Tagg: fjäril

Långdistansflygare

Vi är inte ensamma om att ha fått besök av tistelfjärilar (Cynthia cardui) i rabatterna.

en vuxen tistelfjäril sedd snedd från sidan. vingarna är halvt utslagna där den sitter bland oreganoblommor
Här ser ni en glimt av min dramatiskt rödfärgade framvinge.

Tidigare har jag mest sett dem på håll eller med ihopslagna vingar. Nu lyckades jag ta ett par bilder. De fungerade som stöd för minnet vid artidentifieringen.

tistelfjäril med utfällda vingar. den sitter på oreganoblommor och dricker nektar.
Fin fjäril. Oskicklig fotograf.

Något som verkligen överraskade mig var när jag förstod att tistelfjärilen inte är inhemsk i Sverige. Den flyger från Nordafrika eller Asien till sydeuropa för att para sig och lägga ägg. De tistelfjärilar som sedan kläcks där flyger ibland ännu längre norrut och hamnar då hos oss.

Otroligt imponerande av en insekt att kunna färdas så långt på två generationer! Och att hinna med allt på en sommar.

Annonser

Envishet lönar sig ibland

Sorgmanteln (Nymphalis antiopa) är varje år en av de första vårfjärilar i solgläntan. De är också snabba som sjutton och flyger högt upp i trädtopparna. Alla mina försök att fotografera dem med utslagna vingar har misslyckats. Tills nu.

sorgmantel sitter med utfällda vingar på en grusig väg
Fatta vinken! Jag vill att du går din väg.

Det var en av sommarens nykläckta fjärilar som satt still och sög i sig fukt från grusvägen. Trots att jag försökte vara försiktig när jag närmade mig blev den irriterad och slog ut med vingarna. Men den satt kvar! Och jag kunde äntligen få en bild som visar hur vackra de är med gräddgula kanter på de brunröda vingarna och små blå detaljer.

Sedan lämnade jag den i fred så den kunde fortsätta dricka fukt ostörd.

En annan sorts fågelfrö

De flesta fröfirmor har numera minst en blomsterblandning i sortimentet avsedd för pollinatörer. Naturvänner kan göra en insats utan att ha en egen trädgård. Det räcker med en kruka eller balkonglåda. Inte heller behöver de plöja metervis av trädgårdsböcker för att veta om de gör ”rätt”. Det hela är väldigt enkelt.

tre fröpåsar från sutton seeds: Birds and Bees Mix, Fältvädd och Honey Bee Mix
Låt oss prata om blommor och bin. Och fåglar.

Så har vi då engelsmännen med sina specialblandningar. De lockar inte bara humlor, bin och fjärilar till tomten. Växterna får fröställningar som blir mat åt småfåglarna.

Jag tycker att det låter väldigt klokt. Så naturligtvis beställde jag en förpackning.

Det står inte på dem exakt vilka sorts växter de innehåller. Därför kommer jag att så de här fröna i krukor. Då kan jag lättare ha dem under uppsikt och se vad det är som gror. På så sätt minskar jag risken att få in fler invasiva arter.

Det räcker så gott med mina ärkefiender lupinerna.

Violettkantad guldvinge

Vi fick finbesök av en (trolig) violettkantad guldvinge (Lycaena hippothoe) som provianterade på ängsblommorna. Den var vaksam så jag kunde inte komma speciellt nära med kameran.

violettkantad guldvinge på blommande prästkrage
En ynka bild fick jag. Suddig förstås.

I Sverige finns det flera olika Guldvingar och alla är de små och snabba till flykt.

Den violettkantade guldvingen föredrar  artrika, öppna gräsmarker med ett stort utbud av nektarrika blommor. Tyvärr finns det färre och färre av sådana marker och därför klassas arten numera som ”nära hotad”.

Några guldvingar har bevisligen hittat till solgläntan. Den duger visst som liten äng.

ängssyra med ett par tunna blomstänglar
Ängssyra. Lite ankommen av sol och insekter.

Nu vet jag att ängssyran (Rumex acetosa L.) är värdväxt för larverna. Vilken tur att jag lämnat kvar dem där de står bland ängsblommorna. Utan barnkammare inga vuxna individer. Och det skulle vara roligt att få se fler än en.

Ytterligare en bra ursäkt att lämna delar av tomten orörd och ”stökig”.

 

Det går inte alltid planenligt

Det finns ett gammalt talesätt som lyder: ”Människan spår men Gud rår.”

Så fort vilda djur är inblandade i ekvationen kan både människa och gudom spå och rå så mycket de orkar. Resultatet blir ändå något helt annat.

en koltrast ligger i sitt bo i hängrännan
Mitt emellan näbb och stjärtfjädrar finns en misstänksam koltrast.

Den här sommaren vill inte koltrasten bygga bo på fågelholkarnas tak. Nej minsann. Det enda stället som duger för en sådan finsmakare är … stuprännan!

Alltså slits jag mellan motstridiga känslor. Å ena sidan vill jag ha regn. Mycket regn. Gärna under en längre period. För markerna är snustorra och växterna far illa.

Å andra sidan vill jag DEFINITIVT INTE hitta dränkta fågelungar fastkilade i stupröret. Alternativet att de först blir genomvåta och sedan fryser ihjäl känns inte ett dugg bättre.

Vågar jag hoppas på att de blir flygfärdiga väldigt snart?

två avbitna fjärilsvingar på marken
Naturlig nedskräpning.

Sädesärlorna har byggt bo på andra sidan av taket. Dock inte i någon stupränna. De har fullt sjå med att mata sina glupska ungar. Allt som flyger och kryper är i fara.

På trädgårdsgången hittade jag de sorgsna resterna efter en framgångsrik fångst. Kanske var det en älggräspärlemorfjäril som gått till de sälla jaktmarkerna?

Naturligtvis går det inte att säga åt sädesärlorna: ”Ta bara de stickiga och irriterande insekterna. Lämna alla de som JAG tycker är fina i fred.” Och förstod de vad jag sade skulle de säga åt mig att sköta mitt.

Naturen har inga värderingar på det sättet och i en ekoväv hänger allt ihop.

 

Slåttergräsfjäril

Den här fjärilen stiftade jag bekantskap med i juli. Som så många andra pollinatörer uppehöll den sig helst runt vår vildvuxna oregano.

Kom en humla för nära spärrade fjärilen ut vingarna och markerade tydligt att blomman var upptagen. Där fanns definitivt inte plats för fler matgäster! Så det så.

slåttergräsfjäril på oregano
Med de här ögonfläckarna på vingarna ser jag jättefarlig ut!

Att sitta still och bli fotograferad var inte heller populärt. Jag fick radera mängder av suddiga bilder. Till slut fick jag äntligen några som var tydliga nog för en identifiering.

slåttergräsfjäril ihopslagna vingar
Lunchpaus. Men håller fortfarande ett öga på omgivningen.

Den griniga besökaren visade sig vara en slåttergräsfjäril (Maniola jurtina) Ytterligare en praktfjäril som tycker att vår solglänta är ett bra ställe för att söka föda, en partner och sedan slutligen lägga ägg.

Till skillnad från nässelfjärilen och påfågelsögat vill slåttergräsfjärilens larver inte käka nässlor. De skall ha riklig tillgång till olika grässorter. Precis sådant som växer i slänten.

Vilken tur att vi inte haft någon tanke på att försöka tukta de mer vildvuxna delarna av tomten. Där har många vilda djur, både stora och små, bosatt sig.

Naturen precis runt stugknuten. Just så som vi vill ha det.

Blåvinge i röllikan

Det är inte ofta som vi fått besök av någon blåvinge i gläntan. Synd, men inte helt oväntat. Ett flertal blåvingar är några av de mest hotade dagsfjärilarna i Sverige.

juvelvinge på röllika
Sommarkänsla – nu dröjer det ett år tills nästa gång.

I somras var det något som jag tror kan ha varit en Kronärtsblåvinge (Plebejus argyrognomon) som uppehöll sig runt röllikorna (Achillea millefolium L.)

Den lilla fjärilen var hyperalert och på sin vakt mot faror. Därför lyckades jag inte smyga tillräckligt nära för att kunna ta ett bra foto.

Även om blåvingen jag såg satt på en röllika är det troligen gökärten (Lathyrus linifolius (Reichard) Bässler) som eventuella larver kalasar på. Ytterligare en god anledning att inte vara nitisk med att rensa bort allt ”ogräset” på tomten.

Rolig kuriosa om röllika är att den dialektalt kallats backhumle eller jordhumle. Den smakar nämligen beskt och har faktiskt använts vid ölbryggning. Kanske något för de mest dedikerade mikrobryggerierna att testa på nytt? Snacka om hyperlokalt öl.