Tagg: kompostering

Hur gick det egentligen med rotogräset?

Tidigare under våren gjorde jag ett experiment med att röta rotogräs. Tanken var att kunna oskadliggöra sådant som maskrosrötter, lupiner, kirskål och snårvinda tillräckligt för att kunna kompostera dem.

Idén kom från en engelsk bok om ekologisk odling. Det enda som behövdes för ett test var ett antal plasthinkar med lock, ogräs, vatten och en avskild plats.

Samt tålamod. Hinkarna skall stå orörda i minst tre veckor.

Det var med spänd förväntan som jag efter fyra veckor öppnade på locket till den största tunnan. Den som var till brädden fylld med lupinrötter.

Så … hur blev det färdiga resultatet?

Stinktunna
Om du tycker att det ser äckligt ut, så är det ingenting mot hur det luktar …

På plussidan kan jag säga att ogräset verkligen var helt dött. Jag testade att dela några av de största rötterna med en kniv och de var genomruttna. Att lägga dem i komposten innebär ingen risk för vidare spridning. Det är bra.

Nackdelen med det här sättet att oskadliggöra ogräs blev också uppenbar. Så fort jag öppnade locket spred sig en rent ohygglig stank över tomten. Det var faktiskt så illa att de arbetshandskar jag använde då fortfarande hänger på vädring i ett av uthusen. Mer än en månad efteråt. (Jag sparar dem för kommande tömning av lika illaluktande tunnor. Onödigt att förstöra fler än ett par.) Ett tag trodde jag också på fullaste allvar att det skulle krävas minst thinner och sandpapper för att få händerna rena.

Det överblivna stinkvattnet kan spädas 1:10 och användas som gödning i rabatterna. Jag är osäker på hur stor effekt det har eftersom det hittills bara blivit ett tillfälle att pröva.

Efter överenskommelse med sambon kommer nämligen allt sådant här arbete i fortsättningen att ske sista dagen på våra stugvistelser. Då hinner stanken skingras innan nästa besök.

Annonser

Kompostering. Ett riktigt skitgöra.

När vi skrev under kontraktet blev vi inte bara ägare till en tomt, en stuga, en slänt, flera uthus och en himla massa växter.

I köpet ingick också en kompost – och dess befintliga innehåll.

Roslagskomposter
Våra två behållare för kompostering. Observera metallstången som ligger emellan.

Att kompostera kan vara precis hur enkelt eller avancerat som man vill. De tidigare ägarna hade skaffat ordentliga behållare för att kompostera hushållsavfallet tillsammans med det från utedasset. På fackspråk kallas det för ”samkompostering”.

När väl kommunens krav på kompostens skötsel och hygien uppfyllts får man skriftligt tillstånd att hantera allt avfallet på den egna tomten.

Det innebär också att sophämtningen blir väldigt billig. Allt som blir kvar att ta hand om är plast, metall och glas. Sådant som ändå skall sorteras och tas till återvinningsstationetna.

Komposten
Komposten

En av nackdelarna med just de här behållarna är att de är höga. Det innebär att arbetsställningen blir väldigt obekväm när komposten skall luftas eller vändas. Vi har ingen kompostskruv så första luftningen blev rätt enkel. Jag stack ner ett järnrör i komposten och vickade på det för att skapa lufthål. Det bör funka tillräckligt bra. Till hösten, eller allra senast nästa vår, borde materialet ha förvandlats till näringsrik mull som kan läggas runt växterna.

Det känns viktigt att ha ett speciellt verktyg för luftningen. Ett med en ände för att peta med och med en annan ände som lika tydligt är handtaget. Med tanke på vad som finns i botten av behållaren vill vi verkligen inte riskera att ta tag i fel ände av röret.

Inte heller vill vi att några vilda djur skall kunna ta sig in i komposten. Det skulle vara illa nog att få besök av råttor eller en räv. Vildsvin vore rena katastrofen.

Kompostbibeln
Min bibel: Allt du behöver veta om Kompost

Som alltid när jag har ett vagt hum om hur saker funkar försöker jag hitta en bok eller två för att läsa in mig på ämnet. På biblioteket fanns ”Allt du behöver veta om Kompost”. En översiktlig och lättbegriplig genomgång av det mesta en nybörjare behöver veta. (Jag förutsätter också att det finns riktigt inbitna komposteringshipsters som lyckats göra det till en materialsport.)

Speciellt användbart i boken är flödesschemat som svarar på vilken komposttyp som bäst motsvarar dina behov. Är du en sådan som skall satsa på bokashi, riskompost, varmkompost, kompostdike, maskkompost eller kanske green cone? Här får du svaret.

Likaså tyckte jag att det var mycket intressant att läsa hur en bra kompost är uppbyggd av både ”grönt” och ”brunt” material där det ”gröna” främst består av färska växtdelar och hushållssopor. Det ”bruna” är kartong, papper och hårdare växtfibrer som bidrar med kol, luft och struktur. Naturligtvis finns det formler för att beräkna de bästa proportionerna mellan brunt och grönt.

Det kommer att dröja ett tag innan vi vet om den nuvarande blandningen är optimal. Förmodligen är den inte det men då tar hela förmultningsprocessen bara lite längre tid. Kompostering är definitivt inte något för den som har bråttom.

 

 

Lägga maskrosor i komposten? Är du galen?!

Alla som känner någon som har trädgård har också hört skräckhistorier om ”ogräsrötter i komposten”.

Den vanligaste varianten av den här berättelsen handlar om glada amatörodlare som rensat rabatterna på maskrosor. Sedan lägger de ogräsrenset, inklusive rötterna, i komposten. Vilket gör att den blir helt infiltrerad av maskrosor och totalt oanvändbar.

Nu har jag fått ett tips på hur man kompostera sådant ogräs som sprider sig med rotdelar. Allt som behövs är plasthinkar med lock. Vatten. Avskilt ställe. Sol. Tid.

Om det stämmer skulle det innebära att maskrosor, kirskål, tistlar och lupiner utan problem kan läggas i komposten. Fast med viss tidsfördröjning.

Detta måste förstås testas

Hinkar med ogräs
Fyra hinkar fyllda till bredden med ogräs.

På ett par dagar lyckades jag dra upp sammanlagt 45 liter maskrosor, tistlar och lupiner.

Lupinrötter i hink
Tjugo liter (!) lupinrötter

Jag trampade till innehållet ordentligt för att få plats med riktigt mycket i varje hink.

maskrosor och tistlar
maskrosor och tistlar i massor

På med tillräckligt med vatten så att det täckte ogräset. Därefter satte jag på locken.

ogräshinkar på solig plats
Mot ett riktigt soligt plank får de stå och jäsa.

Nu är hinkarna placerade på en av de soligaste platserna på tomten. Där skall de stå orörda i en månad. Under den tiden hinner ogräsrötterna ruttna och dö. Sedan kan den färdiga sörjan hällas ner i komposten. Förmodligen kommer det att lukta en hel del men det är ett övergående besvär.

Om detta verkligen fungerar, och det går att ta tillvara på näringen i ogräset utan att riskera spridning av detsamma, blir jag väldigt glad. Fortsättning följer …

Tipset hittade jag i boken Composting av Bob Flowerdew.