Tagg: klematis

Bara toppa lite …

Vissa trädgårdsarbeten är inte beroende av att det finns barmark. Tur det, eftersom snön fortfarande täckte större delen av tomten och alla rabatterna.

Till exempel var det hög tid att beskära våra klematis.

vinterbild av vildvuxen klematis mot spaljé
Risigt och trassligt.

Eftersom båda sorterna är senblommande och blommar på nya skott kan de beskäras på samma sätt. Ganska hårt, ner till ca 15 – 30 cm, och med snittet precis ovanför ett par ordentliga bladknoppar.

Då stimuleras den nya tillväxten och plantorna blir inte risiga.

vårvinterbild av hårt beskuren klematis mot spaljé
Efter beskärningen.

Förra våren testade jag att klippa ner grenarna till olika höjd för att se om det påverkade blomningsperioden. Det blev ingen klar skillnad som talar för den metoden så i år gör jag som jag gjort tidigare. Även om det alltid känns lika drastiskt när jag jämför bilderna på ”före” och ”efter”.

Samtidigt som jag jobbade med sekatören ankom också årets första sädesärla! De är verkligen datumflyttare. Oavsett väderleken.

Sädesärlan landade på taknocken. Såg sig missbelåtet omkring och blängde på snötäcket. Vippade tre gånger med stjärten och flög sedan vidare. Troligen för att proviantera på en snöfri åker i närheten i väntan på att reviret blir beboeligt.

Annonser

Väggmurargeting

Klematisen ”Summer snow” attraherar massor av insekter när den blommar. Det är inte bara humlor, blomflugor och fjärilar som besöker den utan också olika sorters steklar.

En mulen augustidag fick jag syn på en väldigt slank och mörk geting som metodiskt besökte blomma efter blomma. Den var helt fokuserad på att samla in mat och struntade blankt i att jag fotograferade den.

väggmurargeting på klematisblomma
Klematispollen är en festmåltid för getingarna.

Nu tror jag att jag har identifierat vilket släkte den tillhör. Det är en solitärgeting, och jag gissar på att det är en väggmurargeting. (Bilden är inte tillräckligt skarp för att kunna se alla detaljer. Det finns många olika getingar och steklar som ser snarlika ut för ett otränat öga som mitt.)

I vilket fall som helst är väggmurargetingen en livskraftig art så klematisen får säkert besök fler gånger. Eftersom de är rovdjur håller de efter andra insekter som en del av den naturliga balansen. Bra för oss som inte vill använda gift i trädgården.

Senblommande klematis

I våras testade jag ett nytt sätt att beskära våra klematis. Jag ville se om det gick att sprida blomningen över en längre period. Därför lämnade jag kvar kvistar av olika längd samtidigt som jag beskar resten hårt.

blommande klematis i oktober
Det är blött och kallt sista helgen i oktober men klematisen blommar fortfarande.

Med tanke på att den här våren varit ovanligt kylig är det svårt att säga om experimentet lyckades. Den rosa klematisen blommade sent också förra året. Jag kommer däremot inte ihåg om den fortsatte ända in i november, så som den gjorde i år.

 

klematis summer snow på staket
En ymnig blomstervägg vid gäststugan – Summer Snow, förstås.

Vår Summer Snow (Clematis vitalba ‘Paul Farges’) var lite sen i starten. Förmodligen en reaktion på vårvädret. När den väl hade bestämt sig för att det var dags att börja växa gick det i en rasande fart. Årsskotten tävlade om att komma först till toppen av staketet. Rena djungellianerna. Till slut var den, om möjligt, ännu mer omfångsrik än förra sommaren.

Extra näring fick de båda i form av rötvatten. Något som de verkligen uppskattade.

Jag kan inte se att mitt test gjorde någon skillnad i blomningstid. Nästa vår blir det en vanlig beskärning. En riktigt hård en.

Klematisens dragningskraft

De pollinatörer som vill undvika trängseln vid oreganon väljer istället klematisen. Med alla sina vita blommor är vår Summer Snow rena insektsmagneten.

Att jag beskar den hårt i våras bekom den inte alls. Tvärtom!

mattgul lavspinnare
Uppdukat för en riktig festmåltid.

Förra årets rara besökare rosenvinge är tillbaka i klematisblommorna. Jag har faktiskt sett två exemplar sitta och sörpla nektar samtidigt! (Fortsätter det i den här takten går den från ”sällsynt” till ”vanligt förekommande” på bara ett par år.) 😉

Ny gäst denna sommaren är mattgul lavspinnare (Eilema depressum). Dess larver äter lavar som växer på äldre barrträd. Precis sådan granskog som omringar vår lilla solglänta.

Vilken tur att vi kan bjuda de vuxna individerna på lite blomnektar innan de skall hitta en lämplig partner.

Tuktad klematis

Vår fina Summer Snow ser ovårdad ut där den står med bruna kvistar och torra fröställningar. Det skarpa vårljuset gör inte saken bättre.

obeskuren clematis
En riktig snårskog av klematis

Den enkla tumregeln ”tidigblommande klematis beskärs sent och senblommande beskärs på våren” fungerar under förutsättning att man vet när klematisen blommar.

Eftersom jag förra året var osäker på vilket sort det var som vi hade på tomten lät jag helt bli att beskära den. Följden av det beslutet syns nu.

clematis obeskuren
Den ser, om möjligt, ännu risigare ut från det här hållet.

När vi nu vet att det är en Summer Snow kan jag med gott samvete glesa ut den. Samtidigt vill jag testa om det går att förlänga blomningstiden?

beskuren clematis del två
Betydligt luftigare.

Förra sommaren blommade den överdådigt, men kort. Jag prövar därför att göra något som på brittisk engelska kallas för ”Chelsea chop.”

beskuren clematis
Bort med trasslet! Kvar blev ett fåtal kvistar.

En tredjedel av grenarna beskär jag hårt, en tredjedel till ca en meters höjd och resten lämnar jag orörda. Snitten lägger jag precis ovanför en par gröna knoppar.

Blir det som jag tänkt kommer den att blomma i vanlig tid på fjolårsskotten. Därefter kommer blommorna på skotten som vuxit upp från de meterhöga grenarna. Sist blommar de grenar som jag beskar hårdast.

För att ge den lite hjälp på traven skall den få näringsrikt rötvatten. Passar jag på när det blåser friska vårvindar blir det minimalt obehag för omgivningen. Eller så får jag göra det när det regnar. För stanken av rötvattnet är genomträngande och skulle få en surströmming att blekna av avund. Hoppas det är lika nyttigt som illaluktande.

Rödbandad geting

Ibland känns det som om nästan allt jag skriver om stugan börjar med orden: ”Jag visste inte att”. Precis så var det med getingar. Jag hade inte en tanke på att det fanns fler arter än geting, bålgeting och jordgeting … Oj, vad fel jag hade.

”Getingar” är för de flesta synonymt med vanliga getingen (Vespa Vulgaris). De är gulsvarta, påflugna och bygger sina bon i, eller i närheten av, hus.

Jordgeting, visar det sig, är inte alls en egen art. Det är bara getingar som bygger sitt bo  under marken. Där är det tryggt och bra. Tills dess någon trampar fel och de drar ut på krigsstigen.

Bålgetingar (Vespa crabro) är fredliga jättar.

Men det finns fler arter av getingar i vår svenska natur än dessa två.

rodbandad-geting
Stilig tegelröd teckning på bakkroppen.

En av många besökare på vår vita klematis var den fina rödbandade getingen (Vespula rufa).

Enligt vad som står på den här siten är den rödbandade getingen vanlig. Larverna matas med insekter och de vuxna lever på nektar och pollen. Eftersom de är helt ointresserade av kött söker de sig inte heller till människomat.

En försynt gäst som hjälper till att hålla efter skadeinsekterna i trädgården. Självklart är den rödbandade getingen välkommen att besöka oss fler gånger!

Sensommarblomster

Ännu är det inte riktig höst men sommaren har definitivt börjar dra sig mot sitt slut.

Det är väldigt få humlor och bin kvar. De av dem som skall övervintra till nästa år har redan letat upp en bra plats där de skall gå i dvala. Övriga lever på lånad tid. Tur att det fortfarande finns lite nektar kvar åt dem.

Sommarperennerna har visserligen både glesare bladverk och färre knoppar. Men de blommor som slår ut är fortfarande praktfulla.

Här är några av de som bjudit oss på riktigt lång blomningstid i år.

Malva
Myskmalva  (Malva moschara)
olandstok
Ölandstok (Potentilla fruticosa)
Stormhatt
Trädgårdsstormhatt (Aconitum variegatum)
Klematis
Klematis (ännu oidentifierad sort)