Tagg: fågelholk

Dags att testa vingarna

Helt plötsligt satt det en beigebrun boll med röd hätta i granen i skogsbrynet. Det var en hackspettsunge som, med en något förvånad uppsyn, såg sig omkring.

”Jaså, är det så här det är utanför boet?”

ungfågel stor hackspett
Här sitter jag i en gran och är osynlig.

Den tog det lugnt. Väntade på att någon av föräldrarna skulle komma med mat. Kliade sig förstrött i huvudet.

Efter kanske fem minuter kom det en vuxen fågel flygande. Då blev det uppenbart att ungen var en större hackspett.

Ankomsten av den vuxna hackspetten gjorde däremot rödhaken rosenrasande.

Rödhaken vet att hackspettar äter fågelungar. Och rödhaken har sitt bo i närheten. Därför gick den omedelbart till attack och jagade bort hotet.

talgoxe med larv i näbben
Hemleverans av käk är inte ett nytt påfund.

Större hackspetten är inte den enda som haft fullt upp med att hitta mat till sina ungar. Vi har återigen haft hyresgäster i alla fågelholkarna. Den här gången är det talgoxe, blåmes och svart vit flugsnappare som byggt bo.

Eftersom vi bara besökt stugan på helgerna är fåglarna inte vana vid människor. Mesarna har förstås skällt på oss så fort vi satt foten på tomten. Flugsnapparen har flugit som en diskret skugga utan att gett ett enda ljud ifrån sig.

Nu verkar det som om alla tre lyckats få ut sina kullar. Solgläntan ekar inte längre av gälla skrik efter mat, mat, maaaaat! Betydligt lugnare men samtidigt lite trist.

 

Annonser

Bygglov

Jag har hämtat två nya holkar. Det är återigen Gubbverkstan som snickrat ihop dem enligt alla konstens regler. Bra byggmaterial och rätt dimensioner. Anpassade efter de tänkta hyresgästernas behov.

sädesärleholk
Den här kommer sädesärlorna garanterat att nobba.

Vi har sädesärlor (Motacilla alba) som bygger bo bakom solpanelen. Sedan de lämnade tomten i somras har både solpanelen och dess fästen bytts ut. I ett försök att blidka dem har jag köpt en sädesärleholk.

Eftersom sädesärlorna är datumflyttare och anländer till Mälardalen omkring 10 april börjar det lite bråttom att få den på plats.

fladdermusholk
En fin fladdermusholk

Fladdermöss har vi inga bofasta på tomten. Ännu. Men de finns i närområdet och kommer på besök. Då ser vi deras flygspiraler mot kvällshimlen när de jagar insekter. Fladdermusholken är ett ogenerat försök att ställa sig in hos dem. Funkar det så är det jätteroligt men till skillnad från förra vårens fågelholkar är det inte lika troligt att vi lyckas. Det enda vi vet säkert är att om vi inte ens försöker så händer ingenting.

Finns det mat här?

Under sin energiska jakt på insekter har småfåglarna rivit bort mossan från koltrastarnas gamla fågelbo. Nu har den helt spelat ut sin roll som camouflage.

koltrastbo-utan-mossa
Naken boskål utan något skydd för nyfikna blickar.

Kvar blev en ganska kompakt konstruktion av lera och växtfibrer. Jag misstänker att den är förhållandevis tung. Om det är så får jag veta när vi vårstädar holkarna inför årets hyresgäster.

Tittut! Är det någon hemma?

Hög tid att gå husesyn runt tomten igen. Nu ville jag veta i vilka av fågelholkarna det hade byggts bo? På hösten går det bra att vara näsvis och undersöka det handgripligen.

Först öppnade jag fronten på den holk som jag tyckte var lämplig för en flugsnapparfamilj.

koltrast
Här ekar det tomt …

Det är möjligt att en flugsnappare (ficedula hypoleuca) skulle trivts där. Nu hann koltrasten (turdus merula) före. När den väl byggt sitt bo på taket till holken var det klappar och klart. Inga andra fåglar göre sig besvär.

Därefter gick jag vidare till holken som vi satt upp på baksidan av vedboden. I det skogsbrynet har jag ibland sett en liten svartmes (parus ater) sitta på en gren och se bekymrad ut.

Var den bara på besök eller hade den rent av fött upp en kull i somras? Snart skulle jag veta.

svartmes
Jepp. Här har det varit full aktivitet!

Den holken hade verkligen använts. Beviset fanns i form av ett välbyggt och kompakt litet fågelbo. Jag gissar att det faktiskt är svartmesen som bott där.

Bobalen lämnade jag kvar orörd i holken. Under kalla vinternätter fungerar den som extra  isolering om något litet djur söker skydd där. Det är först framåt vårvintern som det är dags att rensa ur det gamla bomaterialet. För att få bukt med fågelloppor och annat otyg är det bäst att elda upp det.

Ytterligare ett litet fågelnäste har jag hittat i hallonsnåren bakom huset.

okand-fagel
Hallonbuskaget har fungerat bra som camouflage.

Det är förmodligen något slags sångare som byggt det. I alla fall är det en liten oansenlig grågrön fågel som uppehållit sig kring hallonsnåret. Jag har trott att den letat efter mat till hungriga ungar. I själva verket har den haft boet där bland bladen. Precis framför näsan på oss.

 

 

 

Trångbott

”Det är tyst i holkarna. Jag tror att både koltrasten och talgoxen har flyttat”, sade sambon.

Visst var det synd att vi gått miste om den komiska synen av små truliga fågelungar i snåren, men sådant är livet. Naturen anpassar inte schemat efter när vi är på plats.

Men kanske fanns det ändå något kvarlämnat i koltrastboet som kunde ge en ledtråd till om häckningen varit lyckad? Med ungarna utflugna kunde jag titta efter utan att störa den skygga honan.

Sagt och gjort, jag styrde kosan mot holken!

Och oj, vad fel vi hade båda två!

Koltrastungar
Nej, du ser fel. Det finns definitivt inte några fågelungar här!

Det var inte alls tomt i boet hos koltrastarna. Istället låg det minst två ungar där och tryckte. De var blickstilla och helt tysta för att undvika upptäckt. Bara ögonen rörde sig.

Som tur var noterade jag mitt misstag och hann stanna innan jag kom för nära.

Ännu mer lyckosamt var att kameran hade rätt objektiv för att kunna plåta trots avståndet. Efter att ha knäppt bilden gick jag runt en kort stund och låtsades som om jag inte alls hade sett dem. Sen gick jag tillbaks till stugan och visade bilden på trastungarna för sambon.

Däremot verkar talgoxholken vara övergiven på riktigt.

Kan själv! Fortsättningen.

En, av många definitioner av intelligens, är att kunna använda välkända saker på oväntade sätt för att lösa ett problem. Det som brukar sammanfattas som att: ”Tänka utanför ramarna!”

I helgen fick jag tydliga bevis på att det inte bara är människor som får snilleblixtar.

Först blev jag helt paff. Sen brast jag ut i gapskratt.

Fågelbo på holk
Det blev en takvåning.

1 – 0 till naturen!

På sätt och vis är det en nyttig påminnelse om att även om vi står som ägare till stugan och är där på helgerna och fixar så är det de vilda djuren som är där resten av tiden. Och de har definitivt sina egna idéer om hur saker och ting skall vara.

Samtidigt har vi faktiskt fått bekräftelse på att holkarna uppskattas av fåglarna. (Om än på ett aningens annorlunda sätt mot hur det var tänkt.) Undrar om det blir några ungar också?

Lupiner
Det växer så det knakar i rabatten

Att det finns lupiner på tomten är däremot ingen överraskning. Hur är det nu man skall göra när man ser de första skira bladen sträcka sig upp mot vårsolen?

Javisst, ja. Nu kommer jag ihåg … först tar man på sig träskorna!

När jag väl kommit över min motvilja mot att med berått mod skada något levande tog jag mig an uppgiften med entusiasm. Faktiskt blev jag rätt så nöjd med resultatet.

Lupintramp 5
Den stora lupinmassakern är fullbordad. Rena GoT.

Naturen – jag: 1 – 1. Åtminstone för en väldigt kort liten stund.