Etikett: drakulanunneört

Stor nunneört

Det tar sin lilla tid men allt eftersom förlänger vi blomningssäsongen i solgläntan. Jag hoppades att nunneört skulle komplettera de andra perennerna och där hade jag rätt. När marken var bar och trist blommade de tillsammans med de tidiga vårlökarna.

stor nunneört med skira gröna blad och vit-rosa blommor
Litet exemplar av Stor nunneört.

Nu är de färdiga för säsongen och kommer snart att vissna ner. Då lämnar de plats för de andra perennerna i rabatten. Än så länge har jag nöjt mig med två olika sorter. Drakulanunneörten (Corydalis solida ‘George Baker’) som både jag och sorkarna är lika förtjusta i, och stor nunneört (Corydalis solida (L.) Clairv.).

De planterades nyligen så än så länge är de stora nunneörterna rätt små. Vi får se om de kommer att uppnå den utlovade maximala höjden av tre decimeter eller om de föredrar att hålla en låg profil?

Spontan samplantering

Jag har alltid misslyckats kapitalt när jag försökt göra löklasagner och julgrupper. Sorkarna (eller är det månne ekorrarna?) i gläntan är däremot naturbegåvningar!

vit krokus, blå scilla och röd drakulanunneört står tätt tillsammans
Blandade vårblommor i nära omfamning.

Se bara vilken fin liten vårgrupp som blommar vid rabarbern. Det som var tänkt som ett vinterskafferi blev istället en färgklick med vit krokus, blå scilla och röd drakulanunneört. Vive la France!

En vampyr på balkongen

Äntligen har jag fått njuta av drakulanunneörten (Corydalis solida ‘George Baker’).

närbild på blommande drakulanunneört. blommorna är röda med rosa läppar.
Är det någon som är förvånad över att jag vill ha mängder av de här blommorna?

Så det hemliga tricket med att sorksäkra nunneörtens knölar till 110% är att ha dem på balkongen? Det borde jag ha förstått.

Vi får se hur det gått för de drakulaknölar som blommade i gläntan förra året. Har de blivit vintersnacks åt gnagarna eller har de undgått upptäckt? Om ett par veckor har jag facit.

Vi överlistade sorken

Eller så ledsnade den bara på smaken? I vilket fall som helst har jag nu hittat nio små vampyrer i rabatterna. Av totalt 50 planterade knölar.

blommande drakulanunneört
Drakulanunneört.

Det är inte ett särskilt imponerande resultat. Förutom att jag var övertygad om att sorken (eller ekorren, båda är misstänkta förövare) hade grävt upp precis alla knölarna.

Då är nio överlevande plantor en fantastisk upptäckt! Drakulanunneörten blommar tidigt så de blir ett bra komplement till alla vårlökarna. Sedan får vi se om myrorna hjälper dem att fröså sig på fler ställen i gläntan?

Massa mossa och ett fynd

Jag läste någonstans att gräs slutar växa när temperaturen faller under 8 C, men att mossans tillväxt inte stoppas av minusgrader. Det går bara långsammare. Något som skulle förklara hur gräsmattan varje vinter förvandlas till en ocean av mossa.

en orange lövkorg fylld till brädden med uppriven mossa, och handkultivatorn som jag använde för att samla ihop den
Ett riktigt Sisyfosarbete.

Om det inte var för att mossan är extremt bra på att kväsa örter och ängsblommor skulle jag låta den vara. Att använda gift för att få bort den är också helt uteslutet. Därför inleds varje vår med ett par veckors intensivt rivande med handkultivatorn i gräsmatt … förlåt, grönytan. Den här helgen samlade jag ihop åtta korgar. Och det är bara början.

daggvåta blad av drakulanunneört sticker upp genom torrt fjolårsgräs
Sorken missade den här.

Jag fick också en glad överraskning. Bladen på en drakulanunneört stack upp mellan oreganoplantorna! Det är minst fem knölar som inte blivit uppätna av sorken. Kanske finns det några i perennrabatterna också? I så fall ser jag dem snart när de sträcker sig efter vårsolen.