Tagg: fjäril

Slåttergräsfjäril

Den här fjärilen stiftade jag bekantskap med i juli. Som så många andra pollinatörer uppehöll den sig helst runt vår vildvuxna oregano.

Kom en humla för nära spärrade fjärilen ut vingarna och markerade tydligt att blomman var upptagen. Där fanns definitivt inte plats för fler matgäster! Så det så.

slåttergräsfjäril på oregano
Med de här ögonfläckarna på vingarna ser jag jättefarlig ut!

Att sitta still och bli fotograferad var inte heller populärt. Jag fick radera mängder av suddiga bilder. Till slut fick jag äntligen några som var tydliga nog för en identifiering.

slåttergräsfjäril ihopslagna vingar
Lunchpaus. Men håller fortfarande ett öga på omgivningen.

Den griniga besökaren visade sig vara en slåttergräsfjäril (Maniola jurtina) Ytterligare en praktfjäril som tycker att vår solglänta är ett bra ställe för att söka föda, en partner och sedan slutligen lägga ägg.

Till skillnad från nässelfjärilen och påfågelsögat vill slåttergräsfjärilens larver inte käka nässlor. De skall ha riklig tillgång till olika grässorter. Precis sådant som växer i slänten.

Vilken tur att vi inte haft någon tanke på att försöka tukta de mer vildvuxna delarna av tomten. Där har många vilda djur, både stora och små, bosatt sig.

Naturen precis runt stugknuten. Just så som vi vill ha det.

Annonser

Blåvinge i röllikan

Det är inte ofta som vi fått besök av någon blåvinge i gläntan. Synd, men inte helt oväntat. Ett flertal blåvingar är några av de mest hotade dagsfjärilarna i Sverige.

juvelvinge på röllika
Sommarkänsla – nu dröjer det ett år tills nästa gång.

I somras var det något som jag tror kan ha varit en Kronärtsblåvinge (Plebejus argyrognomon) som uppehöll sig runt röllikorna (Achillea millefolium L.)

Den lilla fjärilen var hyperalert och på sin vakt mot faror. Därför lyckades jag inte smyga tillräckligt nära för att kunna ta ett bra foto.

Även om blåvingen jag såg satt på en röllika är det troligen gökärten (Lathyrus linifolius (Reichard) Bässler) som eventuella larver kalasar på. Ytterligare en god anledning att inte vara nitisk med att rensa bort allt ”ogräset” på tomten.

Rolig kuriosa om röllika är att den dialektalt kallats backhumle eller jordhumle. Den smakar nämligen beskt och har faktiskt använts vid ölbryggning. Kanske något för de mest dedikerade mikrobryggerierna att testa på nytt? Snacka om hyperlokalt öl.

En giftig … fjäril?

Vår solglänta bjuder på många nya bekantskaper. Den här gången var det en fjäril med stora antenner och dramatiska färger som vilade sig på en blomma.

Turligt nog väntade den in mig när jag gick och hämtade kameran.

bastardsvärmare
Färgerna rött och svart är en klar varning till alla fåglar. Ät INTE!

Den här gynnaren visade sig vara en bastardsvärmare. Möjligen en sexfläckig bastardsvärmare (Zygaena filpendulae) men jag är långtifrån säker på artbestämningen.

De flesta bastardsvärmare är rödlistade och kategoriserade som nära hotade. Orsaken är framför allt att antalet blomrika ängsmarker minskar. Tydligen har vår lilla solglänta fått godkänt som ersättningsrevir.

Jag hajade faktiskt till när jag läste att bastardsvärmare är giftiga. De kan utsöndra vätecyanid! Att det finns något sådant som giftiga fjärilar i Sverige var en överraskning.

Fast det förklarar förstås varför den inte var lika lättskrämd som andra fjärilar. Likaså fick de starka färgerna på vingarna en ny innebörd.

Varningssignalen är glasklar: ”Jag är inte lämplig som mat!”

Skogsgräsfjäril

Den senaste veckan har jag sett tre (för mig) helt nya fjärilar i solgläntan.

Just den här var lite tricksig att fotografera. Först misslyckades jag med att fånga de röda markeringarna på vingarna. Istället såg fjärilen helt sammetssvart ut.

skogsgräsfjäril
Beundra mig! Jag är stilig med mina svarta vingar och röda fläckar.

Som tur var så satt den lugnt kvar på brunörten när jag kröp närmare och närmare med kameran. Till slut hade jag fått ett par bilder som var rätt bra.

Ändå tog det ett bra tag att identifiera den aktuella arten. Det fanns flera olika fjärilar med likartat färgschema och fläckar på vingarna. Vår besökare visade sig vara en skogsgräsfjäril (Erebia ligea). Den arten har den lilla egenheten att udda år så kläcks många individer, och jämna år är de betydligt mer sällsynta.

Att behålla nedre delen av tomten vildvuxen gynnar gräsfjärilar. Deras larver hittar värdväxter att äta och kan förpuppa sig i ostördhet. De vuxna individerna suger nektar av blommor, parar sig och lägger sedan sina ägg på grässtråna.

Det är skönt att ha ytterligare en bra anledning att inte fara runt som ett skållat troll och ”städa” i växtligheten. Somriga dagar skall avnjutas i lugn och ro.

Sällsynt gäst på klematisen

Min första reaktion när jag ser en helt ny insekt på tomten är att den förmodligen är jättevanlig. Det är bara det att inte jag sett den förut som gör att den känns sällsynt.

Oftast är den logiken helt rimlig. Fast ibland leder den till fel slutsats. Som när jag hittade en fantastiskt fin liten sorbetfärgad fjäril på klematisen.

Rosenfjäril
Rosenvinge (Miltochrista miniata)

Jag hade ingen aning om vad det kunde vara för en art och google var inte till någon hjälp. Varje nyformulerad sökning ledde mig bara till diverse annonser för prydnadsfjärilar av sten.

Alltså skickade jag bilden till Jourhavande Biolog på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm och bad om hjälp att få en lösning på gåtan.

Efter ett par dagar kom ett vänligt mail som avslöjade att det är en Rosenvinge som besökte oss. En sällsynt liten fjäril vars larv lever på lavar.

Amarantfjäril
Amiralfjäril (Vanessa atalanta)

Jämfört med den känns Amiralfjärilen som smorde kråset på oreganon nästan lite banal. Detta trots att den är en långväga gäst som flugit hela vägen från Medelhavet för att komma hit.

Listan över fjärilar som vi sett på tomten kan alltså uppdateras med två nya arter.

Våra sexbenta vänner

Det var inte bara vi som njöt av helgens värmande vårsol och den stilla luften.

I det torra och fina vädret blev tomten rena magneten för nyväckta fjärilar och andra insekter som alla var på jakt efter mat, partner och boplats. (Inte nödvändigtvis i den ordningen).

Vi följde skådespelet från första parkett när vi satt och fikade i solen på verandan. Bättre platser än så kunde vi knappast begära.

Flest var det av citronfjärilar. Härdiga övervintrare förstår de samtidigt att uppskatta en slänt med vårblommor. Vi såg tre, fyra, fem stycken till synes planlöst dansa runt i luften när de bestämde sig för var de skulle slå sig ner på jakt efter nektar.

Citronfjäril på krokus
En yrvaken citronfjäril suger nektar från en krokus

Det vackra påfågelögat hade å andra sidan inte tid att posera för en bild! Den hade fullt upp med sitt. Där fick vi nöja oss med att beundra den på avstånd.

En fjäril som ville ha fukt, inte bara mat, var vinbärsfuchsen. Den slog sig ner i ett av hjulspåren på tomten och sög vatten ur den mörka jorden. Sen när tanken var lagom full då flög den sin väg igen.

Vinbärsfuchs
Vinbärsfuchsen satt på den fuktiga marken och tog igen sig ett slag.

Mitt i fjärilsskådandet hörde vi helt plötsligt ett dovt och ljudligt brummande som närmade sig. Förbi oss, i ögonhöjd, dundrade en luden humledrottning som var stor som en tumme. Hon var definitivt på jakt efter ett övergivet sork- eller musbo där hon kunde lägga ägg och starta ett samhälle. Under tiden som hon målmedvetet inspekterade den ena möjliga boplatsen efter den andra drack också hon en uppiggande slurk nektar eller två.

Det artar sig till en spännande och färggrann vår.