Tagg: hackspett

Hungriga djur

Snön underlättar för oss att se spåren efter våra olika besökare. Ibland är det spår av tassar och klövar. Andra gånger är det rester från en måltid.

rester av tallkottar på snö
Jag tror att det här är rester av ekorrens middag.

Marken under av de stora tallarna i skogsbrynet var pepprad av små tallkottsbitar. Jag gissar att det är ekorren som suttit uppe i tallkronan och ätit kottefrön.

hackspett har grävt i översnöad myrstack
Hackspetten har rädat myrstacken igen.

De röda skogsmyrorna har fått ytterligare påhälsning av hackspettar. Det är en stor stack så samhället kommer att överleva även om många myror blir fågelmat.

djupt bökad fåra i djupfryst mark vildsvin
Vildsvinen bökar i högervarv runt bastun.
uppbökad djupfryst mark vildsvin
Tjäle är en baggis för ett vildsvinstryne.

Och så har tomtgränsen haft besök av skogstrynena igen. De har flyttat på den frusna jorden för att komma åt smaskiga rötter. Med tanke på att silverbusken stått på samma plats ett antal år så överlever den säkert att få marken runt rötterna uppluckrad.

Annonser

Massor med kalorier på menyn

Vintern vill inte släppa greppet riktigt ännu och väderprognoserna är inte så uppmuntrande. Det kommer att bli fler kalla nätter med minusgrader innan det äntligen vänder.

kruka fylld med ister och fågelmat
Ister, frön och havregryn – energisnacks för fåglarna.

Det var med tanke på den ihållande nattkölden som jag gjorde en ny fettbomb till fåglarna. Nu använde jag en blomkruka som form och fyllde den till randen med havregryn och skalade solrosfrön. Smält ister band samman grynblandningen. En kvist fick dubbel användning som propp i avrinningshålet och tänkt sittpinne.

upphängd isterkruka med fågelmat
Krukan hänger nära buskarna. Lite mer skyddat.

När vi tittade till stugan passade jag på att hänga upp isterkrukan i pergolan. Den hamnade relativt lågt. Jag misstänker att en motiverad skogsmus kan hoppa från rosorna till pinnen. Händer det så är det ingen katastrof. Mössen skall också leva och krukans innehåll räcker förhoppningsvis till många hungriga smådjur.

fågelkakan nästan helt uppäten
Bara bottenskrapet kvar i formen.

Energipåfyllnaden blir nog uppskattad eftersom fågelkakan nästan är slut. Men precis som vid våra tidigare besök blev jag grundligt utskälld av fåglarna för att jag uppehöll mig vid maten. Den här gången var det talgoxe, nötväcka och stor hackspett som alla varnade för den farliga tvåbeningen.

Som min sambo konstaterade: ”Bara för att du är naturälskare betyder det inte automatiskt att naturen älskar dig.” Så sant som det är sagt!

Återkommande vårtecken

Tänk att det alltid dröjer så länge innan det blir vår? Nu har jag i alla fall koll på vilka buskar och träd kring stugan som är först med lövsprickning.

Bondsyrenen är alltid tidig. I år verkar inte bli något undantag.

syrenknoppar blad
Knubbiga syrenknoppar klarar kylan.

Syrenen sprider glädje vid minst två tillfällen varje år. Först på våren med de små gröna bladen och sen när blommorna sprider sin ljuvliga doft.

Ett annat vintrigt vårtecken är spåren efter hackspettens framfart i myrstackarna.

hackspetten har grävt hål i myrstacken
Hackspetten har ätit myror. Den här vintern också.

Förra sommaren flyttade myrorna den största stacken. Den gamla platsen i skogsbrynet hade successivt blivit allt mer skuggad av granarna. Nu valde de att slå ner bopålarna där de får sol nästan hela dagen. På en plats som ligger väldigt nära vår bastu. Det känns upplagt för grannfejder i sommar.

Hackspettarna hittade naturligtvis lika bra till den nya stacken.

Jag tror att det är gröngölingen som oftast är där och förser sig. Precis som koltrasten är den skeptisk till människor och håller sig helst på avstånd. Vi har bara sett en skymt av den i ögonvrån när den flyger sin väg.

Det vete fåglarna

Enligt den kinesiska kalendern är 2017 Tuppens år. Det passade alltså bra att den gångna helgen ägnades åt våra befjädrade grannar.

blames-pa-jordnotspasen
Blåmesen gömmer sig bakom fågelmaten.

En av de två jordnötspåsarna som jag hängt upp i pergolan flyttades till paradisbusken. De skyggaste fåglarna besöker hellre den platsen. Där är de mer skyddade.

hackspett-pa-jordnotspasen
Hackspetten är mer framfusig och tar för sig.

På de jordnötterna som blev kvar saknades det inte hungriga matgäster. Under helgen var det en strid ström av blåmesar, talgoxar och hackspettar som avlöste varandra. Allra helst hackspettarna var väldigt stridslystna och försvarade maten mot andra besökare.

koltrastbo-med-hal
Koltrastboet har ett urtag. Lagom plats för stjärtfjädrarna.

En viktig uppgift att få gjord den här helgen var att rensa ur holkarna och förbereda dem för flyttfåglarnas ankomst. I det gamla bomaterialet finns det parasiter och fågelloppor. Att ha långa gummihandskar när jag städade kändes därför som en lämplig skyddsåtgärd.

talgoxholken
Här har det skett en tragedi. Två döda ungar låg kvar i holken.

Inne i talgoxholken möttes jag av en sorglig syn. Där var det två ungar som inte hade klarat sig. Orsaken till dödsfallen var inte lätt att se så här långt efteråt. Jag städade ur och hoppas verkligen att årets häckning får bättre resultat.

Vem har kommit på oväntat besök?

När det är vinter och ont om mat är det väldigt lockande med ett skrovmål på myror. Det är förstås därför det nu finns ett stort hål i en av de mindre myrstackarna vid tomtgränsen.

utgravd-myrstack
Här har hackspetten varit framme

Under året som gått har vi sett både större hackspett och gröngöling i skogsbrynet. Troligen är det någon av dessa fåglar som smörjt kråset.

Hur som helst kommer de röda skogsmyrorna (Formica rufa) reparera skadan på stacken innan sommaren. Det är en av fördelarna med ett stort samhälle – gott om arbetskraft.