Tagg: budgetträdgård

En näve snödroppar

Jag fick en plastpåse med nyuppgrävda snödroppslökar. De kommer från en tomt där de växer och förökar sig ohejdat. Så det var goda odds för att de skulle trivas hos oss.

Samtidigt var det bråttom att få ner dem i jorden. (Snödroppar är väldigt känsliga för uttorkning.) Fram kom planteringsspaden och midsommarfirandet fick vänta.

En jordklump full med snödroppslökar och -rötter ligger på en arbetshandske.
Trångt om saligheten i den här rotbollen.

Det är en välsignelse att ha omtänksamma vänner. Även om det kortsiktigt innebar mer grävjobb än vad jag hade planerat för.

julrosfrön på vit bakgrund
Julrosens frön är hårda och högblanka.

Passade också på att sprida ut en näve pinfärska julrosfrön i solgläntan. De flesta strödde jag under hasseln. Vandrande lövskugga kan den bjuda på alla varma sommardagar. Där skulle det också passa väldig bra med vita blommor och vintergröna blad.

Om nu midsommarhelgen är magisk får fröna kanske lite extra växtkraft? Det kommer hur som helst att dröja minst ett par år innan jag ser om de slagit rot.

Annonser

Klätterstöd

Det känns rätt osannolikt att vi kommer att få några järnnätter i år. Därför passade jag på att plantera ut rosenbönorna på friland. De måste få möjlighet att sträcka på sig.

Eftersom rosenbönor blir höga, ca 2 meter, behövde jag också konstruera något slags klätterstöd åt dem. Helst innan de hunnit sno in sig i oreganon och humlen.

Som tur var har jag samlat på mig ett förråd av längre grenar och slanor. De har stått och torkat bakom gäststugan. Med sågens hjälp kapade jag dem i lämplig längd. Samtidigt sågade jag rotändorna snett för att underlätta när jag skulle att trycka ner dem i marken.

klätterstöd ihopsatt av fyra slanor som en tipi
En tipi av pinnar. Långa pinnar.

Så långt så bra. Att sedan försöka hålla slanorna på plats med en hand och ha ett snöre i den andra och knyta fiffiga knutar … där gick min gräns.

Jag bad min händiga sambo om hjälp och med gemensamma krafter blev det ett riktigt bra klätterstöd. Tillsammans kunde vi också lyfta det på plats utan alltför mycket besvär.

Resten av jobbet får bönorna klara på egen hand.

Undrar om blåsten hinner välta omkull klätterstödet innan hararna knipsar av topparna på plantorna? Det är en utmaning att odla på distans.

Ännu fler backsippor

Det där med vintersådd har funkat bra för en del växter. Jag gillar också tanken att kunna föröka plantor vi har till en rimlig kostnad.

(Det resonemanget förutsätter förstås att allt arbete räknas som ”gratis tid”.)

insamlade fröställningar av backsippa inuti en brun pappåse
Insamlade, innan de är borta med vinden.

När jag var barn verkade backsipporna (Pulsatilla vulgaris) i mina föräldrars trädgård direkt förvandlas till kala pinnar så fort jag vände ryggen till.

Därför var det ett lyckligt sammanträffande att flera av fröbollarna vid stugan blev mogna samtidigt som jag var där och kunde samla in dem.

Några av de andra backsipporna kommer förstås att självså sig men det finns inget som säger att de fröna stannar på tomten. Med rätt vindar kan de flyga in i skogen, landa längs vägrenen eller slå rot hos en granne.

fröställningar och blommor av backsippor
För att komma långt måste man starta från rätt höjd.

Nu har jag åtminstone försäkrat mig om en laddning frön att experimentera med. Kanske blir det fler små gökskällor som vi kan sätta ut i ängen?

Löjtnantshjärtat

Ytterligare en växt som jag velat ha till vår trädgård är löjtnantshjärta (Lamprocapnos spectabilis). Jag kommer ihåg hur blommornas form fascinerade mig som barn.

I min fantasi såg de ut som hjärtan, lampor eller damer i krinolin.

ensam stängel med blommor av vitt löjtnantshjärta
En blomstängel. Ett livstecken!

När jag så fick möjligheten att fynda två hängiga plantor i höstas så tvekade jag inte en sekund. Torghandlaren ville ha en tjuga vardera och jag ville ha löjtnantshjärtan!

Efter en bister vinter och torr vår verkar det som om den ena plantan gått hädan. Den andra har skjutit upp ett par blad och en blomstängel

Det visar klart och tydligt att det är en vit ‘Alba’ som står där i rabatten. Beskrivningen säger att lövverket skall vara limegrönt. Det är jag inte säker på att jag håller med om. Blommorna är i alla fall precis så finurligt konstruerade som jag kommer ihåg dem.

Kungsängsliljor i gräsmattan

Förra sommarens slit när jag planterade ut en massa knölar av kungsängslilja (Fritillaria melagris L.) i gräsmattan bakom stugan har gett resultat.

Vi har nu en egen liten plätt med blommor.

blommande kungsängslilja med vitsippor i bakgrunden
Spräckliga blommor – helt enastående.

Hittills har jag sett ett tjog stjälkar och alla har de blommor i toppen. Trots att en del knölar var jättesmå när jag satte dem hade de tydligen tillräckligt med energi lagrad.

två kungsängsliljor i knopp står tätt intill varandra
Nu förstår jag varifrån det engelska namnet ”snake’s head” kommer.

Kanske jag kan samla in lite frön också? När blomningen är över.

Precis som med ängsskallran vill kungsängsliljan att fröna skall landa i öppen jord. I sommar får jag leka betande boskap och gå runt med grepen och träskor på två ställen. Grannarna får väl tycka att jag är tossig. Huvudsaken är att det fungerar.

Gökskällor

Är ett gammalt namn på backsippor (Pulsatilla vulgaris Mill.) som jag tycker att vi borde använda oftare. Gökskällor beskriver både formen på blomman och blomsterperioden.

blommande backsippa tillsammans med vårstjärnor
Mjuka, håriga stjälkar och knoppar.

Som tur är har alla backsipporna som jag satte ut förra året överlevt sin första vinter.

 

blommande backsippa
En riktigt soldyrkare.

 

För att göra det mer ängslikt där backsipporna står skall jag så ängsskallror och gullvivor. Ängsskallrorna kommer också att försvaga gräset så att sipporna inte kvävs.

Nya vårblommor

Jag önskar att jag kunde säga att allt jag gör blir bra, men så är det förstås inte.

Desto roligare att tre av experimenten i solgläntan lyckats.

blommande lila krokus i gräsmatta
Första blomningen på nya växtplatsen.

Fyndkrokusarna verkar trivas i gräsmattan. Med tanke på vilket hiskeligt slit det var att plantera dem så är jag nöjd med resultatet.

blommande snödroppe
Ja, det blev inte dubbla snödroppar men de är fina ändå.

Snödropparna jag planterade i höstas har också tagit sig. Det dröjer länge innan de bildar sådana där stora ruggar med blommor men man måste börja någonstans.

téte-a-téte bland vitsippor i gräsmatta
Vykortsvackra minipåskliljor bland vitsipporna.

Fyndlökarna som trivs allra bäst är téte-a-téterna under hästkastanjen. De flesta av lökarna har gett flera blommor.

Tillsammans med vitsippor och blåstjärnor blir det så charmigt att de nästan skulle passa i ett brittiskt trädgårdsprogram. Effekten är förstås totalt oplanerad. Jag kan bara applådera solgläntan som hade sina egna idéer om vad som skall växa var någonstans.