Etikett: invasiv art

En temadag i min smak

Svenska nationaldagen den sjätte juni är också stora lupinbekämpardagen. Det är fältbiologerna som försöker få fler att engagera sig i att hålla efter blomsterlupinerna (Lupinus polyphyllus) så de inte tar över vägrenarna och tränger bort fler av de hotade ängsblomstren.

Vårtidiga lupiner sticker upp bladen.

Ända sedan vi skaffade stugan har jag kastat mig handlöst över varje lupin som jag ser. För de mindre räcker det oftast bra med maskrosjärn.

Trädgårdsmästaren lever på stor fot.

För att få bukt med de största blomsterlupinerna krävdes det både spett och grep. Då hade jag ändå först försvagat dem genom att trampa sönder bladen och de nya stjälkarna. Gång på gång på gång …

Det värsta med det här är att jag faktiskt tycker att lupiner är väldigt vackra blommor. Tyvärr är de också alldeles för bra på att sprida sig och konkurrera ut våra inhemska växter.

Vi bör alla hjälpas åt med att hålla efter dem. Lägg dem aldrig i komposten och släng inte heller blomsterkransen i vägrenen efter midsommarfirandet.

Varifrån kommer alla lupiner?

Jag har tyckt mig vara både uppmärksam och skoningslös i min jakt på lupinerna. Så fort jag skymtar ett enda blad i rabatten hastar jag dit med maskrosjärnet.

uppdragen lupin ligger på trädgårdsgången bredvid en trädgårdshandske för skala
En ordentlig pålrot på eländet.

Därför undrar jag hur i hela fridens namn den här lupinen lyckats växa sig så stor innan jag upptäckte den? Mitt framför näsan på mig stod den där i rabatten.

Nu är den i alla fall uppdragen och lagd för rötning bland de andra rotogräsen. Den första av, förmodligen väldigt många, i år.

Underhåll och trimning

Det är inte enbart tulpanernas frökapslar som lever farligt när jag går mina rundor. Ser jag en överblommad narciss bryter jag av dem också. För att rå på syrenernas fröställningar krävs däremot sekatör. Detta är ett årligt pyssel som ökar blomsterprakten nästa sommar eftersom syrenerna inte fått lägga energi på fröbildning.

en sekatör ligger på avklippta fröställningar av syren
Bättre lycka nästa säsong.

Det finns fler återkommande sysslor. Jorden i solgläntan innehåller fortfarande mängder av lupinfrön. I stort sett varje gång jag går en sväng hittar jag en ny liten planta. Eller tio. Lupiner är invasiva så jag rycker upp dem så fort jag kan.

ogräsrensade små lupiner ligger på marken
En dags skörd av smålupiner.

Samtidigt är det solklart vem som kommer att gå vinnande ut ur striden. Lupinfrön kan gro efter femtio år i jorden. De kan vänta ut mig.

den stora blomman på en gul Iris Germanica
Den solgula irisen förgyller min dag.

Några som gärna får leva i femtio år eller mer är våra stora irisar. Härdiga torparväxter som inte kräver mycket skötsel för att trivas. Nu har de gula precis slagit ut. Snart följs de av de blå. Då vet jag säkert att sommaren är här.

Blomsteröken

Efter en kall och trist vår har trädens och buskarnas knoppar äntligen slagit ut. Löv och frodig grönska så långt ögat ser.

gröna växter bakom stugan
Femton nyanser av grönt bakom stugan.

Det som saknas är blommor. Tidigt på våren är vår lilla solglänta ett veritabelt ymninghetshorn med vårlökar för alla pollinatörer. Sedan är blomningen rätt påver ett par månader. I alla fall om man jämför med resten av säsongen.

Solgläntan har alltså en klar förbättringspotential. Jag funderar exempelvis på Sibirisk Nunneört (Corydalis nobilis). Den skulle passa i perennrabatten eftersom den blommar i maj – juni och sedan vissnar ner helt.

Förutsättningen är förstås att den inte får chansen att fröa av sig? I Finland är den klassad som invasiv. Hmmmm … får nog fundera lite mer på alternativ.

uppdragna maskrosor i hink
Ett arbete som är värt att göra ordentligt.

Ironiskt nog jagar jag samtidigt maskrosor i gräsmattan. Jag tröstar mig med tanken på alla gyllengula fält i närheten. Där finns det massor med nektar och pollen att hämta.

De fälten garanterar också att jag och mitt maskrosjärn inte blir sysslolösa det närmaste decenniet.

Min motståndare ger inte upp.

Jag ägnade en härligt solig och varm första maj åt att vårstäda tomten.

Det var då som jag hittade dem. Lupinerna! De har återuppstått och gör nu ett nytt försök att infiltrera rabatterna.

vårblad lupiner bland torra löv
Den ser så oskyldig ut där den står.

Det var bara att ta fram maskrosjärnet och dra upp dem med rötterna.

Liten tröst är att det bara var fyra stycken. Jämfört med förra våren då jag hittade fyrtio.

Eftersom lupinernas frön behåller sin grobarhet i upp till femtio år får jag fortsätta att vara uppmärksam länge till. Men det är det värt om jag kan hindra dem från att spridas.