Etikett: budgetträdgård

Fler växter! Mer växter!

Precis när sommaren lade in en högre växel ägnade jag mig åt frön, lökar och sticklingar.

på ett träbord ligger gröna, torra ärtor. bredvid dem finns de bruna resterna av deras gamla ärtskidor.
För lite för soppa, lagom till en pallkrage.

Förra året sparade jag två av sockerärtornas sista ärtskidor. De fick torka ordentligt och sedan ligga mörkt och luftigt. För två veckor sedan sådde jag de ärtorna i pallkragen.

ett ärtskott sticker upp ur jorden, snett bakom finns en bambupinne nedstucken, på jordytan växer gröna lavar.
Växtkraft!

Nyss stack de allra första ärtskotten upp ur jorden.

Jag tycker det känns extra tillfredsställande att få något ätbart från egna frön som jag sparat. Ett litet myrsteg mot att vara självförsörjande. I alla fall på utsäde.

i handflatan ligger många små blanksvarta runda frön av sibirisk nunneört. på vissa av dem syns en vit sträng, det är inte en grodd utan ett fettbihang för att locka myror.
Frön av sibirisk nunneört, med tydliga fettsträngar.

Jag gjorde också ett nytt försök med sibirisk nunneört (Corydalis nobilis (L.) Pers.). Den här gången hade jag helt pinfärska frön som jag strödde ut i perennrabatterna.

Plantorna kommer helt säkert att dyka upp någon helt annanstans än där jag släppte fröna. Den sibiriska nunneörten har nämligen ett listigt knep. Det som ser ut som vita groddar på bilden ovan är ett fett bihang som är en myrdelikatess. När myrorna tar  godsaken till stacken följer också fröet med en bit på vägen.

Myror! Jag räknar med att ni gör ert jobb! Kommer det bara plantor går det alltid att flytta på dem innan de blir för stora

sticklingar av kärleksört står i en glasburk. bakom burken är en röd trävägg.
Tar ni er blir det utplantering i höst.

Jag har också passat på att ta sticklingar av kinesisk kärleksört (Hylotelephium spectabile ‘Brilliant’). Flera platser i gläntan är riktiga torrhål och där passar en tuff suckulent. Oftast gör jag på samma sätt när jag tar sticklingar – skär av en stjälk, tar bort de nedersta bladen, ner med stjälken i vatten, väntar på rötter, planterar. Det går mestadels bra men ibland dör absolut allt i burken.

För den som har ett växthus eller annan plats utan ”entusiastisk medhjälpare” (katt) finns här en bra genomgång av hur man förökar kärleksört med sticklingar.

en tulpanlök bestående av tre jämnstora sidolökar ligger placerad på gräsmattan
Där en dör kommer tre nya i dess ställe.

Det var också dags att gräva upp de rosa tulpanerna och låta lökarna baka. Än så länge har jag haft tur med tulpaner. De trivs i de torra och varma delarna av rabatterna. Där  förökar de sig med sidolökar och blir sakta men säkert fler och ännu fler.

Av de fem rosa tulpanlökarna jag planterade i höstas har det nu blivit ett dussin. Våra vackra Purissima har på bara ett par år blivit tre gånger så många. Fortsätter det i den här takten får jag gräva upp en klunga praktlysing (Lysimachia punctata).för att göra plats. Inte en stor uppoffring för praktlysing har vi i massor och den sprider sig kraftigt.

Bästa sättet för mig att få en riktigt överdådig torparträdgård inom en rimlig budget är att föröka det som redan finns på plats. Då vet jag att det trivs i gläntans mikroklimat.

Sedan testar jag förstås också frösådd av nya växter som jag gärna vill få in, testköper lökar, byter till mig sticklingar och ”hittar” växter i butiker. För vad vore väl livet utan lite chansningar? Bra tråkigt.

Balkongblommor till ängarna

Förra året samlade jag in massor av frön från våra gullvivor. De flesta strödde jag ut direkt på våra ängsplättar men några använde jag till vintersådd. Fröna grodde i lådan. Plantorna har sedan stått på balkongen och växt till sig. Ända tills nu.

plastlåda med honungsfacelia och små gullviveplantor står på kort gräs, bredvid ligger en planteringsspade med lite jord på bladet
Klart att alla skall trängas i ett hörn.

Idag satte jag spaden i jorden och pillade ner dussinet små plantor på lämpliga ställen. De flesta hamnade bland ängsblommorna men ett par fick sin plats i gräsmattan.

Eftersom sommarregnet gett tomten en ordentlig rotblöta tror jag flytten från låda till frihet kommer att gå vägen. Nästa vår ser vi vilka som överlevt. Förhoppningsvis allihop.

Nya julrosor

När någon säger att poängen med trädgårdar är att man ”lever i nuet” fnyser jag och skakar på huvudet. Nästan alla trädgårdsintresserade som jag stött på håller hela tiden och planerar för något i framtiden. Sedan kan ”framtiden” infalla om fem minuter eller om femtio år.

två krukor med julrosor (rätt slitna, bara blad) mot en röd trävägg. etiketterna visar att de kommer att få vita blommor
Det finns nya blad inne i rosetterna.

Jag hoppas förstås att det inte dröjer femtio år innan de här julrosorna tar sig. De har kommit en lång väg: från blomsterbutikens REA-låda i våras, via balkongen i stan, till en plats vid rhododendronbusken i solgläntan.

Kanske kan de räknas in i årets projekt att #gynna #fladdermössen? Vita blommor är bra för nattaktiva flygfän. Sådant som blommar tidigt på säsongen ger mat till vårtidiga insekter som kan para sig och göra fler insekter som blir mat till fladdermöss …

Stora lökjakten

Uppmuntrad av den framgångsrika tulpanflytten bestämde jag mig för att fortsätta med påskliljor. Sådana som gläntans tidigare ägare satt i gräsmattorna och rabatterna. De påskliljor som jag siktade in mig på var de som bara producerar blad. Plus de som står mol allena eftersom påskliljor gör sig bäst i grupp.

blommande påskliljor uppdragna ur jorden och utlagda på gräsmattan
Mest blad men också ett par blommor.

Det krävdes grep för att få upp lökarna. I vissa fall var det nästan så att jag var frestad att hämta järnspettet. Allt eftersom jag slet och svor blev sammanhanget tydligt. De lökar som aldrig blommat hittade jag lååååångt ner i marken. Kanske var bladen mest ett rop på hjälp?

Jag hade läst hur man kan göra för att låta dem vissna ner ovan jord. Så nu ligger de på trätrallen vid gäststugan. I väntan på hösten och ny placering.

jordiga tulpanlökar med gröna blad utlagda på gräsmattan
Blad, blad och mera blad.

När jag ändå hade grepen i högsta hugg var det lika bra att fortsätta med de sista tulpanerna vid hästkastanjen. Tyvärr misslyckades jag med att hitta alla lökarna. De som jag fick upp står nu soligt i en hink med torr jord för att baka ett tag. Så småningom hamnar de tillsammans med de övriga i rabatten.

 

 

Den stora tulpanflytten

Någon av de tidigare ägarna hade planterat tulpaner i gräset vid hästkastanjen. Det är möjligt att de blommade då. Sedan vi tog över solgläntan har de bara producerat blad. Massor av blad. Min teori var att de kanske stod för trångt? Så förra året tog jag fram spaden och flyttade alla lökar jag hittade till rabatten.

tulpaner med gröna blomknoppar i rabatten
Här trivs vi och sträcker på oss.

Uppenbarligen trivdes de bättre i den torra sandjorden för nu finns det knoppar. Än så länge är det oklart vilken färg de har. Så snart vi vet det går det att förbereda nästa steg av flyttkedjan.

tulpanblad i fjolårsgräs. vid ett av bladen sticker en blå växtetikett upp ur marken
Blad blir det men inga blommor.

Kvar på den gamla växtplatsen i grässvålen sticker det upp nya tulpanblad. Får helt enkelt göra ett nytt försök att hitta de smålökar som blev kvar förra gången.