Tagg: jordgubbar

Baconbanditer!

Mitt test att skydda jordgubbslandet mot nattfrost med höstlöv misslyckades kapitalt!

fd jordgubbsland vid skogsbrynet, helt uppbökat av vildsvinstrynen.
Här fanns det ett jordgubbsland …

Eller … det kanske var lyckat, det kommer vi aldrig att få veta? För det här var synen som mötte oss. Vildsvinen har varit framme igen. Och när de bökat har de nogsamt hållit sig inanför jordgubbslandets kanter.

Jag lyckades faktiskt hitta tio plantor i jordhögarna. Har förstås ingen aning om vad det är för sorter. Eftersom vi gillar jordgubbar blir det till att beställa nya. Innan de landar i brevlådan måste jag gräva om landet. Lägga grästorven med svålen nedåt längst ner i botten. Överst fyller jag på med köpejord och planterar de tappra överlevarna.

Får se om det här var en tillfällighet eller om jordgubbar är lika lockande för grisar som potatis? Det skulle vara väldigt synd för oss.

Annonser

Lite naket

Nu smälter snön undan i en rasande fart. Olika delar av tomten träder fram.

jordgubbslandet har töat fram och ser ut som en brun lövmatta
En del namnskyltar har överlevt snön.

Förra sommaren låg vårt jordgubbsland precis här. Nu är det täckt av en ihopklibbad massa av gamla fjolårslöv. Löven var tänkta som isolering under vintern. Om de verkar kväva plantorna får jag hämta krattan och ta dem till komposten.

Men det brådskar inte. Löven skyddar fortfarande jordgubbarna från nattkylan och den vassaste vårsolen. Det kan också bli bakslag med järnnätter eller snö. I sinom tid får jag vårstäda i landet.

Septemberskörd

Det svalare höstvädret med flera regndagar gör att det växa så det knakar. Jag har tittat uppfodrande på rosenbönorna som var en av de få plantor som fick vatten i somras. Blommorna var uppskattade av humlorna men bönorna lyste med sin frånvaro.

omogna skidor av rosenbönor i böntornet
De största bönskidorna sparar jag till utsäde för nästa år.

Tills helt plötsligt en dag hela klätterstödet var fullt av långa bönskidor. Det var först när de blivit så stora att de hängde rakt ner som de blev synliga. Innan dess var de välkamouflerade.

mangold och bönskidor på skärbräda
Nyskördade grönsaker till middag.

En näve av de spädare bönskidorna fick göra sällskap med mangold från pallkragen. Råa är rosenbönor svagt giftiga. Men skurna i mindre bitar, förvällda i en kvart och serverade med smör var bönskidorna inte bara ätliga utan rentav utsökta .

mogen och omogna jordgubbar i gräs
Sena jordgubbar.

En glad överraskning väntade mig också i jordgubbslandet. Det verkar inte bara som att de flesta av de nya plantorna har överlevt torkan. Flera av dem har också nya gubbar på gång. Visst valde vi rikgivande sorter med lång skördeperiod men jag vågade inte riktigt tro att det stämde. Vilket härligt sätt att bli överbevisad.

Diverse ätligheter

Eftersom vi inte tillbringar all vår tid i stugan måste ambitionsnivån anpassas efter det. Enormt komplicerade byggprojekt är inte aktuella. Inte heller att plantera växter som kräver daglig skötsel för att trivas. Nej, fokus är på mormorsperenner i rabatterna.

Mogna jordgubbar av sorten Mara de Bois
Små, supergoda Mara de Bois-jordgubbar.

Samtidigt är det lyxigt att äta nyplockade grönsaker och bär. I köpet av stugan medföljde ett igenväxt jordgubbsland. När det var dags att föryngra det valde vi att köpa olika sorters plantor. Det torra och varma vädret har inte gett ett överflöd av jordgubbar men de vi plockat har smakat helt olika.

Unga mangoldplantor av sorten "Red Magic" i min pallkrage.
Mangoldplantor ”Red Magic” i pallkragen. Och en fingerborgsblomma.

Oreganodjungeln är så tät att det inte finns rum för annat ätbart. Ett litet grönsaksland för husbehov skulle vara bra att ha. Sambon fick en stor pallkrage på sitt jobb. Fylld med  kompostjord blev den perfekt för att testa ”square foot gardening”.

Rädisor blev första grödan. I höstas satte jag vitlök som snart är klar att skörda. Nu är en del av ytan vigd åt mangold. Eftersom jag var sen med frilandssådden är plantorna än så länge ganska små.

Två plantor av Gode Henriks målla i pallkragen med vitlök i bakgrunden.
Gode Henriks målla har växt till sig sedan de planterades.

Perenna grönsaker kändes som ett naturligt nästa steg. Det finns mycket mer att välja på än rabarber och gräslök. Som Gode Henriks målla – ett alternativ till spenat där både blad och blomställningar kan tillagas. Förr åt man också fröna men det pilljobbet tror jag inte att vi bryr oss om.

De två plantorna som jag satte i våras har tagit sig. Första året får de växa ostört för att etablera sig ordentligt och samla kraft. Nästa vår kan vi börja skörda bladen. Oklart om de kommer att flyttas från pallkragen eller stå kvar.

Lerkruka nedsänkt i jorden och omgiven av honungsfacelia.
I en nedsänkt lerkruka kan jag vattna rosenbönorna utan spill.

Ett trick jag lärt mig för att vara sparsam med vatten är att gräva ner en oglaserad lerkruka i marken bredvid plantorna och sedan vattna i den. Vattnet rinner ut under jord och det uppmuntrar växterna att utveckla ett djupare rotsystem. Något som samtidigt gör dem mer torktåliga. Den torra markytan skyddar mot avdunstning.

Det är första året som jag gör så här. Än så länge verkar det fungera bra. För att ge extra skugga har jag också sått honungsfacelia runt kanten.

Inget är som väntans tider

När jag hittade den här lilla karten blev jag jätteglad! Ett bevis på att det inte tog många minuter innan våra nyplanterade jordgubbar fick humlebesök.

blommande jordgubbsplanta "Korona" med en liten kart
Liten blir stor, men det tar ett litet tag.

Jordgubbsplantorna är lite hängiga i värmeböljan men alla lever fortfarande. Jag har försökt minska avdunstningen genom att lägga ut färskt gräs som täckmaterial mellan raderna i landet. Det var ett lyckligt sammanträffande att sambon körde gräsklipparen för första gången den här säsongen. Plötsligt fanns det massor med råmaterial.

överblommade téte-a-tete bland vitsippor
Då var blomsterfägringen över för den här gången.

Nu har våra téte-a-tete passerat sin höjdpunkt men de har verkligen prytt sin plats under hästkastanjen. Allt som återstod nu var torra blommor och gröna blad.

Jag ägnade mig därför åt lite ”dead heading” och knipsade av fröämnena. Då lagras energin nere i löken så att den kan blomma på nytt nästa år. Lite ofint är det kanske att göra så men minipåskliljorna kommer att få ordentligt med rötvatten som kompensation för att de inte får fröså sig.

Lite ätbart också

Det är omöjligt att ha ett trädgårdsland som skulle kräva daglig skötsel. Då skulle torpet snabbt gå från nöje till tvång. Precis tvärtemot så som jag vill ha det.

Samtidigt vill vi kunna äta sådant som vi odlat själva. Det är både praktiskt och väldigt tillfredsställande att plocka in något gott till köket och tillreda det. Som tur är finns det lämpliga kompromisser i växtriket.

grönt vitlöksskott i trädgårdsland
Nu har vitlöken bråttom för att hinna bli klar.

Vitlökarna som jag satte i höstas är ett sådant exempel. Det var lite pilligt att placera ut dem på rätt avstånd i pallkragen men därefter har de skött sig själva.

två stycken Gode Henriks målla i krukor på tidning
Det återstår att se om Gode Henrik är god eller ej.

Perenna grönsaker passar också eftersom de sköter sig själva när de väl etablerat sig. Rabarber, gräslök och humle har vi redan. Något slags bladgrönt skulle bli ett bra komplement. Därför köpte jag två mållor Gode Henriks som hamnade i pallkragen. Därifrån går det alltid att flytta dem till en annan plats senare.

jordgubbsplantor i plastkassetter för att klara transporten, postorder.
Skyddade småplantor.

Jordgubbslandet behövde föryngras med nya plantor. Vi testar nu en blandning av flera olika sorter med sina egna smakprofiler. Efter att ha diskuterat med sambon blev det Korona, Honeoye, Mara de Bois och Ostara. Om det fungerar som jag tänkt kommer vi att kunna plocka jordgubbar från juni tills dess att frosten kommer. (Vi, och sniglarna.)