Etikett: fågelholkar

Som på Noaks ark

Det har blivit väldigt uppenbart att solgläntan uppskattas av fåglarna. Många olika arter letar mat här. Speciellt daggmaskarna lever farligt så här års.

ovanpå staplade vedträn men under tak syns ett koltrastbo och yttersta tippen på en svart fågelstjärt
Koltrasten har hittat ett undanskymt ställe för boet.

Samtidigt har det blivit uppenbart att gläntan fungerar precis som Noaks Ark. Det finns utrymme för TVÅ av samma art. Inte fler än så. I alla fall inte fler hanar.

Jag har blivit åskådare till flera luftstrider där reviret försvaras mot inkräktare. Bofinken (Fringilla coelebs) attackerar som en befjädrad missil och koltrasten (Turdus merula) är rena torpeden.

mesholk hänger på kortsidan av hus
Finnes: snygg ungkarl med egen lya.

Den här helgen såg jag också ensvartvit flugsnappare (Ficedula hypoleuca) i skogsbrynet. Bra tillfälle att korka ur  ingångshålet på holken på gäststugan. Mindre än en timme efter att jag klivit ner från stegen satt flugsnapparhanen där och skrek för full hals: ”ETT HÅL! ETT HÅL! ETT LEDIGT BOHÅL! MITT! MITT!” Det måste känts som rena trolleritricket, för igår fanns det minsann inte något hål där …

Sedan drabbades han tillfälligt av hybris och försökte mucka gräl med talgoxarna (Parus major) som bor i en annan holk i närheten. (De har fullt upp med första kullen ungar och lite intresse för grannfejder med andra arter.) Nu får vi se om det finns någon tjusig flugsnapparhona i närheten som han kan locka hit?

 

Flyttfåglar

När hantverkarna skulle lägga nytt tak tog vi ner solpanelen för att ge dem svängrum. Innan den kan återfå sin gamla plats måste vi få dit nya ribbor för fäste. Det förutsätter hjälp av fler personer. Med tanke på kalendrar som skall synkas lär det dröja ett tag.

holkarna är flyttade till andra husgaveln
Mesholk bredvid sädesärleholk.

Samtidigt som vi letar lämpliga dagar söker fåglarna efter lediga hålrum. För att inte störa häckningen när vi sedan monterar solpanelen flyttade vi holkarna till den andra husgaveln. Kanske blir detta rentav den nya placeringen?

fågelboet är fodrat med fårull från bobunten
Ett ingenjörsmässigt underverk.

I sädesärleholken fanns ett gammalt fågelbo. Jag kan inte avgöra vems det varit. Men det var riktigt välfodrat med mjuk fårull hämtad från fågelbobunten.

svalbrädan får tillfälligt hänga på baksidan av vedboden. För koltrastarna.
Här kommer koltrastarna att trivas.

Svalbrädan fick också en ny placering. Nu sitter den på baksidan av vedboden. Precis vid skogsbrynet. Kanske skall den också döpas om från svalbräda till koltrastlänga? Flera koltrastar har byggt sina bo på den men vi har inte haft en enda svala på besök.

Nåja. Huvudsaken är att fåglarna i grannskapet får fler holkar att välja mellan. Med ständigt liv, kiv och rörelse är de väldigt underhållande. Dessutom är hungriga fågelungar en fantastisk drivkraft som får föräldrarna att dammsuga omgivningen på insekter. En del av dem sådana som skulle klassats som ”skadedjur” – om de överlevt.

Grensågen fick jobba

Nu när det fortfarande var minusgrader passade jag på att glesa ut hästkastanjen.

framför hästkastanjen ligger flera avsågade grenar på snötäcket
Trädkronan är öppnare och luftigare.

Där fanns ett par kraftiga grenar som gick tvärs igenom kronan. Dessutom några som vuxit i kors och därför skavt mot varandra när vinden blåser.

Med den hopfällbara grensågens hjälp gick det både snabbt och lätt att ta bort dem. (Jag blir alltid lika imponerad av hur effektiv den är. Näst efter sekatören är den nog mitt favoritredskap i trädgårdsarbetet.)

grova grenar ligger på snötäcket
Får de bara torka över sommaren blir det bra ved av de här grenarna.

Jag hann också med att rensa två av fågelholkarna. De som sitter så lågt placerade att jag kunde nå dem utan stege. I den ena fanns ett perfekt litet svartmesbo av mossa, gräs och fodrat med dun.

I den andra fanns ett tunt bo av mossa och torrt gräs med två döda talgoxungar. Kan det vara en effekt av den varma och torra sommaren? Det är alltid lite sorgligt när en häckning misslyckats.

Övergivna holkar

Det är alltid lite beklämmande med ödehus som får stå och förfalla. I skogen har någon satt upp fågelholkar i träden för att sedan lämnat dem utan tillsyn.

övergiven trasig grön fågelholk utan tak
Öppet för regn och rusk.

Naturligtvis är det bra att erbjuda fåglarna boplatser. Men av någon anledning betvivlar jag att den som gjorde det först bett markägaren om tillstånd.

Att spika i träd som är tänkta till virke eller massa är nämligen extremt olämpligt. Det skadar träden i onödan och ställer till det vid avverkningen och i sågverken. En bättre lösning att använda kardborreband.

övergiven plåtarmerad holk utan golv
Fri utsikt nedåt.

Våra holkar på tomten har inte lika fin utsikt som de här. Å andra sidan har de både golv och tak. Grovstädning en gång per år ingår också i underhållet.

Kanske inte så konstigt att vi fick hyresgäster redan första året som vi satte upp dem?

Det går inte alltid planenligt

Det finns ett gammalt talesätt som lyder: ”Människan spår men Gud rår.”

Så fort vilda djur är inblandade i ekvationen kan både människa och gudom spå och rå så mycket de orkar. Resultatet blir ändå något helt annat.

en koltrast ligger i sitt bo i hängrännan
Mitt emellan näbb och stjärtfjädrar finns en misstänksam koltrast.

Den här sommaren vill inte koltrasten bygga bo på fågelholkarnas tak. Nej minsann. Det enda stället som duger för en sådan finsmakare är … stuprännan!

Alltså slits jag mellan motstridiga känslor. Å ena sidan vill jag ha regn. Mycket regn. Gärna under en längre period. För markerna är snustorra och växterna far illa.

Å andra sidan vill jag DEFINITIVT INTE hitta dränkta fågelungar fastkilade i stupröret. Alternativet att de först blir genomvåta och sedan fryser ihjäl känns inte ett dugg bättre.

Vågar jag hoppas på att de blir flygfärdiga väldigt snart?

två avbitna fjärilsvingar på marken
Naturlig nedskräpning.

Sädesärlorna har byggt bo på andra sidan av taket. Dock inte i någon stupränna. De har fullt sjå med att mata sina glupska ungar. Allt som flyger och kryper är i fara.

På trädgårdsgången hittade jag de sorgsna resterna efter en framgångsrik fångst. Kanske var det en älggräspärlemorfjäril som gått till de sälla jaktmarkerna?

Naturligtvis går det inte att säga åt sädesärlorna: ”Ta bara de stickiga och irriterande insekterna. Lämna alla de som JAG tycker är fina i fred.” Och förstod de vad jag sade skulle de säga åt mig att sköta mitt.

Naturen har inga värderingar på det sättet och i en ekoväv hänger allt ihop.