Tagg: krusbär

Sylt på rabarber, krusbär och ingefära.

Den som är lyrisk över möjligheten att leva nära naturen och bara äta det som är i säsong glömmer lätt bort hur mycket arbete som krävs. När bär och grönsaker är skördeklara är det stora mängder som skall tas om hand så de inte förfars.

För att inte bli helt överväldigad lade jag därför massor av rensade krusbär och rabarber i frysen. I väntan på en mindre jäktig period på året.

rabarber, krusbär och ingefärssylt
Provisorisk märkning i väntan på snygga etiketter.

Nu i november hade jag både tid och lust att ta hand om skörden. Då gjorde jag sylt efter principen: ”Vad har jag och vad borde passa bra smakmässigt ihop med det?”

Receptet blev så här:

Rabarber- och krusbärssylt med ingefära.

300 gr rabarber, skuren i mindre bitar.

300 gr mogna krusbär.

300 gr syltsocker.

Ca 2,5 cm ingefära, skalad och skuren i tunna strimlor.

Atamon.

  1. Skölj och ansa rabarber och krusbär.
  2. Skala ingefäran. (Använd kanten på en tesked.) Skär den i tunna strimlor.
  3. Lägg rabarber, krusbär, ingefära och syltsocker i en tjockbottnad kastrull.
  4. Låt koka upp under omrörning.
  5. Sänk temperaturen och låt sjuda i 30 min.
  6. Stäng av spisen och flytta kastrullen från värmen.
  7. Finns det fortfarande hela rabarberbitar och krusbär kvar? Ta en gaffel och mosa dem försiktigt mot kastrullkanten.
  8. När du är nöjd med konsistensen rör du i ca 1 tsk Atamon per liter färdig sylt.
  9. Häll upp sylten på varma, väl rengjorda, burkar och förslut locken.
  10. Sätt på etiketter och ställ in burkarna i skafferiet när de svalnat.

Sedan är det bara att äta och njuta. Förslagsvis till frukostfilen eller på rostat bröd.

Annonser

Hallonhjälte

Våra två vildvuxna hallonsnår formligen bågnar av bär. Hittills har jag plockat åtta liter och det syns knappt.

ängshumla på oreganoblomma
Arbetare av ängshumla på oreganon.

Att det är så kan vi tacka ängshumlorna (Bombus pratorum) för. Det är framför allt de som varit flitiga besökare på hallonblommorna.

Tyvärr hann ängshumlorna inte med krusbärsbusken också. Den blommade under den värsta köldknäppen som dödade många av de tidigaste humledrottningarna.

Därför är det glest mellan krusbären men krusbärsbusken ser frisk och frodig ut. Med benäget bistånd från spindlar och småfåglar verkar jag faktiskt ha fått bukt med krusbärsstekelns larver. (peppar, peppar, ta i trä)

I år blir det väldigt mycket hallonsylt till skafferiet. Jag är faktiskt lite oroad för om jag har burkar så det räcker? Nå. Det får helt enkelt lösa sig på något sätt.

Det är trots allt ett litet, och behagligt, problem.

Krusbärssylt

Det var sensommar och krusbärsbuskens grenar dignade av bär. Jag plockade för glatta livet. När jag fått ihop fem kilo slutade jag helt enkelt att hålla räkningen. En hel del bär hamnade i frysen men ett par kilo blev sylt. Perfekt till vintermånadernas müsli och frukostfil.

Receptet tog jag från Icakuriren. Min vana trogen modifierade jag det en liiiiiten aning.

krusbarssylt
”Kitty’s porch” – hemlagad sylt av bästa sort.

Krusbärssylt:

2 liter krusbär (mogna, inte övermogna)

2 dl vatten

7 dl syltsocker

2 tsk atamon

Snoppa och skölj bären. Koka dem tillsammans med vattnet på låg värme i ca 15 min. Tillsätt sedan sockret och höj temperaturen stegvis. Låt koka upp. När bären sjunker till botten är sylten färdig.

Ta av grytan från spisen. Tillsätt atamon.

Häll upp sylten på rena, varma glasburkar. Skruva på locken ordentligt. Ta fram ett par grytlappar för att skydda händerna. Vänd sedan burkarna försiktigt upp och ner så att sylten rinner fram och tillbaka. Det gör att det bildas ett vakuum som förseglar ordentligt.

Låt svalna. Sätt på etiketter. Ställ in de färdiga syltburkarna i skafferiet.

Möt surrburken

I somras blev jag med svamptork. En elektrisk sådan. För att vara mer exakt så är modellen en OBH Nordica 6775. Recensenterna på diverse siter skrev att den är helt ok för nybörjare men att fläkten låter mycket.

Eftersom jag är relativt grön när det gäller torkning av frukt, bär och svamp så kändes den som ett bra förstaval. Priset spelade också in. Toppmodellerna av svamptorkar kostar många tusenlappar. Det gjorde inte den här.

svamptork
Svamptorken är av plast. Det innebär att den lättdiskad.

Sedan jag fick hem den har den fått jobba på rätt bra. Den har använts för att torka blåbär, krusbär och många olika sorters svamp. Blåbären var det som tog längst tid. Svampen kortast. Bären skall jag använda i frukostmüslin. Svampen hamnar främst i nudelsoppa eller risotto.

torkad-stolt-fjallskivling
Bitar av stolt fjällskivling. Efter en natt i torken.

Två saker hade recensenterna helt rätt i. Det första är att den här svamptorken tar stor plats. Jag vet förstås inte om den är större än andra modeller på marknaden eller om alla är lika stora?

Det andra är det där med fläktljudet. Den låter. Mycket och ihållande. Därav smeknamnet ”surrburken” som den fick av sambon.

Med viss anpassning har det ändå gått bra att använda den. Att köra torken på låg effekt under natten och placera den långt bort från sovrummet. Det är bästa lösningen.

Hittills är jag mycket nöjd med köpet. Att torka bär och svamp är effektivt och sparar plats i frysen. Dessutom är det lätt att använda de torkade råvarorna i matlagningen. Vi får se om jag blir så biten att jag vill byta upp mig till en lyxmodell eller om surrburken duger i många år till?

Sommarens smaker på burk

Ibland hänvisar jag, bara halvt på skämt, till ”min inre ekorre”. Det är den där delen av mig som blir så oerhört nöjd och tillfreds av att vara hyfsat väl förberedd på diverse eventualiteter.

Det är min inre ekorre som ser till att det alltid finns konserver och torrvaror i skafferiet. Den fyller på med toapapper ute på dasset och tvål i handfatet innan det tar slut. Det är också den som kånkar in ved i stugan innan vi åker hem. Så det finns där vid kaminen när vi kommer tillbaks nästa gång.

Vad händer då när ekorren får härja fritt bland blåbärsris och bärbuskar hela sommaren?

sasongens-sylt
Fem sorters sylt.

Resultatet blir sylt. Mycket sylt. Faktiskt en väldig massa sylt. Jag har kokat blåbärssylt, hallonsylt, kungssylt, krusbärs & rabarbersylt samt krusbärssylt. Hade vi bara haft fler tomma glasburkar skulle det blivit ännu mer.

På etiketterna står det ”Kitty’s porch”. Det kändes som ett bra namn eftersom vi och skruttkatten tillbringat många sköna stunder just på verandan. Förhoppningsvis kommer lite av den känslan tillbaka i vinter när vi tar en sked hemgjord sylt till morgonfilen.

Ena riktiga surkartar

Nu är krusbären överblommade. Istället är det dags att beundra de små karten som står på tillväxt. Krusbärsbusken vid entrén står soligt och får diskvatten på rötterna.

Därför har den också kommit betydligt längre än den stora busken nedanför verandan.

Krusbär
Små, små krusbär på busken.

För krusbär går förvandlingen från stenhårda små kart till övermogna och sötjolmiga bär blixtsnabbt. Vi får se om vi lyckas pricka in en stugvistelse den där enda dagen på säsongen när de är helt perfekta?

Gott eller bara vackert?

Det är inte bara prydnadsväxterna som förgyller vår tillvaro med sina blommor.

I skogsbrynet finns det till exempel ett körsbärsträd. Naturligtvis har vi ingen aning om vilken sort det är. Det kan vara ett med bär så sura att bara fåglarna uppskattar dem?

Körsbärsträd
Vacker blomfägring

Nedanför verandan har vi en ordentlig krusbärsbuske. Den var det allra första som vi föryngringsbeskar i vintras. Då kändes det som om vi gick hårt fram med sekatören. Nu, i efterhand, tror jag att vi hade kunnat ta bort ännu fler grenar för att få in mer luft och ljus.

Krusbärsblom
Krusbärsblommor

Krusbärsbusken verkar i alla fall ha återhämtat sig från chocken och blommar nu för fullt. Samma sak med den som med körsbärsträdet. Vi har än så länge ingen aning om ifall bären blir goda?

Det är i alla fall ingen risk att något går till spillo. Det som inte vi tycker om finns det massor av fåglar, insekter och andra djur som uppskattar.