Tagg: ekologisk

Rör om försiktigt i komposten

Inte trodde jag att jag behövde ta hänsyn till övervintrande humledrottningar under vintermånaderna.

Humlorna sover och håller sig stilla när det är kallt ute. Vad kan hända?

Efter att ha läst en artikel i ämnet från brittiska Bumblebee Conservation trust vet jag bättre.

trolig drottning Åkersnylthumla
Den här drottningen laddade med nektar inför vintersömnen.

Det är tydligen inte ovanligt att en humledrottning övervintrar i jorden i en blomkruka, eller i en trädgårdskompost.

När vi människor sedan börjar vårstäda i trädgården finns risken att vi stör henne. I värsta fall väcks drottningen alldeles för tidigt och fryser ihjäl.

Rådet från Bumblebee trust är därför att ta det försiktigt med grepen på våren när man vänder trädgårdskomposten. Hittar man en övervintrande humledrottning i blomkrukan skall man täcka över henne med jord. Sedan får krukan stå ostört tills vårvärmen väcker henne.

Med början nästa år får jag alltså tänka mig för när jag arbetar med de friliggande trädgårdskomposterna. Det är inte bara humlor som kan ha valt att bo där.

Känns bra att jag aldrig blir för gammal för att lära mig nya saker!

Annonser

Husrum för smådjuren

En naturtomt skall inte städas alltför noga om man månar om djurlivet. Förutom gott om mat finns det många boplatser i en halvstökig trädgård. Vill man göra en extra insats för de vilda besökarna skall man erbjuda skydd för den värsta vinterkylan.

rishög med höstlöv - för smådjuren
Här finns det många gömställen för småkritter.

Därför har jag precis gjort en ny rishög. Den finns på ett avskilt ställe vid tomtgränsen. På marken placerade jag grova grenar. Sedan lade jag massor av kvistar i olika tjocklek ovanpå. Överst ormbunksblad och höstlöv som skydd mot regn och snö.

En sådan här rishög blir ett perfekt gömställe för små möss och ödlor. Insekter kommer att lägga ägg där. Igelkottarna kanske väljer den för sin vinterdvala. Fåglar kommer att leta mat bland kvistarna eller sitta ovanpå för att hålla utkik efter faror.

Så länge vi fyller på med nya kvistar kommer den här rishögen att vara ett perfekt tillhåll för skogsgläntans minsta besökare. Allt eftersom grenarna i botten förmultnar blir de näring till nya växter.

Och vi slipper besväret med att elda ris varje vår och höst.

Sätta vitlök

När jag odlar grönsaker då skall det vara sådana som vi vill äta. Annars är det bortkastad tid och möda. Numera måste det också vara sådant som klarar sig på egen hand eftersom solgläntan är en fritidsstuga.

En godsak som motsvarar båda kraven är vitlök (Allium sativa).

vitlök therador sättlök
Den här vitlöken är verkligen en handfull.

Ungefär samtidigt som jag började tänka i de här banorna damp det ner en utförlig artikel om vitlöksodling i brevlådan. Naturligtvis en ren tillfällighet. Det gav mig ändå den där knuffen att faktiskt göra slag i saken.

Vitlök vill stå näringsrikt och väldränerat. De trivs bra i upphöjda odlingsbäddar.

Att sätta vitlök i pallkragen kändes därför naturligt. Passar också tidsmässigt. Det är på senhösten vitlöken skall ner i jorden. Då hinner den bli skördeklar till sommaren.

Tidigare när jag spontanodlat vitlök på balkongen har jag tagit en vanlig från snabbköpet. Nu specialbeställde jag en ekologisk sättlök av sorten Therador.

Skillnaden mellan ”snabbköpsvitlök” och ”sättlök” blev uppenbar när jag väl öppnade paketet. Löken var enorm och uppdelad i klyftor blev det 13 stora sättlökar.

Vi får se om varje sättlök blir en ny vitlök? I så fall tänker jag spara (minst) en av dem till eget utsäde.

Alla dessa getingfällor

Jag har inget emot vanliga getingar (Vespula vulgaris). De är vackert tecknade i gul-svart och duktiga jägare som fångar andra insekter för att mata sina larver. Med andra ord är också de nyttodjur. Dessutom är ”midjesteklar” ett så vackert namn på den familj de tillhör.

Däremot misstänker jag att getingarna som finns runt stugan kan ha väldigt mycket emot att dela boplats med människor. Det är också därför som vi ägnat en del av helgen åt att konstruera och placera ut getingfällor på tomten.

Instruktioner getingfälla
Varför döper man en getingfångare till ”fly-city”? Borde det inte vara ”wasp-town”?

På Granngården köpte vi getingfångaren, ”Fly-City”, för det modesta priset av 79 kr. Den använder inte gift och kan därmed kallas för ekologisk. Förhoppningsvis kan vi också kalla den för effektiv när vi så småningom utvärderar resultatet.

Getingfällans beståndsdelar
Många bitar är det …

För att få en bra överblick över projektet bredde jag först ut mig över halva köksbordet.

Det medföljde tydliga instruktioner om hur de olika delarna skulle monteras ihop. Betet skulle röras ut i ljummet vatten och sedan hällas i påsen utan att spilla. Platpåsen skulle i sin tur fästas under locket och hänganordningen.

Monterad getingfälla
Så här blev den färdiga getingfällan

Till sist skulle så den kompletta getingfångaren hängas upp utomhus på ett bra ställe. Instruktionerna sade: ”Soligt men skyddat, nära där vi tror att getingarna uppehåller sig, cirka 1,5 meter ovanför marken och på det rekommenderade avståndet av fem meter från stugan.”

Det innebar att den hamnade vid dörren till gäststugan.

petflaska blir getingfälla
En stor petflaska kan moddas till en getingfångare

Som alternativ till den köpta getingfångaren så testade vi också att göra en egen. Vi följde instruktionerna till en busenkel getingfälla som jag hade hittat på bloggen Bibbis Blandning. Allt som behövdes var en stor petflaska, mättad sockerlösning och ståltråd.

Den fällan hängde vi på stugans kortsida precis under taknocken.

Getingfälla av petflaska
Första getingen infångad

Efter den första veckan ser det ut som om hemmabygget är mer effektivt än den butiksköpta varianten. Petflaskan har fångat två (2) getingar medan fly-city fortfarande är helt tom. Tyvärr är ingen av oss storkonsumenter av dryck på petflaska av lagom storlek så det är brist på byggmaterial.

Sen är det förstås fortfarande bara början på getingsäsongen. Det återstår många veckor innan vi kan kora vinnaren av de två alternativen.

 

Uppdatering 9:e oktober 2016:

I mitten av september tog vi ner getingfällorna för vintern. Det är helt klart att de som vi gjort själva av petflaskor varit oändligt mycket mer effektiva än den köpta.

”Fly-city” var rätt namn. Den hade bara lyckats locka till sig två (2) getingar under hela tiden som den satt uppe. Det var många flugor, också blomflugor, som drunknat.

De hembyggda petflaskefällorna var däremot smockfulla av getingar. Enda nackdelen med dem som vi upptäckt hittills är att de lockat till sig ett par svärmare.

Getingfällorna som finns i butikerna verkar mest vara bortkastade pengar. Nästa vår hänger vi upp våra petflaskor igen och låter dem göra jobbet.

 

”Ogräs är bara växter på fel plats”

Eftersom stugan ligger rätt avskilt i skogen får vi också mycket besök av olika vilda djur. Vi skall inte hymla med att vissa av de här gästerna är mer uppskattade än andra. Hellre fjärilar än stickmyggor. Hellre skogssniglar än bromsar. Och mycket, mycket hellre talgoxar än vildsvin.

En sak har alla de olika djuren gemensamt – gift är dåligt för dem!

Vill vi ha roliga besök och samtidigt hålla efter ogräset, då gäller det minsann att kavla upp ärmarna och sätta igång. Maskrosjärnet användes flitigt under våren. Nu lyser färre gula solar i grönytan och det var ett tag sedan vi såg en maskrosboll.

Hög tid att skaffa ny inspiration. Så jag styrde kosan mot biblioteket.

Ogräsbok
”Ogräsboken” av Susanna Hultin

Beskrivningen av ”Rensa trädgården” lovade gott. Den skulle innehålla tips på modern ekologisk ogräsbekämpning. Samt råd om hur man både kan förebygga och bekämpa ogräs i trädgården. Kan verkligen någon bok leva upp till de förväntningarna?

Nja. Den läsare som letar efter snabba lösningar på problem med kirskål, maskrosor eller nässlor blir besviken. Förutsättningen för framgångsrik ekologisk ogräsbekämpning är planering, uthållighet och mycket arbete.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det finns en del matnyttigt i boken. En bonus är att texterna påminner om hur de flesta av våra ogräs förr sågs som antingen kultur- eller medicinalväxter.

skäran
Släng dig i väggen, Socker-Conny! En skära är värsta grejen.

Det är också bra att komma ihåg att de är värdväxter för många insekter. Därför lämnar jag gärna många ogräs orörda för att blomma. Viktigt är bara att stoppa dem från att gå i frö.

Kanske är det just därför som jag blivit oerhört förtjust i min nya skära? Den är verkligen helt perfekt anpassad för att hålla efter allt möjligt i lagom höjd. Det som jag slagit får ligga kvar och torka på marken. Först ser det kanske lite skräpigt ut men snart har maskar, skalbaggar och andra smådjur städat upp.

Skäran, tillsammans med den något udda åsynen av mina illrosa arbetsbyxor, har fått både en och två förbipasserande cyklister att höja på ögonbrynen.

Lite sent att hålla en låg profil, om vi nu någonsin hade sådana ambitioner.