Etikett: fågelmatning

Fyrbenta fåglar

Dagtid är det blidväder men nattetid är det minusgrader. Fåglarna kan kosta på sig att vara lite kräsna med fågelmaten. Det finns andra som uppskattar en kaloririk buffét.

nattbild på möss, en sitter i fågelmaten och den andra klättrar uppåt på en pinne för att komma dit
”Say cheeeeeeese!”

Skogsmössen behöver inte trugas. De föredrar att äta nära skyddande buskage. Saknas det sådant lyckas de vara på helspänn samtidigt som de smörjer kråset. En bedrift.

räv passerar under fågelmaten på natten. tittar mot kameran.
Nattlig jägare.

Nästa fyrbenta besökare hade gärna umgåtts närmare med mössen men det var de inte intresserade av. Jag är osäker på om det är en katt eller en räv som blänger surt mot kameran.

Förstår att mössen slog till reträtt. De ville fylla magen. Inte bli mat.

Kletig kottegirland med fågelfrö

Nära mitt jobb växer det något slags exotiska barrträd som får knytnävsstora kottar. I höstas plockade jag upp alla kottar som jag hittade på marken. I bakhuvudet hade jag en tanke om att använda dem för att mata fåglarna vid stugan.

fyra stora kottar, ister, ett långt skosnöre och fågelfrö
Ingredienserna till en kottegirland med fågelmat.

Nu var det hög tid att omsätta den vaga idén till något praktiskt. Allt som behövdes: ett skosnöre, fågelfrön, rumsvarmt ister som blivit mjukt och formbart samt en smörkniv.

fyra kottar ihopknutna med ett skosnöre till en girland
Ett pärlband av kottar.

Jag började med att sätta ihop kottarna till en girland. Eftersom både talgoxar och blåmesar är väldigt grälsjuka måste det vara ordentligt avstånd mellan sittplatserna. Som tur var fanns det ett riktigt långt skosnöre i ”återbrukslådan”.

kotte fylld med ister och fågelfrön
Mycket fågelmat får rum mellan kottefjällen.

Med hjälp av smörkniven kletade jag in den första kotten med ett tjockt lager ister. Sedan rullade jag den i fågelfrön och avslutade med att trycka in den kletiga massan ordentligt mellan kottefjällen med fingrarna. Slutresultatet blev kompakt och bra.

tre av kottarna i girlanden fyllda med ister och fågelfrön en kotte fortfarande utan fyllning
Nästan klart. Bara en kotte kvar att fylla.

När jag väl fått in snitsen tog det inte lång tid att göra klar girlanden. Jag kommer att hänga upp den i pergolan även om blidvädret håller i sig. Blir det en köldknäpp behöver småfåglarna det extra energitillskottet.

Bra program på katt-TV

Den hemgjorda fågelmaten är poppis. Än så länge är den mest ett komplement till allt ätbart som småfåglarna hittar i skogen. Extra energi för kalla dagar.

en tredjedel av den hemgjorda fågelmaten i mjukostburken är uppäten
Fett och havregryn är mums till frukost.

På bara en vecka har ungefär en tredjedel av innehållet i den första plastburken försvunnit. Den är placerad rätt lågt, nära marken. Precis bredvid ölandstoken som skydd mot rovfåglar.

bild framifrån av en plastburk fylld med jordnötter och ister, fastsatt på en påle
Nam-nam! Fett och jordnötter.

I närheten har jag satt upp en ny burk. Den innehåller en extra kaloririk blandning av ister och jordnötter. Sådant som blev över när jag gjorde en stor sats fågelmat.

sidovy visar att upphängningen är ståltråd och spik. Spiken igenom burken.
Enkel upphängningsanordning.

Plastburkarna skall inte användas till något annat efteråt. Därför behöver jag inte vara rädd om dem. Ett par spikar och ståltråd är allt som behövs för att få dem på plats.

katten sitter på bordet och tittar ut på småfåglarna som besöker fågelmatarna
Stör mig inte! Det är fåglar på TV.

En bonus med fågelmatningen är att den underhåller katten också. Det syns tydligt på hennes kroppsspråk när hon får syn på ett byte. Hon får utlopp för sina jaktinstinkter genom att smyga på dem från matbordet.

Dessutom skvallrar hon högljutt när fåglarna är oförskämda nog att äta vår fågelmat som vi hängt upp.

Duktig kisse. Säg åt dem bara!

Paparazzi i skogsbrynet

Jag föll för frestelsen och köpte ytterligare en viltkamera. Burrel, samma märke som min första. Det här är en lite enklare modell som saknar stöd för MMS. (Eftersom jag inte använt detta en enda gång hittills kändes det överflödigt.)

viltkamera fastsatt med en rem runt en lavklädd björkstam
Lite mer basic, aningens mer rustik.

Nu finns den i skogsbrynet. Försedd med stort minneskort och laddningsbara batterier. Första uppdraget är att se om ugglorna jagar vid grönkomposten? Sedan är det hög tid att vildsvinen poserar för en bild. Hittills har vi bara sett spåren av deras framfart.

När snön lägger sig får vi se vilken av viltkamerorna som får hedersuppdraget att bevaka fågelmatningen när inte vi är här. Det känns lagom lyxigt att ha två att välja mellan och kunna planera för att täcka så många vinklar som möjligt.

Ett bra köp.

Fåglar och fönster

Trots att stugan ligger mitt ute i skogen händer det välsignat sällan att vi hittar en död fågel som flugit in fönstret och brutit nacken. (Naturligtvis kan det vara så att räven bär bort beviset innan vi sett det.) På insidan av fönsterrutorna sitter rovfågelsiluetter.

Vi gör vårt bästa för att avskräcka dem så de väljer en annan väg.

omtumlad nötväcka sitter uppburrad på frostigt utegolv
Jag mår inte alls bra.

Tyvärr räcker det inte alltid. I helgen hittade jag en nötväcka (Sitta europaea) på trallen framför bastun. Det märktes tydligt att den var chockad. Istället för en spolformad torped med hetsigt humör var det en ynklig fjäderboll som satt alldeles stilla.

Jag ville hjälpa den men visste inte hur? Så jag gjorde det näst bästa. Jag lämnade den ifred. Antingen skulle den återhämta sig eller så skulle den dö. Och den här gången var turen med oss. När jag kollade en halvtimme senare var nötväckan borta. Kvar fanns ett par kluttar färsk fågelbajs.

Om några år har havtornen framför bastun växt till sig. Då slipper vi förhoppningsvis fler krockskadade fåglar när de istället kan hålla koll på omgivningen från buskaget.

Jag ser fram emot den dagen. För det här skär i hjärtat.

Mat för frusna gäster

Jag är förberedd för minusgrader, snötäcke och hungriga fåglar. Precis som förra året har jag återanvänt kasserade plastförpackningar. Den här gången ”upcyclade” jag två glassburkar från jobbet. Plus en liten burk som innehållit färskost.

en glassburk och en liten plastlåda har blivit fågelmatare efter det att de fyllts med fågelfrön, jordnötter och ister.
Det är inte svårt att göra egen fågelmat.

Efter att ha diskat ur burkarna fyllde jag dem med havregryn, skalade fågelfrön och jordnötter. En pinne stacks ner mitt i den största burken. Sedan hällde jag försiktigt på smält ister tills torrvarorna täckts. Det blev riktiga energibomber. Eftersom det feta istret håller sig mjukt också i minusgrader är det perfekt till fåglarna.

När fimbulvintern kommer går det snabbt att sätta upp isterburkarna.

en fågelmatare i mässing, fylld med jordnötter
Än så länge anses den här ”ekorrsäker”.

Fågelmataren med jordnötter hängde jag egentligen upp onödigt tidigt på säsongen. Det var mest för att roa katten. Ibland ser hon en kaxig talgoxe eller stursk blåmes genom fönstret. Då förvandlas hon blixtsnabbt från gosig pälshög till jägare med laserfokus. Det är precis därför hon får hålla sig inomhus och på verandan.

Det där är ingen fågel?

En tidig morgon. Perfekt för att sitta ner med en kopp kaffe och läsa tidningen. Jag hade precis rest mig upp för att lägga mer ved i roslagskaminen. Då såg jag något i ögonvrån.

brun hårig rumpa av hukande djur framför kakform som innehållar hemgjord fågelmat
Vem har lagt en brun boll där?

När vintern gett upp sista sucken minskade också antalet besökare till fågelmaten. Då satte jag ner kakformen på marken. Den flottiga gegga som fanns kvar kanske skulle locka en skogsmus? Och jag vet att ugglan jagar där på nätterna.

Fast nu satt det en rund, brun pälsklump framför kakformen. Vad i hela fridens namn?

en skogsmård står i profil framför kakformen som innehåller fågelmat
Var det något som rörde sig där borta?

Åh … DET var oväntat. Att få se mården i dagsljus. Och på så nära håll!

skogsmård sitter upprätt på bakbenen framför kakformen som innehåller rester av fågelmat
Sträcker jag på mig får jag bättre koll på omgivningen.

Isterlukten hade lockat dit en finsmakare som verkligen ville komma åt de sista envisa molekylerna i botten av kakformen. Det krävdes mycket ålande, slickande, gnagande och krafsande men efter tio minuter var mården nöjd och skuttade iväg in i skogsbrynet.

Kvar vid stugfönstret satt jag och katten. Fulla av förundran.