Tagg: fågelbo

Regnet bara öste ner

Juli artar sig till att vara både sval och blöt. Istället för att svära över vädret påminner jag mig själv om hur förra sommaren var. Ihållande torka och tryckande värme. Vecka efter vecka. Ingen lindring.

den genomskinliga regnmätaren innehåller ca 5 mm regn mer än vad graderingen räcker.
Vi kanske behöver en större regnmätare?

Bättre att glädjas åt den rikliga nederbörden. Några varma dagar på det här så kommer solgläntan att förvandlas till en riktig djungel.

squashplantan som är planterad i komposten har fått söndertrasade blad, det är nästan bara bladnerverna som återstår, men har också fyra tre blomknoppar och en blomma.
Inte sniglar – hagel.

Fast det kanske inte bara var regn som kommit ner? Med tanke på hur medfarna flera av växterna såg ut så misstänker vi att det haglat ordentligt. Värst drabbade var plantorna med stora, tunna blad. Rosenhallonen såg ut som om någon övat prickskytte på dem. Den stackars squashen har också fått sig en ordentlig omgång.

när man ser koltrastboet ovanifrån ser det fuktigt ut
Tomt och jätteblött koltrastbo.

Den eviga optimisten koltrasten hade byggt bo i stuprännan i år igen. Den här gången hade de inte samma tur.

Spöregnet kom förmodligen medan de fortfarande ruvade. Boet dränktes helt.

trastboet sett från sidan. jag håller det i min hand, iförd orange gummihandskar, och det syns tydligt hur genomblött bomaterialet är.
Totalt genomdränkt bobale.

När jag reste upp stegen trodde jag verkligen att jag skulle hitta döda små fågelungar eller ruttna ägg. Men boet var tomt. Något djur hade hunnit före. Tur i oturen för mig.

Annonser

Mer bomaterial

Vårkänslorna svallar i både buskar och träd. Blåmesen har inspekterat holken bakom bastun. Den dög som boplats förra året. Jag hoppas den inte chanserat sedan dess.

fluffiga fröparasoll nedtryckta mellan fjällen på en kotte för att hålla dem på plats
Fluffiga frön.

Naturligtvis kan fåglarna allt kring att bygga bo. Instinkterna är starka. Men vi tycker att det är roligt att hjälpa dem på traven. Det är därför vi satt upp holkarna.

ny fågelbobunt av otvättad ull upphängd i hästkastanjen
Årets nya fågelbobunt.

Det är också anledningen till att jag placerat ut lite bomaterial. Förutom en ny fågelbobunt av otvättad ull finns det fluffiga frön nedtryckta i en kotte. Bara att hämta! Nästa vårvinter, när jag rensar holkarna, ser jag om det är någon av ”våra” hyresgäster som använt materialet.

Flyttfåglar

När hantverkarna skulle lägga nytt tak tog vi ner solpanelen för att ge dem svängrum. Innan den kan återfå sin gamla plats måste vi få dit nya ribbor för fäste. Det förutsätter hjälp av fler personer. Med tanke på kalendrar som skall synkas lär det dröja ett tag.

holkarna är flyttade till andra husgaveln
Mesholk bredvid sädesärleholk.

Samtidigt som vi letar lämpliga dagar söker fåglarna efter lediga hålrum. För att inte störa häckningen när vi sedan monterar solpanelen flyttade vi holkarna till den andra husgaveln. Kanske blir detta rentav den nya placeringen?

fågelboet är fodrat med fårull från bobunten
Ett ingenjörsmässigt underverk.

I sädesärleholken fanns ett gammalt fågelbo. Jag kan inte avgöra vems det varit. Men det var riktigt välfodrat med mjuk fårull hämtad från fågelbobunten.

svalbrädan får tillfälligt hänga på baksidan av vedboden. För koltrastarna.
Här kommer koltrastarna att trivas.

Svalbrädan fick också en ny placering. Nu sitter den på baksidan av vedboden. Precis vid skogsbrynet. Kanske skall den också döpas om från svalbräda till koltrastlänga? Flera koltrastar har byggt sina bo på den men vi har inte haft en enda svala på besök.

Nåja. Huvudsaken är att fåglarna i grannskapet får fler holkar att välja mellan. Med ständigt liv, kiv och rörelse är de väldigt underhållande. Dessutom är hungriga fågelungar en fantastisk drivkraft som får föräldrarna att dammsuga omgivningen på insekter. En del av dem sådana som skulle klassats som ”skadedjur” – om de överlevt.

Det går inte alltid planenligt

Det finns ett gammalt talesätt som lyder: ”Människan spår men Gud rår.”

Så fort vilda djur är inblandade i ekvationen kan både människa och gudom spå och rå så mycket de orkar. Resultatet blir ändå något helt annat.

en koltrast ligger i sitt bo i hängrännan
Mitt emellan näbb och stjärtfjädrar finns en misstänksam koltrast.

Den här sommaren vill inte koltrasten bygga bo på fågelholkarnas tak. Nej minsann. Det enda stället som duger för en sådan finsmakare är … stuprännan!

Alltså slits jag mellan motstridiga känslor. Å ena sidan vill jag ha regn. Mycket regn. Gärna under en längre period. För markerna är snustorra och växterna far illa.

Å andra sidan vill jag DEFINITIVT INTE hitta dränkta fågelungar fastkilade i stupröret. Alternativet att de först blir genomvåta och sedan fryser ihjäl känns inte ett dugg bättre.

Vågar jag hoppas på att de blir flygfärdiga väldigt snart?

två avbitna fjärilsvingar på marken
Naturlig nedskräpning.

Sädesärlorna har byggt bo på andra sidan av taket. Dock inte i någon stupränna. De har fullt sjå med att mata sina glupska ungar. Allt som flyger och kryper är i fara.

På trädgårdsgången hittade jag de sorgsna resterna efter en framgångsrik fångst. Kanske var det en älggräspärlemorfjäril som gått till de sälla jaktmarkerna?

Naturligtvis går det inte att säga åt sädesärlorna: ”Ta bara de stickiga och irriterande insekterna. Lämna alla de som JAG tycker är fina i fred.” Och förstod de vad jag sade skulle de säga åt mig att sköta mitt.

Naturen har inga värderingar på det sättet och i en ekoväv hänger allt ihop.

 

Att göra en fågelbobunt

Vintern är fortsatt väldigt envis. Vi människor går runt och huttrar i våra tjocka jackor. Fåglarna har däremot fått vårkänslor.

De måste fortfarande äta tillräckligt för att klarar kylan. Samtidigt har de börjat sjunga och hävda sina revir.

I vår tänkte jag bjuda dem på finfint bomaterial. Inspirationen fick jag från den här artikeln hos BBC Wildlife.

På engelska heter det ”nesting bundle”. Jag kallar det för ”fågelbobunt”.

material till en fågelbobunt
Allt material och verktyg som behövs.

För att konstruera fågelbobunten behövde jag en grenklyka, jutesnöre och bra bomaterial. BBC rekommenderar en blandning av torra grässtrån, ull och fröställningar.

Det hade jag inte.

En av mina vänner som har får gav mig tre hekto otvättad ull. Helt perfekt!

färdig fågelbobunt
Den färdiga fågelbobunten.

Ullen delade jag upp i mindre tussar. De skulle bindas fast vid pinnen med en kort snörstump. På så sätt blir det lätt att ta bort snörstumparna allt eftersom fåglarna tar bomaterial från bunten.

”Ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut. Ny ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut. Ny ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut. Ny ulltott, snöre, håll fast mot pinnen, knyt knut … ”

Trots minusgrader var det rätt mysigt att sitta ute på stugverandan och pyssla.

upphängd fågelbobunt
På plats i trädet – ser ut som något ur en skräckfilm.

Den färdiga fågelbobunten hängde jag upp i skogsbrynet. Där skyddar grangrenarna den från snö och regn. Småfåglarna behöver inte heller oroa sig för angrepp av rovfåglar.

Vid nästa stugbesök får vi se hur mycket ull som försvunnit.

Jättebra camouflage

Vid kortsidan av utedasset växer en klätterhortensia. Den har en grov stam och stadiga grenar. Med hjälp av sina sugrötter har den också kunnat täcka hela väggen.

På sommaren är bladen friskt gröna. Under senhösten blir färgen närmast citrongul.

klatterhortensia-hostfarger
Någonstans där bakom bladen finns ett utedass.

Så, plötsligt en dag, föll alla bladen för höstvindarna. Kvar blev det knotiga grenverket. Under taknocken såg vi nu ett litet runt fågelbo. Det var byggt av mjukaste mossa och örnbräken.

fagelbo-klatterhortensia
Hemlig bostad.

Det förklarar en del. Jag har ibland tyckt mig se en liten skugga fladdra förbi i ögonvrån när jag varit på väg till vedboden. Det var nog boinnehavaren som matade sina ungar.

Vilken fågel skulle det kunna vara? En möjlig kandidat är faktiskt gärdsmygen. I så fall är den lätt att känna igen på sin typiska hållning med den korta stjärten upp i luften.

Jag hoppas verkligen vi får se vår lilla granne i år igen och att den då inte är fullt lika bra på att gömma sig som i somras.

Finns det mat här?

Under sin energiska jakt på insekter har småfåglarna rivit bort mossan från koltrastarnas gamla fågelbo. Nu har den helt spelat ut sin roll som camouflage.

koltrastbo-utan-mossa
Naken boskål utan något skydd för nyfikna blickar.

Kvar blev en ganska kompakt konstruktion av lera och växtfibrer. Jag misstänker att den är förhållandevis tung. Om det är så får jag veta när vi vårstädar holkarna inför årets hyresgäster.