Etikett: fingerborgsblomma

Geggiga fröbomber

Att öka antalet ängsblommor i solgläntan är ett långsiktigt projekt. Oftast sprider jag ut frön. Men eftersom fröna är lätta och flygiga är det svårt att få dem dit jag vill. (I det här fallet – in i mitten av täta buskage och stora hallonsnår.) Så jag bestämde mig för ge dem lite hjälp på vägen genom att göra fröbomber.

en tillplattad jordklump ligger i handflatan på en orange gummihandske. I mitten av jordklumpen finns blandade frön av vildblommor.
Det är nästan som att göra dumplings. Med fröfyllning.

Först lade jag överbliven planteringsjord i en hink. Därefter hällde jag i vatten lite i taget tills det gick att forma bollar av jorden. Med den kladdigaste ingrediensen redo att användas hämtade jag fröerna. Det var kråkvicker (Vicia cracca L.), fingerborgsblomma (Digitalis purpurea L.) och prästkrage (Leucanthemum vulgare Lam.) som jag samlat in från ängsplättarna. Varje jordklump plattades ut så jag kunde lägga frön i mitten.

en ihoppressad jordklump ligger i handflatan på en orange gummihandske.
Jorden pressas ihop runt fyllningen.

Sedan kom det momentet som krävde handkraft. För att fröbomberna skall hålla ihop när de kastas får de inte vara för blöta. Alltså måste jag klämma ut överflödigt vatten med båda händerna och samtidigt forma geggan till en boll.

fem färdiga fröbomber utplacerade på ett vitt hinklock. jordbollarna är oregelbundna och av olika storlek men håller ihop.
Färdiga fröbomber. Bara att kasta.

Nu blev jordklumparna visserligen mer äggformade än runda men principen funkade. De höll ihop så jag kunde hysta in dem dit där jag själv inte kunde nå. När de slog i marken exploderade de i en massa jord-och-frö smulor.

Återstår bara att vänta och se om det blir fler blommor på de ställena.

Annonser

Också ett sätt att bli av med kirskål

Tydligen så gillar vildsvin smaken av kirskål. Oklart om det är rötterna eller bladen som lockar. Svinen har i alla fall plöjt upp marken runt hasseln i sin jakt på godsakerna.

uppbökad jord med gula höstlöv
Här har trynfräsen gått fram.

Hallonsnåren har de lämnat i fred. Det är bra. Bergeniorna likaså. Det är ännu bättre.

Eftersom vi inte odlar potatis eller andra rutfrukter har de än så länge inte sökt föda nära stugan. Får se om det fortsätter så.

I vilket fall som helst är det ingen idé att jobba mot naturen. Vildsvinen finns i skogarna och nu har de möblerat om en del av grässlänten. Jag passade på att sprida ut lite frön av brudborste, fingerborgsblomma, prästkrage och backsippa på jorden.

Kanske kan det bli ytterligare en liten ängsplätt.

Vi har en näringsrik kompost

I alla fall om jag skall dra några slutsatser från växterna som slagit rot i gallerkomposten. Det är fyra fingerborgsblommor och åtminstone två aklejor. Riktiga monster med jättestora blad. Förmodligen kommer de från frön som funnits i gräsklippet.

gallerkompost med växter som slagit rot i gräsklippet. Fingerborgsblommor och acklejor.
Gott om näring och lagom fuktigt. Komposten är en perfekt växtplats.

Sådana fripassagerare får man räkna med i en trädgårdskompost. Frön och rotbitar har en enorm livskraft. Det är också anledningen till att jag rötar allt ogräs. Rabattväxter som självsår sig är en sak. Att använda komposten som täckmaterial för att sedan upptäcka att den var fylld av maskrosfrön? Njae, det skulle inte vara så roligt.

Jag undrar hur mycket av trädgårdskomposten som kommer att finnas kvar i vår? Alla små djur, mikroorganismer och svampar som bryter ner det organiska materialet. Även om arbetet går långsammare under vintermånaderna så avstannar det aldrig helt. En gissning är att volymen kommer att ha minskar med ungefär en tredjedel. Det som blir kvar är näringsrikt och perfekt som jordförbättring i rabatter och trädgårdsland.

Känner jag mig själv så kommer jag att flytta på de här plantorna när det är dags att använda komposten. Mitt hjärta ömmar lite extra för hemlösa överlevare. De förtjänar en extra chans.

Frön till blomsterängen

Sommartorkan verkar ha tagit knäcken på ängsskallrorna. Förra året blommade de i överflöd. I år har jag inte sett en enda planta!

Kanske har några frön överlevt värmeböljan nere i jorden? Jag får helt enkelt vänta och se om de kommer igen nästa år. Det är i alla fall ett ordentligt bakslag i ängsprojektet.

Sju hemgjorda fröpåsar med frön av ängsblommor: gullviva, stor blåklocka, prästkrage, fältvädd, brudborste, kungsängslilja och fingerborgsblomma.
Påsarna är inte lika fina som innehållet.

För att minska risken att jag förlorar fler växter har jag utökat min frösamling. Nu är det både trädgårdsväxter och ängsblommor som jag sparar på.

En fördel med vädret är att de frön jag samlat in i år är snustorra. Ingen risk för mögel så länge jag förvarar dem rätt.

Jag har också sått frön på olika ställen på ängen. I förhoppningen att några av dem gror och blir nya plantor som sedan kan fortsätta att sprida sig.

Att anlägga en blomsteräng är ett långsiktigt projekt. Och ibland går det åt skogen.

Vårplan(t)ering

Nu har brevbäraren äntligen lämnat över försändelsen med frön från Rara Växter

Så som jag har väntat och längtat!

fröpåsar från Rara Växter
Flest blomsterfrön, men också något ätbart.

Jag försökte vara smart och framför allt välja fler varianter av sådana växter som trivs i vårt lilla mikroklimat. Det blir ett par nya fingerborgsblommor och en slingerstormhatt.

Testballonger är kungsljus, blomstermorot och rosenböna.

Wasabiruccolan får jag förmodligen så inomhus i stan. Annars kommer jordloppor och sniglar att festa på bladen innan jag hunnit få så mycket som en smakbit.

Frön av slingerkrasse från Rara Växter
Frön av vit slingerkrasse.

Blomsterkrasse är en pålitlig följeslagare i mitt liv. Den har jag tyckt om ända sedan jag var liten och mina föräldrar hade den på balkongen. Blommorna vällde ymnigt över balkongräcket och bladen plockade vi för att mata de kålfjärilslarver vi höll i ett terrarie.

(De vuxna kålfjärilarna släppte vi ut från balkongen där de flög iväg som ett svart-vitt band. Fortfarande ett av de mäktigaste naturminnena från min barndom.)

Krasse lockar inte bara till sig kålfjärilar utan också mycket bladlöss. Med tanke på alla hungriga blomsterflugor, nyckelpigor och spindlar är det knappast ett jättestort problem.

Jag hoppas verkligen att den här vita slingerkrassen kommer att trivas vid stugan.

Rosenböna bönor från Rara Växter
Fläckiga rosenbönor – lite som fågelungars camouflage.

Vi får se var någonstans det finns plats för rosenbönorna? Jag har en idé, men det betyder ju inte att det är en bra idé. Fel har jag haft förut. Många gånger.

Det här var första gången som jag beställde från Rara Växter. Kommer helt säkert att göra det fler gånger. De har en hel del intressanta frön och webbshopen fungerade smärtfritt. Bonuspoäng för de pedagogiska etiketterna på fröförpackningarna.

Nya plantor från frön

Höstvindarna viner snålt runt knuten. Regnet är uppblandat med snöglopp. Vädret uppmuntrar inte direkt till utomhusvistelse. I helgen stod jag uppflugen på stegen och rensade våra hängrännor inför den kommande vintern.

fröställning röd solhatt
I varje frö finns allt som behövs för en helt ny planta.

Idag passar jag på att inventera de fröställningar som jag samlat in från trädgården. I bakhuvudet finns tanken att bli mer ordentlig och bättre på att planera mina insatser.

Dels vill jag dra upp egna växter från frön. Sedan vill jag också kunna erbjuda något roligt när jag träffar andra odlingsintresserade.

Än så länge har jag bara frön av röd solhatt och brokig stormhatt men det räcker för mina mest akuta behov.

Slår höstvädret om till soligt och varmt kan jag samla in fler sorter. Stockros och fingerborgsblomma står högst på önskelistan. Följda av stockmalva och rysk martorn.

Vi får se hur det går. Spännande är det hur som helst.

Vildvuxen charm

Visst är det förståeligt att jag blir glad av den här utsikten från matbordet?

Det är en, i mitt tycke, mycket lyckad korsning av torparträdgård och ”English cottage garden”. Två av mina ideal och förebilder vad gäller trädgård.

fingerborgsblommor blåklocka ros
Ett charmigt gruppfoto.

Här avlöser växterna varandra så att blomsterfägringen håller i sig långt in på hösten. Då fingerborgsblommorna och de stora blåklockorna falnar tar rosor och ölandstok vid.

Det är bara rosorna och ölandstoken som jag kan säga att jag sköter om. Jag beskär dem och ser till att de är någorlunda skyddade mot vinterkylan. I våras fick de gödning i form av illaluktande ogräsvatten. (Det var tänkt som lite uppmuntran och det har definitivt haft avsedd effekt.)

Blåklockorna och fingerborgsblommorna har frösått sig själva bland perennerna. När nu resultatet blir såhär fint är det bara att tacka och ta emot.

Det är nämligen betydligt enklare att jobba med naturen än mot den.