Tagg: fågelbo

Jättebra camouflage

Vid kortsidan av utedasset växer en klätterhortensia. Den har en grov stam och stadiga grenar. Med hjälp av sina sugrötter har den också kunnat täcka hela väggen.

På sommaren är bladen friskt gröna. Under senhösten blir färgen närmast citrongul.

klatterhortensia-hostfarger
Någonstans där bakom bladen finns ett utedass.

Så, plötsligt en dag, föll alla bladen för höstvindarna. Kvar blev det knotiga grenverket. Under taknocken såg vi nu ett litet runt fågelbo. Det var byggt av mjukaste mossa och örnbräken.

fagelbo-klatterhortensia
Hemlig bostad.

Det förklarar en del. Jag har ibland tyckt mig se en liten skugga fladdra förbi i ögonvrån när jag varit på väg till vedboden. Det var nog boinnehavaren som matade sina ungar.

Vilken fågel skulle det kunna vara? En möjlig kandidat är faktiskt gärdsmygen. I så fall är den lätt att känna igen på sin typiska hållning med den korta stjärten upp i luften.

Jag hoppas verkligen vi får se vår lilla granne i år igen och att den då inte är fullt lika bra på att gömma sig som i somras.

Annonser

Finns det mat här?

Under sin energiska jakt på insekter har småfåglarna rivit bort mossan från koltrastarnas gamla fågelbo. Nu har den helt spelat ut sin roll som camouflage.

koltrastbo-utan-mossa
Naken boskål utan något skydd för nyfikna blickar.

Kvar blev en ganska kompakt konstruktion av lera och växtfibrer. Jag misstänker att den är förhållandevis tung. Om det är så får jag veta när vi vårstädar holkarna inför årets hyresgäster.

Tittut! Är det någon hemma?

Hög tid att gå husesyn runt tomten igen. Nu ville jag veta i vilka av fågelholkarna det hade byggts bo? På hösten går det bra att vara näsvis och undersöka det handgripligen.

Först öppnade jag fronten på den holk som jag tyckte var lämplig för en flugsnapparfamilj.

koltrast
Här ekar det tomt …

Det är möjligt att en flugsnappare (ficedula hypoleuca) skulle trivts där. Nu hann koltrasten (turdus merula) före. När den väl byggt sitt bo på taket till holken var det klappar och klart. Inga andra fåglar göre sig besvär.

Därefter gick jag vidare till holken som vi satt upp på baksidan av vedboden. I det skogsbrynet har jag ibland sett en liten svartmes (parus ater) sitta på en gren och se bekymrad ut.

Var den bara på besök eller hade den rent av fött upp en kull i somras? Snart skulle jag veta.

svartmes
Jepp. Här har det varit full aktivitet!

Den holken hade verkligen använts. Beviset fanns i form av ett välbyggt och kompakt litet fågelbo. Jag gissar att det faktiskt är svartmesen som bott där.

Bobalen lämnade jag kvar orörd i holken. Under kalla vinternätter fungerar den som extra  isolering om något litet djur söker skydd där. Det är först framåt vårvintern som det är dags att rensa ur det gamla bomaterialet. För att få bukt med fågelloppor och annat otyg är det bäst att elda upp det.

Ytterligare ett litet fågelnäste har jag hittat i hallonsnåren bakom huset.

okand-fagel
Hallonbuskaget har fungerat bra som camouflage.

Det är förmodligen något slags sångare som byggt det. I alla fall är det en liten oansenlig grågrön fågel som uppehållit sig kring hallonsnåret. Jag har trott att den letat efter mat till hungriga ungar. I själva verket har den haft boet där bland bladen. Precis framför näsan på oss.

 

 

 

Ständigt denna koltrast.

Mina förhoppningar om att kunna locka tillbaka ladusvalorna gick om intet. Trots den välsnickrade svalbräda vi satte upp på gaveln till gäststugan .

Placeringen var alldeles för öppen och oskyddad för deras smak.

Så döm om min förvåning när jag häromveckan lyfte blicken och såg att koltrasten flyttat in.

Svalbrädan med koltrastbo
Boet är sådär lagom utstuderat slarvigt. I skogen skulle det vara osynligt. Här? Njäe …

Precis som med det förra boet har de använt mycket mossa som bomaterial. Detta kanske kan förklara de kala fläckarna i grönytan framför entrén?

Koltrasthonan är exakt lika skygg som förut. Tycker hon att vi kommer för nära så försvinner hon omedelbart in i granskogen. För att sen komma tillbaka när faran är över.

Nu när det snart finns en ny kull har koltrasthanen återupptagit sina patrullrundor på tomten. Fågelungar är hungriga och föräldrarna duktiga på att hitta mat att stoppa i gapet på dem. Så nu lever alla tomtens insekter farligt igen.

 

Trångbott

”Det är tyst i holkarna. Jag tror att både koltrasten och talgoxen har flyttat”, sade sambon.

Visst var det synd att vi gått miste om den komiska synen av små truliga fågelungar i snåren, men sådant är livet. Naturen anpassar inte schemat efter när vi är på plats.

Men kanske fanns det ändå något kvarlämnat i koltrastboet som kunde ge en ledtråd till om häckningen varit lyckad? Med ungarna utflugna kunde jag titta efter utan att störa den skygga honan.

Sagt och gjort, jag styrde kosan mot holken!

Och oj, vad fel vi hade båda två!

Koltrastungar
Nej, du ser fel. Det finns definitivt inte några fågelungar här!

Det var inte alls tomt i boet hos koltrastarna. Istället låg det minst två ungar där och tryckte. De var blickstilla och helt tysta för att undvika upptäckt. Bara ögonen rörde sig.

Som tur var noterade jag mitt misstag och hann stanna innan jag kom för nära.

Ännu mer lyckosamt var att kameran hade rätt objektiv för att kunna plåta trots avståndet. Efter att ha knäppt bilden gick jag runt en kort stund och låtsades som om jag inte alls hade sett dem. Sen gick jag tillbaks till stugan och visade bilden på trastungarna för sambon.

Däremot verkar talgoxholken vara övergiven på riktigt.

Kan själv! Fortsättningen.

En, av många definitioner av intelligens, är att kunna använda välkända saker på oväntade sätt för att lösa ett problem. Det som brukar sammanfattas som att: ”Tänka utanför ramarna!”

I helgen fick jag tydliga bevis på att det inte bara är människor som får snilleblixtar.

Först blev jag helt paff. Sen brast jag ut i gapskratt.

Fågelbo på holk
Det blev en takvåning.

1 – 0 till naturen!

På sätt och vis är det en nyttig påminnelse om att även om vi står som ägare till stugan och är där på helgerna och fixar så är det de vilda djuren som är där resten av tiden. Och de har definitivt sina egna idéer om hur saker och ting skall vara.

Samtidigt har vi faktiskt fått bekräftelse på att holkarna uppskattas av fåglarna. (Om än på ett aningens annorlunda sätt mot hur det var tänkt.) Undrar om det blir några ungar också?

Lupiner
Det växer så det knakar i rabatten

Att det finns lupiner på tomten är däremot ingen överraskning. Hur är det nu man skall göra när man ser de första skira bladen sträcka sig upp mot vårsolen?

Javisst, ja. Nu kommer jag ihåg … först tar man på sig träskorna!

När jag väl kommit över min motvilja mot att med berått mod skada något levande tog jag mig an uppgiften med entusiasm. Faktiskt blev jag rätt så nöjd med resultatet.

Lupintramp 5
Den stora lupinmassakern är fullbordad. Rena GoT.

Naturen – jag: 1 – 1. Åtminstone för en väldigt kort liten stund.

Kan själv!

Här springer jag runt som värsta hönsmamman och gör mig till med diverse holkar, pinnar och svalbrädor. Precis som inte fåglar, insekter och andra vilda djur alltid klarat sig alldeles utmärkt på egen hand när de hittat någonstans där de vill sätta bo?

Fågelbo
Ett litet fint näste i buskaget vid utedasset.

Till exempel ger klätterhortensian vid utedassets vägg både stadga och skydd. Den lilla fågeln som lade beslag på det här guldläget fick säkert ut minst en kull med ungar förra sommaren. Kanske rentav två? Hoppas den kommer tillbaks i år igen.

(Gärna i sällskap med någon annan pippi som inte är lika intresserad av den rustika livsstilen utan kan tänka sig att flytta in i en färdig holk.)