Etikett: drakulanunneört

Vi överlistade sorken

Eller så ledsnade den bara på smaken? I vilket fall som helst har jag nu hittat nio små vampyrer i rabatterna. Av totalt 50 planterade knölar.

blommande drakulanunneört
Drakulanunneört.

Det är inte ett särskilt imponerande resultat. Förutom att jag var övertygad om att sorken (eller ekorren, båda är misstänkta förövare) hade grävt upp precis alla knölarna.

Då är nio överlevande plantor en fantastisk upptäckt! Drakulanunneörten blommar tidigt så de blir ett bra komplement till alla vårlökarna. Sedan får vi se om myrorna hjälper dem att fröså sig på fler ställen i gläntan?

Annonser

Massa mossa och ett fynd

Jag läste någonstans att gräs slutar växa när temperaturen faller under 8 C, men att mossans tillväxt inte stoppas av minusgrader. Det går bara långsammare. Något som skulle förklara hur gräsmattan varje vinter förvandlas till en ocean av mossa.

en orange lövkorg fylld till brädden med uppriven mossa, och handkultivatorn som jag använde för att samla ihop den
Ett riktigt Sisyfosarbete.

Om det inte var för att mossan är extremt bra på att kväsa örter och ängsblommor skulle jag låta den vara. Att använda gift för att få bort den är också helt uteslutet. Därför inleds varje vår med ett par veckors intensivt rivande med handkultivatorn i gräsmatt … förlåt, grönytan. Den här helgen samlade jag ihop åtta korgar. Och det är bara början.

daggvåta blad av drakulanunneört sticker upp genom torrt fjolårsgräs
Sorken missade den här.

Jag fick också en glad överraskning. Bladen på en drakulanunneört stack upp mellan oreganoplantorna! Det är minst fem knölar som inte blivit uppätna av sorken. Kanske finns det några i perennrabatterna också? I så fall ser jag dem snart när de sträcker sig efter vårsolen.

Två sorters nunneört

Äntligen har jag lyckats få tag i två Sibirisk Nunneört (Corydalis nobilis (L.) Pers.) till perennrabatten. Tyvärr fick båda plantornas jordstammar skador när de grävdes upp och ser lite hängiga ut. Det skulle vara väldigt nedslående om de inte överlevde flytten.

sibirisk nunneört nyplanterad
Lite oklart om jag egentligen gillar den här nya växtplatsen.

Drakulanunneörten (Corydalis solida ‘George Baker’) i balkonglådorna hemma i stan blommar för fullt. Av knölarna som jag planterade i trädgårdslandet syns än så länge inte ett spår. Misstänker att allihop blivit uppätna av sorken.

närbild på röd blomma Draculanunneört
Rooooaaaarrr! Jag är en drake … eh, Drakula.

Än så länge verkar naturen ha vunnit med 1-0 men jag vägrar att ge upp redan nu. Om några pollinatörer hittat till balkongen kan det bli frön och små självsådda plantor. Sådana som har en bättre chans att slippa bli upptäckta av glupska gnagare.

Kan de bara överleva en säsong och etablera sig förbättras oddsen betydligt.

Inget aprilskämt

Hurra! Jag har sett bladknoppar av Drakulanunneört (Corydalis solida ‘George baker’) sticka upp i en av balkonglådorna.

små bladknoppar av drakulanunneört
Små knoppar sticker upp ur den frusna blomjorden.

Efter det att ett hungrigt djur grävt upp de första knölarna jag planterat vid stugan tänkte jag att en gnagarsäkrad växtplats nog var en bra idé. Bara några Drakulor överlevde så skulle det säkert bli frön till rabatterna.

Balkongen framstod då som en skyddad oas. Det var naivt av mig.

En skata bestämde sig genast för att undersöka vad det var som jag hade gömt i blomjorden. Som tur var hörde jag hennes skrockande och kunde avbryta inspektionen. Då låg alla knölarna ovanpå jorden. Uppenbarligen ratade som skatmat. Jag petade ner dem på nytt och svor en liten ramsa över nyfikna djur.

Med tanke på den händelsen blev jag extra glad när jag såg de små bladspetsarna. Dessutom har jag planterat nya Drakulor vid stugan. Jag tror de har klarat sig bättre eftersom tjälen kom innan sorken grävde sina gropar. Vi får se om jag har rätt.

Gräsliga gnagare

Det är något som har ställt till det i rabatterna. Något som är bra på att gräva. Något som är väldigt enträget och som har bra luktsinne.

Jag misstänker att det är en ekorre. Alternativt en sork.

Oavsett vem av de båda misstänkta som visar sig vara skurken är resultatet detsamma.

Där jag planterat drakulanunneört och Azurlök gapar nu tomma hål i jorden. Mina krokusar, Von Sion, snödroppar och pingstliljor är (än så länge) orörda.

En speciell ledtråd talar för att gärningsdjuret är en sork. Behandlingen av Azurlökarna. Efter att de grävts upp hade de lämnats åt sitt öde.

Azurlök hör till Alliumsläktet och lukten sägs vara vämjelig för sorkar. Det skulle förklara varför de ratats.

De Azurlökar som jag hittade i rabatterna grävde jag ner på nytt. Kanske får de vara i fred den här gången.

Hoppas också att räven (Vulpes Vulpes) gillar smaken av lökspäckad sork.

rävspillning
Rävspillning. Pennan är ditlagd för att visa storleken.

Att räven besöker tomten regelbundet, det vet vi. Minst en gång i veckan hittar vi ny spillning på gräsmattan.

Ett doftande visitkort som berättar för andra rävar att de inte göre sig besvär. Det här reviret är upptaget.

Lök vid lök vid lök

Helgen tillbringade jag med att plantera lökar och knölar. Massor av lökar och knölar.

Vädret var soligt men svalt. Det gjorde att arbetet faktiskt kändes rätt så avkopplande. Även när jag efter ett par timmar tittade ner i korgen och konstaterade att jag bara hade hunnit ungefär halvvägs. Det återstod minst lika mycket att göra.

van sion påsklilja
Snart får vår van Sion lite sällskap i vårgräset.

Då hade jag ändå försökt lägga band på habegäret när jag beställde från bulbs.se Tänka smart. Undvika ”spontanköp av roliga nyheter”. Hellre fokusera på några få sorter och försöka komplettera det som redan finns på tomten.

Trots allt var det med viss bävan som jag öppnade den efterlängtade försändelsen. Hur många lökar och knölar hade jag fått vårdnaden om? Svaret var: 60 stycken.

Mycket att få ner i jorden men definitivt genomförbart. Allra helst eftersom jag investerat i ett stabilt lökjärn. Det borde underlätta arbetet så det inte blev lika tungt som förra året.

Jag började med det som skulle komplettera befintliga planteringar.

Runt vår vackra Van Sion satte jag ytterligare 10 likadana påskliljor. Alla de lökarna hade redan stora sidolökar. Det var en oväntad bonus. Med lite tur dröjer det bara ett par år innan vi får en riktig blomsterrugge med gammaldags påskliljor.

För tidig vårfägring hade jag beställt 25 st Drakulanunneört (Corydalis solida ‘George baker’). Eftersom Drakulanunneörten vissnar ner helt efter blomningen satte jag dem mellan perennerna.

(Tanken är att det så småningom skall bli en sådan där fin säsongsövergång mellan växtligheten som det står om i trädgårdsböckerna. Solgläntan har ju å andra sidan visat sig ha helt egna idéer om det mesta jag planerat så vi får se hur slutresultatet blir.)

Efter nunneörten med det dramatiska namnet planterade jag i rask takt 10 st azurlökar (Caeruleum (Azureum) Allium), 10 st dubbla snödroppar (Galanthus Flore Pleno) och fem st gammaldags pingstliljor av sorten Recurvus (Narcissus poeticus var. recurvus).

Till slut var det bara påsen med mina ”fyndade” krokusknölar kvar. De var så många och alla skulle de ner i den sega grässvålen. Vojne! Då var jag väldigt glad över lökjärnet som visade sig fungera jättebra.

Efter väl utfört arbete belönade jag mig själv med ett glas kall saft på verandan. Precis som tidigare återstår bara att se vad som kommer att blomma nästa år och vad som blivit vintermat åt sork eller vildsvin.