Etikett: ekologisk skadedjursbekämpning

Grannsämja

Äntligen kunde jag hämta våra två nya fladdermusholkar på Gubbverkstan. De är av en något annorlunda modell mot vår första. Lite smalare och med mer takpapp som skydd.

två nysnickrade fladdermusholkar står lutade mot väggen till vedboden
Sprillans nya fladdermusholkar.

De nya holkarna skall vi sätta upp nära den första. Fladdermöss gillar nämligen att ha valmöjligheter. De vill kunna flytta mellan olika boställen beroende på värme och väder. Sedan är de sällskapliga små rackare. Ju fler som får plats desto bättre trivs de.

Naturligtvis är det en chansning att sätta upp fler fladdermusholkar. Det finns inget som garanterar att de kommer till användning. Hinner holkarna bli lite väderbitna och få patina ökar chansen för att de blir godkända.

Jag hoppas verkligen att förra sommarens besökare kommer tillbaka i år igen och att den tar med fler kompisar. Helst riktigt hungriga kompisar som gillar smaken av mygg.

Små (o)djur

Min allmänna inställning till naturen är att allt fyller en funktion. Det är inte upp till mig att lägga någon värdering. Djur och växter är inte ”bra” eller ”dåliga”.

Men när det kommer till vanliga fästingar (Ixodes ricinus) har jag kluvna känslor. Det är svårt att bortse från alla sjukdomar som de kan sprida till oss människor.

liten fästinghona med röd bakkropp kryper på vitt tyg
Den här fästinghonan gick ett grymt öde till mötes.

Jag ser naturligtvis till att hålla immunförsvaret uppdaterat med vaccin. Att ha långärmade tröjor och byxbenen nedstoppade i strumporna så fort jag jobbar i trädgården är en enkel försiktighetsåtgärd. Ändå händer det ofta att jag hittar en hungrig fästing som målmedvetet kryper framåt i jakten på naken hud. (De blir aldrig långlivade när vi upptäckt dem.)

När jag läser en sammanställning över vilka djur som äter fästingar inser jag att de flesta av dessa har jag sett i gläntan. Jordlöpare, enkelfotingar, vargspindlar och lockespindlar är vanligt förekommande. Det är förmodligen delvis deras förtjänst att jag inte är helt täckt med fästingar efter en arbetsdag i slänten.

Fladdermus i holken

Det var flugorna som skvallrade. Jag såg att de var några stycken som surrade runt fladdermusholken. Efter att ha tagit fram stegen såg jag vad det var som lockade dem. Det låg fladdermusbajs på kontrollbrädan!

fladdermusspillning till vänster på kontrollbrädan - till höger är det rent. under kontrollbrädan skymtar en lockespindel
Små minilortar på flustret.

Det betyder att holken använts av minst en fladdermus. Kanske för tillfällig övernattning? Jag antar att det är den nya placeringen i solvärmen som gjorde susen. Då kanske det så småningom kan utvecklas till en riktig koloni?

Det skulle vara fantastiskt roligt. Ett kvitto på solgläntans dragningskraft.

 

 

Spindelbebisar

Det glittrade som guld i perennrabatten. När jag stannade och plirade ner bland bladen såg jag något som mest påminde om gyllene glaspärlor. Fast mindre. Det var en kokong med spindelägg som hade kläckts. Nu var nätet fyllt av åttabenta bebisar.

en mängd små ljusbruna spindelbebisar i ett nät
Vi myllrar och vi kryllar.

Jag har ingen aning om vilken art det är men en sak är säker. Snart har vi många fler små spindlar i perennrabatterna. Bladlössen kommer att få det tufft.

Återkommande vårsysslor

Den här helgen påminde en del om sketchen ”Grevinnan och betjänten”. Samma saker behövde göras i (v)år som förra året.

Jag litar inte riktigt på vårvärmen. Än kan det komma bakslag med minusgrader. Så de torra höstlöven får ligga kvar i rabatterna ett litet tag till. Däremot klippte jag bort perennernas fjolårsstjälkar. De hamnade i komposten.

Sekatören användes också på rosorna. Hargnagda kvistar togs bort och de kraftigare grenarna kortades ner betydligt. Så länge snittet är precis ovanför en utåtriktad knopp räcker det att lämna kvar ca 10 – 20 cm som savdragare.

Monterade våra rain drains på stuprören. När vårregnet kommer vill vi leda bort det från husgrunden så det istället kan sjunka undan i den omgivande marken.

tre getingfällor av gamla Pet-flaskor står på ett verandabord tillsammans med en tetraförpackning äppeljuice
Vi börjar med tre getingfällor i år. Det går alltid att göra fler.

En av de sista sakerna som jag gjorde var att preparera getingfällorna för en ny säsong. I år testar vi ett lockbete på äppeljuice och bitsocker. Om ett par veckor toppar vi nog upp det med lite billig folköl. Jäst fruktsaft och malt är poppis hos getingarna.

Som alltid har jag lite dåligt samvete när jag tänker på getingarna som skadedjur. De  följer bara sina instinkter. I grönsakslandet är de en fantastisk resurs när de jagar andra insekter. Tyvärr kolliderar ibland deras behov med våra och då funkar de här getingfällorna väldigt bra som ekologisk skadedjursbekämpning. Inget gift här inte!

Ny plats för fladdermusholken

Det blev en flyttkedja. När taket skulle läggas om tog vi först ner alla holkarna som satt på gäststugan. Sedan bestämde vi oss för att inte ha några holkar nära solpanelen. Behöver vi meka med den vill vi inte störa några häckande fåglar.

fladdermusholk på gavel av röd stuga med vita knutad. Stege lutad mot gaveln.
Både väderbiten och ohyvlad. En lyxlya helt enkelt.

Därför satte vi en mesholk och sädesärleholken på norrgaveln av gäststugan. Men var skulle då fladdermusholken få plats? Enlig Naturhistoriska Riksmuseet borde den sitta i söderläge, fast med skugga under vissa av dagens timmar. En sådan plats har vi inte. Som kompromiss blev det gaveln på storstugan. Österläge med viss sol samt fritt för in- och utflygning.

Hittills har vi inte haft någon hyresgäst i fladdermusholken. Kanske blir det ändring på det nu?

Flyttfåglar

När hantverkarna skulle lägga nytt tak tog vi ner solpanelen för att ge dem svängrum. Innan den kan återfå sin gamla plats måste vi få dit nya ribbor för fäste. Det förutsätter hjälp av fler personer. Med tanke på kalendrar som skall synkas lär det dröja ett tag.

holkarna är flyttade till andra husgaveln
Mesholk bredvid sädesärleholk.

Samtidigt som vi letar lämpliga dagar söker fåglarna efter lediga hålrum. För att inte störa häckningen när vi sedan monterar solpanelen flyttade vi holkarna till den andra husgaveln. Kanske blir detta rentav den nya placeringen?

fågelboet är fodrat med fårull från bobunten
Ett ingenjörsmässigt underverk.

I sädesärleholken fanns ett gammalt fågelbo. Jag kan inte avgöra vems det varit. Men det var riktigt välfodrat med mjuk fårull hämtad från fågelbobunten.

svalbrädan får tillfälligt hänga på baksidan av vedboden. För koltrastarna.
Här kommer koltrastarna att trivas.

Svalbrädan fick också en ny placering. Nu sitter den på baksidan av vedboden. Precis vid skogsbrynet. Kanske skall den också döpas om från svalbräda till koltrastlänga? Flera koltrastar har byggt sina bo på den men vi har inte haft en enda svala på besök.

Nåja. Huvudsaken är att fåglarna i grannskapet får fler holkar att välja mellan. Med ständigt liv, kiv och rörelse är de väldigt underhållande. Dessutom är hungriga fågelungar en fantastisk drivkraft som får föräldrarna att dammsuga omgivningen på insekter. En del av dem sådana som skulle klassats som ”skadedjur” – om de överlevt.