Tagg: kirskål

Hur gick det egentligen med rotogräset?

Tidigare under våren gjorde jag ett experiment med att röta rotogräs. Tanken var att kunna oskadliggöra sådant som maskrosrötter, lupiner, kirskål och snårvinda tillräckligt för att kunna kompostera dem.

Idén kom från en engelsk bok om ekologisk odling. Det enda som behövdes för ett test var ett antal plasthinkar med lock, ogräs, vatten och en avskild plats.

Samt tålamod. Hinkarna skall stå orörda i minst tre veckor.

Det var med spänd förväntan som jag efter fyra veckor öppnade på locket till den största tunnan. Den som var till brädden fylld med lupinrötter.

Så … hur blev det färdiga resultatet?

Stinktunna
Om du tycker att det ser äckligt ut, så är det ingenting mot hur det luktar …

På plussidan kan jag säga att ogräset verkligen var helt dött. Jag testade att dela några av de största rötterna med en kniv och de var genomruttna. Att lägga dem i komposten innebär ingen risk för vidare spridning. Det är bra.

Nackdelen med det här sättet att oskadliggöra ogräs blev också uppenbar. Så fort jag öppnade locket spred sig en rent ohygglig stank över tomten. Det var faktiskt så illa att de arbetshandskar jag använde då fortfarande hänger på vädring i ett av uthusen. Mer än en månad efteråt. (Jag sparar dem för kommande tömning av lika illaluktande tunnor. Onödigt att förstöra fler än ett par.) Ett tag trodde jag också på fullaste allvar att det skulle krävas minst thinner och sandpapper för att få händerna rena.

Det överblivna stinkvattnet kan spädas 1:10 och användas som gödning i rabatterna. Jag är osäker på hur stor effekt det har eftersom det hittills bara blivit ett tillfälle att pröva.

Efter överenskommelse med sambon kommer nämligen allt sådant här arbete i fortsättningen att ske sista dagen på våra stugvistelser. Då hinner stanken skingras innan nästa besök.

Annonser

”Ogräs är bara växter på fel plats”

Eftersom stugan ligger rätt avskilt i skogen får vi också mycket besök av olika vilda djur. Vi skall inte hymla med att vissa av de här gästerna är mer uppskattade än andra. Hellre fjärilar än stickmyggor. Hellre skogssniglar än bromsar. Och mycket, mycket hellre talgoxar än vildsvin.

En sak har alla de olika djuren gemensamt – gift är dåligt för dem!

Vill vi ha roliga besök och samtidigt hålla efter ogräset, då gäller det minsann att kavla upp ärmarna och sätta igång. Maskrosjärnet användes flitigt under våren. Nu lyser färre gula solar i grönytan och det var ett tag sedan vi såg en maskrosboll.

Hög tid att skaffa ny inspiration. Så jag styrde kosan mot biblioteket.

Ogräsbok
”Ogräsboken” av Susanna Hultin

Beskrivningen av ”Rensa trädgården” lovade gott. Den skulle innehålla tips på modern ekologisk ogräsbekämpning. Samt råd om hur man både kan förebygga och bekämpa ogräs i trädgården. Kan verkligen någon bok leva upp till de förväntningarna?

Nja. Den läsare som letar efter snabba lösningar på problem med kirskål, maskrosor eller nässlor blir besviken. Förutsättningen för framgångsrik ekologisk ogräsbekämpning är planering, uthållighet och mycket arbete.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det finns en del matnyttigt i boken. En bonus är att texterna påminner om hur de flesta av våra ogräs förr sågs som antingen kultur- eller medicinalväxter.

skäran
Släng dig i väggen, Socker-Conny! En skära är värsta grejen.

Det är också bra att komma ihåg att de är värdväxter för många insekter. Därför lämnar jag gärna många ogräs orörda för att blomma. Viktigt är bara att stoppa dem från att gå i frö.

Kanske är det just därför som jag blivit oerhört förtjust i min nya skära? Den är verkligen helt perfekt anpassad för att hålla efter allt möjligt i lagom höjd. Det som jag slagit får ligga kvar och torka på marken. Först ser det kanske lite skräpigt ut men snart har maskar, skalbaggar och andra smådjur städat upp.

Skäran, tillsammans med den något udda åsynen av mina illrosa arbetsbyxor, har fått både en och två förbipasserande cyklister att höja på ögonbrynen.

Lite sent att hålla en låg profil, om vi nu någonsin hade sådana ambitioner.

Både vilt och tamt

Det är en brokig blandning av perenner på tomten. En del är uppenbart utvalda av de tidigare ägarna och planterade med (viss) omtanke. Andra har bjudit in sig själva och verkar trivas minst lika bra.

Midsommarblomster
Midsommarblomster (Geranium sylvaticum L)

Midsommarblomstren hör till den senare kategorin.

I slänten ner mot vägen växer det många stora, friska tuvor samt ett par som har åkt på ett tillfälligt bakslag. (Jag var lite yvig med skäran när jag rensade kirskål.) Tillsammans med humleblomster och prästkrage är de för mig ett av de mest efterlängtade sommartecknen.

Nu har jag också lärt mig att ett dialektalt namn för midsommarblomster är skogsnäva. Det känns extra passande på något som växer i en solglänta i skogen.

 

Klematis
Clematis vitalba ‘Paul Farges’ syn ”Summer Snow”

Vid gäststugan finns en ”Summer Snow”. Det är en klematis vars fullständiga namn nästan är längre än vad den är hög. Enligt böckerna skall den vara härdig, rikblommande och med en blomningssäsong som sträcker sig från juni till oktober. Stämmer det så är det en ideal växt som passar våra förutsättningar.

Vad gäller beskärning av klematis så finns det många olika råd och en ganska enkel tumregel. Den lyder såhär: kommer blommorna före midsommar, beskär inte alls. Kommer blommorna efter midsommar, beskär hårt.

Så nästa vår kommer sekatören till användning igen.