Tagg: fågelholkar

Att göra en fågelbobunt

Vintern är fortsatt väldigt envis. Vi människor går runt och huttrar i våra tjocka jackor. Fåglarna har däremot fått vårkänslor.

De måste fortfarande äta tillräckligt för att klarar kylan. Samtidigt har de börjat sjunga och hävda sina revir.

I vår tänkte jag bjuda dem på finfint bomaterial. Inspirationen fick jag från den här artikeln hos BBC Wildlife.

På engelska heter det ”nesting bundle”. Jag kallar det för ”fågelbobunt”.

material till en fågelbobunt
Allt material och verktyg som behövs.

För att konstruera fågelbobunten behövde jag en grenklyka, jutesnöre och bra bomaterial. BBC rekommenderar en blandning av torra grässtrån, ull och fröställningar.

Det hade jag inte.

En av mina vänner som har får gav mig tre hekto otvättad ull. Helt perfekt!

färdig fågelbobunt
Den färdiga fågelbobunten.

Ullen delade jag upp i mindre tussar. De skulle bindas fast vid pinnen med en kort snörstump. På så sätt blir det lätt att ta bort snörstumparna allt eftersom fåglarna tar bomaterial från bunten.

”Ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut. Ny ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut. Ny ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut. Ny ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut … ”

Trots minusgrader var det rätt mysigt att sitta ute på stugverandan och pyssla.

upphängd fågelbobunt
På plats i trädet – ser ut som något ur en skräckfilm.

Den färdiga fågelbobunten hängde jag upp i skogsbrynet. Där skyddar grangrenarna den från snö och regn. Småfåglarna behöver inte heller oroa sig för angrepp av rovfåglar.

Vid nästa stugbesök får vi se hur mycket ull som försvunnit.

Annonser

Det vete fåglarna

Enligt den kinesiska kalendern är 2017 Tuppens år. Det passade alltså bra att den gångna helgen ägnades åt våra befjädrade grannar.

blames-pa-jordnotspasen
Blåmesen gömmer sig bakom fågelmaten.

En av de två jordnötspåsarna som jag hängt upp i pergolan flyttades till paradisbusken. De skyggaste fåglarna besöker hellre den platsen. Där är de mer skyddade.

hackspett-pa-jordnotspasen
Hackspetten är mer framfusig och tar för sig.

På de jordnötterna som blev kvar saknades det inte hungriga matgäster. Under helgen var det en strid ström av blåmesar, talgoxar och hackspettar som avlöste varandra. Allra helst hackspettarna var väldigt stridslystna och försvarade maten mot andra besökare.

koltrastbo-med-hal
Koltrastboet har ett urtag. Lagom plats för stjärtfjädrarna.

En viktig uppgift att få gjord den här helgen var att rensa ur holkarna och förbereda dem för flyttfåglarnas ankomst. I det gamla bomaterialet finns det parasiter och fågelloppor. Att ha långa gummihandskar när jag städade kändes därför som en lämplig skyddsåtgärd.

talgoxholken
Här har det skett en tragedi. Två döda ungar låg kvar i holken.

Inne i talgoxholken möttes jag av en sorglig syn. Där var det två ungar som inte hade klarat sig. Orsaken till dödsfallen var inte lätt att se så här långt efteråt. Jag städade ur och hoppas verkligen att årets häckning får bättre resultat.

Du är dum! Försvinn!

När vi i våras satte upp en svalbräda och tre holkar på tomten försökte jag förgäves dämpa mina egna förväntningar. I de flesta böcker om holkbygge stod det att det ofta är först på andra året som det flyttar in någon fågel. Innan dess är holkarna alldeles för nya. Det behövs lite väderbiten patina för att passa de kräsna hålbyggarna.

Dessutom är det inte alls säkert att alla holkar blir bebodda.

Nu, i början av första stugsommaren, känns det därför som rätt tillfälle att summera både framgångar och bakslag.

Svalbrädan är hittills ett totalt misslyckande. Så här i efterhand tror jag att läget var alldeles för öppet och oskyddat. Till nästa år skall vi flytta in den under det utskjutande taket på långsidan av gäststugan. Där blir det trängre och mer ombonat. Förhoppningsvis passar det ladusvalorna bättre.

Talgoxholk
Talgoxen på väg in till den ”svältande” kullen.

I holken på väggen till snickarboden finns det talgoxar. Ungarna blir mer och mer högljudda för varje dag när de pockar på mat. I snitt var femte minut är det någon av föräldrarna som landar med näbben full av godsaker.

Det innebär också att ungefär var femte minut får den av oss som är utomhus i närheten holken en ordentlig utskällning. I översättning lyder den förmodligen ungefär såhär: ”Du är dum! Du är dum! Du är jätte-jätte dum! Försvinn! Stick! Du är dum!”

Koltrastbo
Koltrastbo

Koltrasten lade beslag på holken vi satte upp på baksidan av bastun. Att jag hade tänkt  spara den till den svartvita flugsnapparen med hjälp av en kork visar bara hur naiv jag är. Där talgoxen är en riktig stridis som skäller och bråkar om vi kommer för nära är koltrasthonan väldigt skygg. Hon ligger och trycker tills dess hon tycker att man tittar på henne. Då blir det helt plötsligt alldeles för hotfullt och hon försvinner ljudlöst ut i skogen.

I den tredje holken, den som finns på baksidan av vedboden, finns det (förmodligen) svartmesar. Jag skriver förmodligen eftersom jag har sett de vuxna fåglarna inspektera holken men inte hört något mer ljud från den. Ännu.

Som en liten extra bonus har vi också haft ett par sädesärlor som bott på en avsats bakom den stora solpanelen. Föräldrarna påminde om nitiska privatdeckare när de höll koll på oss. Sädesärleungarna var mer diskreta. Det var inte många pip vi hörde innan de lämnade boet.

Med alla de här hungriga hyresgästerna är kanske inte så konstigt att vi hittills i år bara sett tre stickmyggor på tomten?

Kan själv!

Här springer jag runt som värsta hönsmamman och gör mig till med diverse holkar, pinnar och svalbrädor. Precis som inte fåglar, insekter och andra vilda djur alltid klarat sig alldeles utmärkt på egen hand när de hittat någonstans där de vill sätta bo?

Fågelbo
Ett litet fint näste i buskaget vid utedasset.

Till exempel ger klätterhortensian vid utedassets vägg både stadga och skydd. Den lilla fågeln som lade beslag på det här guldläget fick säkert ut minst en kull med ungar förra sommaren. Kanske rentav två? Hoppas den kommer tillbaks i år igen.

(Gärna i sällskap med någon annan pippi som inte är lika intresserad av den rustika livsstilen utan kan tänka sig att flytta in i en färdig holk.)