Tagg: humla

Stenhumla

Vi har inte sett lika många humlor som förra året. Det är en effekt av den kylslagna våren. Många av de tidigaste drottningarna frös ihjäl innan de hann starta ett samhälle.

stenhumla på oreganoblomma
Stenhumlan är vår nyaste besökare i solgläntan.

Därför var det extra roligt att få artbestämma en ny bekantskap. Plötsligt satt det en trolig stenhumla (Bombus lapidarius) mitt i oreganon.

Förmodligen surrade det stenhumlor i rabatterna förra sommaren också. Men då hade jag ännu inte lärt mig tillräckligt för att kunna skilja dem från exempelvis en ljus jordhumla. Eller en vallhumla.

Tack vare flitigt bläddrande i alla humleböcker i stugbiblioteket kan jag nu känna igen  de vanligaste sorterna. Vem sade att det inte går att lära gamla hundar nya trick?

Annonser

Liv och död

Jo, jag vet att det är precis så som naturen fungerar. Saker lever och dör. Växter gror, växer och vissnar ner. Rovdjur äter bytesdjur.

Egentligen borde jag gratulera krabbspindeln till en lyckad fångst. Mat för många dagar.

humla och krabbspindel
Skicklig jägare. Trots att camouflaget inte är optimalt.

Men bytet är en humla så jag känner också ett litet styng i hjärtat.

Extremt orättvist mot blomkrabbspindeln (Misumena vatia) att tänka så. Den har bara följt sina instinkter. Framgångsrikt dessutom.

Jag får akta mig så att jag inte resonerar som om vår tomts lilla ekosystem är designat av Disney.

Den här gången tog blomkrabbspindeln en humla. Nästa gång kommer den att ta ett byte som vi människor skulle kalla för skadedjur. Kanske blir den själv mat åt en fågel?

Jag hade tur som blev vittne till det som hänt. Den här gången.

Grekisk krokus trivs i svenskt klimat

Min oro över att sorkarna skulle ha kalasat på krokusknölar hela vintern visade sig obefogad.

De grekiska krokusarna (Crocus sieberi, Tricolor) har övervintrat utan problem och blommar nu för fullt.

grekisk krokus i fjolårsgräs
Första årets blomning. De är jättefina!

Jag måste erkänna att jag misstänkte att bilden på förpackningen var lite photoshoppad. Inte kunde väl färgen på blommorna vara intensiv?

Men svaret är alltså att, jo det kan den.

fyra blommor grekisk krokus
En liten bukett med blommor.

Ytterligare en glad överraskning är att de här krokusarna ger flera blommor per knöl.

möjlig haghumla krokus
Svårt att artbestämma årets första humledrottning. Möjlig haghumla?

I en av blommorna satt en humla väldigt stilla. Det var rätt kyligt väder, men jag blev fundersam. Var den möjligen död?

Dagen efter satt den kvar i exakt samma ställning.

Då temperaturen steg och solen kikade fram var det fler än jag som undrade. Någon, eller något, var lite väl närgånget.

Nästa gång jag kikade på humlan satt den kvar men hade lyft ett av mellanbenen åt sidan. Det är humlevärldens motsvarighet till att sträcka upp långfingret – en klar signal att hålla distansen.

Sedan hade den värmt sig tillräckligt i solstrålarna och flög sin väg.

Ju mer jag lär mig om humlor, desto svårare är det att vara helt säker på vad jag ser. När jag slog i bestämningsnycklarna kom jag fram till att det möjligen var en Haghumla. Det som talar emot är att Haghumlan (Bombus sylvarum) vaknar sent på våren …

grekisk krokus ihopslagen
Mulet väder – ihopslagen blomma.

Kyligt väder bekymrar inte krokusarna något nämnvärt. Brist på solsken, det gillar de däremot inte! Då kniper de ihop blombladen och påminner mest om små isglassar där de står i fjolårsgräset.

Finns definitivt ingen anledning att öppna blommorna om det är fel väder för pollinatörerna.

Vallhumla på snabbvisit

När jag såg den där på blommorna pep jag av ren och skär lycka.

En vallhumla! Hos oss! Mitt framför mina ögon!

vallhumla-sidovy
Trolig vallhumla, sedd från sidan

Sedan 2012 har vallhumlan (Bombus subterraneus) fått en speciell air av exklusivitet. Det var då det kom upprörda rapporter i media om att ”britterna stjäl svenska humlor”.

Innan de krigsrubrikerna var det nog inte så många som ens visste att det fanns vallhumlor. Jag var själv en av de ovetande.

vallhumla-ovanfran
Trolig vallhumla, helfigur

Det visade sig att nyheten byggde på missförstånd. Humleforskarna har alla tillstånd som behövs. De deltar i ett projekt med målet att återinföra vallhumlan till Storbritannien där den försvunnit helt. Senaste rapporten därifrån tyder på att de haft viss framgång.

Hos oss var den en rar gäst. På hela sommaren såg jag den bara vid ett enda tillfälle.

(Som alltid har jag haft stor hjälp av boken ”Humlor – alla Sveriges arter” av Göran Holmström. Rekommenderad läsning för den som är nyfiken på det som surrar i luften.)

Ljus jordhumla

I slutet av augusti var det fortfarande gott om humlor. Vid det här laget såg de rätt luggslitna ut. Det är ett hårt arbete att samla in pollen och nektar. Till skillnad från våra tambin blir inte heller humlor avskräckta av lite regn. De ger sig ut ändå. Varje dag. Från morgon till kväll.

ljus-jordhumledrottning
Den här drottningen fyller energiförrådet inför övervintringen.

Därför var det en överraskning att helt plötsligt få se stora humlor i klara färger. Det var nykläckta drottningar på jakt efter näring.

En av de allra finaste var en ljus jordhumla (Bombus lucorum). Hon var en flitig besökare på oreganon. Med sin citrongula krage och sammetssvarta päls syntes hon lång väg. Sen en dag var det dags att hitta ett bra gömställe för vinterdvalan. Då försvann hon.

Tack vare Göran Holmströms fenomenala bok ”Humlor – Alla Sveriges arter” har jag både lärt mig hur den ljusa jordhumlan ser ut och att den är vanligt förekommande i hela landet. Ingen raritet med andra ord. Bara en liten raring.

Blomflugornas hösttröst

gullris-med-blomflugor
När solen värmer gullriset blir det snabbt fullt av blomflugor.

Praktlysing, såpnejlika och nu gullris… På tomten har vi alltså ytterligare en av dessa klassiska torparväxter som på senare tider omvärderats och nu anses vara en invasiv art.

Vårt Kanadensiska gullris (Solidago canadensis) finns i rabatten närmast verandan. Det är ett ganska litet bestånd. Jag vet inte om det kanske rentav är nyplanterat? I så fall kommer det säkert att försöka sprida sig. En annan möjlighet är att det är etablerat på platsen men inte trivs speciellt bra. I vilket fall som helst skall vi klippa av blomställningarna innan de hinner gå i frö.

Några som är väldigt förtjusta i gullriset är blomflugorna. Så fort det blir ljust och solen värmer upp luften kommer de flygande i sin jakt på nektar och pollen. Vi har sett många olika sorter på besök. Allt från stora svart-gula till små sammetsbruna.

Humlorna verkar däremot föredra höstblommorna med ordentliga blomkorgar. De söker sig nästan uteslutande till höstrudbeckiorna och septembersolrosen.