Tagg: fjärilar

Vårblommande ogräs

Likväl som tidigare ägare lämnat kvar lupiner åt oss borde jag se till att det finns något som kommande ägare kan svära ve och förbannelse över. En tradition skall inte brytas.

svalört
En påse ogräs.

Det är därför som jag överväger att plantera svalört (Ranunculus ficaria L.) i hallonsnåret. Fast mest eftersom det är en vårblommande växt som också kan bidra med mat till alla yrvakna humlor och fjärilar på tomten.

Om vi ville ha en minutiöst välskött gräsmatta skulle vi kanske kalla den för ogräs. Nu blir svalörten istället ett efterlängtat vårtecken. Precis som vitsipporna.

Allt hänger på vilket perspektiv man väljer att ha.

Annonser

Vad för slags holk, sa du?

Det var först i augusti, ganska sent på säsongen, som jag till slut fick tummen ur och byggde en fjärilsholk. Ritningen till den hade jag hittat här.

Virket kom från en gammal trälår som stått utanför gäststugan. Att demolera den tog flera timmar och krävde både kofot och hammare. Till slut återstod bara en hög med ohyvlad granplank. Byggmaterial av högsta kvalitet!

Först sorterade jag plankorna i storleksordning. Sedan ritade jag upp de rätta måtten enligt ritningen och kapade till dem med sågen. När det förberedande arbetet väl var klart gick jag in i snickarboden och satte igång.

svangborr-fjarilsholk
Att borra hål med en gammaldags svängborr funkade det också.

På en fjärilsholk är ingångshålen bara smala springor. Jag ritade upp raka streck på framsidan. Sedan borrade jag längs med strecken. Resultatet blev lite vint och skevt men ganska bra ändå.

rasp-fjarilsholk
Kanterna på ingångshålen snyggade jag till med raspen.

Med en rasp tog jag bort träbitarna som satt kvar mellan borrhålen. Sedan drog jag ett par extra tag och jämnade till kanterna också.

tallbark-fjarilsholk
En barkbit blir många barkflagor. Allt som krävs är en kniv och mycket tålamod.

En fjärilsholk skall fyllas med bark. Inte hårt packad eftersom det skulle bli omöjligt för fjärilarna att krypa in och gömma sig. Lite lagom löst packad fungerar den däremot både som isolering för vinterkylan och skydd mot hungriga fåglar.

För att göra tunnare flagor stack jag först in en knivspets i sidan av en torr barkbit. Sedan bände jag försiktigt isär de olika skikten. Ett riktigt pilljobb som förutsatte en stadig hand.

barkflagor-fjarilsholk
Det blir ombonat och mysigt när det är färdigt.

Under sommaren hade jag samlat ihop stora bitar tallbark från rotvältorna i skogen. Det var tur det. Den dagen i snickarboden insåg jag exakt hur mycket barkflagor som krävs för att fylla en holk. (Det behövs kopiösa mängder. Betydligt mer än vad man tror.)

monterad-fjarilsholk
Dags att spika fast fronten.

Straxt under taket sitter det två spikar som fungerar som gångjärn. När holken skall städas öppnar bara man framsidan utåt – uppåt. För att undvika att den öppnas av misstag satte jag fast fronten med en spik i sidan. Den funkar som ett enkelt lås.

uppsatt-fjarilsholk
Uppsatt och monterad på pergolan. Nära vårlökarna när de blommar.

Den färdiga fjärilsholken blev en bastant trälåda. Både stor och tung. Dessutom med en kraftig träribba på baksidan. Vi satte fast den i pergolan vid rosorna. Det krävdes en hel del ståltråd för att hålla den på plats.

Jag har inte sett om det är några fjärilar som valt att övervintra i holken. Det är tidigast till våren som vi märker om den gjort någon nytta. Tills dess får jag fortsätta att vara nyfiken.

fjaril-i-vedboden
Inga nymodigheter, tack! Taket duger åt mig.

Inne i vedboden har vi åtminstone en nässelfjäril som slagit sig till ro för vinterdvalan. Förhoppningsvis får den vara i fred för skogsmössen.

Tålig blomma trotsar kylan

Nästan alla de andra växterna koncentrerar sig på att samla kraft inför vintern. Höstrudbeckiorna? Tja, visserligen har de färre knoppar än för en månad sedan men de blommar fortfarande. Tyvärr finns det nästan inga insekter kvar som kan besöka dem.

hostrudbeckia
Höstrudbeckiorna är jättefina. Dessutom får varje planta tre (!) blommor!

I våras trodde jag faktiskt att alla rudbeckiorna var döda. Det fanns en smutsig och kantstött namnskylt i blomsterlandet men inte en enda liten torr stjälk stod kvar efter vintern. Därför blev jag riktigt glad när de första gröna skotten sköt upp ur lerjorden.

Eftersom rudbeckiorna verkar trivas bra i landet kan vi nog plantera fler olika sorter där. Röd solhatt sägs exempelvis vara väldigt populär bland både fjärilar och humlor. Den är också både härdig och tålig vilket låter perfekt. En riktig torparväxt som passar in i vår lilla skogsglänta.

Septembersolrosen blommar

Hösten är här. Det är kallt på nätterna och vi ser bara ett fåtal insekter på dagarna. Tystnaden är nästan öronbedövande jämfört med högsommaren. Då ekade humlornas brummande dovt som en V8-motor från rabatterna och fåglarna sjöng från varenda buske.

I augusti planterade jag en septembersolros. Valet föll på (Helianthus salicifolius ‘Lemon Queen’). En variant med enkla blommor. Septembersolrosen är en perenn som är populär både bland fjärilar och humlor. Precis som namnet antyder blommar den sent.

septembersolros
De första blomman som slog ut var lite asymmetrisk.

Eftersom plantan kom i jorden under högsommaren har den inte riktigt hunnit växa till sig. Den är knappt en meter hög och har bara tre stjälkar. Min förhoppning är att den så småningom blir en sådan här stor rugge. Helst helt översållad med ljusgula blommor.

septembersolros-med-humlor
Nu är det få humlor kvar. De som finns samlas alla på samma blommor.

På plantskolan sade de att septembersolrosen är ”både hungrig och törstig”. Vi får se hur det fungerar med tanke på att de växter vi har vid stugan måste vara tåliga. Förutom när den  var nyplanterad så har den inte fått något extra vatten. Gräsklipp har jag lagt runt stjälken. Det är det enda näringstillskottet den fått i år.

Överlever den bara sin första vinter kommer den att få massor av kompost som vårgödsling. Då  blir den förhoppningsvis högre och får fler stjälkar redan nästa år.

Hallon är smaskens

På tomten har vi ett flertal stora hallonsnår. Fördelen med det är att vi enkelt kan plocka färska bär till frukostfilen eller efterrätten. Men det är inte bara vi som är förtjusta i hallon.

två Vinbärsfuks på hallon
Två Vinbärsfuksar samsas på samma hallon.

Senaste veckan har det varit fullt med Vinbärsfuks (Polygonia c-album) i buskagen. De sitter på de mognaste hallonen och snaskar i sig bärsaft med snabeln.

Samtidigt som de äter öppnar och stänger de också vingarna långsamt och rytmiskt. Som åskådare får man verkligen en känsla av att de njuter i stora mått.

Vinbärsfuks camouflage
Nu kom jag för nära. Dags att imitera ett gammalt löv.

Behöver de gömma sig för oönskade åskådare slår de raskt ihop vingarna. Då påminner de mest om ett torrt löv eller en barkbit. Mot rätt bakgrund skulle de bli nästan helt osynliga.

Geting med hallon
Såhär är getingen faktiskt lite gullig.

Några som det finns ännu fler av bland hallonen är getingar (Vespula vulgaris). Såhär i slutet av samhällets livscykel är de mycket intresserade av allt som är sött. Fullmogna hallon är precis sådant som de vill ha och ibland är det inte så lätt att se om bäret redan är upptaget.

Det innebär att jag nu är lite extra uppmärksam när jag skall plocka hallon. Men är jag bara försiktig och rör mig långsamt så struntar de fullständigt i mig.

Och det finns faktiskt tillräckligt med bär så det räcker till oss alla.

Fjärilsspaning i solgläntan.

Kring stugan finns det fullt av perenner. De flesta av dem blommar med enkla blommor. Sådana som gör det lätt för humlor, bin, fjärilar och skalbaggar att komma åt nektar och pollen.

Detta innebär att vår trädgård lockar till sig flygande besökare från när och fjärran.

Backfältmätare
Trolig (?) Backfältmätare (Xanthorhoe montanata)

Jag går runt med kameran och försöker dokumentera så många djur och växter som möjligt. Till skillnad från humlorna är fjärilarna inte speciellt samarbetsvilliga. De sitter sällan stilla och poserar för en amatörfotograf med ett långsamt avtryckarfinger.

Bilderna som jag samlat här är alltså tagna vid flera olika tillfällen under juni och juli.

Pärlgräsfjäril
Pärlgräsfjäril (Coenonympha arcania) på oreganoblomma.

Trädgårdslandet framför huset är helt igenvuxet av oreganoplantor. De är så pass många och livskraftiga att de höll på att skugga ihjäl rabarbern. Den vanligtvis härdiga gräslöken för också en tynande tillvaro.

Jag har inte riktigt bestämt mig för hur vi skall göra med dem. (Det finns trots allt ett begränsat behov av oregano till matlagningen.) Under tiden vi funderar på plantornas framtid får de blomma och sprida glädje bland pollinatörerna.

Möjlig rutig buskmätare
Rutig buskmätare (Chiasmia clathrata) på kirskål.

Den här lilla fjärilen har jag hittills bara sett vid ett enda tillfälle. Vingarnas teckning i svart-vitt påminner mig om ett trendigt op-mönster från 60-talets swinging London. Det sägs att den är vanligt förekommande och jag hoppas att det stämmer.

Skogspärlemorfjäril
Skogspärlemorfjärilen (Argynnis adippe) visar gärna upp sig.

Det är speciellt några fjärilsarter som vi ofta ser kring stugan. En av dem är skogspärlemorfjärilen. Den andra är luktgräsfjärilen.

Skogspärlemorfjärilen är en lysande färgklick där den fladdrar runt. Det verkar också som om det är få andra fjärilar som är så färgstarka? Allt som är orange blir nämligen uppvaktat av en förhoppningsfull hanne. Det har flirtats intensivt med bokomslag, trädgårdshandskar och en plasttratt. Hittills utan framgång men det avskräcker dem inte från nya försök.

okänd mätare
Okänd mätare solar sig på stugväggen.

Sedan finns det de mer diskreta fjärilarna. De som man måste komma riktigt, riktigt nära för att se alla nyanser. Den här mätaren kunde jag fotografera när den satt och solade sig.

Jag har försökt att artbestämma den genom att jämföra den med olika bilder. Men det är de små detaljerna som avgör vad det är för sort och den här gången gick jag bet.

amorösa luktgräsfjärilar
Amorösa luktgräsfjärilar (Aphantopus hyperantus) i färd med att göra fler luktgräsfjärilar.

Några som jag knappt hade lagt märke till innan vi blev med stuga är luktgräsfjärilarna. När de samlas så många på ett ställe, som de gör kring våra rabatter, då syns de verkligen. Trots sin diskreta färgskala olika nyanser av brunt och vitt.

”En av våra vanligaste sommararter” skriver Naturhistoriska Riksmuseet. Jag kan bara instämma.

Nässelfjäril
Nässelfjäril (Aglais urticae) på krollilja.

Den vackra Nässelfjärilen är en mycket god anledning till att lämna kvar ett stånd med brännässlor nere mot slänten. En annan god anledning är nässelsoppa. Som tur är finns det nässlor så det räcker och blir över till oss båda.

För artbestämning har jag använt mig av den här siten som har den fina funktionen ”vanligaste fjärilarna” uppdelade vecka för vecka. Det är baserat på rapporterade iakttagelser och stämde bra överens med mina egna noteringar när jag testade.

Nässlor, det är smaskens det!

Nere i slänten finns ett ganska stort bestånd med brännässlor. Det är med avsikt som vi lämnat dem ifred. Tanken var att de skulle kunna bli en bra barnkammare för hungriga fjärilslarver. Det tyckte tydligen fjärilarna också.

fjärilslarver
Det är trångt kring de bästa bladen.

På ett par av nässlorna finns det nu klungor av svartglänsande, taggiga larver som är fullt upptagna med att äta, äta, äta.

Min gissning är att det är ett påfågelöga (Inachis io) som lagt sina ägg där.

fler fjärilslarver
Larver av påfågelöga. Många larver.

Om de överlever tillräckligt länge för att hinna förpuppa sig och sedan bli vuxna fjärilar får vi en färgstark sensommar. Innan dess kommer de att gå hårt åt nässlorna.

glupska små gynnare
Kalhygge. I liten skala.

Påfågelögat är en av de fjärilar som övervintrar som fullvuxen individ. Den var en av de allra första fjärilarna som vi såg på våren. Tillsammans med kålfjärilen, citronfjärilen och vinbärsfuchsen.

För den som vill göra sin trädgård lite mer fjärilsanpassad har Svenska Naturskyddsföreningen sammanställt några enkla råd. Är man ägare till en aningens mer vildvuxen tomt behöver man inte ha dåligt samvete. Tvärtom är det bara bra. Och lämna gärna plats för ett nässelsnår i ett hörn någonstans. Då finns där både mat och skydd för fjärilarna.