Tagg: humlor

Tålig blomma trotsar kylan

Nästan alla de andra växterna koncentrerar sig på att samla kraft inför vintern. Höstrudbeckiorna? Tja, visserligen har de färre knoppar än för en månad sedan men de blommar fortfarande. Tyvärr finns det nästan inga insekter kvar som kan besöka dem.

hostrudbeckia
Höstrudbeckiorna är jättefina. Dessutom får varje planta tre (!) blommor!

I våras trodde jag faktiskt att alla rudbeckiorna var döda. Det fanns en smutsig och kantstött namnskylt i blomsterlandet men inte en enda liten torr stjälk stod kvar efter vintern. Därför blev jag riktigt glad när de första gröna skotten sköt upp ur lerjorden.

Eftersom rudbeckiorna verkar trivas bra i landet kan vi nog plantera fler olika sorter där. Röd solhatt sägs exempelvis vara väldigt populär bland både fjärilar och humlor. Den är också både härdig och tålig vilket låter perfekt. En riktig torparväxt som passar in i vår lilla skogsglänta.

Annonser

Klipp, klipp, klipp …

Hösten är här och det är hög tid att planera för nästa säsong. Jag vill helst förhindra att oreganon breder ut sig ännu mer. Redan nu kväver den de mindre perennerna i landet. Den har till och med gått på offensiven mot rabarbern.

oregano-och-rabarber
Trädgårdslandet var som en djungel.

Med hjälp av sekatören jämnade jag ut oddsen lite. Jag klippte ner alla oreganoplantor som blommat färdigt. Trots att trädgårdslandet inte är speciellt stort tog det flera timmar innan jag var klar.

nedklippt-oregano
Kvar blev rena kalhygget.

Förhoppningsvis lyckades jag på det här sättet hindra de flesta plantorna från att gå i frö. Nu är de precis lagom många för att förvandla trädgårdslandets styva lerjord till ett riktigt humleparadis när de blommar.

Septembersolrosen blommar

Hösten är här. Det är kallt på nätterna och vi ser bara ett fåtal insekter på dagarna. Tystnaden är nästan öronbedövande jämfört med högsommaren. Då ekade humlornas brummande dovt som en V8-motor från rabatterna och fåglarna sjöng från varenda buske.

I augusti planterade jag en septembersolros. Valet föll på (Helianthus salicifolius ‘Lemon Queen’). En variant med enkla blommor. Septembersolrosen är en perenn som är populär både bland fjärilar och humlor. Precis som namnet antyder blommar den sent.

septembersolros
De första blomman som slog ut var lite asymmetrisk.

Eftersom plantan kom i jorden under högsommaren har den inte riktigt hunnit växa till sig. Den är knappt en meter hög och har bara tre stjälkar. Min förhoppning är att den så småningom blir en sådan här stor rugge. Helst helt översållad med ljusgula blommor.

septembersolros-med-humlor
Nu är det få humlor kvar. De som finns samlas alla på samma blommor.

På plantskolan sade de att septembersolrosen är ”både hungrig och törstig”. Vi får se hur det fungerar med tanke på att de växter vi har vid stugan måste vara tåliga. Förutom när den  var nyplanterad så har den inte fått något extra vatten. Gräsklipp har jag lagt runt stjälken. Det är det enda näringstillskottet den fått i år.

Överlever den bara sin första vinter kommer den att få massor av kompost som vårgödsling. Då  blir den förhoppningsvis högre och får fler stjälkar redan nästa år.

Torparglädje med baksmälla

Praktlysingen är en väldigt härdig perenn. Där den trivs, och det gör den nästan överallt, så bildar den täta mörkgröna ruggar som kväver både kirskål och nässlor. I och med att den är både  lättskött och anspråkslös kallas den också Torparglädje.

Praktlysing
Praktlysing (Lysimachia punctata)

Tyvärr är den också en sådan växt som numera räknas som invasiv. Kanske inte fullt lika hemsk som lupinen, vars frön kan ligga i jorden i decennier innan de gror, men riktigt svår att bli av med. Det bästa man kan hoppas på är förmodligen att lyckas hålla praktlysingen på ungefär avsedd plats. Alla rötter skall oskadliggöras innan de läggs i komposten. Alternativt så kastar man dem bland brännbart på återvinningen.

Massor av praktlysing
Någonstans härunder finns det en rabattkant.

Vid stugan hade den tydligen fått växa ostört i flera års tid och därmed brett ut sig. Det såg rätt tråkigt ut med de där jämngröna sjoken. Jag tänkte därför plantera andra perenner med längre blomtid för att få lite variation. För att sätta den planen i verket fick  jag fick börja med att rensa bort de praktlysingar som hade spritt sig långt utanför rabattens kanter.

Förbereder plantering
Med hjälp av bl.a. grep och klohacka har jag lyckats frigöra två ytor.

När jag väl hade hittat var rabatten började tog jag fram min mest obarmhärtiga sida och slet upp massor av växter. Det krävdes klohacka, maskrosjärn, grep och trädgårdsspade för att över huvud taget komma ner i den kompakta och torra jorden. Sedan satt jag och sorterade bort rotbitar för hand innan jag grävde en djup grop. I den lade jag generöst med köpt trädgårdsjord från en av fyra säckar som hade lämnats av de tidigare ägarna. Därefter en ordentlig genomvattning och så ner med den nya plantan – en rosenstav.

När det hela var klart så flyttade jag på mig en meter och tog mig an nästa ställe där ytterligare en rosenstav skulle planteras.

Färdigplanterat
Rosenstavarna på plats i gluggarna.

Det tog nästan en hel arbetsdag men så här blev det när planteringen äntligen var färdig.

Veckorna som följt har jag hållit koll på gluggarna och dragit upp de få skott som stuckit upp på oönskad plats. Jag har inte några planer på att försöka utrota praktlysingen i rabatten, bara att hålla efter den. Ordentligt.

citronfjärilar på rosenstaven
Tre citronfjärilar trängs på samma blomma.

Rosenstavarna har tagit sig bra och börjat blomma. De är, precis som det var tänkt, rena fjärilsmagneterna. Lite lustigt är att det än så länge bara är citronfjärilarna som hittat dit. De övriga praktfjärilarna svärmar fortfarande kring oreganon.

Humlor på rosenstaven
Humlor på rosenstav  (Liatris spicata)

Humlorna håller sig naturligtvis också framme när det vankas nektar.

Till våren får jag se hur aggressivt praktlysingen kommer att försöka återta det förlorade territoriet? Det är troligt att jag och sekatören får se till att jämna ut styrkeförhållandena tills rosenstavarna hunnit etablera sig riktigt ordentligt och bättre kan stå emot infiltratörerna.

Stjärnflockan en bra humleväxt

Den som vill locka in humlorna i grannskapet till den egna trädgården kan plantera en eller ett par stycken Stjärnflocka i rabatten. Det är en trevlig och tålig mormorsväxt som tidigare kallats för Linnés döttrar. I våra rabatter verkar vi ha versionen ”Roma” med rosa blommor.

stjärnflocka
Stjärnflocka (Astrantia major)

Så här har det sett ut under sommaren när det varit trängsel på blommorna.

stjärnflocka med gäster
Stjärnflocka med humlor och humlebagge

Att se humlorna förflytta sig från en blomma till en annan har varit intressant. De flyger inte gärna utan försöker först och främst kliva över. Alltså sitter de på kanten av den blomma de precis ätit av, viftar med ett ben i luften och strääääcker sig mot nästa. När de väl fått grepp med foten någonstans på den nya blomman så släpper de taget och ramlar huvudstupa över i den.

stjärnflocka med gäster 2
Humlor och blomsterbaggar på stjärnflockan

Under den tiden då Stjärnflockorna blommade som mest var det full fart där från morgon till kväll. Vissa humlor som inte hann hem till boet innan skymningen föll sov hopkrupna under blomkorgarna för att vara först på plats den följande dagen.

Linshumlor

Nog för att jag hört talas om linslöss, men deras flygande motsvarighet linshumlorna är en ny bekantskap. Första gången jag stötte på dem var när jag skulle testa det nya macroobjektivet genom att fotografera diverse olika sommarblomster på tomten .

Rosenhallon
Linshumla i rosenhallon

Först gick jag till häcken med rosenhallon (Rubus odoratus). Det är en ”starkväxande” perenn men håller man nitiskt efter rotskotten så stannar den ungefär på anvisad plats i trädgården. Rosenhallon har massor av enkla, rosa blommor med lång blomningssäsong och är mycket populär bland humlor. Så pass poppis att det faktiskt var helt omöjligt att ta ett enda foto utan att få med minst en luddig bakdel i bilden.

Allium
Linshumla i allium

Därefter gick jag vidare till baksidan av stugan. Där finns det fina alliumlökar i rabatten. Perfekta motiv, tänkte jag. Det stämde visserligen men också där höll sig linshumlorna framme.

Paradisbuske
Linshumla i paradisbuske

När jag så till sist gick till den imponerande paradisbusken (Kolkwitzia amabilis) vid bastun var det bara att erkänna mig besegrad. Det dova brummandet från alla humlor när de idogt bökade runt i blommorna kunde höras på flera meters håll.

Nå ja, det blev faktiskt väldigt fina porträttbilder på diverse humlor i blommor.

Gamla växter och nya bekantskaper

Det hade hänt mycket sedan vårt senaste besök. Blåsipporna har nästan helt blommat över och istället ersatts av mattor med vitsippor. I grönytorna framför stugan finns det fortfarande vårstjärnor men också de har snart blommat färdigt för i år.

vårstjärnor
vårstjärnor

Vi har sett flera humlor som har en lite egen stil när de besöker vårstjärnorna. Humlorna är för tunga. När de landar på en blomma böjer den sig mot marken. Humlan behåller sitt grepp om blomman och ligger sen på rygg och tar ut nektarn. När den är färdig flyger den vidare till nästa blomma och vårstjärnan reser sig upp igen.

Van Sion påsklilja
Fylldblommig påsklilja av Van Sion-typ.

Det visar sig också att vi har åtminstone en riktigt traditionell påsklilja. En gammaldags, fylld variant av så kallad van Sion-typ. Tydligen var detta den vanligaste påskliljan i svenska trädgårdar på 1800-talet. De med enkel ”tratt” var sällsyntare på den tiden och därmed också mer eftertraktade. Van Sion skall tydligen vara både härdig och anspråkslös, vilket passar oss bra.

Förutom humlor kom jag öga mot facettögon med en liten gynnare som jag inte kände igen. Den såg ut som en medelstor gråbrun humla. Fast ändå inte riktigt. Efter viss efterforskning så tror jag att det jag såg var ett vargpälsbi. Så nu är det dags att läsa in sig på solitärbin och deras vanor.