Etikett: blomfluga

Triss i gult

Det är inte bara träden i skogsbrynet som ståtar med höstfärger. I rabatterna finns  också mycket gult. En hel del blad men också vackra blommor.

septembersolrosblomma
Lemon Queen – undrar om de smakar citron för sniglarna?

Septembersolrosen är översållad med små citrongula blommor som vi inte hinner njuta av särskilt länge. De utövar nämligen en enorm lockelse på gläntans alla små sniglar och snäckor. Max två dagar tar det från att blomman slår ut tills blombladen knaprats av så bara mitten återstår. Otippat att alla söker sig till samma växt.

blommande dvärgsolros
Solros från egna frön.

Inte heller anade jag att dvärgsolrosorna i den soligaste pallkragen skulle vara sådana sjusovare. Jag förväntade mig blommor i augusti men det dröjde ända till slutet av september innan knopparna öppnade sig. Undrar om de hinner gå i frö innan frosten tar dem?

en stor blomfluga sitter mitt i höstrudbeckians blomkorg. bakom ett blomblad skymtar en liten spindel
Blomflugan struntar i spindeln bakom blombladet.

Av de här tre gula blommorna är det höstrudbeckian som är mest poppis bland de pollinatörer som fortfarande är aktiva. Den lockar till sig det mesta som flyger runt. Jag har till och med sett en väldigt senfärdig humledrottning som tankade näring innan vinterdvalan. Synd bara att höstrudbeckia är så svår på att sprida sig.

Det är åtminstone två rabatter där de måste glesas ut för att inte kväva allt annat. Jag kommer att göra en räd mot dem. Skall bara vänta in att den sista blomman vissnar.

Monstren från blomflugelagunen

Det är inte bara solitärbin som behöver insektshotell. Tidigare i somras gjorde jag en blomflugelagun för att ge storslamflugorna en lämplig barnkammare till larverna.

en storslamflugehona sitter på en prästkrage medan två hanar hovrar ovanför i parningsflykt
En storslamflugehona och två uppvaktande hanar.

Fullvuxna storslamflugor är enormt charmiga. Larverna ser däremot ut som små vita prinskorvar med en antenn i ena änden. Intressant design? Javisst! Gullig? Njae. Och så lever de i vatten fullt med ruttnande växtmaterial. En näringsrik och illaluktande soppa.

närbild på rumpan på en larv av storslamfluga. andningssprötet sticker upp ur vattenytan, längs med kanten på hinken
Jag andas med rumpan.

Till skillnad från det rötade ogräset kan inte hinken som används till blomflugelagunen ha lock. Det skulle hindra larverna från att klättra ut när de skall förpuppa sig.

Med tanke på det var jag lite smart och ställde den här hinken avskilt och i skugga. Då skulle vi inte besväras av stanken. Bara ett problem med den planen. Storslamflugorna tvärdissade hinken som lämplig äggläggningsplats. I skuggan blev det ingen förruttnelse och då saknades bra förutsättningar för larverna.

massor av storslamflugelarver under vattenytan i hinken. vattnet är brunt och ogenomskinligt
Ett stim med storslamflugelarver i det illaluktande vattnet.

Jag fick helt enkelt inse att om jag verkligen vill hjälpa storslamflugorna – då får vi också stå ut med stanken av ruttnande växtdelar. Så fort jag flyttade ut blomflugelagunen i solskenet blev den godkänd som barnkammare av de kräsna mödrarna. Nu kryllar det av vita larver i den bruna vattensörjan.

Till nästa sommar får jag leta reda på en solig och avskild plats för blomflugelagunen. Helst en i lä så vi bara drabbas av stanken om vi går riktigt, riktigt nära.

Barnkammare för blomflugor

Det är inte bara solitärbin och humlor som är värda vår omsorg. Blomflugorna är en annan grupp med pollinatörer som behöver lämplig miljöer för sina ägg och larver.

Eftersom vi tidigare fått besök i gläntan av storslamflugor ville jag se om det också går att locka hit andra arter av slamflugor. Inspirationen hämtade jag från en kort film där Dave Goulson visar hur man enkelt kan göra en barnkammare för slamflugornas larver.

en tom vit platshink med tre torra pinnar som sticker upp över kanten
En plasthink och ett par pinnar.

Slamflugornas larver kallas för ”råttsvanslarver”. De lever i stillastående vatten med mycket förmultnande växtmaterial. ”Råttsvansen” är andningsröret som sitter i baken på larven. Röret sticker den upp genom vattenytan för att hämta syre.

tre pinnar sticker upp ur en vit hink som är fylld med gräsklipp och vatten
Blandade växtdelar, tre grenar och brunnsvatten.

För att skapa en lämplig miljö fyllde jag en tioliters plasthink med en blandning av färskt gräsklipp, multnade löv och brunnsvatten. Jag stack också ner tre stadiga pinnar. Dels för att små djur skall slippa dö drunkningsdöden. Men också för att de fullvuxna slamflugelarverna skall kunna klättra upp ur hinken när de är redo att förpuppa sig.

Nu står den konstgjorda ”gölen” vid rhododendronsnåret och mojsar till sig. Börjar hinken lukta lika illa som det rötade ogräset flyttar jag den långt bort från stugan. Det dröjer minst ett par veckor innan det är någon idé att leta efter de första larverna. Jag skall försöka lägga band på mig så länge även om det blir svårt.

Under tiden vill jag länka till en inspirationsbild på en färdig blomflugelagun. Där finns också massor med intressant läsning för den som vill veta ännu mer om blomflugor.

Love is in the air

Det var på väg till redskapsboden som jag såg något konstigt i ögonvrån. En stor blomfluga hängde alldeles blickstilla i luften ovanför en prästkrage.

en storslamflugehona sitter på en prästkrage medan en hane hovrar ovanför i parningsflykt
Storslamflugehonan sitter lugnt och äter pollen – med hanen ovanför henne.

På blomman satt en likadan blomfluga. När den rörde sig följdes den samtidigt av den svävande flugan. Hela tiden på exakt samma avstånd. Det såg nästan ut som om den var i andra änden av ett koppel. Eller ett snöre – som en ballong.

en storslamflugehona sitter på en prästkrage medan en hane hovrar tätt ovanför i parningsflykt
Honan flyttade till en ny prästkrage. Hanen följde efter.

Nu vet jag att det jag fick se var parningsflykten hos en Storslamfluga.

Eller åtminstone upptakten till den. Hanen hade spanat in en vacker hona och gjorde sitt bästa för att imponera samtidigt som han höll (alla facett)ögonen på henne.

en storslamflugehona sitter på en prästkrage medan två hanar hovrar ovanför i parningsflykt
Nu hovrar TVÅ Storslamflugehanar över honan. Som äter och låtsas som ingenting.

Under tiden som jag fotograferade fick jag se ytterligare en hane ansluta sig till luftakrobatiken. Ändå blev det ingen revirstrid om rätten till att uppvakta honan.

Jag ogillar indelningen av ”nyttiga” och ”skadliga” djur. Men blomflugor är definitivt trädgårdsgäster som jag välkomnar med öppna armar. Många av larverna är rovdjur som äter bladlöss. De vuxna individerna pollinerar och är vackra att se på.

När jag nu läste att Storslamflugans larver renar förorenat vatten när de växer, då blev jag ännu mer imponerad. Arten finns i nästan hela världen utom Antarktis. Till Sverige migrerar den från sydligare breddgrader. Ungefär som flyttfåglarna.

Vilken prestation för ett djur som inte ens är två centimeter långt.

Uppdukat för larver

Den som är trädgårdsintresserad är aldrig fullärd. Alltid finns det någon ny information att ta till sig. Oftast med följden att det blir mer att göra.

Ibland är informationen mer en påminnelse om något som är så självklart att det fallit ur minnet. Som att det inte räcker med nektarrika blommor om jag vill hjälpa pollinerarna. Larverna måste också ha mat!

liten blåklocka
Liten blåklocka är värdväxt för diverse fly, mott och mätare.

I nordamerika (säkert också på många andra ställen) uppmuntras naturvänner att planera trädgården så den består till minst hälften av inhemska växter.

Detta eftersom många insekter har en specifik värdväxt och om den saknas så finns det ingen mat till larven när den kläcks. Exotiska växter fungerar sällan som ersättning.

Utan värdväxter, inga larver. Utan larver, inga fjärilar, skalbaggar eller blomflugor. Utan fjärilar, skalbaggar och blomflugor svälter fåglar och fladdermöss.

blommande gulmåra
Gulmåran är värdväxt för många olika svärmare, spinnare och mätare.

Som tur är krävs det inte en stor arbetsinsats för att öka mängden inhemska växter i trädgården. Tvärtom. Finns det redan ett småstökigt hörn på tomten så kan man bara låta det förvildas lite till. Vissa ogräs är minst lika vackra som rabattblommor.

Och om någon nitisk granne klagar är det bara att hänvisa till listan över värdväxter för fjärilar. För ALLA vettiga grannar gillar också fjärilar.

fjärilar på nässlor
Nässlor är värdväxt för flera fjärilar. (Och goda i nässelsoppa.)

Vi har det redan bra förspänt med artrikedomen i vår solglänta. För att underhålla blomsterängen samlar jag in frön från vilda växter i närområdet. De växterna passar både mikroklimatet och djurlivet i gläntan. Slänten är full av gräs och blommande örter som sköter sig själva.

Vem vet, kanske blir ”Nature needs half” en svensk trend också?

Kärlek, det är en ört.

karleksort
Olika nyanser av rosa. Kärleksörtens blommor formligen glöder i höstljuset.

Nu när nattemperaturen håller sig runt nollstrecket har vår kinesiska kärleksört (hylotelephium telephium) äntligen bestämt sig för att det är dags att blomma. Den största och frodigaste av plantorna är konstigt nog den som varit mest svårflirtad. Kanske beror det på att den står lite  mer utsatt än de övriga?

blomfluga-pa-karleksort
En ganska stor blomfluga på en rätt så liten blomma.

De två mindre plantorna av kärleksört flyttade jag på i somras. Tidigare var de helt omringade av praktlysing. Nu delar de rabatt med tulpanerna. Där är det torrt och varmt, precis som de vill ha det. Dessutom slipper de konkurrera med en bufflig torparväxt som gjorde sitt bästa för att ha ihjäl dem. Att de trivs där de står nu märks tydligt. De har vuxit en hel del och blommar för fullt.

År 2013 utsågs kärleksörten till årets ätliga perenn. Något som jag var helt ovetande om tills alldeles nyligen. Det dialektala namnet käringkål ger förstås en vink om att de svenska arterna förr kunde ingå i kosthållningen. Kanske borde vi också passa på och provsmaka på bladen?

Blomflugornas hösttröst

gullris-med-blomflugor
När solen värmer gullriset blir det snabbt fullt av blomflugor.

Praktlysing, såpnejlika och nu gullris… På tomten har vi alltså ytterligare en av dessa klassiska torparväxter som på senare tider omvärderats och nu anses vara en invasiv art.

Vårt Kanadensiska gullris (Solidago canadensis) finns i rabatten närmast verandan. Det är ett ganska litet bestånd. Jag vet inte om det kanske rentav är nyplanterat? I så fall kommer det säkert att försöka sprida sig. En annan möjlighet är att det är etablerat på platsen men inte trivs speciellt bra. I vilket fall som helst skall vi klippa av blomställningarna innan de hinner gå i frö.

Några som är väldigt förtjusta i gullriset är blomflugorna. Så fort det blir ljust och solen värmer upp luften kommer de flygande i sin jakt på nektar och pollen. Vi har sett många olika sorter på besök. Allt från stora svart-gula till små sammetsbruna.

Humlorna verkar däremot föredra höstblommorna med ordentliga blomkorgar. De söker sig nästan uteslutande till höstrudbeckiorna och septembersolrosen.