Etikett: fjärilar

Tukta kryddhavet

Jag vet att det egentligen är bäst för perennerna att få vissna ner och stå kvar över vintern. De sparar på krafterna och det tryggar blomningen nästa år. Stjälkar och blad ger också skydd åt övervintrande insekter. Men ändå.

ett trädgårdsland som är nedklippt och brunt, i bakgrunden en röd stuga med vita knutar
Bara stubben kvar.

Oregano heter också kungsmynta och släktskapet märks på hur aggressivt den försöker sprida sig. Klipper jag inte ner den innan den sätter frö så tar den över hela tomten på nolltid. Vore det inte för att den är en så oerhört bra nektarväxt för alla sommarens pollinatörer så skulle den ligga risigt till.

Nu håller jag den i schack och försöker inte aktivt bli kvitt den.

Första trädet planterat

Det har tagit lite tid att känna in hur gläntan vill vara och hur vi vill ha det. Eftersom stugan är vår andningspaus i vardagen är vi försiktiga med att lägga till ”måsten”.

rundhagtornsträd i kruka, grenarna ihopbundna, krukan står på gräs, skogsbryn i bakgrunden
Ihopbundet för enklare transport till nya hemmet.

Därför är det första trädet som vi planterat inte ett fruktträd utan ett rundhagtorn (Crataegus laevigata (Poir.) DC.). Hagtorn är ett träd som gynnar många insektsarter. Det blommar tidigt för pollinatörerna och är värdväxt för flera fjärilar.

Hagtornet är också ett ätligt tillskott till gläntans skafferi. Bladen när de är späda. Frukterna används till sylt, gelé eller brännvinskrydda. Känner jag mig själv rätt kommer jag att leta reda på ett udda recept första gången det finns något att skörda. Men det är nog ett par år tills dess.

Först skall rundhagtornsträdet få etablera sig ordentligt på sin nya växtplats bredvid jordgubbslandet.

Långfläckat metallfly

Under de soliga sensommardagarna har vi stadigt 30 – 50 olika fjärilar på besök i oreganolandet. Det är inte så att jag blivit blasé, långtifrån, men de vanligaste arterna får mig inte längre att rusa i full fart efter kameran.

Idag blev det ändå till att sprinta.

ett långfläckat metallfly sitter på kungsmyntans blommor. vingarna är halft utfällda, vackert tecknade i olika nyanser av ljusgrått och brunt.
Mellanstor, knubbig och med en vit fläck på vingen.

Helt plötsligt såg jag en ljusbrunvattrad fjäril som fladdrade från blomma till blomma. Precis ett sådant flygfä som jag kan väldigt lite om. För att ha ens en liten chans att artbestämma behövs foto. Därav sprinten. När jag kom tillbaks med kameran såg jag att det fanns fullt av likadana svärmare bland oreganoblommorna. Vissa av dem var faktiskt villiga att posera en stund.

ett långfläckat metallfly vilar på en kungsmyntablomma. flyets vingar är ihopfällda, längs nacken och ryggen har den tofsar som ser ut som knölar
I vila påminner den om en drake med sin taggiga profil.

Efter lite sökande och jämförande av utseende tror jag vårt besök var långfläckat metallfly (Autographa macrogamma). Återigen en art som inte är det minsta sällsynt men som jag inte sett tidigare. En av dess värdväxter är rönn (Sorbus aucuparia L.) och sådana småplantor finns det fortfarande gott om nere i slänten.

Det känns lyxigt att det fortfarande finns en massa saker att lära om djuren och växterna som rör sig kring solgläntan.

Vinbärsfuks

Oftast låter jag brännässlor (Urtica dioica L.) stå kvar. I alla fall så länge de inte växer mitt i rabatterna. Nässlor är värdväxt för många olika slags fjärilslarver. Vill vi ha mycket fjärilsfladder i solgläntan måste vi förstås också värna deras barnkammaren. Därför finns flera stora bestånd med brännässlor både i skogsbrynet och i slänten. Måhända till grannarnas förtret?

en larv med brokiga sidor och vit rygg med tofsar sitter på ett nässelblad
Jag vill inte bli klappad. Jag vill inte bli uppäten.

Det senaste lilla matvraket som huggit in på nässlorna är en vinbärsfukslarv (Polygonia c album). Den nobbade vinbärsbuskarna som står i närheten för att istället välja en mer kryddstark kost.

två vinbärsfuksar med utspärrade vingar sitter mitt emot varandra på ett hallon
Solmogna hallon är rena juicebaren för fjärilarna.

Samtidigt som larven äter på nässlorna flyger vuxna vinbärsfuksfjärilar runt på ängen. (Prästkragarna är deras favoritblommor.) Tydligen överlappar de olika generationerna varandra. Kanske blir just den här larven en av de fjärilar som övervintrar? Då ser vi den igen nästa vår när krokusarna blommar.

Insektsmagnet

Att plantera för humlor och fjärilar behöver inte vara speciellt krånglig eller dyrt.

gräslöksblommor med en fjäril som sitter och sörplar nektar och en humla som precis landar
Det finns så det räcker till oss båda.

En av de mest populära humleväxterna i våra rabatter är faktiskt gräslöken. Ibland blir det nästan kö när alla pollinatörer vill komma fram till blommorna. Det är inte heller ovanligt att den som fått en plats jagar bort alla eventuella konkurrenter.

Eftersom gräslöken platsar både i köksträdgården och bland perennerna finns det stora tuvor på flera ställen i trädgården. Jag borde verkligen leta fram lite nya recept att experimentera med. Det känns dumt att bara äta den tillsammans med matjessillen.

Fjärilar i frysboxen

rustik fjärilsholk täckt av rimfrost och med snömössa
Kylslaget hotellrum.

Det är bara ett par veckor sedan fjärilsholken täcktes av rimfrost och toppades med en snömössa. Just den dagen visade termometern -14 C. Brrrr!

Holken isolerar knappast speciellt mycket mot kylan. Men den skyddar småkrypen från att bli upptäckta av fåglar. På så sätt bidrar vi till att några fler fjärilar överlever vintern. I alla fall vill jag tro att det är så.

Snuskiga, snaskiga fjärilar

Vi hade besök och det var trevligt så det blev också sent. Det mesta kom vi ihåg att plocka in men en halv vattenmelon blev kvar utomhus. I värmen. Och sen i regnet.

Sorgmantel, vinbärsfuks och gröna spyflugor på en halv vattenmelon.
Sorgmantel, vinbärsfuks och flugor låter sig väl smaka.

Nu har den tydligen uppnått den perfekta graden av förruttning där den jäser. Då är den också oemotståndlig för fjärilar. De är faktiskt inte det minsta kinkiga med maten utan gillar skämda frukter och bär precis lika mycket som nektar.

Vissa viktiga näringsämnen kan fjärilar tydligen bara få i sig från spillning. (Jepp, bajs!) Det lärde jag mig när jag lyssnade på ”Lepidopterology”. Ett helt Ologies-avsnitt bara om fjärilar – jag var i himmelriket.

Det är tack vare melonen som jag till slut fått en skarp bild på Sorgmantel (Nymphalis antiopa). Tidigare har fotona bara visat en suddig fläck på långt avstånd.

glasburk med gegga avsedd för att locka nattflyn och malar
Läskigt lockande gegga.

Att fjärilar dras till jäst socker är något jag tänker dra nytta av i ett annat experiment. Jag har gjort en blandning för att kunna locka nattfjärilar. På engelska kallas det för ”sugaring for moths” och jag har utgått från ett sådant recept.

En övermogen banan blandad med melass, brunt socker och avslagen öl får stå i solen och jäsa. Än så länge tycker jag att det fortfarande luktar banan men sambon tycker att det luktar ”förfärligt”.

När geggan är färdig skall jag kleta den på några blad i rosenhallonsnåret en sen kväll och se vad som kommer dit för att undersöka. Hoppas att nattfjärilarna har lika dåligt luktsinne som jag har och tycker att det luktar godare än ”förfärligt”.