Tagg: budgetträdgård

Enkel självbevattning till billig peng

Visserligen är de flesta av våra rabatter fyllda med torktåliga torparväxter. Men innan nytillskott etablerar sig behöver de extra tillskott av vatten. Likaså de ätliga grödor som kanske egentligen skulle vara i köksträdgården men nu står bland perennerna.

Att vattna varje dag funkar när vi är i stugan. Fast långa stunder är vi inte där. Så jag har gjort ett enkelt självbevattningssystem, en ”olla”, till tomaterna.

vattenkondens på utsidan av en terrakottakruka som står på grusigt underlag
Den porösa terrakottan ”svettas” vatten.

Först köpte jag en stor, oglaserad blomkruka av terrakotta och ett blomfat av samma material som var stort nog att täcka krukans öppning. En champagnekork passade perfekt för att sätta igen dräneringshålet i botten av krukan.

terrakottakrukan är nedgrävd så att bara kanten sticker upp över den jorden. Krukan är vattenfylld. I dräneringshålet sitter en kork.
Korken håller tätt.

Sedan grävde jag ett hål i rabatten. Lagom stort för att den vattenfyllda ”ollan” skulle få plats och samtidigt ha kontakt med den omgivande jorden. Den porösa leran släpper mycket långsamt igenom vattnet. På så sätt håller den jorden fuktig.

ett krukfat av terrakotta är ett perfekt lock på den vattenfyllda terrakottakrukan ("ollan")
Nej, här skall inte ske några drunkningsolyckor.

Krukfatet blev ett lock. Det minskar avdunstningen varma dagar. Samtidigt slipper jag fiska upp döda insekter ur vattnet.

ollan sedd ovanifrån. det är tydligt att jorden runt den är mörkare av fukt.
Svettringar runt kanten.

Nu har ollan stått i rabatten ett par dagar och jorden kring den är fortfarande mättad av fukt. Vattennivån i krukan hade sjunkit med ungefär en tredjedel på tre dagar. En full ”olla” borde alltså räcka minst en vecka. Växterna jag planterat ser ut att må bra trots stark sol och höga temperaturer.

Tipset fick jag från den här videon på youtube. Även om jag använt enklare material till ”ollan” istället för specialdrejade krus är jag väldigt nöjd med resultatet.

Annonser

Problemet med lyckad vintersådd.

Är att slutresultatet kan bli fler växter än vad jag egentligen har plats för. Den här gången gäller det min slumpartade vintersådd av diverse alliumfrön.

Både klotlök och liten allium har skickat upp ett tiotal små strån vardera. Sedan har vi värstingen. Fröna av stor allium visade sig ha mycket hög grobarhet.

många spirande strån av stor allium i blomsterlådan
Det är inte gräslök. Det är inte gräs heller. Det är allium.

Innan sommaren är över kommer det att bli trångt i balkonglådan. Så vips har jag skaffat mig mer jobb med att först hitta plats för, och sedan plantera ut, småplantorna. Ungfär tre år dröjer det innan är färdigvuxna. Mycket kan förstås hända innan dess.

Allium sägs vara mindre attraktiva för sork, rådjur och hare. Vi får se om detsamma gäller för vildsvin?

Fler vinbärsbuskar

Det hela började med en tanke om att försöka balansera antalet vinbärsbuskar. Vi har fyra svarta vinbär men bara ett rött. Och jag föredrar smaken av de röda.

en gren av en vinbärsbuske ligger mot marken fasthållen av två bambustickor. Över grenen ligger en tuss mossa placerad.
Under mossan kommer rötter – hoppas jag!

Samtidigt hade jag läst att det är rätt enkelt att föröka vinbär. Så varför inte testa det med den röda vinbärsbusken? Först skrapade jag försiktigt av den yttersta barken på en av de nedre grenarna. Sedan böjde jag ner den så den fick markkontakt. Lite jord och mossa över. Därefter satte jag två bambustickor i kors för att hålla grenen på plats. Där den ligger an mot jorden kommer det att bildas rötter. Så småningom har vi en ny klon av busken.

Nu har jag påbörjat tre avläggare. Två röda vinbär och ett svart. Tar de sig blir det lagom att flytta dem nästa år. Då har vi också tid på oss att förbereda de nya växtplatserna.

 

Tigeröga

tiger eye viola vith purple and yellow petals
Smältande sorbet eller lavering – jag får olika associationer.

Den största av de övervintrande penséerna blommar. Och visade sig vara en ‘Angel Tiger Eye’ som jag sådde i höstas. Inte rent gul-svart som bilden på fröpåsen. Snarare en blandning av gammaldags viol och tigrering.

Jag tycker faktiskt att den är oerhört läcker. Definitivt en planta som jag skall bevaka och försöka samla in frön av.

Bidar sin tid

Till skillnad från mig är plantorna i gläntan tålmodiga. De följer sin inre klocka och skickar upp skott när det är tillräckligt dagsljus och vårvärme. Inte en minut tidigare.

När det sker hoppas jag att också årets vintersådd gror i sina plastlådor. Jag vill kunna fylla ut sommarrabatterna med ännu fler blommor till en billig peng.

två av godislådorna med vintersådd har tillfälligt töat fram vid rhododendronbusken
Tillfälligt töväder avslöjar var vintersådden finns.

Gick också ner i matkällaren för att se till växterna jag ställde ner där i höstas. Innetemperaturen ligger stadigt över nollan så de har inte frusit ihjäl nere i mörkret.

två blomkrukor på betonggolv, den ena innehåller en nedklippt humle den andra två frostnupna afrikas liljor
Rummet är kalt och svalt så det funkar utmärkt för vinterförvaring.

Det dröjer ytterligare ett par månader innan de kan flytta ut i solskenet igen. Jag kramade ett par snöbollar och lade i krukorna. De kommer att smälta långsamt och ge  vatten så att plantorna klarar resten av vintervilan.

Ett bra tips jag lärt mig av en mer erfaren trädgårdsodlare.

Årlig redskapsvård

Det är en god investering att försöka underhålla och vårda sina trädgårdsredskap. Då håller de längre och fungerar bättre när man väl använder dem.

isärmonterad sekatör utlagd tillsammans med brynsten, symaskinsolja och skruvmejsel
Så många delar är det inte att hålla reda på.

I helgen var det sekatörens tur. Jag monterade isär den och torkade av delarna med hushållspapper. Slipade skären med ett bryne så de blev riktigt vassa. Sedan satte jag symaskinsolja på både fjäder och mutter innan jag satte ihop den igen.

beskurna klematis vid staketet, snö i bakgrunden
Vår nedklippta ”Summer Snow”.

Slutresultatet blev som önskat. En sekatör som klipper av grenar och kvistar istället för att bara mosa dem. Den kom väl till pass när jag sedan beskar både klematisar och rosor. Arbetet gick lätt och snittytorna blev raka och fina. Något som i sin tur minskar risken för sjukdomsangrepp.

Nästa gång ger jag mig i kast med häcksaxen och trädgårdsspaden.

Räddade från soptippen

Visst var det lite av en chansning. Det var så det kändes när jag fyndade två stora amaryllislökar från en torghandlare. Men de kostade faktiskt bara en tjuga styck.

fyra lackröda amaryllisblommor
Nästan schablonmässigt juliga blommor.

Jag vet inte hur länge de stått utomhus i minusgrader i väntan på att någon skulle förbarma sig över dem? Efter en kortare acklimateringschock på fönsterbrädan kom de i alla fall igång med blomningen.

Det gör faktiskt inte ett dugg att de inte fick vara med i någon julgrupp. De här röda Amaryllisarna lyser verkligen upp februarimörkret.