Tagg: gullviva

Frön till blomsterängen

Sommartorkan verkar ha tagit knäcken på ängsskallrorna. Förra året blommade de i överflöd. I år har jag inte sett en enda planta!

Kanske har några frön överlevt värmeböljan nere i jorden? Jag får helt enkelt vänta och se om de kommer igen nästa år. Det är i alla fall ett ordentligt bakslag i ängsprojektet.

Sju hemgjorda fröpåsar med frön av ängsblommor: gullviva, stor blåklocka, prästkrage, fältvädd, brudborste, kungsängslilja och fingerborgsblomma.
Påsarna är inte lika fina som innehållet.

För att minska risken att jag förlorar fler växter har jag utökat min frösamling. Nu är det både trädgårdsväxter och ängsblommor som jag sparar på.

En fördel med vädret är att de frön jag samlat in i år är snustorra. Ingen risk för mögel så länge jag förvarar dem rätt.

Jag har också sått frön på olika ställen på ängen. I förhoppningen att några av dem gror och blir nya plantor som sedan kan fortsätta att sprida sig.

Att anlägga en blomsteräng är ett långsiktigt projekt. Och ibland går det åt skogen.

Annonser

Går det att göra en äng av en gräsmatta?

Slänten nedanför verandan är inte så spännande. Där växer mest högt gräs. Fast jag har faktiskt hittat en del ängsblommor också. Mellan grästuvorna finns det gullviva, humleblomster, liten blåklocka och gulmåra. Med lite hjälp borde de kunna frodas och rentav föröka sig.

Jag har därför bestämt mig för att gynna dem på gräsets bekostnad. Målet är att få en liten blomsteräng som vi kan njuta av.

För att lyckas krävs arbete och uthållighet. Därför kavlade jag upp ärmarna och satte  igång.

miniang
Snaggad grässlänt – här kom skäran väl till pass.

I augusti mätte jag upp tre stycken rektanglar i slänten. De var kanske 1,5 * 2 meter. I dem skar jag ner gräset i flera omgångar. Till slut återstod det bara ett par centimeter höga stjälkar.

Då var det dags att ta fram grepen. Jag trampade ner den i grässvålen med ungefär fem cm mellanrum. Sedan bände jag till och vickade grepen fram och tillbaka. Tanken var att göra hål där frön kunde få kontakt med jorden.

I naturbeteshagar är det boskapen som trampar sönder marken med sina klövar. Eftersom jag bara väger en bråkdel så mycket som en normalstor ko fick jag jobba desto hårdare med grepen. Jag var helt genomsvettig när jag väl var färdig

angsskallra
Fröställning av ängsskallra

Därefter strödde jag ut frön av ängsskallra (Rhinanthus minor L) som jag hade samlat ihop från dikesrenen. Den gör att gräset blir glesare och ängsblommorna trivs bättre när de får mer sol. Ängsskallran är nämligen en halvparasit som försvagar gräset när den suger näring från rötterna.

angsfroblandning
Äkta ängsfröblandning.

Förutom ängsskallra tömde jag också ut en påse ängsfröblandning från Pratensis. Sedan vattnade jag och gick runt med träskor på den leriga grässvålen för att verkligen trampa ner fröna i marken. (Har man ingen ko som kan hjälpa till med sådant får man improvisera.) När det väl var klart återstod bara att vänta och se vad som gror.

Nu måste gräset hållas efter så att det inte kväver de nya plantorna innan de hunnit etablera sig. I höstas klippte jag det med en häcksax. Så länge gräset är riktigt kort passar häcksaxen bättre för ändamålet än skäran. Långsiktigt måste jag hitta en bättre lösning.

Kanske är det dags att anmäla mig till en kurs i att slå med lie? Allra helst om jag verkligen lyckas förvandla grässlänten till en liten blomsteräng. En äng kräver också den visst underhåll.

 

Gult är inte alls fult. Det är fint.

Helt plötsligt skiftar trädgårdens palett från blått, gult och vitt till gult, rött och orange. Det känns som ett tecken på att vi nu går in i en ny, varmare säsong.

Det är också färre insekter som surrar runt på tomten. Förmodligen är anledningen så enkel som att det nu är fler vilda växter som blommar. Alla humlor och fjärilar behöver inte längre trängas i en och samma lilla solglänta.

Vårkrage
Vårkrage (Doronicum Orientale)

En ny bekantskap i perennrabatten är vårkragen. Den verkar trivas bra och är tåligare för torka än vad jag först trodde när jag såg de tunna bladen.

Gullviva
Gullviva (Primula veris)

Gullvivorna har frösått sig på många ställen i rabatter och gräsgången. Bladrosetterna tål att trampas på och det är bra för det är svårt att undvika dem. Blommorna finns i flera olika nyanser. Från de mildaste gula till intensivt röda.

Pingstlilja
Pingstlilja (Narcissus poëticus)

Jag blir alltid lika förvånad över att de större lökväxterna blommar så sent. De är vårtecken! Fast nu får jag nog ändra uppfattning. Säsongen är lång. När de tidigaste, som krokusen, börjar gå i frö har pingstliljorna knappt ens börjat blomma.

För att inte tala om tulpanerna. De är riktiga små primadonnor och tänker minsann vänta ett tag till. För nog skulle vädret kunna bli ännu en aning bättre?

Blommor och blader

Allt är inte bara lupiner, lupiner och elände. I rabatterna hittade jag nyss flera kraftiga bestånd av gullvivor. Det är några av mina absoluta favoriter bland vårblommorna. De har också spridit sig och finns i ett stort antal i gräsgången framför rabatten.

gullviva
Här är det en gullviva som sticker upp.

Att trädgården är mer spontan än tuktad är något som jag verkligen tycker om. Soliga dagar är den som en liten glänta i skogen. Vacker och vilsam på en och samma gång.