Etikett: budgetträdgård

Vintersådd av buskar

mahoniabar-vintersadd
Mahoniabären har blivit lite tillplattade i transporten.

När en idé väl bitit sig fast i mitt huvud måste jag se vart den leder. Så nu blir nästa vintersådd mahonia (Mahonia aquifolium (Pursh) Nutt.)

Det blir också ett test av godislådorna. Kan de kan hålla skogsmössen borta från de goda bären? Det får framtiden utvisa.

Annonser

Luftrötter

Ytterligare en låda med vintersådd är nu utplanterad. Jag väntade in det svalare höstvädret för att minska risken att de nya plantorna skulle torka ihjäl.

småplantor av bäckanemon i en plastbunke
Förvandlingen från små frön till aningens större växter.

Nytillskotten är bäckanemoner (Anemone rivularis) som drivits upp från frö. Inte en perenn som jag kände till tidigare men beskrivningen av vita blommor med blå ståndarknappar lät oemotståndlig.

utplanterade småplantor av bäckanemon lutar sina blad mot den mörka jorden
De lade sig platt. Kanske anade de vad som skulle hända?

Jag planterade dem på en halvskuggig plats i gräsmattan. Fast där fick de inte stå länge. Någon fyrbent besökare från skogen ville veta vad som fanns i botten av planteringsgropen. Alltså fick både jord och växter en flygtur. Som tur var regnade det och rötterna blev inte uttorkade. De flesta av bäckanemonerna överlevde.

Nu har det gått flera veckor sedan jag satte dem en andra gång på samma plats. Det verkar som om de kanske får stå kvar ostörda den här gången. Jag håller tummarna.

Humlestör med humle stor

I juni bestämde jag mig för att ge humlen något att klättra på. Jag hade kvar flera avsågade grenar från hästkastanjen. En av dem fäste jag vid pergolan med najtråd.

Det kändes rätt lagom. Något för humlen att, bokstavligt talat, växa i.

lång gren pekar rakt upp mot himlen. den är fastsatt i kanten av pergolan. runt basen av grenen slingrar sig humlen.
Än så länge är grenen lite naken där den står.

Bara tre månader senare har humlen för länge sedan passerat toppen på den improviserade humlestören.

grenen vid pergolan är nu helt täckt av humlen, som en midsommarstång
En imponerande samling humlekottar vajar överst på stången.

Lite synd att det inte är en av våra inköpta kulturarvssorter utan den tyska humlen. Den som aldrig hinner få färdiga kottar innan frosten kommer.

Men den ger skugga på sommaren och skydd åt småfåglarna på vintern. Det är faktiskt inte så illa det heller.

Vita solhattar

Nu blommar tre av de nio vita solhattar (Echinacea purpurea ‘Alba’) som jag drog upp från frö förra året. Det är naturligtvis fortfarande för tidigt att räkna bort de andra så det kan bli fler än tre blommor.

blomma av vit solhatt med smala kronblad
Gracila kronblad.

Jag tycker mig komma ihåg att jag tog alla frön från samma planta. Därför är det lite intressant att blommorna skiljer sig åt i utseende. Den största blomman på den kraftigaste plantan har samtidigt de smalaste kronbladen.

vit solhattsblomma med breda kronblad
Lite mer lik en prästkrage, men ändå inte.

De andra två har båda blommor med breda kronblad även om själva plantorna än så länge är ganska klena. Nästa år har de garanterat blivit både större och kraftigare. Då kanske blommorna också är mer lika varandra?

Enkel självbevattning till billig peng

Visserligen är de flesta av våra rabatter fyllda med torktåliga torparväxter. Men innan nytillskott etablerar sig behöver de extra tillskott av vatten. Likaså de ätliga grödor som kanske egentligen skulle vara i köksträdgården men nu står bland perennerna.

Att vattna varje dag funkar när vi är i stugan. Fast långa stunder är vi inte där. Så jag har gjort ett enkelt självbevattningssystem, en ”olla”, till tomaterna.

vattenkondens på utsidan av en terrakottakruka som står på grusigt underlag
Den porösa terrakottan ”svettas” vatten.

Först köpte jag en stor, oglaserad blomkruka av terrakotta och ett blomfat av samma material som var stort nog att täcka krukans öppning. En champagnekork passade perfekt för att sätta igen dräneringshålet i botten av krukan.

terrakottakrukan är nedgrävd så att bara kanten sticker upp över den jorden. Krukan är vattenfylld. I dräneringshålet sitter en kork.
Korken håller tätt.

Sedan grävde jag ett hål i rabatten. Lagom stort för att den vattenfyllda ”ollan” skulle få plats och samtidigt ha kontakt med den omgivande jorden. Den porösa leran släpper mycket långsamt igenom vattnet. På så sätt håller den jorden fuktig.

ett krukfat av terrakotta är ett perfekt lock på den vattenfyllda terrakottakrukan ("ollan")
Nej, här skall inte ske några drunkningsolyckor.

Krukfatet blev ett lock. Det minskar avdunstningen varma dagar. Samtidigt slipper jag fiska upp döda insekter ur vattnet.

ollan sedd ovanifrån. det är tydligt att jorden runt den är mörkare av fukt.
Svettringar runt kanten.

Nu har ollan stått i rabatten ett par dagar och jorden kring den är fortfarande mättad av fukt. Vattennivån i krukan hade sjunkit med ungefär en tredjedel på tre dagar. En full ”olla” borde alltså räcka minst en vecka. Växterna jag planterat ser ut att må bra trots stark sol och höga temperaturer.

Tipset fick jag från den här videon på youtube. Även om jag använt enklare material till ”ollan” istället för specialdrejade krus är jag väldigt nöjd med resultatet.

Problemet med lyckad vintersådd.

Är att slutresultatet kan bli fler växter än vad jag egentligen har plats för. Den här gången gäller det min slumpartade vintersådd av diverse alliumfrön.

Både klotlök och liten allium har skickat upp ett tiotal små strån vardera. Sedan har vi värstingen. Fröna av stor allium visade sig ha mycket hög grobarhet.

många spirande strån av stor allium i blomsterlådan
Det är inte gräslök. Det är inte gräs heller. Det är allium.

Innan sommaren är över kommer det att bli trångt i balkonglådan. Så vips har jag skaffat mig mer jobb med att först hitta plats för, och sedan plantera ut, småplantorna. Ungfär tre år dröjer det innan är färdigvuxna. Mycket kan förstås hända innan dess.

Allium sägs vara mindre attraktiva för sork, rådjur och hare. Vi får se om detsamma gäller för vildsvin?

Fler vinbärsbuskar

Det hela började med en tanke om att försöka balansera antalet vinbärsbuskar. Vi har fyra svarta vinbär men bara ett rött. Och jag föredrar smaken av de röda.

en gren av en vinbärsbuske ligger mot marken fasthållen av två bambustickor. Över grenen ligger en tuss mossa placerad.
Under mossan kommer rötter – hoppas jag!

Samtidigt hade jag läst att det är rätt enkelt att föröka vinbär. Så varför inte testa det med den röda vinbärsbusken? Först skrapade jag försiktigt av den yttersta barken på en av de nedre grenarna. Sedan böjde jag ner den så den fick markkontakt. Lite jord och mossa över. Därefter satte jag två bambustickor i kors för att hålla grenen på plats. Där den ligger an mot jorden kommer det att bildas rötter. Så småningom har vi en ny klon av busken.

Nu har jag påbörjat tre avläggare. Två röda vinbär och ett svart. Tar de sig blir det lagom att flytta dem nästa år. Då har vi också tid på oss att förbereda de nya växtplatserna.