gången tog jag krusbär och hallon. Stugköket är rätt rustikt men det gick bra ändå. Sylten blev väldigt frisk och god så jag kommer definitivt att göra mer.

glasburk med sylt på krusbär och hallon
En väldigt lyckad sylt, om jag får säga det själv.

 

Sylt på krusbär och hallon

 

Du behöver:

1 l rensade krusbär

8 dl rensade hallon

7,5 dl syltsocker

2 tsk Atamon

 

Urdiskade och steriliserade konservburkar.

 

Gör så här:

Lägg krusbären i en stor kastrull tillsammans med 5 dl syltsocker. Sätt på spisplattan på låg temperatur. Rör försiktigt om i kastrullen när bären börjar safta sig. Fortsätt tills krusbären är mos.

Lägg sedan i hallonen och 2,5 dl syltsocker. Rör om och låt sjuda i 15 min på låg värme. Koka sedan upp sylten och skumma av den.

Stäng av spisen och ta bort kastrullen från plattan.

Blanda i ungefär 1 tsk Atamon per liter färdig sylt.

Häll sedan över den varma sylten i de tomma och rengjorda konservburkarna. Sätt på locken. Klistra på etiketter. Låt burkarna svalna innan de ställs in i skafferiet.

OBS! Den här sylten blir lös i konsistensen. Jag föredrar att behålla syrligheten i krusbären och använder därför inte jättemycket socker. Den som vill ha en sötare sylt, eller en med fastare konsistens, får använda mer syltsocker eller pektin.

Sylt på krusbär och blodapelsin

Det sägs att nöden är uppfinningarnas moder. En frys full med rensade krusbär räknas knappast som en nödsituation. Däremot är det rätt opraktiskt om det innebär att det inte finns plats för andra matvaror.

Detta lilla aber sammanföll med att fruktdiskarna dignade av blodapelsiner. Då väcktes också tanken: Att kombinera smaken av krusbär och apelsin, skulle inte det bli gott?

Sagt och gjort. Jag bestämde mig för att testa med ett syltkok.

krusbär blodapelsiner socker på skärbräda
Mogna apelsiner, socker och iskalla bär direkt ur frysen.

Sylt på krusbär och blodapelsiner:

300 gr krusbär (mogna, inte övermogna)

300 gr blodapelsiner (fruktkött)

300 gr syltsocker

1 tsk atamon

Snoppa och skölj krusbären. Filea apelsinerna och skär sedan klyftorna i bitar. Lägg bären och fruktbitarna tillsammans i en kastrull. Koka dem på låg värme i ca 15 min så de saftar sig. Tillsätt sedan sockret och höj temperaturen stegvis. Låt koka upp under omrörning.

Ta av grytan från spisen. Tillsätt atamon.

Häll upp sylten på rena, varma glasburkar. Skruva på locken ordentligt. Ta fram ett par grytlappar för att skydda händerna. Vänd sedan burkarna försiktigt upp och ner så att sylten rinner fram och tillbaka. Det gör att det bildas ett vakuum som förseglar ordentligt.

Låt svalna. Sätt på etiketter. Ställ in de färdiga syltburkarna i skafferiet.

syltburk blodapelsin och krusbärssylt
Här fattas det bara en etikett.

 

Den här sylten blev mycket god, samtidigt som den lätta syrligheten gjorde att den smakade friskt. Jag kommer definitivt att göra den fler gången.

Sylt på rabarber, krusbär och ingefära.

Den som är lyrisk över möjligheten att leva nära naturen och bara äta det som är i säsong glömmer lätt bort hur mycket arbete som krävs. När bär och grönsaker är skördeklara är det stora mängder som skall tas om hand så de inte förfars.

För att inte bli helt överväldigad lade jag därför massor av rensade krusbär och rabarber i frysen. I väntan på en mindre jäktig period på året.

rabarber, krusbär och ingefärssylt
Provisorisk märkning i väntan på snygga etiketter.

Nu i november hade jag både tid och lust att ta hand om skörden. Då gjorde jag sylt efter principen: ”Vad har jag och vad borde passa bra smakmässigt ihop med det?”

Receptet blev så här:

Rabarber- och krusbärssylt med ingefära.

300 gr rabarber, skuren i mindre bitar.

300 gr mogna krusbär.

300 gr syltsocker.

Ca 2,5 cm ingefära, skalad och skuren i tunna strimlor.

Atamon.

  1. Skölj och ansa rabarber och krusbär.
  2. Skala ingefäran. (Använd kanten på en tesked.) Skär den i tunna strimlor.
  3. Lägg rabarber, krusbär, ingefära och syltsocker i en tjockbottnad kastrull.
  4. Låt koka upp under omrörning.
  5. Sänk temperaturen och låt sjuda i 30 min.
  6. Stäng av spisen och flytta kastrullen från värmen.
  7. Finns det fortfarande hela rabarberbitar och krusbär kvar? Ta en gaffel och mosa dem försiktigt mot kastrullkanten.
  8. När du är nöjd med konsistensen rör du i ca 1 tsk Atamon per liter färdig sylt.
  9. Häll upp sylten på varma, väl rengjorda, burkar och förslut locken.
  10. Sätt på etiketter och ställ in burkarna i skafferiet när de svalnat.

Sedan är det bara att äta och njuta. Förslagsvis till frukostfilen eller på rostat bröd.

Hallonhjälte

Våra två vildvuxna hallonsnår formligen bågnar av bär. Hittills har jag plockat åtta liter och det syns knappt.

ängshumla på oreganoblomma
Arbetare av ängshumla på oreganon.

Att det är så kan vi tacka ängshumlorna (Bombus pratorum) för. Det är framför allt de som varit flitiga besökare på hallonblommorna.

Tyvärr hann ängshumlorna inte med krusbärsbusken också. Den blommade under den värsta köldknäppen som dödade många av de tidigaste humledrottningarna.

Därför är det glest mellan krusbären men krusbärsbusken ser frisk och frodig ut. Med benäget bistånd från spindlar och småfåglar verkar jag faktiskt ha fått bukt med krusbärsstekelns larver. (peppar, peppar, ta i trä)

I år blir det väldigt mycket hallonsylt till skafferiet. Jag är faktiskt lite oroad för om jag har burkar så det räcker? Nå. Det får helt enkelt lösa sig på något sätt.

Det är trots allt ett litet, och behagligt, problem.

Krusbärssylt

Det var sensommar och krusbärsbuskens grenar dignade av bär. Jag plockade för glatta livet. När jag fått ihop fem kilo slutade jag helt enkelt att hålla räkningen. En hel del bär hamnade i frysen men ett par kilo blev sylt. Perfekt till vintermånadernas müsli och frukostfil.

Receptet tog jag från Icakuriren. Min vana trogen modifierade jag det en liiiiiten aning.

krusbarssylt
”Kitty’s porch” – hemlagad sylt av bästa sort.

Krusbärssylt:

2 liter krusbär (mogna, inte övermogna)

2 dl vatten

7 dl syltsocker

2 tsk atamon

Snoppa och skölj bären. Koka dem tillsammans med vattnet på låg värme i ca 15 min. Tillsätt sedan sockret och höj temperaturen stegvis. Låt koka upp. När bären sjunker till botten är sylten färdig.

Ta av grytan från spisen. Tillsätt atamon.

Häll upp sylten på rena, varma glasburkar. Skruva på locken ordentligt. Ta fram ett par grytlappar för att skydda händerna. Vänd sedan burkarna försiktigt upp och ner så att sylten rinner fram och tillbaka. Det gör att det bildas ett vakuum som förseglar ordentligt.

Låt svalna. Sätt på etiketter. Ställ in de färdiga syltburkarna i skafferiet.

Möt surrburken

I somras blev jag med svamptork. En elektrisk sådan. För att vara mer exakt så är modellen en OBH Nordica 6775. Recensenterna på diverse siter skrev att den är helt ok för nybörjare men att fläkten låter mycket.

Eftersom jag är relativt grön när det gäller torkning av frukt, bär och svamp så kändes den som ett bra förstaval. Priset spelade också in. Toppmodellerna av svamptorkar kostar många tusenlappar. Det gjorde inte den här.

svamptork
Svamptorken är av plast. Det innebär att den lättdiskad.

Sedan jag fick hem den har den fått jobba på rätt bra. Den har använts för att torka blåbär, krusbär och många olika sorters svamp. Blåbären var det som tog längst tid. Svampen kortast. Bären skall jag använda i frukostmüslin. Svampen hamnar främst i nudelsoppa eller risotto.

torkad-stolt-fjallskivling
Bitar av stolt fjällskivling. Efter en natt i torken.

Två saker hade recensenterna helt rätt i. Det första är att den här svamptorken tar stor plats. Jag vet förstås inte om den är större än andra modeller på marknaden eller om alla är lika stora?

Det andra är det där med fläktljudet. Den låter. Mycket och ihållande. Därav smeknamnet ”surrburken” som den fick av sambon.

Med viss anpassning har det ändå gått bra att använda den. Att köra torken på låg effekt under natten och placera den långt bort från sovrummet. Det är bästa lösningen.

Hittills är jag mycket nöjd med köpet. Att torka bär och svamp är effektivt och sparar plats i frysen. Dessutom är det lätt att använda de torkade råvarorna i matlagningen. Vi får se om jag blir så biten att jag vill byta upp mig till en lyxmodell eller om surrburken duger i många år till?