Etikett: frön

Alliumlökar från frön

Nu var det dags att flytta mina vintersådda allium från blomlådan till rabatten. De måste få utrymme att växa och behövde etablera sig innan tjälen kommer.

Det var inte helt lätt att hitta dem i blomjorden. För även om lökarna vuxit mycket från fröna jag sådde är de fortfarande ytte-pytte små. De största var som min lillfingernagel. De minsta var som pärlsockergryn.

väldigt små vita blomlökar ligger i min handflata, tillsammans med klumpar av blomjord
Riktiga miniatyrlökar.

Till slut hade jag sållat fram ett trettiotal små lökar som jag satte ut bland höstrudbeckiorna. Om två eller tre år ser jag hur många av dem som överlevt kyla och sorkangrepp. För den som drar upp allium från frön får ha mycket gott tålamod.

Senare samma dag satte jag ytterligare 75 krokusknölar. De reades ut såhär i slutet av säsongen och jag chansade på att jorden är tillräckligt varm ett par veckor till.

Nästa vår borde gräsmattan bli ännu mer färgsprakande än tidigare.

Det kommer en vår nästa år

Hösten är den årstiden då jag är mest känslomässigt kluven. Å ena sidan är det dags att dra ner på tempot, städa och förbereda växterna för den kommande vintern.

torra ärtskidor, ett par smålökar och krassefrön ligger utlagda på hushållspapper
Sockerärtor, luftlökar och krassefrön.

Å andra sidan har jag fullt upp med att samla in frön och planera för allt jag vill göra nästa år. Sockerärtorna var goda – de skall sparas. Luftlöken fick tre nya topplökar. Det kan bli tre nya plantor av dem. Blomsterkrassen är en favorit både som prydnadsväxt och salladsgrönsak. Klart att den skall få en plats i rabatterna igen.

Det är inte lätt att varva ner och vara full av nya idéer … samtidigt.

Luftrötter

Ytterligare en låda med vintersådd är nu utplanterad. Jag väntade in det svalare höstvädret för att minska risken att de nya plantorna skulle torka ihjäl.

småplantor av bäckanemon i en plastbunke
Förvandlingen från små frön till aningens större växter.

Nytillskotten är bäckanemoner (Anemone rivularis) som drivits upp från frö. Inte en perenn som jag kände till tidigare men beskrivningen av vita blommor med blå ståndarknappar lät oemotståndlig.

utplanterade småplantor av bäckanemon lutar sina blad mot den mörka jorden
De lade sig platt. Kanske anade de vad som skulle hända?

Jag planterade dem på en halvskuggig plats i gräsmattan. Fast där fick de inte stå länge. Någon fyrbent besökare från skogen ville veta vad som fanns i botten av planteringsgropen. Alltså fick både jord och växter en flygtur. Som tur var regnade det och rötterna blev inte uttorkade. De flesta av bäckanemonerna överlevde.

Nu har det gått flera veckor sedan jag satte dem en andra gång på samma plats. Det verkar som om de kanske får stå kvar ostörda den här gången. Jag håller tummarna.

Vita solhattar

Nu blommar tre av de nio vita solhattar (Echinacea purpurea ‘Alba’) som jag drog upp från frö förra året. Det är naturligtvis fortfarande för tidigt att räkna bort de andra så det kan bli fler än tre blommor.

blomma av vit solhatt med smala kronblad
Gracila kronblad.

Jag tycker mig komma ihåg att jag tog alla frön från samma planta. Därför är det lite intressant att blommorna skiljer sig åt i utseende. Den största blomman på den kraftigaste plantan har samtidigt de smalaste kronbladen.

vit solhattsblomma med breda kronblad
Lite mer lik en prästkrage, men ändå inte.

De andra två har båda blommor med breda kronblad även om själva plantorna än så länge är ganska klena. Nästa år har de garanterat blivit både större och kraftigare. Då kanske blommorna också är mer lika varandra?

Geggiga fröbomber

Att öka antalet ängsblommor i solgläntan är ett långsiktigt projekt. Oftast sprider jag ut frön. Men eftersom fröna är lätta och flygiga är det svårt att få dem dit jag vill. (I det här fallet – in i mitten av täta buskage och stora hallonsnår.) Så jag bestämde mig för ge dem lite hjälp på vägen genom att göra fröbomber.

en tillplattad jordklump ligger i handflatan på en orange gummihandske. I mitten av jordklumpen finns blandade frön av vildblommor.
Det är nästan som att göra dumplings. Med fröfyllning.

Först lade jag överbliven planteringsjord i en hink. Därefter hällde jag i vatten lite i taget tills det gick att forma bollar av jorden. Med den kladdigaste ingrediensen redo att användas hämtade jag fröerna. Det var kråkvicker (Vicia cracca L.), fingerborgsblomma (Digitalis purpurea L.) och prästkrage (Leucanthemum vulgare Lam.) som jag samlat in från ängsplättarna. Varje jordklump plattades ut så jag kunde lägga frön i mitten.

en ihoppressad jordklump ligger i handflatan på en orange gummihandske.
Jorden pressas ihop runt fyllningen.

Sedan kom det momentet som krävde handkraft. För att fröbomberna skall hålla ihop när de kastas får de inte vara för blöta. Alltså måste jag klämma ut överflödigt vatten med båda händerna och samtidigt forma geggan till en boll.

fem färdiga fröbomber utplacerade på ett vitt hinklock. jordbollarna är oregelbundna och av olika storlek men håller ihop.
Färdiga fröbomber. Bara att kasta.

Nu blev jordklumparna visserligen mer äggformade än runda men principen funkade. De höll ihop så jag kunde hysta in dem dit där jag själv inte kunde nå. När de slog i marken exploderade de i en massa jord-och-frö smulor.

Återstår bara att vänta och se om det blir fler blommor på de ställena.

Sprätta frön

För att göra solgläntan ännu mer attraktiv för humlor, blomflugor och andra slags pollinatörer försöker jag öka antalet vilda blommor. (Sådana där som också kan kallas ”ogräs” om de gror i en fin rabatt.)

en hög med fruktbaljor av gökärt i botten av en glasburk
Frön är framtidslöften.

En del i det arbetet är att samla in frön från olika plantor som växer naturligt i gläntan. Sedan sår, eller bara strör, jag ut fröna på en likartad plats. Helst långt från den ursprungliga växtplatsen. På så sätt blir det långsamt men säkert allt fler vildblommor i gläntan. Den här metoden har fungerat bra med stor blåklocka, fingerborgsblomma, prästkrage och ängsskallra.

Nu senast var det gökärtens (Lathyrus linifolius (Reichard) Bässler) frön som var mogna. Det var oväntat. Oftast har jag varit för sent ute och växterna har redan hunnit smätta iväg fröna. Nu hann jag faktiskt samla in ett antal fruktbaljor.

Nästa år växer det nog ännu fler gökärt i solglänta. En del av dem på helt nya ställen.

Fröbytarfrön – vårkrage

De tidigaste perennerna är överblommade. Nu återstår att sätta frö och samla kraft inför vintervila och nästa års blomning.

färska fröställningar av vårkrage i ett melittafilter
Fröställningar av gemsrot/vårkrage.

Jag har passat på att klippa av några fröställningar från vårkragen (Doronicum orientale ‘Leonardo’). På nästa fröbytardag är det kanske någon som vill fylla ut sin vårrabatt och blir glad över att få lite vårkragefrö. Jag hoppas det i alla fall.

blomma av vårkrage - knallgul med många smala kronblad.
Vårkragen lyser verkligen upp rabatten.

Vårkragen, eller gemsrot som den också kallas, är en härdig torparväxt. Har den etablerat sig så kommer den troget tillbaka varje vår. Som tidigblommande är den också väldigt uppskattad av de övervintrade insekterna som kommer till solgläntan.

Gemsroten breder gärna ut sig och passar därför bäst ihop med starkväxande perenner.