Etikett: budgetträdgård

Vingelkant

Ytterligare något som är uppenbart är att nästa vår måste jag fixa rabattkanterna. Några av de föregående ägarna använde korrugerad plåt för att skilja rabatterna från gräsytan. Nu påminner den mer om ett berusat ”S” än en rak linje,

rabattkant av korrugerad plåt är väldigt bucklig
Den provisoriska lösningen ger upp.

Jag gissar att de inte grävde ner plåtkanten tillräckligt djupt. Jag misstänker också att de inte räknade med hur tung blöt jord är när den pressar på.

korrugerad plåt som använts till ett hörn på en rabatt har nu glidit isär.
Det var tänkt som ett hörn, nu är det ett hål.

Frågan är vad som är bäst att ersätta plåten med? Jag vill fortfarande ha en tydlig gräns mellan gräsytan och rabatterna. Sten? Tegelstenar? Speciella metallkanter avsedda för gräsmattor – sådana som finns att köpa hos trädgårdsbutikerna? Vad kan jag välja som också blir bra för djurlivet?

Det krävs definitivt både eftertanke och efterforskning. Ett riktigt vinterprojekt.

Vita som snö och röda som rost

När de täcks av ett lager pudersnö blir växtstöden en del av vinterlandskapet.

blomformat växtstöd av najtråd täckt av pudersnö

blomformat växtstöd av armeringsjärn och najtråd ser juligt ut när det är täckt av pudersnö

De är praktiska på sommaren och pryder sin plats vintertid. En bra kombination. Passande för en mormorsträdgård. Jag måste verkligen ta mig tid att göra fler.

Blommande getskägg

Getskägg (Aruncus Woldemar Meier) var en av de barrotade perenner som jag köpte på postorder för två år sedan. Den beskrevs som lite ovanlig och en riktig fjärilsfavorit. Hur skulle jag kunna motstå det?

getskägg (en slags astilbe) blommar med vita små blommor
Är det ett getskägg så är det väldigt glest.

Jag planterade den vid gaveln till gäststugan. Där är det skuggigt med mullrik jord. Första två somrarna lade den all sin energi på att etablera sig. Då blev det bara ett par tunna blomstervippor. Nästan som om den testade omgivningens reaktioner.

Uppenbarligen föll testet väl ut. För i år blommade getskägget riktigt ordentligt för första gången. Jag såg inte speciellt många fjärilar men både flugor och blomflugor var väldigt förtjusta i den. Förmodligen lockar den också nattaktiva insekter med sina vita blomvippor.

Mer eller mindre av en slump har det blivit en ”vit triangel” mellan gäststugan och bastun. Där har getskägget gott sällskap av buskrosen Nevada, julrosor, snödroppar och klematisen Summer Snow. De blommar inte samtidigt utan går omlott. Jag önskar att jag kunde säga att det är noga genomtänkt. Istället är det ren bondtur.

Alliumlökar från frön

Nu var det dags att flytta mina vintersådda allium från blomlådan till rabatten. De måste få utrymme att växa och behövde etablera sig innan tjälen kommer.

Det var inte helt lätt att hitta dem i blomjorden. För även om lökarna vuxit mycket från fröna jag sådde är de fortfarande ytte-pytte små. De största var som min lillfingernagel. De minsta var som pärlsockergryn.

väldigt små vita blomlökar ligger i min handflata, tillsammans med klumpar av blomjord
Riktiga miniatyrlökar.

Till slut hade jag sållat fram ett trettiotal små lökar som jag satte ut bland höstrudbeckiorna. Om två eller tre år ser jag hur många av dem som överlevt kyla och sorkangrepp. För den som drar upp allium från frön får ha mycket gott tålamod.

Senare samma dag satte jag ytterligare 75 krokusknölar. De reades ut såhär i slutet av säsongen och jag chansade på att jorden är tillräckligt varm ett par veckor till.

Nästa vår borde gräsmattan bli ännu mer färgsprakande än tidigare.

Det kommer en vår nästa år

Hösten är den årstiden då jag är mest känslomässigt kluven. Å ena sidan är det dags att dra ner på tempot, städa och förbereda växterna för den kommande vintern.

torra ärtskidor, ett par smålökar och krassefrön ligger utlagda på hushållspapper
Sockerärtor, luftlökar och krassefrön.

Å andra sidan har jag fullt upp med att samla in frön och planera för allt jag vill göra nästa år. Sockerärtorna var goda – de skall sparas. Luftlöken fick tre nya topplökar. Det kan bli tre nya plantor av dem. Blomsterkrassen är en favorit både som prydnadsväxt och salladsgrönsak. Klart att den skall få en plats i rabatterna igen.

Det är inte lätt att varva ner och vara full av nya idéer … samtidigt.

Luftrötter

Ytterligare en låda med vintersådd är nu utplanterad. Jag väntade in det svalare höstvädret för att minska risken att de nya plantorna skulle torka ihjäl.

småplantor av bäckanemon i en plastbunke
Förvandlingen från små frön till aningens större växter.

Nytillskotten är bäckanemoner (Anemone rivularis) som drivits upp från frö. Inte en perenn som jag kände till tidigare men beskrivningen av vita blommor med blå ståndarknappar lät oemotståndlig.

utplanterade småplantor av bäckanemon lutar sina blad mot den mörka jorden
De lade sig platt. Kanske anade de vad som skulle hända?

Jag planterade dem på en halvskuggig plats i gräsmattan. Fast där fick de inte stå länge. Någon fyrbent besökare från skogen ville veta vad som fanns i botten av planteringsgropen. Alltså fick både jord och växter en flygtur. Som tur var regnade det och rötterna blev inte uttorkade. De flesta av bäckanemonerna överlevde.

Nu har det gått flera veckor sedan jag satte dem en andra gång på samma plats. Det verkar som om de kanske får stå kvar ostörda den här gången. Jag håller tummarna.