Tagg: kattveranda

Kantväxt. Kanske också kattväxt?

Kantnepetan (Nepeta x faassenii) överlevde den första vintern i rabatten. Då finns det gott hopp om att den klarar sig i fortsättningen också.

Den torra jorden passade kantnepetan bättre än de ryska martornen. Det överraskade mig. Eftersom det är bättre att jobba med naturen än mot den så blir det fler nepetor. Med en stenig tomt och många torra platser finns det utrymme för martornen också.

blommande kantnepeta
Humleperspektiv på blommorna.

I somras var kantnepetan översållad med många blåvioletta ax. Den var mycket populär bland humlor och blomflugor. Något som jag inte var medveten om är att den kan fås att blomma en andra gång om den klipps ner hårt efter första blomningen. En sekatör kan göra underverk.

Det där med att katter är förtjusta i kantnepetan är däremot inte något som vi märkt av. Kanske är vi för långt inne i skogen för att ingå i någon av grannkatternas revir?

Vår egen kisse får ju, som bekant, uppehålla sig inne på kattion när vi är i stugan.

Annonser

Det är något som rör sig därute …

… och en nyfiken liten kisse måste förstås kolla upp vad det kan vara?

Nyfiiken på omgivningen
Fullt fokus på omgivningen.

Efter den första traumatiska helgen när precis allt var jätte-jätte-jätteläskigt har katten funnit sig väl till rätta på verandan. Hon är väldigt intresserad av att ta in alla ljud och dofter. Ibland står hon med nosen så hårt tryckt mot nätet att morrhåren sticker ut som en liten kvast på andra sidan.

Spindlar, myror och skalbaggar som kommer krypande gör hon processen kort med. Flygande insekter möts av ett ivrigt, men inte speciellt effektivt, viftande med tassarna.

Porslinskatt
Vem? Jag? Nej, jag har suttit här hela tiden.

Ljudet av getingsurr är väldigt lockande. Humlor låter däremot bara läskigt. I ena fallet springer hon med spetsade öron mot källan. I andra fallet gömmer hon sig och överlåter åt oss att hantera den ovälkomna gästen.

För säkerhets skull skyndar vi oss att använda flugsmällan på getingarna innan kisse hinner fånga dem. Detta eftersom ingen av oss är roade av veterinärbesök.

Om lillkatten bara visste vilket arbete som husse lagt ner på att näta in verandan ordentligt. Fast det är klart, förstod hon det skulle hon säkert sura över att vi är så ogina att vi hindrar henne från att sticka ut och jaga?

Släpp uuuuut katten!

En utmaning efter att vi skaffat sommarstugan var att tänka ut hur den kan kattsäkras?

Vi har en innekatt med enormt välutvecklad jaktinstinkt. Risken är därför alldeles för stor att hon försvinner om vi släpper ut henne. Har vi en katt med oss till stugan så skall vi också ha en katt med oss hem! Helst av allt, samma katt …

verandan
Verandan

Efter att ha diskuterat igenom problemet kom vi gemensamt fram till att verandan borde kunna nätas in. Sen vidtog ett par veckors planering. Det var då sambon mätte, funderade, samlade in information och skissade på olika möjliga lösningar.

Rådjursnät
Rådjursnät

När han väl bestämt sig för bästa alternativet var det bara att sätta igång med förberedelserna. Rådjursnät, skruv och träläkt inhandlades i närmaste stad.

Hörn
Hörn med läkt och nät

Under första veckan i maj var det tillräckligt många lediga dagar för att kunna genomföra projektet. Efter noggranna mätningar sågades läkten i bitar. Alla med rätt längd och med korrekt vinkel för att kunna användas som planerat.

Hörnet
Rådjursnät innanför läkt

Nätet är den svagaste länken i konstruktionen. Det kommer förmodligen att behöva bytas någon gång. För att underlätta det framtida bytet är läkten fäst med skruvar istället för spik.

Nätdörr
Specialbyggd nätdörr

Knepigaste delen av projektet var att bygga en helt ny dörr. Den måste vara både stabil och lätt. Gärna snygg också. Första ritningen fungerade inte som tänkt utan behövde justeras. Efter lite tankemöda och mycket extrajobb blev slutresultatet förstås kanonbra.

Nätad veranda

Voila! Kattsäkrad veranda. Helt innätad.

Majvädret var fortsatt jättefint och vi tänkte passa på att sova över ett par nätter. Då var det också dags att ta med kisse till stugan för allra första gången.

Mycket spännande att se hur hon skulle trivas, tyckte vi!



Kattburen
Jag tänker INTE flytta mig ur den här buren. Så det så!

Kisses entusiasm för hela projektet var å andra sidan minimal. Att först bli instoppad i transportburen (som hon hatar) för att sedan färdas i bil (vilket brukar sluta med veterinärbesök, som hon fruktar) och så slutligen komma fram till helt främmande omgivningar. Nej. Det ville hon verkligen inte vara med om!

De första åtta timmarna tillbringade hon i transportburen med burdörren öppen. Sedan gjorde hon en taktisk förflyttning och förskansade sig i ett skåp. Till slut hittade hon ett bra gömställe i en garderob.

Garderoben blev hennes utgångspunkt för kommande korta och försiktiga expeditioner i stugan. Så fort hon blev det minsta osäker försvann hon som en oljad blixt tillbaks dit.

Kattsäkrad gungstol
Kattsäkrad gungstol

Under tiden som hon undersökte rummen i sin egen takt fortsatte vi med praktiska göromål. En gungstol är exempelvis fantastiskt skön att sitta i. Men den också kan klämma både tassar och svans på en ouppmärksam liten katt. Så gungstolen kattsäkrades med träkilar under medarna och är numera en fåtölj med rätt så opraktiskt underrede.

Katthylla
Specialsnickrad utsiktsplats

Samtidigt snickrade sambon en trähylla på verandans kortsida. Det blir nog en favoritplats till sommaren eftersom den har bra utsikt över trädgården. Någon dag kommer kisse inse hur skönt det är att vara utomhus och låta vinden fläkta i morrhåren. Där kan hon sitta och spana på insekter, fåglar och annat intressant. Rena vildmarks-TV på andra sidan nätet.

Utflykt på verandan
En första utflykt i (nästan) frihet

Sista dagen kom kisse ut på verandan flera gånger. Korta besök men nyfikenheten segrade.

Och lagom till att hon accepterat att det gick att vara i stugan var det dags att åka hem till stan igen. I den förhatliga transportburen. Ack, vilken nesa!

Nästa gång går allt lättare för då hamnar hon inte på ett främmande ställe utan ett där hon varit förut.

Det händer saker.

”Det var en mörk och stormig natt. Plötsligt hördes ett skott! En dörr slog igen. Hembiträdet skrek. Samtidigt dök ett piratskepp upp vid horisonten.”

Fast fullt så spännande som i Snobbens manuskript var det naturligtvis inte.

Istället var det en grå, småkulen och regnig dag när vi begav oss till den närmast belägna brädgården. Där införskaffades tre olika slags virke som, tillsammans med en rulle rådjursnät, skall användas till vårt första seriösa byggprojekt.

verandan
Verandan, så som den ser ut nu.

Vi skall nämligen näta in verandan och förvandla den till en gigantisk kattvoljär.

Sambon har mätt, funderat, skissat på ritningar och jämfört för- och nackdelar med olika möjliga lösningar. Nu finns det ett förslag som känns kanonbra. Det kommer att vara en hel del arbete med att bygga det hela, men det färdiga resultatet blir definitivt värt det.

Där kan sen morrhoppan vara tillsammans med oss, nära naturen, och titta storögt på alla spännande saker som den innehållet. Samtidigt minimerar vi risken att hon försvinner som en oljad blixt ut i skogen när jaktinstinkten slår till.

Något som kisse inte kommer att vara så imponerad av är de bergeniaplantor som växer i slänten, en bit nedanför verandan. De ser faktiskt rätt så trista ut med sina stora, mörkgröna blad som sticker fram bland fjolårsgräs och torra kvistar.

bergenia
I slänten finns det ett ordentligt sjok av bergenia.

Framåt sommaren får de rosa blommor som gör sig bra mot den mörkgröna bakgrunden.

Bergenior är dessutom härdiga, anspråkslösa och rådjur tycker inte om smaken. Jag förutspår att fler och fler luttrade trädgårdsägare kommer att omvärdera sin syn på den här perennen. Visst är den rätt så fin, egentligen? När man tänker närmare efter?

okänd buske
Jag gissar att det här är en … vinbärsbuske?

Vid södra kanten av slänten har vi ytterligare en buske av okänd härkomst. Den luktar inte svarta vinbär när jag skrapar på grenarna. Kan det möjligen vara röda vinbär? Det kan förstås också vara en ren prydnadsbuske av något slag.

Vi får fler ledtrådar när bladen slår ut. Ordentligt vildvuxen är den i alla fall. Där den står,  nedsänkt i mossan.