Tagg: catio

Det är något som rör sig därute …

… och en nyfiken liten kisse måste förstås kolla upp vad det kan vara?

Nyfiiken på omgivningen
Fullt fokus på omgivningen.

Efter den första traumatiska helgen när precis allt var jätte-jätte-jätteläskigt har katten funnit sig väl till rätta på verandan. Hon är väldigt intresserad av att ta in alla ljud och dofter. Ibland står hon med nosen så hårt tryckt mot nätet att morrhåren sticker ut som en liten kvast på andra sidan.

Spindlar, myror och skalbaggar som kommer krypande gör hon processen kort med. Flygande insekter möts av ett ivrigt, men inte speciellt effektivt, viftande med tassarna.

Porslinskatt
Vem? Jag? Nej, jag har suttit här hela tiden.

Ljudet av getingsurr är väldigt lockande. Humlor låter däremot bara läskigt. I ena fallet springer hon med spetsade öron mot källan. I andra fallet gömmer hon sig och överlåter åt oss att hantera den ovälkomna gästen.

För säkerhets skull skyndar vi oss att använda flugsmällan på getingarna innan kisse hinner fånga dem. Detta eftersom ingen av oss är roade av veterinärbesök.

Om lillkatten bara visste vilket arbete som husse lagt ner på att näta in verandan ordentligt. Fast det är klart, förstod hon det skulle hon säkert sura över att vi är så ogina att vi hindrar henne från att sticka ut och jaga?

Annonser

Det händer saker.

”Det var en mörk och stormig natt. Plötsligt hördes ett skott! En dörr slog igen. Hembiträdet skrek. Samtidigt dök ett piratskepp upp vid horisonten.”

Fast fullt så spännande som i Snobbens manuskript var det naturligtvis inte.

Istället var det en grå, småkulen och regnig dag när vi begav oss till den närmast belägna brädgården. Där införskaffades tre olika slags virke som, tillsammans med en rulle rådjursnät, skall användas till vårt första seriösa byggprojekt.

verandan
Verandan, så som den ser ut nu.

Vi skall nämligen näta in verandan och förvandla den till en gigantisk kattvoljär.

Sambon har mätt, funderat, skissat på ritningar och jämfört för- och nackdelar med olika möjliga lösningar. Nu finns det ett förslag som känns kanonbra. Det kommer att vara en hel del arbete med att bygga det hela, men det färdiga resultatet blir definitivt värt det.

Där kan sen morrhoppan vara tillsammans med oss, nära naturen, och titta storögt på alla spännande saker som den innehållet. Samtidigt minimerar vi risken att hon försvinner som en oljad blixt ut i skogen när jaktinstinkten slår till.

Något som kisse inte kommer att vara så imponerad av är de bergeniaplantor som växer i slänten, en bit nedanför verandan. De ser faktiskt rätt så trista ut med sina stora, mörkgröna blad som sticker fram bland fjolårsgräs och torra kvistar.

bergenia
I slänten finns det ett ordentligt sjok av bergenia.

Framåt sommaren får de rosa blommor som gör sig bra mot den mörkgröna bakgrunden.

Bergenior är dessutom härdiga, anspråkslösa och rådjur tycker inte om smaken. Jag förutspår att fler och fler luttrade trädgårdsägare kommer att omvärdera sin syn på den här perennen. Visst är den rätt så fin, egentligen? När man tänker närmare efter?

okänd buske
Jag gissar att det här är en … vinbärsbuske?

Vid södra kanten av slänten har vi ytterligare en buske av okänd härkomst. Den luktar inte svarta vinbär när jag skrapar på grenarna. Kan det möjligen vara röda vinbär? Det kan förstås också vara en ren prydnadsbuske av något slag.

Vi får fler ledtrådar när bladen slår ut. Ordentligt vildvuxen är den i alla fall. Där den står,  nedsänkt i mossan.