Tagg: ekologisk skadedjursbekämpning

Spindelbebisar

Det glittrade som guld i perennrabatten. När jag stannade och plirade ner bland bladen såg jag något som mest påminde om gyllene glaspärlor. Fast mindre. Det var en kokong med spindelägg som hade kläckts. Nu var nätet fyllt av åttabenta bebisar.

en mängd små ljusbruna spindelbebisar i ett nät
Vi myllrar och vi kryllar.

Jag har ingen aning om vilken art det är men en sak är säker. Snart har vi många fler små spindlar i perennrabatterna. Bladlössen kommer att få det tufft.

Annonser

Återkommande vårsysslor

Den här helgen påminde en del om sketchen ”Grevinnan och betjänten”. Samma saker behövde göras i (v)år som förra året.

Jag litar inte riktigt på vårvärmen. Än kan det komma bakslag med minusgrader. Så de torra höstlöven får ligga kvar i rabatterna ett litet tag till. Däremot klippte jag bort perennernas fjolårsstjälkar. De hamnade i komposten.

Sekatören användes också på rosorna. Hargnagda kvistar togs bort och de kraftigare grenarna kortades ner betydligt. Så länge snittet är precis ovanför en utåtriktad knopp räcker det att lämna kvar ca 10 – 20 cm som savdragare.

Monterade våra rain drains på stuprören. När vårregnet kommer vill vi leda bort det från husgrunden så det istället kan sjunka undan i den omgivande marken.

tre getingfällor av gamla Pet-flaskor står på ett verandabord tillsammans med en tetraförpackning äppeljuice
Vi börjar med tre getingfällor i år. Det går alltid att göra fler.

En av de sista sakerna som jag gjorde var att preparera getingfällorna för en ny säsong. I år testar vi ett lockbete på äppeljuice och bitsocker. Om ett par veckor toppar vi nog upp det med lite billig folköl. Jäst fruktsaft och malt är poppis hos getingarna.

Som alltid har jag lite dåligt samvete när jag tänker på getingarna som skadedjur. De  följer bara sina instinkter. I grönsakslandet är de en fantastisk resurs när de jagar andra insekter. Tyvärr kolliderar ibland deras behov med våra och då funkar de här getingfällorna väldigt bra som ekologisk skadedjursbekämpning. Inget gift här inte!

Ny plats för fladdermusholken

Det blev en flyttkedja. När taket skulle läggas om tog vi först ner alla holkarna som satt på gäststugan. Sedan bestämde vi oss för att inte ha några holkar nära solpanelen. Behöver vi meka med den vill vi inte störa några häckande fåglar.

fladdermusholk på gavel av röd stuga med vita knutad. Stege lutad mot gaveln.
Både väderbiten och ohyvlad. En lyxlya helt enkelt.

Därför satte vi en mesholk och sädesärleholken på norrgaveln av gäststugan. Men var skulle då fladdermusholken få plats? Enlig Naturhistoriska Riksmuseet borde den sitta i söderläge, fast med skugga under vissa av dagens timmar. En sådan plats har vi inte. Som kompromiss blev det gaveln på storstugan. Österläge med viss sol samt fritt för in- och utflygning.

Hittills har vi inte haft någon hyresgäst i fladdermusholken. Kanske blir det ändring på det nu?

Flyttfåglar

När hantverkarna skulle lägga nytt tak tog vi ner solpanelen för att ge dem svängrum. Innan den kan återfå sin gamla plats måste vi få dit nya ribbor för fäste. Det förutsätter hjälp av fler personer. Med tanke på kalendrar som skall synkas lär det dröja ett tag.

holkarna är flyttade till andra husgaveln
Mesholk bredvid sädesärleholk.

Samtidigt som vi letar lämpliga dagar söker fåglarna efter lediga hålrum. För att inte störa häckningen när vi sedan monterar solpanelen flyttade vi holkarna till den andra husgaveln. Kanske blir detta rentav den nya placeringen?

fågelboet är fodrat med fårull från bobunten
Ett ingenjörsmässigt underverk.

I sädesärleholken fanns ett gammalt fågelbo. Jag kan inte avgöra vems det varit. Men det var riktigt välfodrat med mjuk fårull hämtad från fågelbobunten.

svalbrädan får tillfälligt hänga på baksidan av vedboden. För koltrastarna.
Här kommer koltrastarna att trivas.

Svalbrädan fick också en ny placering. Nu sitter den på baksidan av vedboden. Precis vid skogsbrynet. Kanske skall den också döpas om från svalbräda till koltrastlänga? Flera koltrastar har byggt sina bo på den men vi har inte haft en enda svala på besök.

Nåja. Huvudsaken är att fåglarna i grannskapet får fler holkar att välja mellan. Med ständigt liv, kiv och rörelse är de väldigt underhållande. Dessutom är hungriga fågelungar en fantastisk drivkraft som får föräldrarna att dammsuga omgivningen på insekter. En del av dem sådana som skulle klassats som ”skadedjur” – om de överlevt.

Tre buttra gårdsväktare

Under den gångna sommaren har tomten patrullerats av en trio paddor (Bufo bufo). På nätterna såg vi dem ibland på gräsmattan när de letade sniglar, maskar och insekter. Oftast hittade vi dem i trappan till vår matkällare. Där sökte de skydd från solen.

De blev snabbt tydligt att vi hade att göra med tre olika personligheter.

en brun padda sitter på ett trappsteg
Jag är rätt trygg här på trappsteget.

Den pepparkaksbruna, mellanstora paddan var den lugnaste av de tre. Visst höll den koll på de stora människorna som rörde sig i omgivningen men den satt oftast kvar.

fullvuxen ljusgrå padda sitter på ett trappsteg med ansiktet bortvänt från kameran
Om jag inte låtsas om dig så blir jag automatiskt osynlig.

Som kontrast var den största paddan ett riktigt nervknippe. Den tyckte att rörelser i omgivningen var obehagliga och drog sig undan när jag kom för nära. Lite torr mossa att gömma sig under var tillräckligt skydd för att den inte skulle överge källartrappan.

liten ljusbrun padda ute bland mossa har koll på fotografen
Jag har koll på dig, människa.

Den minsta, och förmodligen också yngsta, av paddorna var också lite reserverad. Samtidigt verkade den helt övertygad om sin förmåga att framgångsrikt kunna smita undan om jag försökte fånga den. Så den såg mig nog mer som ett irritationsmoment än som ett hot.

De senaste veckorna har jag bara sett pepparkakspaddan utanför matkällaren. Jag antar att de andra två redan har valt ut sina övervintringsplatser.

Vi får se om de små knottriga gårdstrollen kommer tillbaks nästa vår och fortsätter hålla efter sniglar och skalbaggar i rabatterna.

Tegelröd ängstrollslända

Nu är det inte längre lika många trollsländor på patrull i solgläntan som det var under högsommarmånaderna. Tillgången på bytesdjur minskar också när hösten närmar sig. En trollslända som vi fortfarande ser pila omkring är vackert mattröd. Färgen var en utmärkt ledtråd för artbestämningen hos trollsländeföreningen

Tegelröd trollslända sittandes på grönt blad
Trollsländor vilar med vingarna utfällda.

Det är Tegelröd ängstrollslända (Sympetrum vulgatum) som fortfarande jagar under de soliga timmarna. Den är en allmän art vars säsong börjar på sensommaren och sträcker sig en bra bit in på hösten. Hanarna ståtar med den vackra mattröda färgen medan honorna är mer diskret tecknade i brunt.

Med tanke på alla hanar som vi ser hoppas jag att det finns många intresserade honor i omgivningen. Honor som gillar rött.

Luftens lönnmördare

Plötsligt en kväll satt det en stor, puckelryggig fluga med styva borst på nätet runt kattverandan. Vid närmare graskning var det två flugor.

En som var väldigt död och en som var väldigt nöjd.

närbild på rovfluga med byte som sitter på rådjursnät
Här syns det tydligt att frambenen används som fångsthåv.

Jag hade läst om ”Assassin flies” i engelska artiklar och undrade om det kunde vara en sådan? I så fall var det första gången jag såg en vid stugan.

Jourhavande biolog bekräftade min teori att det jag fotat var en Rovfluga med byte. (Jag tycker definitivt att de svenska arterna borde kallas ”Lönnmördarfluga.”)

Vad äter då rovflugor? Allt de ser som är mindre, lika stort eller större än de själva. De är grymt effektiva jägare som använder frambenen för att fånga bytena i luften. Sedan dödar de dem med giftg saliv.

När jag läser sådant är jag väldigt tacksam över att jag inte är en fluga.

Rovflugorna är inte lika vackra som trollsländorna men tillsammans håller de nere antalet mygg och broms på en hyfsat dräglig nivå. Det är bara att acceptera att humlor och fjärilar också står på menyn.