Tagg: humla

Blåklocksstress

I solgläntan har vi ett par ordentliga bestånd av stor blåklocka. En ståtlig ängsblomma som lyser klarblå mot en fond av gräs, prästkragar och gulmåra.

Där det finns gott om blåklockor finns det sannolikt också Blåklockshumla (Bombus soroeensis). Jag har hoppats att tomten var tillräckligt intressant för att locka till besök. De tidigare somrarna har jag inte bestämt kunna säga att det är sådana jag sett. Nu var de så många som surrade kring de blommorna att jag äntligen kunde artbestämma dem.

arbetare av blåklockshumla har landat på stor blåklocka
Arbetare av blåklockshumla som gör det den är skapt att göra.

Arbetarna av blåklockshumla är små för att kunna klämma sig in i blåklockor av alla storlekar. De är också blixtsnabba när de rör sig från blomma till blomma. Av alla bilderna jag tog var det en där humlan inte bara blev en suddig fläck. Men det är en bild mer än vad jag lyckats ta alla tidigare år så jag ser det som en framgång.

Annonser

Sju insekter under kudden

Eller i alla fall tre bilder på fina pollinerare som jag sett vid stugan.

humla samlar pollen i rosenhallonblomma
Den här humlan skall hämta ALLA pollenkorn som finns.

Våra rosenhallon är ganska bångstyriga. De skall gallras varje vinter och är riktigt aggressiva med att skicka ut rotskott. Men när de sen blommar förlåter jag dem allt! Då är de humlornas favoritväxt och hela buskaget fylls med flitiga små arbetare.

amiralfjäril på vit syren
Jag vet att jag är väldigt stilig.

Fjärilarna är mer svårflirtade fotomodeller. Den här Amiralen poserade en stund på bondsyrenen och lät mig komma ganska nära. Sedan flög den sin väg.

humlebagge sitter i rosenhallonblomma
Här är rätt plats för en liten humlebagge.

Skalbaggar hittar jag inte lika ofta i rosenhallonen. Jag misstänker nästan att humlorna knuffar bort dem ur blommorna. Den här humlebaggen hade i alla fall landat mitt i prick och var väldigt nöjd med resultatet.

Stenhumla

Vi har inte sett lika många humlor som förra året. Det är en effekt av den kylslagna våren. Många av de tidigaste drottningarna frös ihjäl innan de hann starta ett samhälle.

stenhumla på oreganoblomma
Stenhumlan är vår nyaste besökare i solgläntan.

Därför var det extra roligt att få artbestämma en ny bekantskap. Plötsligt satt det en trolig stenhumla (Bombus lapidarius) mitt i oreganon.

Förmodligen surrade det stenhumlor i rabatterna förra sommaren också. Men då hade jag ännu inte lärt mig tillräckligt för att kunna skilja dem från exempelvis en ljus jordhumla. Eller en vallhumla.

Tack vare flitigt bläddrande i alla humleböcker i stugbiblioteket kan jag nu känna igen  de vanligaste sorterna. Vem sade att det inte går att lära gamla hundar nya trick?

Liv och död

Jo, jag vet att det är precis så som naturen fungerar. Saker lever och dör. Växter gror, växer och vissnar ner. Rovdjur äter bytesdjur.

Egentligen borde jag gratulera krabbspindeln till en lyckad fångst. Mat för många dagar.

humla och krabbspindel
Skicklig jägare. Trots att camouflaget inte är optimalt.

Men bytet är en humla så jag känner också ett litet styng i hjärtat.

Extremt orättvist mot blomkrabbspindeln (Misumena vatia) att tänka så. Den har bara följt sina instinkter. Framgångsrikt dessutom.

Jag får akta mig så att jag inte resonerar som om vår tomts lilla ekosystem är designat av Disney.

Den här gången tog blomkrabbspindeln en humla. Nästa gång kommer den att ta ett byte som vi människor skulle kalla för skadedjur. Kanske blir den själv mat åt en fågel?

Jag hade tur som blev vittne till det som hänt. Den här gången.

Grekisk krokus trivs i svenskt klimat

Min oro över att sorkarna skulle ha kalasat på krokusknölar hela vintern visade sig obefogad.

De grekiska krokusarna (Crocus sieberi, Tricolor) har övervintrat utan problem och blommar nu för fullt.

grekisk krokus i fjolårsgräs
Första årets blomning. De är jättefina!

Jag måste erkänna att jag misstänkte att bilden på förpackningen var lite photoshoppad. Inte kunde väl färgen på blommorna vara intensiv?

Men svaret är alltså att, jo det kan den.

fyra blommor grekisk krokus
En liten bukett med blommor.

Ytterligare en glad överraskning är att de här krokusarna ger flera blommor per knöl.

möjlig haghumla krokus
Svårt att artbestämma årets första humledrottning. Möjlig haghumla?

I en av blommorna satt en humla väldigt stilla. Det var rätt kyligt väder, men jag blev fundersam. Var den möjligen död?

Dagen efter satt den kvar i exakt samma ställning.

Då temperaturen steg och solen kikade fram var det fler än jag som undrade. Någon, eller något, var lite väl närgånget.

Nästa gång jag kikade på humlan satt den kvar men hade lyft ett av mellanbenen åt sidan. Det är humlevärldens motsvarighet till att sträcka upp långfingret – en klar signal att hålla distansen.

Sedan hade den värmt sig tillräckligt i solstrålarna och flög sin väg.

Ju mer jag lär mig om humlor, desto svårare är det att vara helt säker på vad jag ser. När jag slog i bestämningsnycklarna kom jag fram till att det möjligen var en Haghumla. Det som talar emot är att Haghumlan (Bombus sylvarum) vaknar sent på våren …

grekisk krokus ihopslagen
Mulet väder – ihopslagen blomma.

Kyligt väder bekymrar inte krokusarna något nämnvärt. Brist på solsken, det gillar de däremot inte! Då kniper de ihop blombladen och påminner mest om små isglassar där de står i fjolårsgräset.

Finns definitivt ingen anledning att öppna blommorna om det är fel väder för pollinatörerna.

Vallhumla på snabbvisit

När jag såg den där på blommorna pep jag av ren och skär lycka.

En vallhumla! Hos oss! Mitt framför mina ögon!

vallhumla-sidovy
Trolig vallhumla, sedd från sidan

Sedan 2012 har vallhumlan (Bombus subterraneus) fått en speciell air av exklusivitet. Det var då det kom upprörda rapporter i media om att ”britterna stjäl svenska humlor”.

Innan de krigsrubrikerna var det nog inte så många som ens visste att det fanns vallhumlor. Jag var själv en av de ovetande.

vallhumla-ovanfran
Trolig vallhumla, helfigur

Det visade sig att nyheten byggde på missförstånd. Humleforskarna har alla tillstånd som behövs. De deltar i ett projekt med målet att återinföra vallhumlan till Storbritannien där den försvunnit helt. Senaste rapporten därifrån tyder på att de haft viss framgång.

Hos oss var den en rar gäst. På hela sommaren såg jag den bara vid ett enda tillfälle.

(Som alltid har jag haft stor hjälp av boken ”Humlor – alla Sveriges arter” av Göran Holmström. Rekommenderad läsning för den som är nyfiken på det som surrar i luften.)