Tagg: humlor

Från staden till landet

Innan första snön föll hann jag plantera ut nya vildblommor vid stugan. Den här gången var det  rödplister (Lamium purpureum L.). Jag hade samlat ihop dem vid gårdsstädningen i stan.

Frågar man grannarna misstänker jag att de tvivlar på mitt förstånd. Vem vill ha ogräs?

plantor av rödplister i en plastbunke med jord
Tuffa överlevare.

Jag vill visserligen inte ha ovälkomna växter i rabatterna men är inte heller paniskt rädd för ”ogräs”. Vi har ju faktiskt en naturtomt. Och med en blomningstid som sträcker sig från april till oktober skulle rödplistren definitivt uppskattas av humlorna.

(Ett av de bästa vårtecken jag vet är det dova brummandet av födosökande humlor.)

Däremot var det en nyhet för mig att det går att äta rödplister. De är en vårprimör, precis som nässlor, späda maskrosblad och skott av rallarros.

Blir de för många längs vägrenen får vi väl helt enkelt bekämpa dem med stekpannan.

Annonser

Något att se fram emot

Dave Goulson – forskaren och humlefantasten – har äntligen skrivit klart en ny bok!

Att döma av omslaget och titeln innehåller den inspiration och tips på hur vi kan göra våra trädgårdar mer välkomnande för alla olika sorts insekter.

beautiful wrap-around cover of the next book, with painted illustrations of pollinators and meadow plants
Se alla vackra ängsskallror som pryder bokomslaget.

Är den lika intressant och charmerande som ”Galen i humlor” kommer jag inte bara att köpa den själv utan också rekommendera den till alla jag känner.

Den nya boken kommer ut på engelska ”senvåren eller sommaren” 2019. Kan jag hoppas på en svensk översättning senast samma höst? Då är julklapparna fixade.

Nya ängsblommor

Jag har precis planterat in den fleråriga örten Gulsporre (Linaria vulgaris Mill.) bland ängsblommorna. Gulsporrens blomningsperiod sträcker sig mellan juli och september. De ljusgula blommorna är vackra att se på och populära hos pollinerarna. Precis sådana blomster som jag vill ha i ängen.

Blommande gulsporre
Blommande gulsporre.

När en bekant sade att jag kunde få både frön och plantor från trädgårdsdiket tackade jag naturligtvis ja. Fram med planteringsspaden. En sådan chans kunde inte försittas!

Små gulsporreplantor i glasburkar som står på ett bord.
Klorofyll på burk.

Småplantorna som jag hämtade hade förvånandsvärt klena rotsystem. För att de inte skulle klämmas sönder under transporten stoppade jag ner dem i ett par glasburkar. Lite lätt fuktad jord förhindrade att rötterna torkade ut.

Små gulsporreplantor tillsammans med förgätmigej.
Än så länge verkar de trivas.

När jag sedan planterade dem på lämplig plats i ängen var vädret på min sida. Det höll sig lite svalt och ganska regnigt. Något som mildrade chocken av flytten. Faktiskt har alla plantor utom en överlevt den första veckan.

Nu återstår bara att se om de klarar den kommande vintern.

Den stora humleresan

Under semestern fick jag tid att läsa professor Dave Goulsons senaste bok – ”Den stora humleresan”.

omslaget till boken Den stora humleresan, av Dave Goulson
Dave Goulson: Den stora humleresan

Hans första bok – ”Galen i humlor” – var en medryckande hyllning till humlor, forskning och ren upptäckarglädje. (Efter att ha läst den investerade jag omedelbart i två böcker om svenska humlor med ordentliga bestämningsnycklar. Det var ett mycket bra beslut.)

Den här boken går mer i moll. Allt fler av oss är medvetna om att också insekterna är hotade av bekämpningsmedel och klimatförändringar. De positiva förändringar som kommer till stånd via lagändring eller folkopinion sker tyvärr långsamt.

Dave Goulson har rest till flera områden där det verkar vara för sent att rädda de djur- och växtarter som hotas av utrotning. När han beskriver vad vi förlorat, då skäms jag över att vara människa! Skäms riktigt rejält!

Men allt är faktiskt inte hopplöst. I övergivna industriområden och grustag nära annan bebyggelse skapas nya små oaser där insekter, fåglar och ”ogräs” kan leva ostört ännu en tid. (Många av dem uppvisar faktiskt större artrikedom än närliggande naturområden.)

Vill jag då rekommendera den här boken? Ja definitivt, men kanske inte till den som precis börjar bli nyfiken på det som surrar och kryper omkring oss. Där tycker jag  fortfarande att Galen i Humlor fungerar bättre som  och glädjespridare.

Dave Goulson har också gjort flera små filmer om insekter.

Lökar och knölar

Många av växternas blomning har försenats en månad eller mer av torkan. Fortfarande finns det insekter som behöver både nektar och pollen

Den vita rosenstavens blommor fick humlebesök precis när jag fotograferade den.

närbild på humla som samlar pollen på vit rosenstav
Bråttom, bråttom att hinna äta allt.

Jag har tagit för vana att skriva en lista över saker som skall göras i trädgården. Då är det mindre risk att jag glömmer bort saker.

Som det där med tulpanerna vid hästkastanjen. Det kommer blad men inte blir det några blommor inte. I två års tid har jag tänkt att jag borde flytta på dem.

tulpanblad som sticker upp ur torrt fjolårsgräs
Tidiga vårtecken. Sedan blir det inte något mer.

I våras märkte jag ut växtplatsens radie. Sedan fick de stå ostörda hela sommaren tills bladen vissnat ner. Nu var det dags att sätta grepen i backen och ta upp lökarna.

tulpanlökar upplagda på en stentrappa
Trångt om saligheten.

Under grässvålen stod de tätt, tätt sammanpressade. Ingen möjlighet att breda ut sig. Rätt uppenbart varför det inte blivit några tulpaner.

Nu har jag planterat om dem i den torraste delen av hörnrabatten. Det borde passa dem. Blir det bara blad nästa år igen har de försuttit chansen och åker i komposten.

Stofférblomma

Torkan har tagit sin tribut bland de ettåriga sommarblommorna. Det är mycket som inte grott alls eller dött efter bara en kortare stund ovan jord.

Ett undantag är gurkörten (Borago officinalis L.) som jag sådde för första gången i år. Det är en kryddväxt som kan tillagas på diverse olika sätt så länge man inte äter den för ofta.

närbild på två blå gurkörtsblommor
Blommorna ser ut som klarblå potatisblommor.

De blå blommorna användes förr i världen som prydnader på uppläggningsfaten när det severades finare rätter. Det är därför gurkörten också kallades ”stofférblomma”.

Att blommorna är fantastiskt nektarrika och lockar till sig humlor, bin och andra pollinerare gjorde att jag ville se om det gick att odla den i solgläntan?

Det var inte förrän en bit in i juli som de första fröna myllades ner i rabatterna. Å andra sidan fick de ta del av kvällsvattningen och grodde snabbt. Det dröjde heller inte länge innan plantorna växt till sig och de första blomknopparna slog ut.

Än så länge har gurkörten inte lyckats få humlorna att överge oreganon. Men den har snart blommat klart och då får gurkörten chansen att visa vad den går för.

Ledtråd

Rimligen borde vi ha fler skogstordyvlar och jordlöpare i solgläntan än vad jag ser när jag rensar rabatterna? Det är nära till skogen och tomten har flera ostädade hörn.

närbild på igelkottbajs med synliga insektsdelar
Oätliga täckvingar och kitinskal åker rätt igenom.

Så hittar jag färsk igelkottsspillning och ser att det minsann finns massor av olika skalbaggar på tomten. Men kanske inte så länge …