Tagg: budgetträdgård

Att göra egen fågelmat

En kväll nyligen var jag trött men inte sömnig. Kunde inte fokusera tillräckligt för att läsa och ville samtidigt sysselsätta mig med något tills det blev läggdags.

Lika bra att använda tiden till något vettigt.

klorinflaska och neongrön diskborste
Fågelmatarens vänner – klorin och diskborste.

Egentligen hade jag tänkt vänta ytterligare ett par veckor med vinterns kaloribomb – flottig fågelkaka. Som tur var hade jag redan alla nödvändiga ingredienser hemma: bucklig kakform, havregryn, jordnötter, skalade solrosfrön och två paket ister.

Kakformen använde jag redan förra vintern. För att minimera risken att sprida sjukdomar som salmonella och gulknopp mellan småfåglarna diskade jag först ur den med hett vatten och klorin.

Sedan blandade ihop torrvarorna i kakformen och hällde smält ister över. När allt blivit en geggig massa fick det stå svalt och stelna.

upphängd sockerkaksform fylld med havregryn, ister, jordnötter och skalade solrosfrön är energirik vintermat till fåglarna
En ordentlig fettbomb som räcker länge.

Nästa gång vi kom upp till stugan hängde jag fågelkakan i pergolan. Nära skogsbrynet så fåglarna känner sig trygga men också väl synlig från stugan så vi kan se dem.

en återanvänd leverpastejburk blir fågelmatare när den fyllts med ister och havregryn. Sittpinne och metalltråd för upphängning.
Sextiosex havgregryn i en plastask.

Med den stora kakformen fylld till brädden blev det ändå lite smält ister över. Som tur var hade jag en tom plastburk i lagom storlek under diskbänken. I den hamnade istret och havregryn. Hål för upphängningen fixade jag med en spik genom burkbotten när geggan stelnat. (Anledningen till att jag använder ståltråd är att skogsmössen gnager av alla snören som leder till mat.)

plastburk fylld med blandning av havregryn och ister upphängd i en grangren
På plats i slogsbrynet.

Att använda plastburken en vända till innan den går i återvinningen känns bra. Mesarna har knappast några synpunkter på att innehållet inte motsvarar förpackningen.

Något som jag lärde mig nyligen är att det är viktigt att läsa innehållsförteckningen på talgbollar som säljs i butikerna. En hel del av dem innehåller palmolja som är dåligt för miljön och blir stenhårt när det är många minusgrader ute.

Bättre för miljön är att köpa ekologisk fågelmat eller att göra egna geggor.

Annonser

Övervintra jätteverbena

Jag fick tips om att det går att övervintra jätteverbena som annars används som en ettårig rabattväxt i vårt klimat. Eftersom jag var sen med att plantera ut dem i somras var det bara några stycken som hann blomma. Tanken att kunna rivstarta säsongen nästa år med större plantor var förstås oemotståndlig.

gammal sylthink med flera jätteverbena i
Frostnupna stjälkar efter ett par nätter med minusgrader.

Jorden i rabatterna var torr efter ett par frostnätter när jag tog fram trädgårdsspaden. Det gick lätt att få upp alla plantorna och samla ihop dem i en gammal sylthink.

sylthink med nedklippt jätteverbena, avklippta stjälkar vid sidan om, sekatör
Bättre proportioner för att klara övervintringen.

När jag var (rätt) säker på att jag samlat in alla plantorna hämtade jag trädgårdsjord och sekatören. Varje jätteverbena klipptes ner så att det blev ca 10 cm stjälk kvar. Sedan satte jag dem i hinken och fyllde på med ny jord kring rötterna. De överblivna stjälkarna hamnade i komposten.

Nu står jätteverbenorna i matkällaren tillsammans med humlen och lökkrukan. Enligt experter behöver de både ljus och vatten för att klara vinterförvaringen. Vi får se om det räcker med frostfritt och en liten skvätt vatten då och då.

Annars får jag fylla på rabatterna med nya jätteverbenor. Vintersådd på balkongen funkade perfekt för de fröna.

Vinterförvaring i matkällaren

I år skall jag göra ett försök att övervintra krukade växter i matkällaren. Vi får se hur det går? Rummet är svalt och frostfritt men saknar fönster så det blir inget dagsljus.

två blomkrukor på betonggolv, den ena innehåller en nedklippt humle den andra två frostnupna afrikas liljor
Humle till vänster. Blomsterlökar till höger.

Jag har väntat in första veckan med minusgrader. Kylan är en tydlig vink till växterna att det är dags att vila. Vädret har varit klart och utan nederbörd så krukjorden är torr och porös. Det är bra eftersom det minskar risken för att rötterna och lökarna ruttnar.

en frodig, men snigeläten, afrikas lilja i en blomkruka utomhus
Så här kaxiga var Afrikas liljor innan första frostknäppen.

Blomsterlökarna var sådana där spontana reafynd som nog egentligen borde lämnats kvar i butiken. Nu får vi se hur de tacklar sex månaders vila i mörkret. Tar det knäcken på dem eller är det rätt sätt att få dem att blomma nästa sommar?

Det är humlen som är viktigast att övervintra eftersom den är svårast att ersätta. Under tiden som den vilar får vi se ut en bra plats för en humlestör. Så allt är förberett när våren kommer och det går att sätta ner spaden i jorden igen.

Kanske med skohorn?

Jaha. Där kom alltså en papperspåse med tio välmatade tulpanlökar. Klart att jag inte kunde låta bli när webshopen rekommenderade dem och de var till nedsatt pris.

papperspåse från bulbs.se med tio tulpanlökar Purissima
Stora lökar är jättebra men de kräver mer utrymme än små.

Det var den vita färgen jag föll för. Den kommer att skina som en fyrbåk i sommarnatten och locka till sig nattflyn och malar. De, i sin tur, attraherar fladdermössen.

Utmaningen är att först hitta en ledig lucka för lökarna i rabatterna. Får jag bara ner dem i jorden innan frosten kan jag flytta dem till ett bättre ställe nästa höst. Eller så distraheras jag av något annat spännande projekt och låter de stå kvar ett tag till?

Knöligt med doftliljor

Ibland gör jag ganska dumma saker. Som när jag fyndade doftliljor på rea utan att först läsa odlingsråden på förpackningen.

Här har jag pratat vitt och brett om vår lättskötta torparträdgård med härdiga växter som inte kräver alltför mycket omvårdnad. Och så köper jag knölar som inte är vinterhärdiga utan måste daltas med? Varje år?

gulnande blad av doftliljor ibland höstlöv
Det är kallt ute. Vi fryyyyyyyser!

Eftersom jag är blödig av mig så är det förstås precis det jag gör. Daltar.

Doftliljor är inte förtjusta i kyla så knölarna planteras ut i maj när jorden värmts upp. När sommaren sedan är över skall de tas in för vinterförvaring.

uppgrävda doftliljeknölar i olika storlekar bredvid en planteringsspade
Precis som krokusar har doftliljorna knölar – inte lökar.

I år väntade jag tills frosten gett bladen ett par tjyvnyp innan jag tog upp knölarna. Den torra sommaren har inte varit snäll mot dem. De har saknat energi att blomma. Lite oväntat var att de istället förökat sig i rabatten. Flera nya små sidoknölar följde med upp när jag satte planteringsspaden i jorden.

Inför vinterförvaringen har jag klippt ner blasten och lagt knölarna i en papperspåse. Där är det luftigt, mörkt och torrt. På påsen skriver jag vad den innehåller och lämplig månad då de skall planteras.

Sedan får påsen stå i ett skåp i lägenheten tills vårsolen pockar på och rabatten är varm.

Vad gör jag med alla småplantorna?

En sak är glasklar. Om jag någon gång tänker så frön av en väldigt ovanlig och kinkig växt, då skall jag pilla ner dem i sanden mellan gångplattorna.

De mellanrummen verkar vara rena Edens lustgård. Klart att växterna stormtrivs. Där är bra avrinning, mycket ljus och lite konkurrens.

små malvaplantor i en hink med en trädgårdsspade lutad mot hinken.
Lovar ni att fortsätta vara små, så ni får plats i rabatten?

Detta innebär att det plötsligt finns ett överflöd av plantor. Framförallt perenner och tvååriga växter. Och jag kan naturligtvis inte låta bli att försöka ta till vara på så många som möjligt.

Med trädgårdsspadens hjälp har fingerborgsblommor och malvor hamnat i rabatterna. Nästa projekt är att flytta tuvorna med liten blåklocka till ängen. Att hitta plats åt alla är lite som att spela tetris. Ibland får jag vrida och vända på bitarna innan jag ser mönstret.

Resultatet blir inte direkt stramt och stilrent utan mer vildvuxen charm.

Solrosfrön

 

närbild på litet huvud av solros med frön och torra foderblad
Frön innebär hopp om framtiden.

Balkongodlingen har varit rena masugnen den här sommaren. Trots det har flera av de små solrosorna blommat tappert. En av dem var speciell. Den fick små miniblommor längs med stjälken. Det såg ut som om den hade solgula knappar mellan bladen.

Nu har jag samlat in fröna från den solrosen. De skall förvaras torrt och svalt tills nästa år. Sedan blir det spännande att se om någon av ättlingarna får lika fina stjälkprydnader som moderplantan.