Tagg: budgetträdgård

Vad gör jag med alla småplantorna?

En sak är glasklar. Om jag någon gång tänker så frön av en väldigt ovanlig och kinkig växt, då skall jag pilla ner dem i sanden mellan gångplattorna.

De mellanrummen verkar vara rena Edens lustgård. Klart att växterna stormtrivs. Där är bra avrinning, mycket ljus och lite konkurrens.

små malvaplantor i en hink med en trädgårdsspade lutad mot hinken.
Lovar ni att fortsätta vara små, så ni får plats i rabatten?

Detta innebär att det plötsligt finns ett överflöd av plantor. Framförallt perenner och tvååriga växter. Och jag kan naturligtvis inte låta bli att försöka ta till vara på så många som möjligt.

Med trädgårdsspadens hjälp har fingerborgsblommor och malvor hamnat i rabatterna. Nästa projekt är att flytta tuvorna med liten blåklocka till ängen. Att hitta plats åt alla är lite som att spela tetris. Ibland får jag vrida och vända på bitarna innan jag ser mönstret.

Resultatet blir inte direkt stramt och stilrent utan mer vildvuxen charm.

Annonser

Solrosfrön

 

närbild på litet huvud av solros med frön och torra foderblad
Frön innebär hopp om framtiden.

Balkongodlingen har varit rena masugnen den här sommaren. Trots det har flera av de små solrosorna blommat tappert. En av dem var speciell. Den fick små miniblommor längs med stjälken. Det såg ut som om den hade solgula knappar mellan bladen.

Nu har jag samlat in fröna från den solrosen. De skall förvaras torrt och svalt tills nästa år. Sedan blir det spännande att se om någon av ättlingarna får lika fina stjälkprydnader som moderplantan.

Vintersådden i rabatten

Experimentet med vintersådd i plastlådor på balkongen gav blandat resultat. Bokollonen ruttnade bort och mina försök att stratifiera slingerstormhatten misslyckades helt.

närbild på en delvis utslagen blomma av jätteverbena
Jätteverbenans blommor är små och nätta.

Jätteverbena (Verbena bonariensis) hade jag mer framgång med. Ett par nypor frön glömdes bort tills det spirade grönt under plastlocket

Resultatet blev ett tjog plantor som planterades ut i stugrabatterna. Tyvärr har torkan gjort dem lågväxta. Jag skall definitivt samla in frön från dem till nästa sommar.

blad av vit solhatt i en rabatt omgiven av vissna rosa floxblommor
En vit solhatt i rabatten. Blommorna kommer nästa år.

Ytterligare en frösådd som verkligen trivdes i plastbyttorna var vit solhatt (Echinacea purpurea ‘Alba’). Där blev det nio plantor till rabatterna. Som perenn är solhatten mer av en tvåstegsraket. Efter första vintern vet jag hur många av dem som överlever.

Nu har jag fått blodad tand och vill driva upp fler perenner från frön. Går det bra är det ett enkelt och billigt sätt att utöka blomsterprakten. Och om jag misslyckas så är det ingen katastrof. Allra helst om jag bytt till mig fröna eller samlat in från egna växter.

En näve snödroppar

Jag fick en plastpåse med nyuppgrävda snödroppslökar. De kommer från en tomt där de växer och förökar sig ohejdat. Så det var goda odds för att de skulle trivas hos oss.

Samtidigt var det bråttom att få ner dem i jorden. (Snödroppar är väldigt känsliga för uttorkning.) Fram kom planteringsspaden och midsommarfirandet fick vänta.

En jordklump full med snödroppslökar och -rötter ligger på en arbetshandske.
Trångt om saligheten i den här rotbollen.

Det är en välsignelse att ha omtänksamma vänner. Även om det kortsiktigt innebar mer grävjobb än vad jag hade planerat för.

julrosfrön på vit bakgrund
Julrosens frön är hårda och högblanka.

Passade också på att sprida ut en näve pinfärska julrosfrön i solgläntan. De flesta strödde jag under hasseln. Vandrande lövskugga kan den bjuda på alla varma sommardagar. Där skulle det också passa väldig bra med vita blommor och vintergröna blad.

Om nu midsommarhelgen är magisk får fröna kanske lite extra växtkraft? Det kommer hur som helst att dröja minst ett par år innan jag ser om de slagit rot.

Klätterstöd

Det känns rätt osannolikt att vi kommer att få några järnnätter i år. Därför passade jag på att plantera ut rosenbönorna på friland. De måste få möjlighet att sträcka på sig.

Eftersom rosenbönor blir höga, ca 2 meter, behövde jag också konstruera något slags klätterstöd åt dem. Helst innan de hunnit sno in sig i oreganon och humlen.

Som tur var har jag samlat på mig ett förråd av längre grenar och slanor. De har stått och torkat bakom gäststugan. Med sågens hjälp kapade jag dem i lämplig längd. Samtidigt sågade jag rotändorna snett för att underlätta när jag skulle att trycka ner dem i marken.

klätterstöd ihopsatt av fyra slanor som en tipi
En tipi av pinnar. Långa pinnar.

Så långt så bra. Att sedan försöka hålla slanorna på plats med en hand och ha ett snöre i den andra och knyta fiffiga knutar … där gick min gräns.

Jag bad min händiga sambo om hjälp och med gemensamma krafter blev det ett riktigt bra klätterstöd. Tillsammans kunde vi också lyfta det på plats utan alltför mycket besvär.

Resten av jobbet får bönorna klara på egen hand.

Undrar om blåsten hinner välta omkull klätterstödet innan hararna knipsar av topparna på plantorna? Det är en utmaning att odla på distans.

Ännu fler backsippor

Det där med vintersådd har funkat bra för en del växter. Jag gillar också tanken att kunna föröka plantor vi har till en rimlig kostnad.

(Det resonemanget förutsätter förstås att allt arbete räknas som ”gratis tid”.)

insamlade fröställningar av backsippa inuti en brun pappåse
Insamlade, innan de är borta med vinden.

När jag var barn verkade backsipporna (Pulsatilla vulgaris) i mina föräldrars trädgård direkt förvandlas till kala pinnar så fort jag vände ryggen till.

Därför var det ett lyckligt sammanträffande att flera av fröbollarna vid stugan blev mogna samtidigt som jag var där och kunde samla in dem.

Några av de andra backsipporna kommer förstås att självså sig men det finns inget som säger att de fröna stannar på tomten. Med rätt vindar kan de flyga in i skogen, landa längs vägrenen eller slå rot hos en granne.

fröställningar och blommor av backsippor
För att komma långt måste man starta från rätt höjd.

Nu har jag åtminstone försäkrat mig om en laddning frön att experimentera med. Kanske blir det fler små gökskällor som vi kan sätta ut i ängen?

Löjtnantshjärtat

Ytterligare en växt som jag velat ha till vår trädgård är löjtnantshjärta (Lamprocapnos spectabilis). Jag kommer ihåg hur blommornas form fascinerade mig som barn.

I min fantasi såg de ut som hjärtan, lampor eller damer i krinolin.

ensam stängel med blommor av vitt löjtnantshjärta
En blomstängel. Ett livstecken!

När jag så fick möjligheten att fynda två hängiga plantor i höstas så tvekade jag inte en sekund. Torghandlaren ville ha en tjuga vardera och jag ville ha löjtnantshjärtan!

Efter en bister vinter och torr vår verkar det som om den ena plantan gått hädan. Den andra har skjutit upp ett par blad och en blomstängel

Det visar klart och tydligt att det är en vit ‘Alba’ som står där i rabatten. Beskrivningen säger att lövverket skall vara limegrönt. Det är jag inte säker på att jag håller med om. Blommorna är i alla fall precis så finurligt konstruerade som jag kommer ihåg dem.